Omställningsstödsbrott och Skatteverkets skyldighet att brottsanmäla

Omställningsstödsbrott

En person kan dömas för omställningsstödsbrott om personen uppsåtligen (35 § LOM)

• lämnar oriktiga uppgifter i ett ärende om omställningsstöd
• underlåter att anmäla ändrade förhållanden där det finns en sådan skyldighet enligt 6 § LOM.

För att det ska räknas som omställningsstödsbrott ska agerandet ha orsakat fara för

• att omställningsstöd tillgodoförs felaktigt eller tillgodoförs med ett för högt belopp, eller
• att ett stöd som företaget helt eller delvis saknar rätt till inte återkrävs.

Omställningsstödsbrott kan ge fängelse i högst två år.

Vad menas med oriktig uppgift?

Med en oriktig uppgift menas inte bara osanna uppgifter utan även ofullständiga uppgifter, d.v.s. utelämnade uppgifter som det finns en skyldighet att lämna. Vilka uppgifter som ska lämnas och vad som är en oriktig uppgift får avgöras med ledning av lagen om omställningsstöd och förordningen om omställningsstöd. Av lagen framgår vilka uppgifter som en ansökan om omställningsstöd ska innehålla, utöver de särskilt angivna uppgifterna framgår att ansökan ska innehålla de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna fatta beslut om omställningsstöd (5 § första stycket 8 LOM). En uppräkning av vilka dessa uppgifter är finns under Vad ska anges i ansökan?

På vilket sätt man lämnar den oriktiga uppgiften har ingen betydelse för bestämmelsens tillämplighet. Detta innebära att både skriftliga och muntliga uppgifter omfattas. Det här är en skillnad mot vad som gäller för skattebrott där uppgiften måste vara lämnad på annat sätt än muntligen (2 § SkBrL).

Underlåter att anmäla ändrade förhållanden omgående

Straffansvar kan även bli aktuellt när företaget åsidosätter sin anmälningsskyldighet för ändrade förhållanden enligt 6 § LOM. Anmälningsskyldigheten för ändrade förhållanden gäller både under handläggningen av en ansökan om omställningsstöd och efter det att stödet har betalas ut. I båda dessa situationer ska anmälningsskyldigheten fullgöras omgående till Skatteverket. Det finns alltså ett begränsat tidsutrymme att handla innan skyldigheten kan anses ha blivit åsidosatt och innan straffansvar kan komma ifråga. Vid vilken tidpunkt anmälningsskyldigheten inträder i dessa fall kan variera beroende på vilken typ av uppgift det är frågan om (prop. 2019/20:181 s. 80).

Fara räcker för ansvar

Omställningsstödsbrottet är ett farebrott. Det betyder att brottet fullbordas redan när den oriktiga uppgiften lämnas till Skatteverket eller när en anmälningsskyldighet enligt 6 § LOM åsidosätts. Detta gäller under förutsättning att gärningen eller underlåtenheten

• medför fara för att omställningsstöd tillgodoförs felaktigt eller tillgodoförs med ett för högt belopp, eller
• medför fara för att ett stöd som företaget helt eller delvis inte har rätt till inte återkrävs.

Farerekvisitet ska alltså vara uppfyllt oavsett om gärningen begås genom att en oriktig uppgift lämnas eller genom att anmälan om ändrade uppgifter underlåts.

Faran måste vara konkret för att straffansvar ska komma ifråga. Faran är normalt konkret om den oriktiga uppgiften eller avsaknaden av en uppgift om ändrade förhållanden sannolikt inte skulle ha upptäckts vid Skatteverkets normala rutinmässiga granskning (prop. 2019/20:181 s. 128).

Vad gärningspersonen trott, förväntat sig eller insett om faran har ingen betydelse för farebedömningen eftersom den ska göras rent objektivt. Sådana omständigheter kan däremot få betydelse vid uppsåtsbedömningen (prop. 2019/20:181 s. 80).

Det krävs uppsåt för att dömas för omställningsstödsbrott

Omställningsstödsbrott är ett uppsåtligt brott vilket innebär att gärningspersonen ska ha uppsåt i förhållande till de objektiva brottsförutsättningarna. Uppsåtet ska alltså täcka dels uppgiftens oriktighet alternativt skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden, dels faran för att ett omställningsstöd tillgodoförs felaktigt eller med ett för högt belopp eller att ett stöd som företaget helt eller delvis saknar rätt till inte återkrävs (prop. 2019/20:181 s. 128).

Konkurrens

Omställningsstödsbrottet har genom de särskilda brottsförutsättningarna som ställs upp i bestämmelsen företräde framför bedrägeribestämmelsen i brottsbalken, p.g.a. lex specialis (prop 2019/20:181 s. 86). Om rekvisiten för omställningsstödsbrott är uppfyllda, ska bedrägeribestämmelsen alltså inte tillämpas. För Skatteverkets del innebär det att en brottsanmälan ska göras bara för omställningsstödsbrott och inte för bedrägeribrott, om rekvisiten för båda brotten är uppfyllda.

Grovt omställningsstödsbrott

Om ett omställningsstödsbrott är att anse som grovt, döms personen för grovt omställningsstödsbrott (36 § LOM). Det är ett brott som ger fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vad är det som gör att ett brott bedöms som grovt?

Gränsdragningen mellan omställningsstödsbrott och grovt omställningsstödsbrott sker genom en bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet (prop. 2019/20:181 s. 83). Vid bedömningen av om ett omställningsstödsbrott ska bedömas som grovt ska det särskilt beaktas (36 § andra stycket LOM)

• om brottet rört ett betydande belopp
• om den som begått brottet har använt falska handlingar eller vilseledande bokföring
• om gärningen ingått i en brottslighet som har utövats systematiskt eller i större omfattning.

De särskilda kvalifikationsgrunderna är endast exempel på omständigheter som kan göra att ett omställningsstödsbrott bedöms som grovt, men de bör ändå ha en stor betydelse vid bedömningen. Om det finns en kvalificerande omständighet leder inte den med automatik till att brottet bedöms som grovt, en bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda ärendet ska alltid göras (prop. 2019:20:181 s. 128).

Vad menas med betydande belopp

Den första kvalifikationsgrunden, att beloppet rört betydande belopp, handlar om storleken på det omställningsstöd som felaktigt tillgodoförts eller som hade kunnat komma att tillgodoföras. Vad som i detta sammanhang ska ses som betydande belopp framgår varken av lagtexten eller av förarbetena till bestämmelsen. Den beloppsgräns som används vid motsvarande gränsdragning vid andra förmögenhetsbrott kan vara vägledande vid bedömningen (prop. 2019/20:181 s.128 ).

Falska handlingar kan göra att brottet bedöms som grovt

Ett exempel på en situation där falska handlingar används kan vara då en person har lämnat in ett förfalskat revisorsintyg i samband med ansökan om stödet. Ett grovt omställningsstödsbrott som har begåtts genom att använda en falsk handling bör normalt konsumera ansvar för förfalskningsbrottet (prop. 2019/20:181 s. 129).

Vårdslöst omställningsstödsbrott

Det finns en särskild straffbestämmelse för grovt oaktsamma fall av omställningsstödsbrott: vårdslöst omställningsstödsbrott (37 § LOM).

Brottet vårdslöst omställningsstödsbrott motsvarar omställningsstödsbrottet med den skillnaden att det inte krävs något uppsåt hos gärningspersonen. De objektiva förutsättningarna är alltså desamma som för omställningsstödsbrottet (35 § LOM), vilket innebär att straffansvar kan bli aktuellt både när oriktiga och ofullständiga uppgifter lämnas och när någon försummar sin anmälningsplikt för felaktigheter och ändrade förhållanden enligt 6 § LOM.

Brottet vårdslös skatteuppgift kan ge böter eller fängelse i högst ett år.

Det krävs grov oaktsamhet för straffansvar

Straffansvar för grov oaktsamhet bör i första hand bli aktuellt för medveten oaktsamhet. Det bör normalt alltså kunna krävas att den som lämnar oriktiga uppgifter eller inte anmäler ändrad förhållanden har misstänkt att den lämnade uppgiften var felaktig eller att det fanns en anmälningsskyldighet men trots det lämnat uppgiften eller trots det struntat i anmälningsskyldigheten (prop. 2019/20:181 s 129).

Det är inte uteslutet att även en omedveten oaktsamhet kan bedömas som grov och vara straffbar. För att vara omedveten oaktsamhet krävs att gärningspersonen borde ha insett att en viss omständighet förelåg eller att en viss effekt skulle uppstå om hen handlade på ett visst sätt, även om hen inte insåg risken. Ett exempel på en situation då det är tänkbart att en omedveten oaktsamhet skulle kunna betecknas som grov är när en person inte har bemödat sig att kontrollera riktigheten av mer betydelsefulla uppgifter som lämnats, även om det funnits starka skäl att göra det (prop. 2019/20:181 s. 83 ).

Sammanfattningsvis kan anges att gärningar som kan bedömas som grovt oaktsamma är sådana där gärningspersonen har lämnat mer påtagligt felaktiga uppgifter som är grundläggande för rätten till omställningsstöd. Det kan gälla avsevärt felaktiga uppgifter eller uppenbart felaktiga uppgifter om sådana förhållanden i företaget som medför eller kan medföra att stöd tillgodoförs felaktigt (prop. 2019/20:181 s 129).

Inget straffansvar om gärningen är mindre allvarlig

Gärningen undantas från straffansvar om den är mindre allvarlig. Vid denna bedömning ska hänsyn tas till det aktuella stödets storlek men även till övriga omständigheter (37 § andra stycket LOM). En helhetsbedömning av samtliga objektiva omständigheter ska alltså göras för att avgöra om gärningen är mindre allvarlig.

Grovt oaktsamma gärningar som rör belopp i närheten av det lägsta beloppet som kan betalas ut, d.v.s. 5 000 kr, bör som regel inte leda till straffansvar (prop. 2019/20:181 s. 129).

Försök till brott enligt omställningsstödslagen är inte straffbart

Lagen om omställningsstöd saknar bestämmelser som gör att försök till brott enligt lagen är straffbart. Bakgrunden till det är att brotten enligt lagen är utformade som s.k. farebrott vilket innebär att gärningarna är straffbara i ett skede som för andra typer av brott skulle utgöra försöksstadiet.

Förberedelse eller stämpling till brott är inte straffbart

Varken förberedelse eller stämpling till brotten i omställningsstödslagen är straffbara eftersom det saknas en särskild reglering om det.

Vem kan bli ansvarig för omställningsstödbrott?

Straffbestämmelserna i LOM är utformade på det sättet att det är den som lämnar oriktiga uppgifter som träffas av straffansvar. Om en straffbar överträdelse har ägt rum i ett företags verksamhet är det alltså fråga om ett individuellt straffansvar för den personen som har lämnat uppgifterna. Även annan person kan bli ansvarig för omställningsbrottet enligt bestämmelserna om medverkan till omställningsstödsbrott (nedan).

När det gäller straffbar underlåtenhet, är det den som har ansvaret för att uppfylla företagets uppgiftsskyldighet som kan göras straffrättsligt ansvarig. Det följer av principer som har utvecklats i praxis (prop. 2019/20:181 s. 80-81).

För att ansvar ska komma ifråga måste både de objektiva förutsättningarna i den aktuella bestämmelsen och det subjektiva rekvisitet vara uppfyllda.

Medverkan till brott

Bestämmelsen om medverkan i 23 kap. 4 § BrB utvidgar brottsbeskrivningarnas räckvidd genom att den gör det möjligt att inte bara döma gärningspersonen till ansvar för brott utan även ”annan som främjat gärningen med råd eller dåd”. Lagtexten skiljer mellan medverkan i form av anstiftan av brott och medverkan på annat sätt, s.k. medhjälp till brott. För att det ska vara frågan om anstiftan ska personen ha framkallat ett beslut att begå brott hos en annan person. Om gärningspersonens brottsliga gärning har främjats på annat sätt rör det sig om medhjälp till brott.

Medverkansbestämmelsen i brottsbalken är tillämplig på samtliga brott i lagen om omställningsstöd. En förutsättning för att brottsbalkens bestämmelser om medverkan ska vara tillämpliga på en straffbelagd gärning i en annan lag eller författning är nämligen att fängelse är föreskrivet för det aktuella brottet (23 kap. 4 § första stycket BrB)

Ett exempel på en situation då brottsbalkens medhjälpsbestämmelse kan aktualiseras är när en revisor skriver ett revisorsintyg där denne medvetet lämnar felaktiga uppgifter för att hjälp en person att för ett företags räkning ansöka om omställningsstöd på felaktiga grunder (prop. 2019:20:181 s. 81). I ett sådant fall kan även brottet osant eller grovt osant intygande aktualiseras.

Undvika ansvar genom en frivillig rättelse

En person kan gå fri från straff om personen frivilligt rättar en oriktig uppgift eller frivilligt lämnar in en anmälan om ändrad förhållanden (38 § LOM). Det gäller straff enligt 35–37 §§ LOM för den som

• har lämnat en oriktig uppgift eller ofullständig uppgift
• har låtit bli att anmäla att de uppgifter som lämnats i en ansökan visat sig vara felaktiga eller
• har låtit bli att anmäla om det inträffat ändrade förhållanden.

Bestämmelsen innebär att en person som gjort sig skyldig till ett fullbordat omställningsstödsbrott ska kunna undgå ansvar för brottet genom att göra en rättelse eller anmälan.

Rättelsen måste ske innan stödet tillgodoförs

För att undgå ansvar för omställningsstödsbrottet måste rättelsen eller anmälan om ändrade förhållanden göras innan stödet tillgodoräknas företaget. Det här är en skillnad jämfört med vad som gäller för brott enligt skattebrottslagen. De brotten kan frivilligt rättas med ansvarsbefriande verkan även efter det att beslut om skatt meddelats och verkställts.

Hur ska rättelsen vara utformad?

Det finns inget formkrav på rättelsen eller anmälan. Den kan därför lämnas skriftligt eller muntligt.

Uppgifterna ska leda till att det kan fattas ett korrekt beslut

För att det ska bli aktuellt med straffrihet ska rättelsen eller anmälan om ändrade förhållanden leda till att det finns förutsättningar för Skatteverket att fatta ett korrekt beslut om stödet.

De uppgifter som lämnas måste i princip vara tillräckliga för att Skatteverket ska kunna koppla uppgifterna till rätt ärende och, eventuellt efter en komplettering, kunna göra en korrekt bedömning i ett kommande beslut om omställningsstöd (prop. 2019/20:181 s. 130).

Vad menas med frivilligt?

Straffriheten förutsätter frivillighet. Med frivillighet menas här detsamma som vid frivilligt tillbakaträdande vid försök, förberedelse och stämpling enligt 23 kap. 3 § BrB (prop. 2019/20:181 s. 130). En rättelse eller en anmälan om ändrade förhållanden kan normalt sett inte anses ha skett frivilligt om den sker efter att ett företag har fått reda på att en granskning kommer att ske. Frivilligheten innebär att rättelsen ska göras utan yttre tvång. Så länge det inte finns anledning att tro att felaktigheten eller underlåtenheten har upptäckts av Skatteverket eller inom kort kommer att upptäcks finns det möjlighet att göra en rättelse. En frivillig rättelse bör som regel inte kunna göras i de fall Skatteverket har inlett en utredning (prop. 2019/20:181 s. 130).

Skatteverket har en skyldighet att anmäla brott

Skatteverket har en skyldighet att göra en anmälan till åklagare så snart det finns anledning att anta att någon gjort sig skyldig till (18 kap. 8 § första stycket 8 SFF)

• omställningsstödsbrott
• grovt omställningsstödsbrott
• vårdslöst omställningsbrott
• medverkan till ovanstående brott enligt 23 kap. 4 § BrB

Anmälan får göras till Skatteverkets skattebrottsenhet i stället för till åklagare om det inte finns skäl att anta att brottet föranleder någon annan påföljd än böter och den misstänkta kan antas erkänna brottet och har fyllt 21 år (18 kap. 8 § fjärde stycket SFF). Läs även om sekretess i samband med en brottsanmälan.

Anmälan ska göras så snart brott kan antas

Brottsanmälan ska ske så snart som det kan antas att ett omställningsstödsbrott har begåtts. Skyldigheten att brottsanmäla knyter an till förutsättningarna för åklagaren att inleda en förundersökning. Meningen är alltså att anmälan ska äga rum så snart som det finns förutsättningar för att inleda en förundersökning.

Ingen anmälan om brottet inte antas medföra påföljd eller om anmälan av annat skäl inte behövs

Någon anmälan ska inte ske om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd eller om anmälan av något annat skäl inte behövs (18 kap. 8 § andra stycket SFF). Någon anmälan ska därför inte göras om en frivillig rättelse har skett.