Lön och andra ersättningar

Vilka ersättningar är skattepliktiga?

I princip är alla ersättningar som en arbetstagare eller uppdragstagare får från sin arbetsgivare respektive uppdragsgivare skattepliktig intäkt av tjänst, om den inte uttryckligen undantagits från beskattning i 8 kap, 11 kap. eller 11a kap. IL. Huvudregeln är alltså att om en arbetstagare eller uppdragstagare får en ersättning eller förmån på grund av en anställning eller ett uppdrag ska den tas upp som intäkt av tjänst. Ersättningar som betalas ut i stället för lön räknas också till inkomstslaget tjänst. Exempel på sådana ersättningar är sjukpenning, pension, livränta, och avgångsersättning.

Om verksamheten är tillfällig eller varaktig saknar betydelse. Det behöver inte heller finnas något direkt uppdragsförhållande. Vinster från exempelvis pristävlingar och fisketävlingar beskattas som inkomst av tjänst. För beskattning krävs dock att det allmänt sett är fråga om ersättning för någon form av prestation eller verksamhet. Läs mer om beskattning av vinster i pristävlingar.

Vem omfattas av de regler som gäller anställda?

I många bestämmelser i 11 kap. IL används begreppet anställda. Detta betyder emellertid inte att ingen annan omfattas av reglerna. Tvärtom får bestämmelserna anses omfatta alla skattskyldiga som får någon slags ersättning.

Om inget annat sägs omfattas alla anställda personer, oavsett i vilken typ av bolag de är anställda. Även den som driver sin verksamhet i eget aktiebolag räknas som anställd. Om en bestämmelse inte är avsedd att omfatta alla anställda anges det särskilt. Det anges exempelvis uttryckligen i bestämmelsen om utbildning i samband med omstrukturering (11 kap. 17 § IL) att vissa anställda i fåmansföretag, nämligen företagsledare och delägare i företaget eller närstående till sådan person, inte omfattas. Ett annat exempel på en bestämmelse där kretsen som omfattas av reglerna begränsas på visst sätt för närstående med flera är 11 kap. 26 a § IL.

Uppdragstagare omfattas av reglerna som gäller anställda såvida inte det av förutsättningarna framgår att uppdragstagare inte kan omfattas.

En enskild näringsidkare räknas inte som anställd och kan följaktligen som regel inte få sådana förmåner som gäller anställda, exempelvis motionsförmån.

Anhöriga och andra närstående till anställda omfattas inte av de olika bestämmelserna i 11 kap. Det medför att den anställda ska beskattas för förmåner som hans närstående, anhöriga eller vänner får som för en indirekt förmån.

Avstående från lön till annan

Om en person som enligt avtal eller liknande har rätt till lön, arvode eller annan ersättning, frivilligt avstår från hela eller del av ersättningen till någon annan, är ersättningen ändå skattepliktig (se t.ex. RÅ 1962 ref. 46). Han eller hon anses genom avståendet till förmån för någon annan ha disponerat över ersättningen på ett sådant sätt som avses i 10 kap. 8 § IL. En annan sak är det om exempelvis en musiker eller annan artist uppträder utan att göra anspråk på någon ersättning för det, t.ex. i samband med välgörenhetsgalor. I det fallet finns ingen avtalad ersättning att beskatta. Detta gäller alltså även om personen i fråga vet att insamlade medel ska användas på ett visst sätt.

Rättsfall: Kursledare beskattades inte för del av lönen som reducerats av arbetsgivaren

Enligt ett rättsfall i Högsta förvaltningsdomstolen skulle en kursledare inte beskattas för en del av den uppgjorda lönen som hennes arbetsgivare hade dragit från lönen. Det avdragna beloppet sades motsvara ”deltagaravgifter” från kursdeltagarna. Eftersom kursledaren inte hade reell möjlighet att i sin tur ta ut någon avgift från deltagarna, kunde hon inte beskattas för högre belopp än vad hon faktiskt fått ut i arvode (RÅ 1986 ref. 58).

Utvidgat arbetsgivarbegrepp

En ersättning eller en förmån behöver inte ges ut av arbetsgivaren för att den ska beskattas som lön. Huvudregeln är att om en person får en ersättning eller förmån på grund av tjänsten ska den tas upp som intäkt av tjänst. I ett mål i Högsta förvaltningsdomstolen hade generalagenten i Sverige för ett bilmärke utlyst en säljtävling där bilförsäljarnas vinster bestod av USA-resor. Generalagenten, inte bilförsäljarnas respektive arbetsgivare, stod för merparten av kostnaderna för resorna. Trots detta ansågs förmånen ha utgått på grund av tjänsten och beskattades som intäkt av tjänst (RÅ 1984 1:40).

Tjänsteinkomst som är momspliktig

I inkomstslaget tjänst tillämpas reglerna i inkomstslaget näringsverksamhet när det gäller mervärdesskatt (11 kap. 1 § och 15 kap. 6 § IL). En person kan vara redovisningsskyldig för mervärdesskatt för en inkomst som beskattas under tjänst, när det är fråga om ekonomisk verksamhet enligt 4 kap. 1 § andra stycket ML.

Den del av en tjänsteinkomst som motsvarar utgående mervärdesskatt som ska redovisas ska inte tas upp under tjänst. På motsvarande sätt får avdrag under tjänst inte göras för belopp som motsvarar sådan ingående mervärdesskatt som ska redovisas.

Detta kan som exempel gälla en bilchaufför som inte är anställd men som bedriver ekonomisk verksamhet. Chauffören får betalning för körningar och är redovisningsskyldig för mervärdesskatt men utan att ha bedrivit näringsverksamhet. Den del av bruttoinkomsten som ska redovisas som utgående mervärdesskatt ska då räknas av tjänsteinkomsten. På motsvarande sätt ska avdrag för utgifter under tjänst reduceras med den ingående mervärdesskatt som ska redovisas. Ingen reduktion för mervärdesskatt görs vid schablonavdrag för resor i tjänsten.

Vad gäller om arbetsgivaren ersätter sakskada?

Ersättning från en arbetsgivare till en anställd för skador som uppkommit på hans privata egendom i samband med skadegörelse eller liknande som inträffat på grund av yrkesutövningen är skattefri enligt 8 kap. 22 § IL. Skatteverket anser att ersättningen endast innebär att den anställda hålls skadeslös. Ersättning för andra skador på den anställdas egendom är skattepliktig, t.ex. om de vållats av honom själv.

Annan ekonomisk kompensation från en arbetsgivare som ges ut till en anställd på grund av sjukfrånvaro eller liknande som beror på yrkesutövningen är skattepliktig som lön.

Parkeringsböter i tjänsten

Böter och offentligrättsliga sanktioner får inte dras av (9 kap. 9 § IL). Med parkeringsböter avses i detta sammanhang dels avgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgifter, dels avgifter enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering. Avdragsförbudet innebär att en anställd som själv betalar avgiften inte har rätt till avdrag. Parkeringsböter innebär en personlig sanktion mot föraren av fordonet.

Om en anställd har förmånsbil, kan arbetsgivaren i egenskap av ägare till fordonet ytterst bli betalningsansvarig för avgiften. Denna omständighet innebär inte att denna utgör en kostnad för fordonet som ingår i bilförmånsvärdet.

Om arbetsgivaren betalar parkeringsböter för en anställd betraktas detta som en ersättning för en personlig utgift för den anställda och behandlas som lön. Detta gäller oavsett om parkeringsförseelsen uppkommit vid tjänsteresa eller privat.

Undantag från beskattning vid parkeringsförseelse kan bli aktuellt för t.ex. vård- och räddningspersonal vid akut utryckning.

Beskattning av lön i utländsk valuta

Tjänsteinkomster som betalas ut i utländsk valuta räknas om till svenska kronor. Skatteverket anser att det är kursen den dag när mottagaren får ersättningen utbetald som ska användas. Om inkomsten växlas till svenska kronor används den faktiska valutakursen och i annat fall ska inkomsten räknas om med Riksbankens publicerade mittkurs (även kallad fixingkurs). När det är fråga om periodiska utbetalningar som inte varierar stort under året får av förenklingsskäl Riksbankens publicerade genomsnittliga kurs för året användas.

På Riksbankens webbplats finns uppgifter om dels dagsnoteringar, dels genomsnittsvärde för mittkurser varje månad och för helt år.