Sedan strax efter andra världskriget har staten haft avtal med skogsindustrins branschorganisationer om att en del av försäljningspriset på trävaruprodukter, s.k. prisutjämningsavgifter, ska gå till särskilda stiftelser för att motverka en inhemsk prishöjning. Stiftelserna ska främja sociala, skogsvårdande och vetenskapliga ändamål och är befriade från inkomstskatt.
Skattskyldiga som lämnar bidrag till de aktuella stiftelserna, har avdragsrätt vid beskattningen för dessa belopp. Om stiftelserna betalar ut medel till en sådan skattskyldig, ska den skattskyldige ta upp medlen det år de tagits emot.
Exakt hur många stiftelser det handlar om är okänt, men stiftelserna regleras med följande förordningar:
En företagsstiftelse för social verksamhet omfattades av förordningen 1951:148. Frågan i målet var om skattefriheten även omfattade inkomst från en fastighet som stiftelsen ägde. Högsta förvaltningsdomstolen fann att stiftelsen inte var skattskyldig för fastighetsinkomsten (RÅ 1986 ref. 70).