OBS: Detta är utgåva 2021.6. Visa senaste utgåvan.

Myndigheter ska samarbeta med varandra och lämna information till varandra. Utbytet av uppgifter kan däremot inte ske helt fritt. För att en sekretessbelagd uppgift ska kunna lämnas till en annan myndighet eller självständig verksamhetsgren inom den egna myndigheten krävs att en sekretessbrytande bestämmelse är tillämplig. Som huvudregel gäller också att ett utlämnande ska föregås av en begäran om en eller fler uppgifter.

Det finns även sekretessbrytande regler som tillämpas i förhållande till enskilda.

Innehållsförteckning

Informationsutbyte mellan myndigheter

Myndigheter ska hjälpa varandra inom ramen för den egna verksamheten (8 § FL). En viktig del i detta samarbete är utbyte av uppgifter mellan myndigheterna och även mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet. (prop. 1979/80:2 Del A s. 89).

Det förekommer även att myndigheter deltar i någon form av samverkansprojekt som bygger på ömsesidigt uppgiftslämnande. Det är det viktigt att komma ihåg att sådan samverkan mellan myndigheter inte innebär någon generell rätt för respektive myndighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till de deltagande myndigheterna. Myndigheter kan enbart utbyta uppgifter när det är rättsligt tillåtet (SOU 2010:29 s. 211).

En myndighet kan bara lämna ut uppgifter som den förfogar över

En myndighet ska på begäran av en annan myndighet lämna ut uppgifter som den förfogar över om inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång (6 kap. 5 § OSL). Denna bestämmelse kan ses som en precisering av myndigheters skyldighet att samverka enligt 8 § FL (SOU 2015:39 s. 117 och prop. 2016/17:180 s. 292). Den skyldighet som föreskrivs i 6 kap. 5 § OSL omfattar alla uppgifter som myndigheten förfogar över, d.v.s. även sådana uppgifter som inte finns i en allmän handling. Om en uppgift endast finns som en minnesbild hos en befattningshavare vid en myndighet anses myndigheten inte förfoga över uppgifter i den mening som avses i bestämmelsen. En uppgift måste på något sätt vara dokumenterad för att myndigheten ska anses förfoga över den (KRNS 2011-11-25, mål nr 2354-11).

Offentlighetsprincipen gäller bara för enskilda

Rätten att enligt 2 kap. TF ta del av allmänna handlingar, offentlighetsprincipen, gäller inte för myndigheter (prop. 1948:230 s. 121 ff., KRNS 2019-12-19, mål nr 7385-19 och KRNS 2020-10-23, mål nr 5109-20). I det sistnämnda avgörandet hade den sökande myndigheten begärt att få del av handlingar med stöd av TF. Kammarrätten uttalade att bestämmelserna i 2 kap. TF endast ger enskilda rätt att ta del av allmänna handlingar och inte grundar någon rätt för statliga eller kommunala myndigheter att få ut handlingar från en annan myndighet.

Krav på begäran

Ett utlämnande enligt 6 kap. 5 § OSL förutsätter att det kommer in en begäran om att få ut uppgifter till Skatteverket eller till en självständig verksamhetsgren inom Skatteverket. Som huvudregel gäller också att uppgifter inte ska lämnas ut på eget initiativ. Om en myndighet lämnar ut offentliga uppgifter på eget initiativ kan agerandet strida mot den s.k. likhetsprincipen i 1 kap. 9 § RF som innebär att alla är lika inför lagen, och att alla ska behandlas lika. Det innebär att ett utlämnande på eget initiativ måste föregås av en prövning i det enskilda fallet.

Myndigheter och självständiga verksamhetsgrenar kan utbyta sekretessbelagd information

Utbyte av uppgifter mellan myndigheter eller självständiga verksamhetsgrenar kan inte ske helt fritt. Det beror på att sekretessen gäller även mellan myndigheter och mellan självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet (8 kap. 1–2 §§ OSL). För att myndigheter ska kunna utföra sina uppgifter måste de ibland få tillgång även till sekretessbelagd information hos andra myndigheter. Därför finns det sekretessbrytande bestämmelser. De vanligaste finns i 10 kap. OSL.

Specialbestämmelse om sekretess gentemot utländsk myndighet och mellanfolklig organisation

Sekretessbelagda uppgifter får enligt huvudregeln inte lämnas ut till utländska myndigheter eller mellanfolklig organisation (8 kap. 3 § OSL). Det finns två undantag från denna huvudregel (8 kap. 3 § OSL):

  • Utlämnandet sker i enlighet med särskilda föreskrifter i lagar eller förordningar, t.ex. lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden.
  • Uppgiften skulle i motsvarande fall få lämnas till en svensk myndighet och utlämnandet är förenligt med svenska intressen.

Prövningen av den senare frågan görs av myndigheten som sådan och inte av en enskild tjänsteman. Det är endast den tjänsteman som enligt arbetsordningen får besluta på myndighetens vägnar som är behörig. Vid behov bör samråd ske med Utrikesdepartementet (prop. 1981/82:186 s. 59).

Reglerna i OSL om rätt för en myndighet att överklaga ett beslut om avslag på begäran om att få ut en allmän handling eller uppgift gäller inte för en utländsk myndighet. En utländsk myndighet har däremot rätt att överklaga till allmän förvaltningsdomstol (40 § FL).

Skatteavtal och sekretessbrytande regler

När Sverige har tagit emot uppgifter från en annan stat med stöd av ett skatteavtal får vissa sekretessbrytande regler inte tillämpas om det strider mot sekretessreglerna i det aktuella avtalet (27 kap. 5 § tredje stycket OSL).

Omprövning och överprövning av ett beslut eller en åtgärd

Det finns inte någon allmän befogenhet för myndigheter att lämna sekretessbelagda uppgifter till överordnade myndigheter (prop 2016/17:208 s. 89). När en myndighet ska ompröva eller överpröva en annan myndighets beslut eller åtgärd behöver den ofta få sekretessbelagda uppgifter från den andra myndigheten. Sekretess hindrar då inte detta utlämnande (10 kap. 16 § OSL). När t.ex. förvaltningsrätten behöver uppgifter för att kunna pröva ett överklagande av Skatteverkets beslut utgör sekretessen inte hinder mot att Skatteverket lämnar uppgifterna till förvaltningsrätten. Bestämmelsen är tillämplig dels när Skatteverket yttrar sig över t.ex. ett överklagande eller annan kommunicering med domstol, dels när en annan myndighet i samband med omprövning eller överprövning begär specifika uppgifter (JO 2012/13 s. 372). Det finns inte någon generell bestämmelse om överföring av sekretess till en myndighet som omprövar en annan myndighets beslut eller åtgärd.

Nödvändigt uppgiftslämnande

Sekretessbelagda uppgifter får lämnas ut både till enskild och till en annan myndighet (eller verksamhetsgren) om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten (eller verksamhetsgrenen) ska kunna fullgöra sin verksamhet (10 kap. 2 § OSL). Det ska alltså vara nödvändigt endast för fullgörandet av den utlämnande myndighetens verksamhet att uppgifterna lämnas ut. Uppgifter kan inte lämnas ut med stöd av den här bestämmelsen för att en myndighet som begär ut uppgifter behöver dem för att fullgöra sin verksamhet. Bestämmelsen ska enligt förarbetena tillämpas restriktivt (prop. 1979/80:2 Del A s. 465 och 494 och prop. 2008/09:150 s. 322 och 366). Det är inte tillräckligt att handläggaren anser att myndighetens arbete blir mer effektivt om uppgiften lämnas ut (prop. 1979/80:2 Del A s. 465). Bestämmelsen kan alltså inte tillämpas i syfte att uppnå effektivitet i verksamheten.

Bestämmelsen är exempelvis tillämplig när en myndighet behöver lämna sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet för att få ett remissyttrande.

Misstanke om ett begånget brott

Myndigheter kan på begäran lämna sekretessbelagda uppgifter som angår en misstanke om ett begånget brott till Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet (10 kap. 24 § OSL). Följande förutsättningar ska då vara uppfyllda:

  • brottet är begånget (vanligen har förundersökning inletts)
  • fängelse är föreskrivet för brottet
  • brottet kan antas föranleda någon annan påföljd än böter.

Skatteverket är i sin brottsutredande verksamhet (SBE) en sådan myndighet som har att ingripa mot brott.

Observera att bestämmelsen innebär en möjlighet för myndigheter att lämna ut uppgifter om brottsmisstankar avseende ett begånget brott, men att det inte är fråga om någon uppgiftsskyldighet. Det finns inte någon allmän skyldighet för myndigheter att underrätta polis eller åklagare om misstankar om brott. Däremot kan det finnas en lagstadgad uppgiftsskyldighet som är särskilt reglerad.

En myndighet kan även lämna uppgifter med stöd av 10 kap. 24 § OSL på eget initiativ till en annan myndighet, men det är viktigt att kontrollera att samtliga förutsättningar för ett utlämnande verkligen är uppfyllda i dessa fall. En straffrättslig bedömning behöver alltid göras. Att lämna ut uppgifter på myndighetens eget initiativ med stöd av 10 kap. 24 § OSL är inte samma sak som att i Skatteverkets beskattningsverksamhet tillämpa de specifika reglerna om brottsanmälan.

Bestämmelsen gör ingen skillnad på om brottet riktar sig mot ett intresse inom en myndighets eget ansvarsområde eller om det riktar sig mot någon annan myndighet eller någon enskild (JO 1993/94 s. 464). Det avgörande är att myndigheten har fått reda på brottet i sin verksamhet. Vilken grad av misstanke som krävs har inte uttryckligen reglerats i bestämmelsen, men det är viktigt att de uppgifter som lämnas ut är så tillförlitliga och konkreta som möjligt (prop. 1983/84:142 s. 31). Det kan vara svårt att bedöma om det är troligt att domstolen kommer att döma till en strängare påföljd än böter, men det ställs inte alltför stora krav på underlag för en sådan bedömning (prop. 1983/84:142 s. 30). Uppgiftslämnandet bör ske skriftligen för att det ska gå att kontrollera bl.a. vilka uppgifter som har lämnats ut och vem som har gjort detta. Om uppgifter lämnas muntligen, t.ex. när det gäller ett brådskande ärende, är det viktigt att skriva en tjänsteanteckning.

Begreppet uppgifter som angår en misstanke om ett begånget brott, som är centralt för bestämmelsen tillämpning, har varit föremål för Högsta förvaltningsdomstolens prövning i två fall (RÅ 1989 ref. 7 och RÅ 2004 ref. 102). Av intresse är också KRNJ 2017-11-24, mål nr 2975-17. Denna praxis innebär att brottsutredande myndigheter inte har möjlighet att mera allmänt söka efter uppgifter som har med det konkreta brottet att göra.

Delgivning

Vissa uppgifter om en enskild kan lämnas till en myndighet om uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen (10 kap. 26 § första stycket OSL). Dessa uppgifter är

  • adress
  • telefonnummer
  • arbetsplats
  • fotografisk bild av den enskilda.

Dessa uppgifter kan även lämnas när de är s.k. skyddade personuppgifter (JO 2004/05 s. 29).

Andra uppgifter om den som söks för delgivning än de uppräknade kan inte lämnas ut med stöd av denna bestämmelse. Frågan om uppgiftslämnande måste i så fall prövas enligt den s.k. generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL.

Bestämmelsen kan även tillämpas vid bistånd med delgivning, t.ex. när svenska utlandsmyndigheter bistår svenska myndigheter med delgivning utomlands (prop. 2012/13:182 s. 38).

Det finns inte någon generell rätt för auktoriserade delgivningsföretag att få tillgång till uppgifter som omfattas av sekretess. För att stämningsmän vid privata auktoriserade delgivningsföretag ska kunna vara säkra på att en handling lämnas till rätt person har de tillgång till fotografier som i vanliga fall är sekretessbelagda (22 kap. 3 a § OSL).

Uppgift till riksdagen eller regeringen

Sekretessbelagda uppgifter får lämnas till riksdagen eller regeringen (10 kap. 15 § OSL). Mottagare av informationen är då normalt sett riksdagens utskott eller regeringens departement. Däremot har t.ex. en enskild riksdagsledamot ingen egen rätt att få sekretessbelagda uppgifter (RÅ 1992 not. 188). Statliga myndigheter har en lagreglerad skyldighet att på begäran lämna upplysningar och avge yttranden till riksdagens utskott, 10 kap. 8 § riksdagsordningen (2014:801). Detta är en sådan lagstadgad uppgiftsskyldighet som avses i 10 kap. 28 § OSL.

Uppgiftsskyldighet mellan myndigheter

Myndigheter kan lämna sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet om uppgiftsskyldighet är föreskrivet i lag eller förordning (10 kap. 28 § första stycket OSL). Bestämmelsen är tillämplig även på självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet. En allmän bestämmelse om serviceskyldighet eller reglerna i 6 kap. 5 § OSL och 6 § FL är inte tillräckligt för att 10 kap. 28 § OSL ska bli tillämplig.

Det är viktigt att notera hur den aktuella bestämmelsen är utformad. Skilj på bestämmelser som innebär en skyldighet att lämna uppgifter och sådana som innebär en möjlighet att lämna uppgifter. Det är skillnad på om uppgiftsskyldigheten gäller enbart på begäran, på myndighetens eget initiativ eller båda delarna. I vissa fall är den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 28 § OSL inte tillämplig, se bl.a. 27 kap. 5 § tredje stycket OSL.

EU-förordningar

EU-förordningar anses likställda med svensk lag (prop. 1999/2000:126 s. 272 och 283). Detta innebär att uppgiftsskyldighet som följer av en EU-förordning bryter sekretessen enligt 10 kap. 28 § OSL.

Myndighetssamverkan mot viss organiserad brottslighet

Skatteverket kan delta i sådan myndighetsöverskridande samverkan som avses i lagen (2016:774) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet med tillhörande förordning. Det krävs att samverkan mellan myndigheterna är formaliserad genom särskilda beslut (prop. 2015/16:167 s. 48). Lagen är endast tillämplig när två eller flera myndigheter arbetar tillsammans för ett visst gemensamt mål eller syfte som gäller arbetet med att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som både

  • är av allvarlig eller omfattande karaktär, och
  • bedrivs i organiserad form eller systematiskt av en grupp individer.

När myndigheter har beslutat att delta i sådan samverkan får de lämna och ta emot sekretessbelagda uppgifter om det behövs för att den mottagande myndigheten ska kunna delta i samverkan. Samverkan kan bara ske på det s.k. underrättelsestadiet. Det är särskilt angivet vilka myndigheter som får delta i samverkan (2–3 §§ förordning [2016:775] om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet).

Av integritetsskäl begränsas uppgiftsskyldigheten till att omfatta endast sådana fall där behovet av ett effektivt informationsutbyte är extra starkt och därmed särskilt motiverat. För att lagen ska vara tillämplig krävs det bl.a. att den mottagande myndigheten behöver uppgifterna för att delta i samverkan. Den mottagande myndigheten ska även ha författningsstöd för att behandla de mottagna uppgifterna elektroniskt. En uppgift behöver inte lämnas ut om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Därför ska den utlämnande myndigheten göra en intresseavvägning. Bedömningen kan göras utifrån de behov av sekretess som typiskt sett finns för en viss kategori av uppgifter (prop. 2015/16:167 s. 50).

Uppgiftsskyldigheten är tillämplig även när sekretess råder mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet. När en myndighet deltar i samverkan enligt den nya lagen genom olika verksamhetsgrenar, kommer uppgiftsskyldigheten att bli tillämplig även mellan de olika verksamhetsgrenarna (prop. 2015/16:167 s. 34). Det krävs dock att minst två myndigheter samverkar; det räcker inte med enbart verksamhetsgrenar från en och samma myndighet. En brottsbekämpande myndighet eller verksamhetsgren behöver alltid delta i samverkan eftersom denna bedrivs på underrättelsestadiet.

Det är enbart de handläggare på Skatteverket som är utsedda att arbeta i de beslutade arbetsgrupperna som kommer att få möjlighet att tillämpa lagen.

Ett exempel på samverkan enligt lagen är det regeringsuppdrag som Skatteverket och ett antal andra myndigheter har fått, att tillsammans bekämpa den grova organiserade brottsligheten.

Begränsningar vid lagens tillämpning

Det finns situationer där uppgiftsskyldigheten inte kan tillämpas, t.ex. för uppgifter som en myndighet fått genom internationella avtal (prop. 2015/16:167 s. 50 f.).

När myndigheter mer sporadiskt tar kontakt med varandra eller endast tillfälligt samarbetar kring någon specifik fråga kan lagen inte heller användas (prop. 2015/16:167 s. 48).

Uppgiftsskyldighet inom Skatteverket

Från den 1 juni 2020 finns ömsesidiga uppgiftsskyldigheter för Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet å ena sidan och verksamhetsgrenarna beskattning, folkbokföring respektive id-kort å andra sidan. Det krävs inte att uppgifter begärs ut för att bestämmelserna ska vara tillämpliga. Utgångspunkten är att uppgifter ska lämnas på eget initiativ om förutsättningarna är uppfyllda. Uppgiftsskyldigheten omfattar både offentliga och sekretessbelagda uppgifter. En uppgift som omfattas av sekretess ska inte lämnas om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Uppgiftsskyldigheten får inte tillämpas om sekretess föreligger med anledning av internationella förpliktelser (15 kap. 1 a § OSL och 27 kap. 5 § OSL).

För beskattningsverksamheten, folkbokföringsverksamheten och id-kortverksamheten

Uppgifter som kan antas ha samband med brottslig verksamhet och som ingår i den brottskatalog som Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet ansvar för ska lämnas till skattebrottsenheten (7 § lag [1997:1024] om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet). Vilka brott som omfattas framgår av 1 § första stycket i lagen. Det måste finnas en misstanke om att en sådan brottslig verksamhet har utövats eller kommer att utövas utan att det finns någon misstanke om ett konkret brott. Det kan vara fråga om uppgifter som pekar åt olika håll och som tyder på brottslig verksamhet utan att det finns någon misstanke om ett konkret brott.(prop. 2019/20:166 s. 137). För att uppgifter ska lämnas krävs följande:

  • att det kan antas att brottslig verksamhet har utövas eller kommer att utövas utan krav på misstanke om konkret brott, och
  • att den misstänkta brottsligheten omfattar brott med ett års fängelse eller mer i straffskalan, eller
  • att brottsligheten sker systematiskt.

För den brottsbekämpande verksamheten

Uppgifter som kan antas ha särskild betydelse för ett ärende om beskattning, folkbokföring eller id-kort ska lämnas till beskattningsverksamheten, folkbokföringsverksamheten och id-kortsverksamheten (8 § lag [1997:1024] om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet). Det ska röra sig om en uppgift som den brottsbekämpande verksamheten kan anta att det finns ett konkret behov av i den mottagande verksamheten. Överlämnandet ska avgränsas till de uppgifter som faktiskt kan antas ha väsentlig relevans för den mottagande verksamhetens fortsatta ärendehantering (prop. 2019/20:166 s. 139).

Om det pågår en förundersökning är det förundersökningsledaren som, under den tid som förundersökning pågår, avgör om och vid vilken tidpunkt uppgifter kan lämnas. När förundersökningen lagts ned eller avslutats på annat sätt gäller uppgiftsskyldigheten utan denna begränsning.

Intresseavvägning kan hindra utlämnande av sekretessbelagda uppgifter

Uppgifter som omfattas av sekretess ska inte lämnas om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut (9 § lag [1997:1024] om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet). Detta innebär att trots att förutsättningarna för utlämnande enligt 7 § eller 8 § är uppfyllda, ska en intresseavvägning göras innan en sekretessbelagd uppgift kan lämnas ut. Kravet på övervägande skäl ger uttryck för att intresset av att Skatteverket ska kunna förebygga, förhindra och upptäcka brottslighet verksamhet av viss omfattning och karaktär liksom intresset av att myndigheten ska fatta korrekta beslut i fråga om skatt, folkbokföring och id-kort normalt sett har företräde framför andra intressen. Det kan alltså sägas råda en presumtion för uppgiftslämnande mellan verksamheterna. Vissa typer av uppgifter har dock pekats ut som skyddsvärda av lagstiftaren. När det rör sig om denna typ av uppgifter ska skyddet för den personliga integriteten i de allra flesta fall sättas framför intresset av att uppgifterna lämnas (prop. 2019/20:166 s. 140), vilket innebär att uppgiften inte kan lämnas ut. Det gäller t.ex. om

  • det gäller känsliga personuppgifter
  • skatteeffekten förväntas bli lägre än ett prisbasbelopp
  • uppgifterna av någon annan anledning bedöms vara av ringa intresse för den mottagande verksamheten
  • uppgifterna skulle skada en pågående verksamhet eller förestående operativ insats, t.ex. bevissäkring eller betalningssäkring
  • det gäller underrättelseinformation som lämnats med användarvillkor.

Om det är fråga om systematiska skatteundandraganden bör dock uppgifterna i de flesta fall lämnas även om beloppen vid varje enskilt tillfälle är låga.

Det ska alltid säkerställas att inte fler uppgifter än nödvändigt lämnas.

Utlämnande från Skatteverket

Bestämmelser som innebär att Skatteverket är skyldigt att lämna uppgifter till andra myndigheter finns i flera olika lagar och förordningar.

Brottsanmälan

Skatteverkets beskattningsverksamhet ska med vissa undantag göra en anmälan till åklagare så snart det finns anledning att anta att brott enligt skattebrottslagen eller vissa andra lagar har begåtts (17 § SkBrL och 18 kap. 8 § SFF). Anmälningsskyldigheten får fullgöras till SBE om det inte finns skäl att anta att brottet föranleder annan påföljd än böter och den misstänkte kan antas erkänna brottet och har fyllt 21 år. Övriga anmälningar än de som får göras till SBE måste göras till åklagaren direkt. Uppgifter som ligger till grund för en brottsanmälan är sekretessbelagda enligt bestämmelserna i 27 kap. OSL (KRNS 2003-09-15, mål nr 5471-03). Om SBE begär hos beskattningsverksamheten att få ta del av anmälningar eller uppgifter ur sådana när en brottsanmälan har gjorts till åklagare, krävs därför att någon sekretessbrytande regel är tillämplig. En brottsanmälan som görs under en pågående revision kan vara sekretessbelagd även med stöd av 17 kap. 2 § OSL. Dessutom kan en utredning hos Skatteverkets beskattningsverksamhet som har legat till grund för en brottsanmälan vara sekretessbelagd med stöd av reglerna om sekretess vid förundersökning (18 kap. 1 § OSL).

Skatteverkets folkbokföringsverksamhet ska göra en anmälan till polisen eller åklagare så snart det finns anledning att anta att någon gjort sig skyldig till brott enligt 42 § folkbokföringslagen (11 § folkbokföringsförordningen). Skatteverket ska emellertid inte göra en anmälan om det kan antas att brottet inte kan komma att medföra påföljd eller om anmälan av något annat skäl inte behövs.

Efter att en brottsanmälan har lämnats till åklagare kan det komma fram nya uppgifter i skatteärendet eller folkbokföringsärendet som är av betydelse för åklagaren. Ett exempel är när Skatteverket eller en domstol ändrar ett beslut som har anknytning till den gjorda brottsanmälan. De nya uppgifterna kan då lämnas till åklagaren. Men om misstanke om ny brottslighet upptäcks avseende en person somt tidigare har brottsanmälts, ska en ny brottsanmälan upprättas. Även när åklagare kontaktar Skatteverket och begär att få ut kompletterande handlingar eller uppgifter på grund av en tidigare gjord brottsanmälan från Skatteverket kan uppgifterna lämnas ut. Det görs då med stöd av samma regel som låg till grund för den ursprungliga brottsanmälan.

Skäl att meddela näringsförbud

Skatteverket ska anmäla till åklagaren när det kan finnas skäl att meddela näringsförbud enligt 6 § lagen (2014:836) om näringsförbud (25 § förordning [2014:936] om näringsförbud).

Felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen

Om det finns anledning att anta att en ekonomisk förmån har beslutats eller betalats ut felaktigt eller med ett för högt belopp ska Skatteverket lämna en underrättelse om detta till den myndighet eller organisation som har fattat beslutet (3 § första stycket lagen [2008:206] om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen). Lagen gäller ekonomiska förmåner som avser personligt ändamål som har betalats ut av

  • Migrationsverket
  • Försäkringskassan
  • Pensionsmyndigheten
  • CSN
  • Arbetsförmedlingen
  • en kommun
  • en arbetslöshetskassa.

Underrättelseskyldigheten inträder när omständigheterna i ett ärende är sådana att det finns anledning att anta att beslutet eller utbetalningen är felaktig med utgångspunkt i de omständigheter som Skatteverket får kännedom om. Skyldigheten gäller inte antaganden om framtida felaktigheter (prop. 2007/08:48 s. 24 och 27).

Avsikten med underrättelseskyldigheten är inte att Skatteverket ska göra någon särskild utredning av felaktigheten. Det krävs inte heller att verket har någon särskild kännedom om de bestämmelser där förmånen eller bidraget regleras och kunna avgöra om två förmåner kan utgå samtidigt. Det är istället den myndigheten som ansvarar för att besluta eller betala ut förmånen som ska göra den ytterligare utredning som behövs (prop. 2007/08:48 s. 23). Detta innebär bl.a. att när den utbetalande myndigheten hör av sig till Skatteverket efter att Skatteverket har lämnat en underrättelse och vill ha ytterligare information, är det de vanliga sekretessbrytande reglerna som ska tillämpas.

Underrättelseskyldighet föreligger inte om det finns särskilda skäl (3 § andra stycket lagen [2008:206] om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen). Exempel på sådana situationer är

  • om den myndighet eller organisation som har fattat beslutet redan känner till felaktigheten
  • när det är ett antagande om ett enstaka fel gällande ett försumbart belopp.

Underrättelseskyldigheten om att det finns anledning att anta att felaktiga utbetaltningar gjorts från välfärdsystemet gäller inte i SBE:s verksamhet.

Editionsplikt

Allmänna handlingar som kan antas ha betydelse som bevis ska tillhandahållas domstol med vissa undantag (38 kap. 8 § RB). Den myndighet som ska lämna ut handlingen har ingen prövningsrätt av om handlingen kan ha ett bevisvärde. Begärda handlingar ska lämnas till domstolen som har beslutat om editionsplikt. Domstolen gör sedan en sekretessprövning av handlingarna.

Vittnesförhör

Sekretessreglernas förhållande till skyldigheten att vittna i domstol finns i 36 kap. 5 § RB. Vissa funktionärer, bl.a. advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor och sjuksköterskor, får enligt 36 kap. 5 § andra stycket RB bara höras som vittnen om något som anförtrotts dem i deras yrkesutövning eller som de i samband med yrkesutövningen har erfarit, om det är medgivet i lag. De får också höras som vittnen om den till vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det. Vittnesplikten kan alltså sägas vara inskränkt för vissa funktionärer även om vissa undantag från huvudregeln finns i 36 kap. 5 § fjärde stycket RB.

En viss begränsning av vittnesplikten gäller även för den som till följd av 15 kap. 1 eller 2 §, 16 kap. 1 § eller 18 kap. 5, 6 eller 7 § OSL eller någon bestämmelse, till vilken det hänvisas i något av dessa lagrum inte får lämna en uppgift. Den som omfattas av en sådan tystnadsplikt som avses i bestämmelserna får inte höras som vittne om uppgiften utan att den myndighet, i vars verksamhet uppgiften har inhämtats, har gett sitt tillstånd.

Som huvudregel gäller alltså att Skatteverkets anställda eller andra som omfattas av OSL hos Skatteverket har en oinskränkt skyldighet att vittna i domstol.

Sekretesslagstiftningens regler viker alltså som huvudregel för lagregler angående vittnesplikt (prop. 1979/80:2 Del A s. 399). Lagrådets tolkning av detta innebär att t.ex. en revisor vid Skatteverket kan avlägga vittnesmål om iakttagelser som har gjorts vid en revision (prop. 1979/80:2 Del A s. 482).

Utlämnande från Skatteverket till en myndighet i annat land

Om Sverige har träffat överenskommelse med myndigheter i andra stater om handräckning i skatteärenden får deklarationer och övriga uppgifter som har lämnats till Skatteverket enligt SFL lämnas ut till en sådan myndighet (20 kap. 5 § SFF). Detta gäller också för uppgifter i handlingar som har upprättats eller som har tagits om hand för granskning av Skatteverket vid tillämpning av SFL. Andra uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av att bestämmelserna i SFL har följts får lämnas ut.

Vanligt förekommande bestämmelser om uppgiftsskyldighet för Skatteverket

Nedan följer en uppräkning av de övriga bestämmelser om uppgiftsskyldighet som är av störst betydelse för Skatteverket. Observera att uppräkningen inte är fullständig.

Mottagande myndighet/ verksamhetsgren

Slag av uppgift

Författning

Arbetsförmedlingen

Uppgifter ur beskattningsdata­basen i den utsträckning de behövs för beräkning eller kontroll av stöd till arbetsgivare enligt vissa särskilt angvina förordningar.

8 c § SdbF

Arbetslöshetskassa

Uppgifter om inkomstgrundad ålderspension eller inkomstrelaterad efterlevandepension, om uppgiften behövs för samordning med ersättning.

110 kap. 41 § SFB

Centrala studiestödsnämnden, CSN

Uppgifter i fråga om viss person som är av betydelse för tillämpningen av bestämmelserna i 4 kap studiestödslagen (1999:1395) och föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap studiestödslagen (1999:1395).

6 kap. 7 § studiestödslagen (1999:1395)

Centrala studiestödsnämnden, CSN

Uppgifter som kan lämna upplysningar om den studerandes eller föräldrarnas inkomst- och förmögenhetsförhållanden vid tillämpning av reglerna om studiehjälp (d.v.s. studiebidrag, in­ackorderings­tillägg och extra tillägg). Se 2 kap. studiestödsförordningen (2000:655).

6 kap. 12 § studiestödsförordningen (2000:655)

Centrala studiestödsnämnden, CSN

Vissa uppgifter ur beskattnings­databasen ska lämnas på begäran för kontroll av ansökningar i vissa upp­räknade fall samt i vissa ärenden.

6 § SdbF

Domstol, åklagarmyndighet, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen

Utdrag ur folk­bok­förings­databasen beträffande en viss person, för utredning av brott. Skatteverket utformar formulär för sådana utdrag.

Förordning (1967:502) om utdrag ur folkbokföringsdatabasen i och för utredning angående brott, m.m.

Fastighetsmäklarinspektionen

Anmälan om att det finns anledning att meddela en fastighetsmäklare erinran eller varning eller att återkalla mäklarens registrering.

10 § fastighetsmäklarförordningen (2011:668)

Finansinspektionen

Underrättelse när ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte har fullgjort vissa skyldigheter.

4 § förordningen (2015:922) om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

Folkhälsomyndigheten

Överträdelser av alkohollagens bestämmelser som Skatteverket upptäcker i sin skattekontroll (prop. 2009/10:125).

9 kap. 16 § AL

Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, allmän förvaltningsdomstol

Uppgifter som avser en namngiven person när det gäller förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av SFB. Enbart på begäran. Bestämmelsen gäller handläggning av ärenden som avser förmåner enligt SFB (110 kap. 2 § SFB).

110 kap. 31 § SFB

Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten

Registrering av adoption eller av annan person än förälder eller vårdnadshavare som barn under 18 år är bosatt hos.

8 § Fdbf

Försäkringskassan

Uppgifter om personliga assistenter och dem som bedriver yrkesmässig verksamhet med personlig assistans som behövs för Försäkringskassans kontroll av användningen av assistansersättning. Enbart på begäran.

110 kap. 34 a § SFB

Försäkringskassan

Vissa uppgifter ur beskattningsdatabasen ska lämnas när de behövs för angiven beräkning, kontroll m.m.

7 § SdbF

Försäkringskassan

Summan av beslutade sjuk­försäkrings­avgifter per kalenderår, ålders­pensions­avgift som enligt SFL inte anses betald samt ålders­pensions­avgift och allmän pensions­avgift som betalats på visst sätt.

18 kap. 2 § SFF

Försäkringskassan

Uppgifter som har betydelse för ett ärende hos Försäkrings­kassan om ersättning enligt förordning (2017:819) om ersättning till deltagare i arbets­marknads­politiska insatser

9 kap. 6 § förordning (2017:819) om ersättning till deltagare i arbets­marknads­politiska insatser

Inspektionen för socialförsäkringen

Vissa uppgifter som inspektionen behöver för sin system­tillsyn och effektivitets­granskning enligt vissa bestämmelser

7 b § SdbF

Kronofogden

Uppgifter om gäldenärens ekonomiska förhållanden som kan antas vara av betydelse för indrivningen av statlig fordran, lämnas på eget initiativ.

7 § IndrF

Kronofogden

När fordran har över­lämnats för verk­ställighet: uppgift om ev. ackord; ned­sättning av fordran; åtgärd inför konkurs, likvidation eller företags­rekonstruktion; tredje­mans­ansvar; preskriptions­förlängning eller förordnande av boutrednings­man. Skatte­verket ska också, i den ut­sträckning det behövs, hålla Krono­fogde­myndigheten informerad om den fortsatta handlägg­ningen i en fråga som avses ovan.

6 § BorgF

Kronofogden, domstol

Uppgifter om gäldenärens personliga och ekonomiska för­hållanden som behövs för prövning av ärende om skuld­sanering, lämnas på begäran.

59 § NSksanL

Kronofogden

Uppgifter i beskatt­nings­databasen (2 kap. 3 § 1-3 SdbL) ska lämnas ut på begäran. Även uppgifter i 2 kap. 3 § 4, 5, 8, 10 och 11 SdbL ska lämnas ut, t.ex. om en person som har ansökt om skuld­sanering. Även vissa uppgifter vid direkt­åtkomst till beskattnings­databasen.

4 § SdbF

Kronofogden

Uppgift om över­skott på skatte­konto i vissa fall.

18 kap. 4–5 §§ SFF

Kronofogden

När ett beslut om betalnings­säkring som har över­lämnats till Krono­fogden för verk­ställighet upp­hävs helt eller delvis.

18 kap. 6 § SFF

Kronofogden

När Skatte­verket eller allmän förvaltnings­domstol meddelar ett beslut som rör en fordran på obetald skatt eller avgift som har lämnats till Krono­fogden för indrivning.

18 kap. 7 § SFF

Pensionsmyndigheten

Vissa uppgifter ur beskattnings­databasen när det behövs för beräkning och kontroll i angivna fall.

7 c § SdbF

Pensionsmyndigheten

Allmän pensions­avgift som enligt SFL inte anses betald samt ålders­pensions­avgift och allmän pensions­avgift som betalats på visst sätt.

18 kap. 3 § SFF

Polismyndigheten

Uppgifter som behövs för inspektioner för att kontrollera anställning av utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige i vissa fall

7 d § SdbF

Revisorsinspektionen

Omständighet angående en revisor eller ett registrerat revisions­bolag som kan vara av betydelse för Revisors­inspektionens verksamhet. Skyldigheten gäller inte SBE:s verksamhet.

31 § revisorslagen (2001:883)

Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet, SBE

Uppgifter i beskattnings­databasen (2 kap. 3 § 1–5, 7, 8, 10 och 11 SdbL) ska lämnas på begäran.

5 b § SdbF

Skatteverkets folkbokföringsverksamhet

På begäran uppgifter som avses i 2 kap. 3 § första stycket 1–6 och 11 SdbL från beskattnings­databasen i den utsträckning det behövs för handläggning av folk­bokförings­ärenden eller kontroll av uppgifter i folk­bokförings­databasen.

5 c § SdbF

Socialnämnden

Uppgifter om enskilda avseende inkomst­slaget kapital enligt IL eller åter­betalning av skatt enligt SFL m.m. Se även 6 § Förordning (2008:975) om uppgifts­skyldighet i vissa fall enligt social­tjänst­lagen (2001:453). Både på begäran och på Skatte­verkets initiativ.

8 f § SdbF

Socialnämnden

När ett barn har folk­bokförts eller registrerats enligt 1 § andra stycket FOL och faderskapet till barnet inte följer av 1 kap. 1 § FB eller annan lag, gemensam vårdnad om barn har registrerats efter en anmälan enligt 6 kap. 4 § andra stycket 2 FB, ett barn saknar registrerad vårdnads­havare eller sekretess­markering i fråga om ett barn har förts in i databasen.

7 § Fdbf

Socialnämnden

På begäran av socialnämnden ska Skatteverket lämna de uppgifter om inkomst och förmögenhet som behövs för att fastställa en förälders del i kommunens kostnader för vård av barn i hem utanför det egna.

6 kap. 2 § tredje stycket socialtjänstförord­ningen

Socialstyrelsen

När uppgift om ingivare och utfärdare av döds­bevis har registrerats.

9 § Fdbf

Statens tjänstepensionsverk, SPV

Vissa uppgifter ur beskattnings­databasen när det behövs för beräkning och kontroll i angivna fall.

7 a § SdbF

Statens tjänstepensionsverk, SPV

Vissa inkomstuppgifter.

8 f § SdbF

Statistiska centralbyrån, SCB

Vissa uppgifter ur beskattnings­databasen, bl.a. sådana som behövs för framställning av officiell statistik.

8 § SdbF

Statistiska centralbyrån, SCB

Preliminära och slutliga samman­lagda beskattnings­bara förvärvs­inkomster.

18 kap. 9 § SFF

Statistiska centralbyrån, SCB

När registrering har skett av födelse av dödfött barn, adoption, avregistrering som försvunnen, invandring eller utvandring, eller annan person än förälder eller vårdnadshavare som barn under 18 år är bosatt hos.

6 § Fdbf

Tillsynsmyndighet enligt alkohollagen (2010:1622), AL, ofta en kommun

Uppgifter som tillstånds­myndigheten behöver för sin tillstånds­prövning eller tillsyn ska lämnas på begäran.

9 kap. 8 § fjärde stycket AL

Transportstyrelsen

Omständighet som kan vara av betydelse för prövningen av om en tillstånds­havare eller en innehavare av taxi­förar­legitimation ska tilldelas en varning, eller om tillståndet eller legitimationen ska återkallas.

6 kap. 1 § taxitrafikförordningen (2012:238)

Transportstyrelsen

Uppgifter som behövs för prövning eller tillsyn. Lämnas på begäran.

6 kap. 2 § taxitrafikförordningen (2012:238)

Transportstyrelsen

Omständighet som kan vara av betydelse för prövningen av om en tillståndshavare ska underrättas enligt artikel 13.1 i förordning (EG) nr 1071/2009 eller om tillståndet ska återkallas eller tillfälligt dras in.

5 kap. 1 § yrkestrafikförordningen (2012:237)

Transportstyrelsen

Uppgifter som behövs för prövning eller tillsyn. Lämnas på begäran.

5 kap. 2 § yrkestrafikförordningen (2012:237)

Tullverket

Uppgifter i beskatt­nings­databasen (2 kap. 3 § 1–5, 10 och 11 SdbL) ska på begäran lämnas för gäldenär enligt tullagstiftningen m.fl. Även uppgifter i 2 kap. 4 a § SdbL samt vissa uppgifter vid direkt­åtkomst till beskattnings­databasen.

5 § och 5 a § SdbF

Åklagarmyndigheten

Uppgift om krav på betalning av skatte­tillägg eller överens­kommelse om betalnings­skyldighet enligt 13 b § andra stycket SkbrL.

18 kap. 8 a § SFF

Överförmyndaren

Uppgifter som behövs för över­förmyndarens tillsyns­verksamhet.

16 kap. 10 § FB

JK, JO, riksdagsutskott och Riksrevisionen

Justitiekanslern, JK, har i sin tillsynsverksamhet rätt att få tillgång till domstolars och förvaltningsmyndigheters protokoll och handlingar (9 § lagen [1975:1339] om Justitiekanslerns tillsyn). Av 10 § i samma lag följer att domstolar och förvaltningsmyndigheter samt tjänsteman hos staten eller kommuner ska förse justitiekanslern med de upplysningar och yttranden som hen begär. Detsamma gäller för JO (13 kap. 6 § andra stycket RF).

En statlig myndighet ska normalt lämna upplysningar och avge yttranden när detta begärs av ett riksdagsutskott (10 kap. 8 § riksdagsordningen [2014:801]).

Statliga myndigheter ska på begäran lämna Riksrevisionen den hjälp och de uppgifter och upplysningar som den behöver för sin granskning (13 kap. 7 § andra stycket RF).

Utlämnande till Skatteverket

Bestämmelser som innebär att andra myndigheter är skyldiga att lämna uppgifter till Skatteverket finns i flera olika lagar och förordningar.

Uppgifter till Skatteverket med stöd av SFL och SFF

I 42 a kap. SFL och i 19 kap. SFF regleras skyldigheter för myndigheter i vissa fall att lämna uppgifter till Skatteverket.

Skyldighet för alla myndigheter

Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för kontroll eller beslut enligt SFL ska med vissa undantag lämnas till Skatteverket om Skatteverket begär det (42 a kap. 1 § SFL). Bestämmelsen avser även uppgifter som Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet förfogar över (prop. 2016/17:89 s. 77).

Skyldighet för vissa angivna myndigheter

Kronofogden ska enligt 19 kap. 1–3 §§ SFF lämna följande underrättelser till Skatteverket:

  • om det finns anledning att anta att ett godkännande för F-skatt ska återkallas
  • vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av överskott på skattekonto
  • resultatet av verkställighet av beslut om betalningssäkring
  • när säkerhet har tagits emot i vissa fall.

Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ska lämna Skatteverket de uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna bestämma storleken på egenavgifter (19 kap. 4 § SFF).

Allmän förvaltningsdomstol ska underrätta Skatteverket om beslut i mål enligt SFL, även när Skatteverket inte är part i målet (19 kap. 5 § SFF).

Åklagare ska underrätta Skatteverket i vissa angivna situationer i fråga om en felaktighet eller passivitet som kan leda till skattetillägg (19 kap. 6 § SFF).

Åklagare ska även underrätta Skatteverket om att (19 kap. 7 § SFF)

  • ett strafföreläggande som omfattar skattetillägg enligt lagen (2015:632) om talan om skattetillägg i vissa fall har utfärdats
  • ett sådant strafföreläggande har godkänts.

Allmän domstol ska underrätta Skatteverket om en dom där domstolen har prövat en fråga om skattetillägg enligt lagen (2015:632) om talan om skattetillägg i vissa fall (19 kap. 8 § SFF).

Vanligt förekommande bestämmelser om uppgiftsskyldighet till Skatteverket

Nedan följer en uppräkning av de övriga bestämmelser om andra myndigheters uppgiftsskyldighet som är av störst betydelse för Skatteverket.

Mottagande myndighet

Slag av uppgift

Författning

Skatteverket m.fl.

Enskildas adress, arbetsgivares namn och adress, ekonomiska förhållanden samt tidsperiod för utgiven ersättning.

Ska lämnas av Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten på begäran om uppgifterna behövs i ett ärende hos Skatteverket.

3 § förordningen (1980:995) om skyldighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter till andra myndigheter

Skatteverket

Adress. När det finns anledning att anta att den adress en person har inte är registrerad i folkbokföringen eller när den är felaktig eller ofullständig. Ska göras av Totalförsvarets rekryterings­myndighet, Transport­styrelsen, CSN, Migrations­verket, Krono­fogde­myndigheten, Försäkrings­kassan, Pensions­myndigheten och kommuner, med undantag för socialtjänsten.

2 § FOF

Skatteverket

Om utbetald ekonomisk hjälp, ska lämnas av Socialnämnden på begäran om syftet är att undvika felaktiga utbetalningar eller en felaktig beskattning.

12 kap. 7 § första stycket SoL

Skatteverket

Uppgifter om huruvida någon vistas i ett hem för vård eller boende, stöd­boende eller familje­hem. Lämnas av social­tjänsten på begäran.

12 kap. 10 § tredje stycket 1 SoL

Skatteverket

Skatteverket ska begära biträde av Polis­myndigheten vid utredning av frågor om skyddad folk­bokföring om det inte är obehövligt. Polis­myndigheten och social­nämnden ska på begäran lämna biträde vid utredning av frågor om skyddad folk­bokföring eller sekretess­markering.

17 a § FOL

Skatteverket

Uppgifter om import eller export av varor ska lämnas av Tullverket på begäran.

1 kap. 4 § tullagen (2016:253)

Skatteverket

Uppgifter i väg­trafik­registret som avser trängsel­skatt ska lämnas av Transport­styrelsen på begäran.

4 kap. 10 a § FVTR

Skatteverket

Fotografisk bild av enskild ska lämnas av Transport­styrelsen på begäran.

4 kap. 13 § FVTR

Skatteverket

Enskilds adress för kontroll av skatt eller avgift, eller i utredning om rätt folk­bokförings­ort, ska lämnas av den som bedriver post­verksamhet om uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende.

2 kap. 15 § postlagen (2010:1045)

Skatteverket

Abonnemang, t.ex. hemligt telefon­nummer, vid väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende som avser kontroll av skatt eller avgift eller rätt folkbokförings­ort.

6 kap. 22 § 5 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

SBE

Abonnemang t.ex. hemligt telefon­nummer, om uppgiften gäller misstanke om brott.

6 kap. 22 § 2 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

Skatteverket

Namn, person- eller samordnings­nummer, ansökan om uppehålls­kort, beslut om uppehålls­kort med skälen för beslutet.

Lämnas av Migrations­verket på begäran.

7 kap. 15 b § utlänningsförordningen (2006:97)

Skatteverket

Skatteverket har rätt att ta del av uppgifter som Migrations­verket behandlar enligt 11 § utlännings­data­lagen (2016:27) vid direkt­åtkomst enligt 19 § samma lag. Migrations­verket ska på begäran av Skatteverket lämna ut sådana uppgifter till Skatteverket som anges i 13 § andra stycket utlännings­data­förordningen (2016:30) och som Skatteverket behöver för handläggning av en ansökan om identitets­kort.

14 § förordningen (2015:904) om identitetskort för folkbokförda i Sverige

Generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL

Sekretessbelagda uppgifter får lämnas till en annan myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda, enligt den s.k. generalklausulen (10 kap. 27 § första stycket OSL). Bestämmelsen är subsidiär till 10 kap. 2, 3, 5 och 15–26 §§ OSL, vilket innebär att den inte ska tillämpas när någon av dessa regler kan tillämpas. Om det uttömmande anges i en lag eller förordning i vilka fall som uppgifter får lämnas mellan myndigheter eller självständiga verksamhetsgrenar så kan generalklausulen inte tillämpas.

Viss sekretess, t.ex. hälso- och sjukvårdssekretess och socialtjänstsekretess, har ansetts så angelägen att upprätthålla gentemot andra myndigheter att den har undantagits från generalklausulens tillämpningsområde (10 kap. 27 § andra stycket OSL). Utlämnande enligt bestämmelsen får inte heller ske om det skulle strida mot lag eller förordning, exempelvis EU:s dataskyddsförordning (10 kap. 27 § tredje stycket OSL).

Avsikten med generalklausulen

Sekretessreglerna gäller även mellan myndigheter. Detta beror på lagstiftarens restriktiva inställning till utbyte av känslig information mellan myndigheter. Myndigheterna ska däremot inte hindras från att utväxla upplysningar när intresset av att uppgifterna lämnas ut enligt allmänna värderingar måste ges företräde framför intresset av att uppgifterna inte lämnas ut (prop. 1979/80:2 Del A s. 90). Bestämmelserna i 10 kap. 15–26 §§ OSL täcker inte alla situationer där det finns ett legitimt behov av att en myndighet lämnar en hemlig uppgift till en annan. Genom generalklausulen vill lagstiftaren motverka att oförutsedda hinder uppkommer i myndighetens verksamhet på grund av sekretessreglerna.

Generalklausulen bygger på att ett rutinmässigt uppgiftsutbyte av sekretessbelagda uppgifter mellan myndigheter eller olika verksamhetsgrenar i regel ska vara särskilt författningsreglerat (prop. 1979/80:2 Del A s. 327 och 81). Normalt sett kan 10 kap. 27 § OSL därför inte användas för rutinmässigt uppgiftsutbyte mellan myndigheter.

Vid tillämpningen av generalklausulen kan utlämnande ske både på förfrågan av annan myndighet eller verksamhetsgren eller på myndighetens eget initiativ (prop. 1979/80:2 Del A s. 327).

Att lämna ut uppgifter på myndighetens eget initiativ med stöd av är inte samma sak som att i Skatteverkets beskattningsverksamhet tillämpa de specifika reglerna om brottsanmälan.

Intresseavvägningen när generalklausulen tillämpas

När generalklausulen tillämpas krävs det att man gör en avvägning mellan två olika intressen, intresset av om uppgiften ska lämnas ut respektive intresset av att skydda uppgiften. Vilket intresse som väger tyngst i den enskilda situationen beror på flera olika faktorer. Den viktigaste faktorn är om det handlar om myndigheter eller verksamhetsgrenar inom samma verksamhetsområde.

Inom samma verksamhetsområde

Sekretessbelagda uppgifter bör nästan utan undantag kunna utväxlas mellan myndigheter som har samma sakliga behörighet men skilda lokala kompetensområden och mellan myndigheter med närbesläktade funktioner (prop. 1979/80:2 Del A s. 326). Exempel på myndigheter som har närbesläktade funktioner (prop. 1979/80:146 s. 26) med Skatteverkets beskattningsverksamhet är

  • Tullverkets administration av skatt
  • Kronofogdens indrivning av skatter och avgifter.

Sammanfattningsvis kan utbyte av uppgifter mellan myndigheter och verksamhetsgrenar inom skatteområdet ske med stöd av 10 kap. 27 § OSL om uppgifterna behövs för verksamheten.

Mellan olika verksamhetsområden

När det gäller utbyte av uppgifter i övrigt mellan skatteområdet och andra verksamhetsområden gäller en annan utgångspunkt. Myndigheten bör vara restriktiv till sådant uppgiftsutbyte, även om den ska beakta att informationsutbyte mellan myndigheter kan minska den enskildas uppgiftslämnande och statsförvaltningens kostnader och även möjliggöra angelägna kontroller (prop. 1979/80:146 s. 26). Vid den intresseavvägning som måste göras bör uppgiftsutbyte med stöd av 10 kap. 27 § OSL bara vara tillåtet när intresset av utlämnande klart bedöms väga tyngre än risken för ett otillbörligt integritetsintrång. Då ska bl.a. följande omständigheter beaktas:

  • Vilka är de olika sekretessområdena?
  • Hur stark blir sekretessen hos den mottagande myndigheten?

Om en myndighet överväger att lämna ut en sekretessbelagd uppgift med stöd av 10 kap. 27 § OSL bör den vara mer restriktiv om uppgiften blir offentlig eller får ett svagare sekretesskydd efter utlämnandet (prop. 1979/80:2 Del A s. 91). Detta gäller särskilt för uppgifter som både

  • är sekretessbelagda av hänsyn till enskildas intressen
  • har lämnats i en förtroendesituation.

Det är viktigt att de uppgifter som lämnas ut med stöd av 10 kap. 27 § OSL verkligen är begränsade till vad den mottagande myndigheten behöver i sin verksamhet. Ofta är det nödvändigt att avgränsa det överlämnade materialet och inte lämna ut hela akter, revisionspromemorior och liknande, utan bara de delar som den andra myndigheten verkligen har behov av i sin verksamhet.

Från beskattningsverksamheten till folkbokföringsverksamheten

Beskattningen och folkbokföringen är olika slags verksamheter inom Skatteverket med helt separata regelsystem och de är självständiga i förhållande till varandra i OSL:s mening (prop. 1990/91:53 s. 30). Ett utlämnande av uppgifter mellan dessa är att därför att betrakta som ett utlämnande mellan skilda myndigheter. Dessa två verksamhetsområden har betydelse för varandra till viss del och det motiverar utlämnande av vissa uppgifter. Beskattningsverksamheten kan i vissa fall lämna ut uppgifter till folkbokföringsverksamheten med stöd av 10 kap. 27 § OSL. Det kan gälla uppgift om en ny adress som har lämnats i en deklaration (1996/97:JO1 s. 241) och när den ”skattemässiga” bosättningen ändras i förhållande till folkbokföringsuppgifterna. En annan situation kan vara när folkbokföringen begär uppgift om en arbetsgivare.

Från beskattningsverksamhet till Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet, SBE

Förarbetena till generalklausulen ger inget entydigt stöd för att man i någon större utsträckning ska kunna lämna sekretessbelagda uppgifter från beskattningsverksamheten till SBE innan en brottsanmälan görs eller före det att en förundersökning har inletts. Vid den intresseavvägning som ska göras i varje enskilt fall ska man ta hänsyn till ett utökat antal omständigheter när uppgifter lämnas från beskattningsverksamheten till SBE. Dessa ytterligare omständigheter är:

  • graden av den brottslighet som utreds
  • omfattningen av den brottslighet som utreds
  • hur långt brottsutredningen har kommit
  • samhällsintresset (t.ex. kostnader, säkerhet).

Från Skatteverket till åklagarmyndighet och Polismyndigheten

Det finns olika bestämmelser som reglerar utlämnande av sekretessbelagda uppgifter vid misstanke om brott etc. Skatteverket ska i vissa situationer göra brottsanmälan, ett uppgiftslämnande som utgår från 10 kap. 28 § OSL. Bestämmelsen i 10 kap. 24 § OSL aktualiseras när det finns en misstanke om ett begånget brott och uppgifter om ett misstänkt mindre allvarligt brott kan lämnas med stöd av 10 kap. 2 § OSL, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin egen verksamhet. När dessa bestämmelser inte är tillämpliga kan 10 kap. 27 § OSL bli aktuell i vissa fall (prop. 1983/84:142 s. 32). Exempel på sådana fall är:

  • uppgifter om misstankar som angår förestående brott
  • uppgifter om vissa brott som inte kan antas medföra annan påföljd än böter (vid intresse av att beivra även bötesbrottslighet samtidigt som sekretessintresset inte är så starkt)
  • uppgifter om brottsmisstankar utan någon uttrycklig begäran från någon annan myndighet
  • anmälan av överträdelser av näringsförbud till polisen (prop. 1979/80:83 s. 49).

Förhandsbesked inom Skatteverket

Beslut av Skatterättsnämnden i ärenden om förhandsbesked i skattefrågor är sekretessbelagda. I de fall där det allmänna ombudet är part i ett förhandsbeskedsärende kan sekretessbelagda uppgifter överföras till Skatteverkets beskattningsverksamhet med stöd av 10 kap. 27 § OSL om informationen är relevant för att skapa en enhetlig rättstillämpning inom Skatteverket (Skatteverkets ställningstagande Hur får information ur förhandsbeskedsärenden användas i beskattningsverksamheten?).

Rättsfall om generalklausulen

Nedan redovisas olika exempel på bedömningar utifrån 10 kap. 27 § OSL.

Inga preliminära arbetsgivaruppgifter till kommun

Socialförvaltningen i en kommun fick inte preliminära arbetsgivaruppgifter från RFV för ett ärende om serveringstillstånd (RÅ 1981 Ab 242).

Uppgift om skatteprocesser till Domstolsverket

Bedömning av frågan om uppgiftslämnande från dåvarande Riksskatteverket till Domstolsverket av uppgifter angående skatteprocesser (NJA 2003 s. 447).

Uppgifter till länsstyrelsen i tillsyn över bevakningsföretag

Uppgift om för vilka ett visst bevakningsföretag har lämnat kontrolluppgift avseende lön och andra förmåner för viss period har lämnats ut till länsstyrelsen när uppgifterna efterfrågats i länsstyrelsens tillsyn över auktoriserade bevakningsföretag enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag (Fi2019/01887/S3).

Inga revisionsuppgifter till Jordbruksverket

Jordbruksverket fick inte ut uppgifter från en dåvarande skattemyndighet om vissa namngivna företag hade varit föremål för revision och ev. resultat av revisionen för att kunna göra riskanalyser och hitta företag som fått viss typ av stöd från EU (Fi1999/1149).

Akter om bokföringsbrott till BRÅ

BRÅ fick ut akter i brottsutredningar om bokföringsbrott från en dåvarande skattemyndighet bl.a. eftersom uppgifterna skulle användas i forskning om bokföringsbrott och redovisas i form av statistik (Fi2001/2650).

Uppgift om aktieägare till länsstyrelse

En länsstyrelse fick ut uppgifter om aktieägare och ägarfördelning i namngivna bolag från en dåvarande skattemyndighet eftersom uppgifterna skulle användas när länsstyrelsen var internrevisor och kontrollerade EU-bidrag (Fi2003/3860).

Inga deklarationsuppgifter till universitet

Ett universitet fick inte för forskningsändamål ut uppgifter ur självdeklarationer från en dåvarande skattemyndighet (Fi3585/88).

Inga arbetsgivaruppgifter till Polisen för spaningsändamål

En polismyndighet fick inte ut uppgifter från Skatteverket om vissa personers arbetsgivare när uppgifterna skulle användas för spaning (Fi2005/3363).

Uppgifter från arbetsförmedling till folkbokföringen

Skatteverkets folkbokföringsverksamhet fick ut uppgifter från en arbetsförmedling om ett antal namngivna personer. Uppgifterna hade betydelse i utredningen för om och var de skulle vara folkbokförda (A2007/81/A).

Polisen skulle inte ha informerat rektor om misstänkt brott

En polischef informerade rektorn vid en skola om att en anställd vid skolan var misstänkt för narkotikabrott. JO konstaterade att utlämnande av sekretessbelagda uppgifter endast får ske om intresset av att lämna ut uppgifterna väger tyngre än den enskildas skydd. Det fanns inget som tydde på att brottsligheten berörde eleverna på skolan eller andra barn och ungdomar, eller medförde risk för att barn och ungdomar skulle fara illa. Det saknades därför förutsättningar att lämna ut uppgifterna om brottsmisstanke (JO 6290-2014).

Uppgifter till Försäkringskassan med stöd av sekretessbrytande underrättelseskyldighet

Skatteverket meddelade Försäkringskassan med stöd av lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen att det fanns misstanke om felaktig utbetalning. Försäkringskassan begärde då att få ut handlingar för utredning om förutsättningar för återkrav av aktivitetsstöd. Skatteverket avslog begäran med motiveringen att uppgifterna var sekretessbelagda och det inte var uppenbart att Försäkringskassans intresse hade företräde framför den enskildas.

Regeringen biföll Försäkringskassans överklagande med motiveringen att ansvaret för att felaktiga utbetalningar inte görs åligger Försäkringskassan enligt myndighetens instruktion. Försäkringskassan kunde inte avgöra om utbetalningar hade varit felaktiga utan tillgång till de begärda uppgifterna. Med hänsyn bl.a. till syftet med den sekretessbrytande underrättelseskyldigheten fanns det enligt regeringen ett betydande intresse för Försäkringskassan att ta del av de sekretessbelagda uppgifterna som dessutom inte var särskilt integritetskänsliga (Fi2016/04431/S3).

Kompletterande information

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • KRNS 2003-09-15, mål nr 5471-03 [1]
  • NJA 2003 s. 447 [1]
  • RÅ 1981 Ab 242 [1]
  • RÅ 2004 ref. 102 [1]

Lagar & förordningar

  • Alkohollag (2010:1622) [1] [2]
  • Fastighetsmäklarförordning (2011:668) [1]
  • Folkbokföringsförordning (1991:749) [1] [2]
  • Folkbokföringslag (1991:481) [1] [2]
  • Förordning (1967:502) om utdrag ur folkbokföringsdatabasen för utredning om brott [1]
  • Förordning (1980:995) om skyldighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter till andra myndigheter [1]
  • Förordning (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14]
  • Förordning (2001:589) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet [1] [2] [3] [4]
  • Förordning (2001:650) om vägtrafikregister [1] [2]
  • Förordning (2007:789) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter [1]
  • Förordning (2014:936) om näringsförbud [1]
  • Förordning (2015:904) om identitetskort för folkbokförda i Sverige [1]
  • Förordning (2015:922) om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton [1]
  • Förordning (2016:775) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet [1]
  • Förvaltningslag (2017:900) [1] [2] [3] [4]
  • Föräldrabalk (1949:381) [1]
  • Indrivningsförordning (1993:1229) [1]
  • Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform [1] [2]
  • Lag (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn [1]
  • Lag (1997:1024) om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet [1] [2] [3] [4] [5] [6]
  • Lag (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet [1] [2] [3] [4] [5]
  • Lag (2003:389) om elektronisk kommunikation [1] [2]
  • Lag (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen [1] [2] [3]
  • Lag (2016:774) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet [1]
  • Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24] [25] [26] [27] [28] [29] [30] [31]
  • Postlag (2010:1045) [1]
  • Revisorslag (2001:883) [1]
  • Riksdagsordning (2014:801) [1] [2]
  • Rättegångsbalk (1942:740) [1] [2] [3]
  • Skattebrottslag (1971:69) [1]
  • Skatteförfarandeförordning (2011:1261) [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15]
  • Skatteförfarandelag (2011:1244) [1]
  • Skuldsaneringslag (2016:675) [1]
  • Socialförsäkringsbalk (2010:110) [1] [2] [3]
  • Socialtjänstförordning (2001:937) [1]
  • Socialtjänstlag (2001:453) [1] [2]
  • Studiestödsförordning (2000:655) [1] [2]
  • Studiestödslag (1999:1395) [1]
  • Taxitrafikförordning (2012:238) [1] [2]
  • Tullag (2016:253) [1]
  • Utlänningsförordning (2006:97) [1]
  • Yrkestrafikförordning (2012:237) [1] [2]

Propositioner

  • Proposition 1979/80:146 med förslag till skatteregisterlag [1]
  • Proposition 1979/80:146 med förslag till skatteregisterlag [1]
  • Proposition 1979/80:2 Förslag till Sekretesslag m.m. Del A [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10]
  • Proposition 1979/80:83 om ändring i konkurslagen (1921:225) [1]
  • Proposition 1981/82:186 om ändring i sekretesslagen (1980:100), m.m. [1]
  • Proposition 1983/84:142 [1] [2] [3]
  • Proposition 1990/91:53 [1]
  • Proposition 1999/00:126 En ny tullag [1]
  • Proposition 2007/08:48 Underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen [1] [2]
  • Proposition 2008/09:150 Offentlighets- och sekretesslag [1]
  • Proposition 2009/10:125 En ny alkohollag [1]
  • Proposition 2012/13:182 Internationell delgivning [1]
  • Proposition 2015/16:167 Informationsutbyte vid samverkan mot organiserad brottslighet [1] [2] [3] [4] [5] [6]
  • Proposition 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning - ny förvaltningslag [1]
  • Proposition 2016/17:89 Skattebrottsdatalag [1]
  • Proposition 2019/20:166 Extra ändringsbudget för 2020 – Fler kraftfulla åtgärder med anledning av coronaviruset [1] [2] [3]

Ställningstaganden

  • Hur får information ur förhandsbeskedsärenden användas i beskattningsverksamheten [1]

Övrigt

  • 1996/97:JO1 [1]
  • A2007/81/A [1]
  • Ds 2014:30 Informationsutbyte vid samverkan mot grov organiserad brottslighet [1]
  • Fi1999/1149 [1]
  • Fi2001/2650 [1]
  • Fi2003/3860 [1]
  • Fi2005/3363 [1]
  • Fi2016/04431/S3 [1]
  • Fi3585/88 [1]
  • JO 1993/94 s. 464 [1]
  • JO 2004/05 s. 29 [1]
  • JO 6290-2014 [1]
  • SOU 2011:80 Informationsutbyte vid samarbete mot grov organiserad brottslighet [1]
  • SOU 2015:39 [1]