Vad är en markanläggning?

Anläggningar avsedda att användas i fastighetsägarens näringsverksamhet

Med markanläggningar avses anordningar eller anläggningar som är avsedda att användas i fastighetsägarens näringsverksamhet, men som inte är byggnader eller inventarier (20 kap. 2 § IL).

Arbeten för att göra marken plan eller fast

Som markanläggningar räknas bland annat sådana arbeten som behövs för att marken ska göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning, rivning av en byggnad eller något annat som tidigare har funnits på fastigheten, samt uppförande av stödmurar och torrläggning av marken (20 kap. 2 § IL).

Vägar, kanaler och parkeringar

Till markanläggning räknas också olika anordningar såsom vägar, kanaler, hamninlopp och andra tillfarter, körplaner och parkeringsplatser. Landningsbanor är markanläggningar (HFD 2012 not. 6).

Personalanläggningar och planteringar

Fotbollsplaner, tennisbanor och andra jämförbara anläggningar för personal, samt planteringar eller dylikt räknas som markanläggningar.

Diken, skogsvägar, brunnar och tunnlar

Med markanläggning avses täckdike, öppet dike, invallnings- och vattenledningsföretag, mark- eller skogsväg samt brunnar, källare och tunnlar eller dylikt, till den del de inte räknas som byggnad vid en fastighetstaxering.

Anläggningar på tomtmark till hyreshus

Skatteverket anser att vissa anläggningar på tomtmark till hyreshus ska hänföras till markanläggningar.

Gatukostnadsersättning

Skatteverket anser att gatukostnadsersättning i vissa fall kan hänföras till markanläggningar.

Vägar, rondeller, påfarter o.s.v. på allmän mark

Skatteverket anser att vägar, rondeller och påfarter o.s.v. på allmän mark som fastighetsägaren bekostar, är jämförbara med markanläggningar.

Kajanläggningar räknas inte alltid som markanläggningar

Kajanläggningar i betong och stål, stående på pålar i vattnet och med landförbindelse genom anslutningsarmar räknas inte till markanläggning, utan har ansetts utgöra byggnad (RÅ 1980 ref. 1:13).