Underlaget för att beräkna skatteavdrag vid ersättning för arbete ska innehålla den kontanta ersättningen, de förmåner som är skattepliktiga samt vissa andra förmåner och ersättningar.
Grundförutsättningen för att vara skyldig att göra skatteavdrag är att utbetalaren betalar ut kontant ersättning för arbete. När denna förutsättning är uppfylld ska underlaget för beräkning av skatteavdrag bestå av:
I underlaget för beräkning av skatteavdrag från ersättning för arbete ska det ingå den kontanta ersättningen som en utbetalare är skyldig att göra skatteavdrag från enligt 10 kap. SFL (11 kap. 4 § 1 SFL).
Skatteverket anser att när en arbetsgivaren eller utbetalare har innehållit en del av den anställdes kontanta ersättning och redovisat in denna till Skatteverket utgör detta ett skatteavdrag. Detta gäller oavsett om skatteavdrag ska göras på ersättningen eller inte.
Värdet av förmåner som ges ut av utbetalaren ska ingå i underlaget för beräkning av skatteavdrag. Det anges uttryckligen att bara förmåner som är skattepliktiga enligt IL ska beaktas (11 kap. 4 § 2 SFL). Bestämmelsen avser förmåner som ges ut av den som också betalar ut kontant ersättning för arbete. I de fall enbart förmåner tillhandahålls kan dock något skatteavdrag inte göras, eftersom ingen kontant ersättning betalas ut.
I vissa fall ska en utbetalare anses ha gett ut en ersättning eller förmån enligt 11 kap. 5–7 §§ SFL fastän ersättningen rent faktiskt har getts ut av någon annan (11 kap. 4 § 3 SFL). Det kan bli aktuellt i följande tre situationer:
Den som med stöd av detta ska anses som utgivare är därmed skyldig att göra skatteavdrag. En förutsättning för att en sådan ersättning eller förmån ska ingå i underlaget är att utbetalaren skulle ha gjort skatteavdrag från motsvarande ersättning eller förmån om utbetalaren själv hade tillhandahållit ersättningen eller förmånen. Samma person som är skyldig att göra skatteavdrag är också skyldig att betala arbetsgivavgifter (2 kap. 1 § andra stycket samt 2 och 3 §§ SAL).