Yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverksamhet

Yrkesmässig vattenbruksverksamhet, annan förbrukning än i skepp och båtar eller för drift av motordrivna fordon

Bränsle som förbrukas i yrkesmässig vattenbruksverksamhet vid annan förbrukning än i skepp och båtar eller för drift av motordrivna fordon är delvis skattebefriade. Bestämmelsen gäller bara om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter i samma paragraf (6 a kap. 1 § 10 LSE).

Skattebefrielsen omfattar alla bränslen utom bensin och högbeskattad olja. Skattebefrielsen för råtallolja regleras dock särskilt i 6 a kap. 2 § första stycket LSE.

När bränsle förbrukas i yrkesmässig vattenbruksverksamhet för annan förbrukning än i skepp och båtar eller för drift av motordrivna fordon medges skattebefrielse med 70 procent av energiskatten (6 a kap. 1 § 10 LSE). Om råtallolja förbrukas medges befrielse från energiskatten med ett belopp som motsvarar 70 procent av den energiskatt som tas ut på lågbeskattad olja (6 a kap. 2 § första stycket LSE).

När förbrukaren själv är skattskyldig för bränslet åstadkoms skattebefrielsen genom avdrag enligt 7 kap. 1 § första stycket 2 LSE. När förbrukaren inte är skattskyldig för bränslet åstadkoms skattebefrielsen istället genom att förbrukaren ansöker om återbetalning enligt 9 kap. 2 § LSE.

Skattebefrielsen omfattas av reglerna om statligt stöd och utgör en stödordning enligt 1 kap. 11 a § 3 LSE. Med anledning av reglerna om statligt stöd finns vissa villkor som måste vara uppfyllda för skattebefrielsen. För att avdrag respektive återbetalning ska kunna medges krävs att den skattskyldiga respektive sökanden inte är ett företag utan rätt till statligt stöd (7 kap. 1 § andra stycket och 9 kap. 2 § andra stycket LSE). I vissa fall av återbetalning krävs dessutom att sökanden lämnar uppgifter om stödmottagare för sin verksamhet (9 kap. 2 § andra stycket LSE).

I den officiella statistiken används en näringsgrensindelning benämnd Svensk näringsgrensindelning (SNI). Under begreppet vattenbruk i SCB:s statistik ryms matfiskodling, sättfiskodling, kräftodling, blötdjursodling (t.ex. musslor) och vattenväxtodling (prop. 1999/2000:105 s. 92). I den mån bränsle förbrukas för dessa verksamheter omfattas bränslet av skattebefrielse.

Läs även om vad som gäller avseende skattebefrielse för bränsle som förbrukas i yrkesmässig vattenbruksverksamhet för drift av skepp och vissa båtar samt andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar.

Yrkesmässig jordbruks- eller skogsbruksverksamhet, annan förbrukning än i skepp och båtar eller för drift av motordrivna fordon

Bränsle som förbrukas i yrkesmässig jordbruks- eller skogsbruksverksamhet (inklusive yrkesmässig växthusodling) vid annan förbrukning än i skepp och båtar eller för drift av motordrivna fordon är delvis skattebefriade. Bestämmelsen gäller bara om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter i samma paragraf (6 a kap. 1 § 11 LSE).

Skattebefrielsen omfattar alla bränslen utom bensin och högbeskattad olja. Skattebefrielsen för råtallolja regleras dock särskilt i 6 a kap. 2 § första stycket LSE.

När bränsle förbrukas yrkesmässig jordbruks- eller skogsbruksverksamhet för annan förbrukning än i skepp och båtar eller för drift av motordrivna fordon medges skattebefrielse med 70 procent av energiskatten (6 a kap. 1 § 11 LSE). Om råtallolja förbrukas medges befrielse från energiskatten med ett belopp som motsvarar 70 procent av den energiskatt som tas ut på lågbeskattad olja (6 a kap. 2 § första stycket LSE).

När förbrukaren själv är skattskyldig för bränslet åstadkoms skattebefrielsen genom avdrag enligt 7 kap. 1 § första stycket 2 LSE. När förbrukaren inte är skattskyldig för bränslet åstadkoms skattebefrielsen istället genom att förbrukaren ansöker om återbetalning enligt 9 kap. 2 § LSE.

Skattebefrielsen omfattas av reglerna om statligt stöd och utgör en stödordning enligt 1 kap. 11 a § 4 LSE. Med anledning av reglerna om statligt stöd finns vissa villkor som måste vara uppfyllda. För att avdrag respektive återbetalning ska kunna medges krävs att den skattskyldiga respektive sökanden inte är ett företag utan rätt till statligt stöd (7 kap. 1 § andra stycket och 9 kap. 2 § andra stycket LSE). I vissa fall av återbetalning krävs dessutom att sökanden lämnar uppgifter om stödmottagare för sin verksamhet (9 kap. 2 § andra stycket LSE).

Den standard för svensk näringsgrensindelning som var den gällande versionen när reglerna om skattebefrielse för jordbruksverksamhet m.m. infördes, SNI 92, kan användas som en allmän vägledning vid bedömningen av vad som ska inrymmas i begreppet jordbruksnäring. Huvudgruppen 01 utgörs av jordbruk, jakt och service i anslutning härtill. Observera att service till jordbruk inte utgör skattebefriad verksamhet (prop. 1999/2000:105 s. 90).

Även huvudgruppen 02, skogsbruk och service till skogsbruk är indelad i flera undergrupper.

I förarbetena anges också att i första hand bör en utgångspunkt för bedömningen vara att de jordbruksverksamheter som ryms under gruppen 01 i SNI 92 i energiskattesammanhang bör hänföras till jordbrukssektorn. Skattelättnaderna bör alltså inte tillämpas för sådana företag, som visserligen statistiskt är klassade under gruppen 01, men vars huvudsakliga verksamhet uppenbarligen inte faller inom vad som enligt normalt språkbruk bör avses med jordbruk. Det rör sig om verksamheter där det bedrivs service till jordbruk samt jakt och viltvård och service i anslutning härtill. I övrigt bör utgångspunkten för beskattningsmyndighetens hantering vara att resterande undergrupper till gruppen 01 ryms inom begreppet jordbruksverksamhet i lagtexten (prop. 1999/2000:105 s. 91).

Skatteverket gör följande bedömning avseende omfattningen av begreppet jordbruksverksamhet.

I de fall huvudsaklig verksamhet är hänförlig till annan SNI-kod inom grupp 01 än sådan som avser service till jordbruk eller jakt och viltvård och service i anslutning härtill, är verksamheten sådan jordbruksverksamhet som avses i 6 a kap. 1 § 11 och 14 (numera 2 a § 1), 9 kap. 5 § samt 11 kap. 12 § LSE.

Exempel på verksamheter där det bedrivs service inom jordbruksnäringen kan vara företag som kyllagrar, sorterar, packar och säljer frukt och grönt.

Läs även om vad som gäller avseende skattebefrielse för bränsle som förbrukas i yrkesmässig jordbruks- eller skogsbruksverksamhet för drift av skepp och vissa båtar samt andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar.

Yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet, förbrukning för drift av vissa motordrivna fordon

Om bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE (högbeskattad olja) förbrukas för drift av andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar medges befrielse från koldioxidskatt med 1 930 kr per kubikmeter om det förbrukas i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet (6 a kap. 2 a § första stycket LSE).

Ingen befrielse medges för energiskatten.

Bestämmelserna gäller även för skepp och vissa båtar. Information om denna skattebefrielse finns under Skepp och båtar.

När förbrukaren själv är skattskyldig för bränslet åstadkoms skattebefrielsen genom avdrag enligt 7 kap. 1 § första stycket 2 LSE. När förbrukaren inte är skattskyldig för bränslet åstadkoms skattebefrielsen istället genom att förbrukaren ansöker om återbetalning enligt 9 kap. 2 § LSE.

Skattebefrielsen omfattas av reglerna om statligt stöd och utgör stödordning enligt 1 kap. 11 a § 7 och 8 LSE. Med anledning av reglerna om statligt stöd finns vissa villkor som måste vara uppfyllda. För att avdrag respektive återbetalning ska kunna medges krävs att den skattskyldiga respektive sökanden inte är ett företag utan rätt till statligt stöd (7 kap. 1 § andra stycket och 9 kap. 2 § andra stycket LSE). I vissa fall av återbetalning krävs dessutom att sökanden lämnar uppgifter om stödmottagare för sin verksamhet (9 kap. 2 § andra stycket LSE).

Begreppet jordbruksverksamhet omfattar även växthusodling. Bestämmelserna i 6 a kap. 2 a § LSE om skattebefrielse för yrkesmässig jordbruksverksamhet gäller därmed även yrkesmässig växthusodling.

Skattebefrielsen är avseende motordrivna fordon begränsad till andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar. Skattebefrielsen omfattar därmed inte bränsle som förbrukas i personbilar, lastbilar eller bussar även om dessa fordon används i jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamheten.

Skattebefrielsen omfattar inte användning utanför jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamheten. Om exempelvis en jordbrukstraktor används utanför jordbruket, t.ex. för snöröjning, schaktningsarbete eller transporter, omfattas inte denna förbrukning av skattenedsättningen (prop. 2004/05:1 s. 217).

Skatteverket anser att även annan än den som bedriver egen jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet kan ha rätt till koldioxidskattebefrielse för förbrukning i arbetsmaskiner inom jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet om arbetsmaskinen används för sådan verksamhet. Skatteverket bedömer att den som har köpt in bränsle är berättigad till återbetalning om hen antingen själv förbrukat bränslet eller tillhandahållit det tillsammans med den arbetsmaskin i vilken förbrukning skett för det skattebefriade ändamålet.

Skatteverket anser att skattebefrielsen även omfattar förbrukning av högbeskattad olja i påmonterade aggregat på arbetsmaskinen när fordonet med aggregatet används i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet.