Vad är räntefördelning?

Beräknad ränta som kan eller ska flyttas mellan inkomstslagen näringsverksamhet och kapital

Enskilda näringsidkare och svenska dödsbon som driver näringsverksamhet får göra positiv räntefördelning när kapitalunderlaget i verksamheten vid årets ingång överstiger 50 000 kr. Den positiva räntefördelningen innebär att en schablonmässigt beräknad avkastning på kapitalunderlaget flyttas från inkomstslaget näringsverksamhet till inkomstslaget kapital.

Om kapitalunderlaget är negativt ska man på motsvarande sätt göra en negativ räntefördelning, normalt under förutsättning att det negativa kapitalunderlaget är större än -50 000 kr. Den negativa räntefördelningen innebär att en schablonmässigt bestämd utgiftsränta på det negativa kapitalunderlaget, d.v.s. ett avdrag, flyttas från inkomstslaget näringsverksamhet till inkomstslaget kapital. Avdraget medges i inkomstslaget kapital samtidigt som ett motsvarande belopp tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet. Till skillnad från positiv räntefördelning är negativ räntefördelning obligatoriskt och ska också göras oavsett om det föreligger överskott eller underskott i verksamheten.

För fysiska personer och dödsbon som är delägare i handelsbolag finns motsvarande regler. Tekniken är dock något annorlunda här när det gäller kapitalunderlaget. I stället för att utgå från kapitalet i näringsverksamheten utgår man från den justerade anskaffningsutgiften på den ägda andelen i handelsbolaget. På så sätt kan man räkna räntefördelning även på själva förvärvet av andelen.

Resultatet av näringsverksamheten beskattas således i princip som om kapitalet i verksamheten utgjort 0 kr, oberoende av det faktiska kapital som redovisas. Mindre belopp räntefördelas dock inte. Om kapitalunderlaget inte är större än +50 000 kr eller mindre än -50 000 kr ska räntefördelning inte göras.

Positiv räntefördelning kan medföra lägre beskattning

Reglerna om positiv räntefördelning finns för att i någon mån jämställa enskilda näringsidkare eller delägare i handelsbolag med ägare till fåmansföretag, som ju kan låna ut pengar till sitt bolag och få en ränta som enkelbeskattas till 30 procent.

Skattesatsen i inkomstslaget kapital är 30 procent medan skatten i inkomstslaget näringsverksamhet är progressiv och kan vara väsentligt högre. Dessutom utgår egenavgifter eller särskild löneskatt på resultatet av näringsverksamheten.

Med positiv räntefördelning kan näringsidkaren få en del av resultatet av näringsverksamheten beskattad i inkomstslaget kapital. Räntefördelningen motsvarar en beräknad avkastning på kapital som satsats i näringsverksamheten. Den positiva räntefördelningen innebär att en beräknad inkomstränta flyttas från inkomstslaget näringsverksamhet till inkomstslaget kapital. Det medför att resultatet av näringsverksamheten minskar samtidigt som kapitalinkomsterna ökar.

Negativ räntefördelning kan medföra såväl högre som lägre beskattning

Syftet med negativ räntefördelning är att förhindra att en näringsidkare drar av sina privata utgiftsräntor i näringsverksamheten och på så sätt får en större skatteeffekt av dem. Den negativa räntefördelningen innebär att ett ränteavdrag flyttas från inkomstslaget näringsverksamhet till inkomstslaget kapital. Det medför att resultatet av näringsverksamheten ökar samtidigt som kapitalinkomsterna minskar.

Historik

Vid 1990 års skattereform infördes bestämmelser om negativ räntefördelning (prop. 1989/90:110). Dessa trädde emellertid aldrig i kraft och är numera borttagna (reglerna var i många stycken annorlunda konstruerade än de som finns idag, men i vissa specialfall går det att få ledning för rättstillämpningen genom att titta i de äldre förarbetena). Efter en utredning infördes i stället lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning (prop. 1993/94:50). Bestämmelserna om räntefördelning finns numera i 33 kap. IL.