Om en företrädare för en juridisk person betalar dennas skatte- och avgiftsskuld har företrädaren regressrätt mot den juridiska personen i motsvarande utsträckning.
En företrädare för en juridisk person som har betalat skatt eller avgift med anledning av företrädaransvar har rätt att kräva den juridiska personen på beloppet (59 kap. 21 § SFL). Företrädaren har regressrätt, d.v.s. övertar statens fordran på den juridiska personen. Regressfordringen får drivas in på samma sätt som gäller för indrivning av skatt och avgift (59 kap. 26 § SFL). Regressfordran preskriberas tidigast ett år efter betalningen av huvudfordringen (59 kap. 27 § SFL och 4 § PreskL).
Har den juridiska personens betalningsansvar satts ned genom ett offentligt ackord är företrädarens betalningsskyldighet, och rätt till regress, begränsad i motsvarande mån (HFD 2015 ref. 19).
Regressrätten enligt 59 kap. 21 § SFL reglerar förhållandet mellan den enskilde företrädaren och den juridiska personen. I SFL finns det inte några regler om regressrätt mellan olika företrädare. Där får civilrättsliga regler gälla för möjligheten till regress (jfr NJA 2009 s. 221).