Vem är delgivningsmottagare?

Fysiska personer

Enligt huvudregeln är den fysiska personen som ska delges delgivningsmottagare (11 § första stycket DelgL).

Det finns dock situationer där en fysisk person inte själv får föra sin talan. Det kan bero på att personen i fråga är underårig, försatt i konkurs eller att förvaltarskap är anordnat för hen.

I sådana fall är en behörig ställföreträdare, d.v.s. förmyndare, konkursförvaltare respektive förvaltare, delgivningsmottagare i stället (11 § andra stycket DelgL). Det förhållandet att en fysisk person har en eller flera ställföreträdare innebär inte att handlingen alltid ska lämnas till denna eller dessa. I vissa fall kan den fysiska personen ändå ha rätt att själv föra talan eller vara skyldig att själv fullgöra något (prop. 2009/10:237 s. 107). Ställföreträdaren eller ställföreträdarna och den företrädda kan dessutom vara delgivningsmottagare tillsammans, om det finns skäl till det (11 § andra stycket DelgL). Så kan vara fallet om båda har behörighet att föra talan eller om det inte står klart vem av dem som får föra talan (prop. 2009/10:237 s. 235).

Staten

När staten ska delges är en person som är behörig att ta emot delgivning för en myndighets räkning delgivningsmottagare (12 § första stycket DelgL). Vem som är behörig att ta emot delgivning framgår normalt av myndighetens instruktion, arbetsordning, eller av något annat beslut. Om ingen annan person har utsetts är det chefen för myndigheten som är delgivningsmottagare (prop. 2009/10:237 s. 235).

Justitiekanslern, eller någon annan person som är behörig att ta emot delgivning för Justitiekanslerns räkning, är delgivningsmottagare om det inte av lag eller annan författning framgår att en viss myndighet ska bevaka statens rätt i saken (12 § andra stycket DelgL).

En annan juridisk person än staten

När en annan juridisk person än staten ska delges är en person som har rätt att företräda den juridiska personen behörig mottagare. Styrelseledamöter och andra personer är delgivningsmottagare var för sig även om de endast får teckna den juridiska personens firma tillsammans. I aktiebolag är verkställande direktören alltid delgivningsmottagare (13 § första stycket DelgL). Det sistnämnda innebär att det som ska delges får lämnas till verkställande direktören i ett aktiebolag även om hen inte är behörig ställföreträdare för bolaget.

En suppleant för en behörig ställföreträdare eller en vice verkställande direktör i ett aktiebolag är delgivningsmottagare när försök att delge delgivningsmottagaren enligt 13 § första stycket har misslyckats eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst (13 § andra stycket DelgL). Bestämmelsen innebär att delgivningsförsök i regel behöver ske med åtminstone en ordinarie företrädare. Det ställs däremot inte upp något krav på att samtliga ordinarie företrädare måste sökas innan delgivning sker genom suppleanten (prop. 2009/10:237 s. 111). I denna situation är det också många gånger möjligt att använda delgivningssättet särskild delgivning med juridisk person.

Särskild delgivningsmottagare

Om ett aktiebolag inte har någon behörig ställföreträdare som är bosatt i Sverige, ska styrelsen bemyndiga en person som är bosatt i Sverige att ta emot delgivning på bolagets vägnar (särskild delgivningsmottagare). Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § FB (8 kap. 40 § ABL). För ekonomiska föreningar finns en motsvarande bestämmelse i 7 kap. 41 § EFL. Även stiftelser med egen eller anknuten förvaltning enligt stiftelselagen ska under samma förhållanden bemyndiga särskild delgivningsmottagare (2 kap. 16 a och 23 a §§ SL).

Delgivning med dödsbon

Hur dödsbon delges regleras inte i delgivningslagen, utan i ärvdabalken. Dödsbodelägarna är tillsammans delgivningsmottagare. En av dem är ensam delgivningsmottagare om hen sitter i boet eller om delgivningen föranleds av att dödsboet innehar fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet. Den ensamma mottagaren ska i sådana fall underrätta övriga dödsbodelägare så snart det kan ske. Om en boutredningsman har förordnats för boet, är denna ensam delgivningsmottagare (18 kap. 1 a § ÄB). Med ”sitter i boet” menas den som bor kvar i den avlidnas bostad. En testamentsexekutor är inte delgivningsmottagare (prop. 2009/10:237 s. 114 f.).

Delägare i samfällighet eller medlem i annan sammanslutning

När delägare i en samfällighet eller medlemmar i en sammanslutning ska delges, och 13 § inte är tillämplig, är en ledamot av styrelsen eller någon annan som utsetts att förvalta samfällighetens eller sammanslutningens angelägenheter mottagare av delgivningen (14 § första stycket DelgL). En suppleant för en styrelseledamot är delgivningsmottagare om försök till delgivning enligt första stycket har misslyckats. Detsamma gäller om ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst. En suppleant som tar emot en delgivning ska antingen se till att handlingen så snart det kan ske lämnas till någon som har rätt att företräda delägarna eller medlemmarna eller underrätta dessa om delgivningen (14 § andra stycket DelgL).

Ordet sammanslutning är avsett att innefatta medlemmar i olika associationsformer som har det gemensamt att de inte är juridiska personer (prop. 2009/10:237 s. 236).

Regleringen hindrar inte att delgivning i stället sker genom att en handling skickas eller lämnas till den eller de personer som är delgivningsmottagare för respektive delägare eller medlem enligt 11, 12, 13 eller 15 § delgivningslagen (prop. 2009/10:237 s. 236 f.).

Den som har ombud

Ett ombud är delgivningsmottagare om hen är behörig att ta emot handlingen. Om delgivning ändå sker till huvudmannen bör ombudet underrättas om detta (15 § första stycket DelgL). Detta gäller även då fullmakt inte har begärts in. Att det finns ett utrymme för myndigheten att endast delge huvudmannen beror på att det kan finnas fall där ombudet är okänt, att det råder samarbetssvårigheter mellan ombud och huvudman eller att det är oklart om fullmakten är återkallad eller vilka frågor den omfattar (prop. 2009/10:237 s. 119 och s. 237).

Om delgivningen enbart har skett med huvudmannen och detta orsakar att överklagandefrister missas, kan det utgöra grund för återställande av försutten tid (se t.ex. HFD 2013 not. 7).

Behörigheten framgår vanligtvis av ombudets fullmakt. Enligt rättegångsbalken har ombudet sådan behörighet om inte något annat anges i fullmakten (12 kap. 14 och 15 §§ RB). Om en part företräds av flera ombud är var och en av dem delgivningsmottagare (se prop. 2009/10:237 s. 237 ).

Ombudet är inte delgivningsmottagare om handlingen innehåller ett föreläggande att den som ska delges ska fullgöra något personligen (15 § andra stycket DelgL). Det kan t.ex. vara fråga om att inställa sig personligen till ett sammanträde eller att fullgöra något för att inte drabbas av vite. Bestämmelsen hindrar inte att ombudet även i ett sådant fall underrättas (prop. 2009/10:237 s. 237).

Behörig företrädare

Vem som är att anse som behörig företrädare i olika sammanhang finns närmare beskrivet under Behörig företrädare.