Avdragsförbud för ränteutgifter till företag i icke samarbetsvilliga jurisdiktioner

EU:s arbete mot icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet

I EU:s arbete mot skadliga skatteåtgärder ingår bl.a. att man upprättar en förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Kriterierna för listning är skattetransparens, rättvis beskattning och att det inte finns något åtagande om att genomföra åtgärder mot BEPS (Base Erosion and Profit Shifting) vars syfte är att skydda skattebasen och motverka vinstförflyttning. Förteckningen ses över och uppdateras två gånger per år och publiceras i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). Den utgör bilaga I i de slutsatser som publiceras (prop. 2020/21:26 s. 12 f.).

Ekofinrådet (EU-ländernas ekonomi- och finansministrar) har antagit riktlinjer om att medlemsstaterna ska införa vissa skattemässiga åtgärder mot de icke samarbetsvilliga jurisdiktionerna som ska uppmuntra till en positiv förändring. Sverige har valt att införa ett avdragsförbud för ränteutgifter (samt att justera CFC-reglerna) för att motverka att dessa jurisdiktioner tillämpar metoder som inte uppfyller internationella standarder och kriterier (prop. 2020/21:26 s. 14 f.).

I EU:s förteckning används begreppet ”jurisdiktion” och i bestämmelserna i IL används ”stater eller jurisdiktioner”. Begreppen är anpassade till att omfatta områden som normalt inte betecknas som egna stater. På den här sidan används ”land” när regelverket beskrivs.

Avdragsförbud för ränteutgifter på interna och externa skulder

Reglerna om avdragsförbud för ränteutgifter på skulder till företag i vissa icke samarbetsvilliga länder trädde i kraft den 1 januari 2021. De tillämpas första gången för beskattningsår, eller i fråga om svenska handelsbolag räkenskapsår, som börjar efter den 31 december 2020.

Avdragsförbudet gäller ränteutgifter på en skuld till ett företag som hör hemma i ett land som finns med på EU:s gällande och offentliggjorda förteckning över länder som bedömts som icke samarbetsvilliga på skatteområdet (24 kap. 15 b § första stycket IL).

Vid tillämpningen av det här avdragsförbudet avses med företag juridiska personer och svenska handelsbolag (24 kap. 15 a § IL).

Ränteutgifter på såväl interna som externa skulder omfattas av avdragsförbudet (prop. 2020/21:26 s. 20 f.).

I den här regeln finns det ingen motsvarighet till bestämmelsen i de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna om att man ska beakta vem som faktiskt har rätt till inkomsten. Regeln hindrar därför inte att avdrag medges om räntan slussas via ett företag i ett land som inte finns med på EU:s förteckning till ett företag i ett land som finns med på förteckningen.

Vad är en ränteutgift?

Det finns en definition av vad som avses med ränta vid tillämpningen av bestämmelserna i 24 kap. IL. Med ränteutgifter menas ränta och andra utgifter för kredit samt utgifter som är jämförbara med ränta (24 kap. 2 § IL).

Läs mer om räntebegreppet i 24 kap. IL på sidan Vad är ränteutgifter och ränteinkomster?

Vad menas med att ett företag hör hemma i ett land på EU:s förteckning?

När det anges i en bestämmelse att ett företag ska höra hemma i ett visst land brukar det innebära att företaget ska vara obegränsat skattskyldigt i det landet. I den här bestämmelsen behöver man emellertid inte pröva om skattskyldighet föreligger utan uttrycket ”hör hemma” omfattar även företag som inte är skattskyldiga någonstans. En sådan situation kan t.ex. uppkomma i förhållande till ett land som inte har något skattesystem och som därför inte heller har ett behov av att klassificera ett företag som hemmahörande där (prop. 2020/21:26 s. 20).

I vilken turordning prövas avdragsrätten för ränteutgifter?

I 24 kap. IL finns flera olika bestämmelser som begränsar avdragsrätten för ränteutgifter. Rent turordningsmässigt kommer avdrag för ränteutgifter på skulder till företag i icke samarbetsvilliga länder att nekas innan man gör en prövning enligt de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna (prop. 2020/21:26 s. 22).

Problem att tillämpa avdragsförbudet om det finns skatteavtal med ett land på EU:s förteckning

Bestämmelser i skatteavtal kan i vissa fall innebära att avdragsförbudet för ränteutgifter inte kan tillämpas. I artikel 24 i OECD:s modellavtal finns bestämmelser om icke-diskriminering. I punkt 4 anges att avdragsrätten inte får begränsas för ränteutgifter till en mottagare i det andra landet om avdrag medges när mottagaren finns i det egna landet. Om Sverige har ett skatteavtal med ett land på EU:s förteckning som innehåller en icke-diskrimineringsbestämmelse motsvarande den i OECD:s modellavtal kan avdrag inte vägras. En motåtgärd kan i sådana fall bestå i att säkerställa en tillämpning av CFC-reglerna genom att utesluta landet från kompletteringsregeln i 39 a kap. 7 § IL och i stället låta en prövning ske enligt huvudregeln i 5 § (prop. 2020/21:26 s. 24 f.).

Det finns två länder på EU:s förteckning med vilka Sverige har skatteavtal nämligen Barbados samt Trinidad och Tobago. I förhållande till dessa kan avdragsförbudet inte tillämpas.

Länder på EU:s förteckning där avdragsförbudet är tillämpligt

Dynamisk hänvisning till EU:s förteckning

EU:s förteckning uppdateras två gånger per år och det innebär att länder kan tas bort och nya kan tillkomma under året. Avdragsförbudet gäller bara sådana ränteutgifter som belöper sig på den tid då landet är upptaget i EU:s förteckning (24 kap. 15 b § andra stycket IL). Det innebär att ränteutgifter som belöper sig på tiden innan ett land togs med i förteckningen inte omfattas av avdragsförbudet. Detsamma gäller ränteutgifter som belöper sig på tid efter det att ett land tagits bort från förteckningen.

Ändringarna i förteckningen publiceras i EU:s officiella tidning (EUT) och bedömningen av avdragsförbudet görs utifrån den förteckning som är gällande och offentliggjord genom publicering i EUT. Det är inte Skatteverkets uppdatering av Rättslig vägledning som är styrande för avdragsrätten (prop. 2020/21:26 s. 23 f.).