Arbetsgivaravgifterna är i de flesta fall 31,42 procent av ersättning för arbete. Beroende på betalningsmottagarens ålder och tillämpliga nedsättningsregler kan lägre procentsatser gälla.
Det man i dagligt tal brukar kalla arbetsgivaravgifter består både av ett antal egentliga arbetsgivaravgifter enligt socialavgiftslagen (SAL) och allmän löneavgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. De egentliga arbetsgivaravgifterna finansierar socialförsäkringen medan den allmänna löneavgiften är en skatt.
För de flesta avgiftsskyldiga är summan av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften 31,42 procent av avgiftsunderlaget för år 2021.
Arbetsgivaravgifterna är 19,80 procent av avgiftsunderlaget och innehåller följande delar (2 kap. 26 § SAL):
Den allmänna löneavgiften är 11,62 procent av underlaget (3 § lagen [1994:1920] om allmän löneavgift).
Detaljerade regler om hur de egentliga arbetsgivaravgifterna ska användas för att finansiera olika delar av systemen för social trygghet finns i lag (2000:981) om fördelning av socialavgifter.
Andra procentsatser gäller ofta för avgifter i internationella sammanhang. Enligt vissa socialförsäkringskonventioner kan det bli aktuellt att bara betala vissa delar av de totala arbetsgivaravgifterna.
På skatteverket.se finns en tabell över avgiftsprocentsatserna vid arbete i Sverige och vid utsändning till och från de länder som Sverige har socialförsäkringskonventioner med (se sidan om att beräkna arbetsgivaravgifter).
En utländsk arbetsgivare som inte har ett fast driftställe i Sverige ska inte betala den allmänna löneavgiften, eftersom den både i rättslig och i ekonomisk mening är en skatt (prop. 1994/95:122 s. 18).
Det finns inte någon nedre åldersgräns på mottagaren av ersättning för att utgivaren ska bli skyldig att betala arbetsgivaravgifter. Om ett barn får betalt för sin medverkan i exempelvis reklamsammanhang eller vid en filminspelning blir utgivaren skyldig att betala arbetsgivaravgifter så snart ersättningen uppgår till minst 1 000 kr under året.
På ersättning från en enskild näringsidkare till egna barn under 16 år ska inga avgifter betalas.
Särskilda regler gäller för utbetalarens egna barn över 16 år. Samma regler gäller ersättning till företagsledares egna barn eller makans barn från fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag.
De flesta betalar fulla arbetsgivaravgifter med 31,42 procent av underlaget. Men beroende på betalningsmottagarens ålder är avgifterna i vissa fall lägre.
På ersättning för arbete till personer som är födda 1937 eller tidigare ska arbetsgivaravgifter inte alls betalas (punkt 5 av övergångsbestämmelserna till SAL).
Orsaken är att det reformerade pensionssystemet bara omfattar personer födda 1938 eller senare. För den som är född 1937 eller tidigare gäller i stället det tidigare ATP-systemet, och enligt de bestämmelserna kunde man inte tjäna in pensionsrätt efter fyllda 65 år. Därför ska inte heller någon pensionsavgift betalas på ersättningar till personer som inte omfattas av den inkomstgrundade ålderspensionen.
På ersättning för arbete till personer som vid årets ingång har fyllt 65 år ska arbetsgivaren bara betala ålderspensionsavgiften om 10,21 procent (2 kap. 27 § SAL). Det betyder att en arbetsgivare som har en anställd som fyller 65 år den 1 januari ska betala fulla avgifter hela det året.
Bakgrunden till att ålderspensionsavgift ska betalas utan åldersgräns är att arbetsinkomster ger pensionsrätt till den inkomstgrundade ålderspensionen för den som är född 1938–1955.
Skälet till att övriga delavgifter inte ska betalas är att vissa delar av de sociala trygghetssystemen upphör vid fyllda 65.
Observera att även om en anställd har tagit ut full ålderspension men sedan arbetar vidare, ska den som ger ut ersättning för arbete ändå betala fulla arbetsgivaravgifter fram till det år mottagaren fyller 66 år. Här finns en viktig skillnad mot reglerna för egenavgifter. Enligt dessa ska den som hela året haft hel ålderspension bara betala ålderspensionsavgiften.
Nytt: 2021-02-08
På ersättning för arbete till personer som vid årets ingång har fyllt 18 men inte 23 år ska bara ålderspensionsavgiften och nio tjugondelar av de övriga arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften betalas. Det innebär att de totala arbetsgivaravgifterna blir 19,73 procent. Regeln gäller bara för ersättningar upp till 25 000 kr per månad (1 och 2 §§ lag om särskild beräkning av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift för personer som fyllt 18 men inte 23 år och prop. 2020/21:83 s. 64).
Om ersättningen från en och samma arbetsgivare per kalendermånad och person överstiger 25 000 kronor ska fulla arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift betalas på den del av ersättningen som överstiger 25 000 kr.
Lagen är tillfällig och tillämpas på ersättning som utges från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 mars 2023. Reglerna infördes för att de bedöms kunna motverka de negativa effekterna för unga på arbetsmarknaden som uppkommit på grund av covid-19, och samtidigt förbättra möjligheterna för företag att behålla och nyanställa personal.
På ersättning för arbete till personer som vid årets ingång har fyllt 15 men inte 18 år ska arbetsgivaren bara betala ålderspensionsavgiften om 10,21 procent för ersättningar upp till och med 25 000 kr per månad (2 kap. 28 § SAL, prop. 2018/19:99 s. 59).
Om ersättningen från en och samma arbetsgivare per kalendermånad och person överstiger 25 000 kr ska fulla arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift betalas på den del av ersättningen som överstiger 25 000 kr.
Regeln infördes för att göra det attraktivare för arbetsgivare att anställa ungdomar för t.ex. sommarjobb och helgjobb. Den huvudsakliga målgruppen är gymnasieelever som genom sådana jobb kan få arbetslivserfarenhet och därmed öka sina möjligheter till anställning efter utbildningen.
Förutom lägre arbetsgivaravgifter på grund av ålder finns vissa nedsättningar av arbetsgivaravgifterna som har beslutats av arbetsmarknadspolitiska skäl (regionalt stöd och växa-stöd) samt för att stimulera vissa områden (forskning och utveckling).
På ersättning för arbete till den först anställda i ett enmansföretag (s.k. växa-stöd) betalar arbetsgivaren bara ålderspensionsavgiften (10,21 procent) på ersättningar upp till 25 000 kr. På ersättningar som överstiger 25 000 kr ska arbetsgivaren betala fulla arbetsgivaravgifter.
Arbetsgivare som bedriver verksamhet inom ett stödområde kan under vissa förutsättningar få göra ett särskilt avdrag från arbetsgivaravgifterna, s.k. regionalt stöd. Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna ska från summan av avgifterna avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget. Sammanlagt får avdrag dock göras med högst 7 100 kr per månad vilket motsvarar högst 85 200 kr per år. Avdraget beräknas för varje månad. Om arbetsgivaren inte kunnat göra fullt avdrag en viss månad kan företaget inte utnyttja detta följande månader.
Nytt: 2021-02-08
Det regionala stödet får inte medföra att avgifterna understiger ålderspensionsavgiften om 10,21 procent.
Arbetsgivare får under vissa förutsättningar göra avdrag från arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften på ersättning till en person som arbetar med forskning eller utveckling, s.k. forskningsavdrag. Reglerna innebär att arbetsgivaren får göra avdrag från arbetsgivaravgifterna med 10 procent av avgiftsunderlaget. Avdraget får dock inte medföra att avgifterna understiger ålderspensionsavgiften på 10,21 procent (2 kap. 31 § SAL), vilket i praktiken innebär att avdraget för år 2021 blir 9,59 procent. Dessutom får avdrag från den allmänna löneavgiften göras med 10 procentenheter. Det totala forskningsavdraget blir därför i de flesta fall 19,59 procent (9,59 + 10,00). Avdraget får inte överstiga vissa takbelopp, läs mer här om hur avdraget beräknas.
Det kan förekomma att en arbetsgivare har rätt att tillämpa flera av reglerna ovan samtidigt. Nedan anges vilka av reglerna som går att kombinera med varandra.
För att kunna få nedsättning av arbetsgivaravgifterna måste samtliga kriterier för de nedsättningar man kan ha rätt till vara uppfyllda. Dessutom ska ålderspensionsavgiften alltid betalas. Det innebär att den totala arbetsgivaravgiften att betala aldrig kan understiga ålderspensionsavgiften (10,21 procent).
Det finns även en övre gräns för hur mycket som är möjligt att få i statligt stöd enligt EU:s regler för s.k. de minimis-stöd.
Växa-stödet gäller för den första anställda i ett enmansföretag på ersättningar upp till 25 000 kr per månad. På ersättningar som överstiger 25 000 kr per månad kan arbetsgivaren få forskningsavdrag i de fall övriga förutsättningar för detta är uppfyllda.
Eftersom reglerna om forskningsavdrag och regionalt stöd kan tillämpas samtidigt har det införts en begränsningsregel för att förhindra att avdraget för personer som arbetar med forskning och utveckling medför att arbetsgivaravgifterna understiger ålderspensionsavgiften.
Om en arbetsgivare både gör forskningsavdrag och avdrag för regionalt stöd ska avdraget i första hand göras enligt reglerna för forskningsavdrag (7 § lag om regionalt stöd).
Nytt: 2021-02-08
Reglerna om forskningsavdrag kan tillämpas på ersättningar till personer som är födda 1998-2002. Forskningsavdraget får dock inte medföra att avgifterna understiger ålderspensionsavgiften om 10,21 procent.
På ersättningar upp till 25 000 kr per månad betalar arbetsgivaren bara ålderspensionsavgiften om 10,21 procent för de som är födda 2003–2005. På ersättningar som överstiger 25 000 kr kan forskningsavdrag beräknas.
Växa-stöd beräknas på ersättningar upp till 25 000 kr per månad. På ersättningar som överstiger 25 000 kr per månad kan regionalt stöd beräknas.
I underlaget för det särskilda avdraget enligt lag om regionalt stöd får inte samtidigt ingå ersättning som omfattas av växa-stödet (8 § lag [2016:1053] om särskild beräkning av vissa avgifter för enmansföretag).
Nytt: 2021-02-08
Reglerna om växa-stöd kan tillämpas på ersättningar upp till 25 000 kr till personer som är födda 1998-2002. Växa-stödet får dock inte medföra att avgifterna understiger ålderspensionsavgiften om 10,21 procent.
Dessa regler kan inte kombineras eftersom båda nedsättningarna av arbetsgivaravgifter gäller lön på maximalt 25 000 kr per månad.
I de fall det är aktuellt med nedsättningar av arbetsgivaravgifterna både enligt de regler som gäller för växa-stöd och för personer födda 2003-2005 bör reglerna för växa-stöd tillämpas i första hand.
Om en enmansföretagare har rätt till växa-stöd för en anställd som är född 2003-2005 kan företagaren inte även få nedsättning enligt reglerna för personer födda 2003-2005. Detta beror på att nedsättningen av arbetsgivaravgifter enligt reglerna för växa-stöd redan innebär att endast ålderspensionsavgiften ska betalas.
Om en enmansföretagare har en anställd i företaget och för denna person nyttjar möjligheten till växa-stöd så är det däremot möjligt att också anställa en ungdom och för den personen få nedsatta arbetsgivaravgifter enligt reglerna för personer födda 2003–2005.
Nytt: 2021-02-08
Reglerna om regionalt stöd kan tillämpas på ersättningar till personer som är födda 1998-2002. Avdraget för regionalt stöd får dock inte medföra att avgifterna understiger ålderspensionsavgiften om 10,21 procent.
Reglerna om regionalt stöd är bara tillämpliga på den del av ersättningen till personer som är födda 2003–2005 som överstiger 25 000 kr per månad.