Vad är en inkomst och när blir inkomsten enligt allmänna principer en intäkt?
Du får här veta de viktigaste principerna i respektive regelverk och du behöver läsa regelverken för en fullständig bild. Läs om vid vilken tidpunkt intäkter ska tas upp till beskattning.
Det finns ingen definition av begreppet inkomst eller intäkt i bokföringslagen eller årsredovisningslagarna. Däremot anges i ÅRL att endast konstaterade intäkter under räkenskapsåret ska tas med i resultaträkningen oavsett tidpunkten för betalningen (2 kap. 4 § ÅRL).
I normgivningen finns på olika sätt definierat vad som är inkomst respektive intäkt. Rent principiellt kan man säga att definitionerna utgår från att det som ett företag tar emot eller kommer att ta emot för egen räkning och som ökar eget kapital är en inkomst, med undantag för tillskott från ägare. Inkomster är det som löpande tas emot under året. När inkomsten hänförs till rätt redovisningsperiod, blir det en intäkt. En intäkt är alltså en periodiserad inkomst.
En inkomst är endast det som företaget tar emot för egen räkning. Belopp som tas ut för någon annans räkning, t.ex. mervärdesskatt (pengar som ska vidareförmedlas till staten), är inte en inkomst (BFNAR 2006:1 punkt 3.16 respektive BFNAR 2010:1 punkt 3.5).
I det allmänna rådet om förenklat årsbokslut för enskilda näringsidkare anges specifikt vilka inkomster som ska bokföras i företaget nämligen inkomst vid försäljning, inkomst av offentliga stöd, skadeståndsersättningar, försäkringsersättningar m.m., uttag samt ränteinkomster. Andra inkomster än de angivna är privata inkomster som inte ska bokföras i företaget (BFNAR 2006:1 punkt 3.17).
En inkomst som kan hänföras till företagarens uttag av varor eller tjänster i företaget ska redovisas som intäkt för det år företagaren gjort uttaget av varan eller tjänsten (BFNAR 2006:1 punkt 7.5).
För ideella föreningar som upprättar förenklat årsbokslut finns motsvarande i BFNAR 2010:1 punkt 3.6 och där räknas även inkomst av medlemsavgift, inkomst av gåva och bidrag, samt övriga verksamhetsinkomster upp. Eftersom det inte blir aktuellt med en gränsdragning mellan föreningens inkomster och privata inkomster, finns det inte någon regel om att andra inkomster inte ska redovisas i föreningen.
Det finns inga regler i K1 om hur inkomsten från försäljning beräknas vid bytestransaktioner. Läs om hur oreglerade frågor ska lösas i K1-regelverken.
Vid beskattningen betraktas ett byte som en intäktsgenererande transaktion oavsett om en intäkt har tagits upp i redovisningen eller inte.
En inkomst är det som ett företag tar emot eller kommer att ta emot för egen räkning till följd av en transaktion och som ökar företagets eget kapital. Tillskott eller insättning från företagets ägare är inte en inkomst (BFNAR 2017:3 punkt 5.2).
Inkomsten blir en intäkt och ska bokföras om
Endast den del av inkomsten som hör till det räkenskapsår för vilket årsredovisningen upprättas är en intäkt det räkenskapsåret om inte annat framgår i specifika fall av det allmänna rådet (BFNAR 2017:3 punkt 5.6).
I slutet av kapitel 5 finns särskilda regler för vissa företagsformer som ska beaktas vid tillämpning av detta kapitel.
Vid byte till en likartad vara eller tjänst ska inte någon inkomst redovisas (BFNAR 2017:3 punkt 2.6). Vid byte till en olikartad vara eller tjänst är inkomsten det verkliga värdet på det som företaget tar emot. Inkomsten ska justeras med eventuella betalningar i samband med bytet (BFNAR 2017:3 punkt 2.7).
Vid beskattningen betraktas ett byte som en intäktsgenererande transaktion oavsett om en intäkt har tagits upp i redovisningen eller inte.
I det allmänna rådet för årsredovisning i mindre företag (BFNAR 2016:10) är en inkomst det som ett företag tar emot eller kommer att ta emot för egen räkning till följd av en transaktion och som ökar företagets eget kapital. Tillskott eller insättning från företagets ägare är inte en inkomst (BFNAR 2016:10 punkt 6.2).
Inkomsten blir en intäkt och ska bokföras om
Endast den del av inkomsten som hör till det räkenskapsår för vilket årsredovisningen upprättas är en intäkt det räkenskapsåret om inte annat framgår i specifika fall av det allmänna rådet (BFNAR 2016:10 punkt 6.6).
I slutet av kapitel 6 finns särskilda regler för vissa företagsformer som ska beaktas vid tillämpningen av detta kapitel.
Vid byte till en likartad vara eller tjänst ska inte någon inkomst redovisas (BFNAR 2016:10 punkt 2.7). Vid byte till en olikartad vara eller tjänst är inkomsten det verkliga värdet på det som företaget tar emot. Inkomsten ska justeras med eventuella betalningar i samband med bytet (BFNAR 2016:10 punkt 2.8).
Vid beskattningen betraktas ett byte som en intäktsgenererande transaktion oavsett om en intäkt har tagits upp i redovisningen eller inte.
I kapitel 2 i det allmänna rådet finns grundläggande redovisningsprinciper som bl.a. innehåller definitioner och kriterier för att redovisa en intäkt. Här anges att en intäkt är en ökning av ekonomiska fördelar under ett räkenskapsår till följd av inbetalningar eller en ökning av tillgångars värde eller en minskning av skulders värde som medför en ökning av eget kapital. Tillskott från ägare som ökar eget kapital är inte en intäkt (BFNAR 2012:1 punkt 2.16).
En intäkt ska redovisas i resultaträkningen endast om
Att något är sannolikt innebär att något är mer troligt än inte. Bedömningen av sannolikheten ska ske på basis av information som är tillgänglig den dag då årsredovisningen avges och göras individuellt för varje enskild post eller för en grupp när det gäller poster som är obetydliga (BFNAR 2012:1 punkt 2.19 med kommentar).
I de allra flesta fall kan en tillförlitlig värdering göras eftersom värdet är känt. I andra fall måste det uppskattas. Rimliga uppskattningar undergräver inte tillförlitligheten. Om en rimlig uppskattning undantagsvis inte kan göras, ska posten inte redovisas i resultaträkningen (BFNAR 2012:1 kommentaren i 2 kap. under rubriken Tillförlitlig värdering).
Det inflöde av ekonomiska fördelar som företaget erhållit eller kommer att få för egen räkning ska redovisas som intäkt. Belopp som erhålls för annans räkning, som t.ex. mervärdesskatt (pengar som ska vidareförmedlas till staten), medför inte ekonomiska fördelar för företaget som ökar eget kapital och är därför inte en intäkt (BFNAR 2012:1 punkt 23.2 med kommentar).
K3 har ett balansorienterat synsätt och redovisningen av intäkter är en direkt följd av om, och i så fall till vilket värde, tillgångar och skulder ska redovisas, BFNAR 2012:1 punkt 2.18.
Ett företag ska värdera en intäkt till det verkliga värdet av det som erhållits eller kommer att erhållas. Avdrag ska göras för handelsrabatter, mängdrabatter och liknande prisavdrag (BFNAR 2012:1 punkt 23.3). Senareläggs en betalning och den ekonomiska innebörden av överenskommelsen är att köparen erhåller en finansiering, är det verkliga värdet av intäkten nuvärdet av alla framtida betalningar (BFNAR 2012:1 punkt 23.4).
En intäkt får inte redovisas vid byte av varor eller tjänster mot likartade varor eller tjänster, eller mot olikartade varor eller tjänster om transaktionen saknar kommersiell innebörd (BFNAR 2012:1 punkt 23.5).
Vid byte av varor och tjänster mot olikartade varor eller tjänster i en transaktion som har kommersiell innebörd, ska intäkten bestämmas till verkligt värde på det som erhållits, justerat för eventuella överförda likvida medel. Kan verkligt värde på det som erhållits inte bestämmas på ett tillförlitligt sätt ska intäkten bestämmas till verkligt värde på det som lämnats, justerat för eventuella överförda likvida medel. Kan verkligt värde på varken det som erhållits eller lämnats bestämmas på ett tillförlitligt sätt, ska intäkten bestämmas till det redovisade värdet på det som lämnats justerat för eventuella överförda likvida medel (BFNAR 2012:1 punkt 23.6).
Vid beskattningen betraktas ett byte som en intäktsgenererande transaktion oavsett om en intäkt har tagits upp i redovisningen eller inte.
Ett företag som följer internationella redovisningsregler ska tillämpa IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder, om inget annat anges i RFR 2 Redovisning för juridiska personer. Intäkter definieras även av IASB i den s.k. föreställningsramen
Grundprincipen är att ett företag ska redovisa intäkter för att beskriva överföringen av utlovade varor eller tjänster till kunder till ett belopp som speglar den ersättning som företaget förväntar sig att ha rätt till i utbyte mot dessa varor eller tjänster (IFRS 15 punkt 2).
Föreställningsramen är inte en särskild rekommendation från IASB, och den är inte heller antagen av EU i enlighet med IAS-förordningen, utan den är ett ramverk som behandlar begrepp och grundprinciper och som används som en gemensam plattform vid upprättande och tolkning av standarder och rekommendationer. Innehållet i föreställningsramen är inte överordnat innehållet i enskilda standarder.
Enligt föreställningsramen uppkommer intäkter och kostnader som en direkt följd av förändringar av tillgångar och skulder. Man brukar säga att föreställningsramen ger uttryck för det balansorienterade synsättet.
Kreditinstitut och värdepappersbolag ska som huvudregel tillämpa de internationella redovisningsreglerna eller alternativa regler i RFR 2 Redovisning i juridisk person, om det är förenligt med ÅRKL och Finansinspektionens föreskrifter. Läs om hur kreditinstitut och värdepappersbolag ska tillämpa föreskrifterna.
Motsvarande regler finns för försäkringsföretag som tillämpar ÅRFL. Läs om hur försäkringsföretag ska tillämpa Finansinspektionens föreskrifter.