Skatteverket ska registrera en folkbokförd person som gift om hen har ingått äktenskap. Personen kan ingå äktenskapet enligt svensk eller utländsk lagstiftning. Skatteverket ska även registrera att två aldrig folkbokförda personer har ingått äktenskap i Sverige.
Skatteverket får registrera och behandla uppgifter i folkbokföringsdatabasen om att en folkbokförd eller avregistrerad person är eller har varit gift. Skatteverket registrerar i så fall även uppgifter om personens make (1 § första stycket FOL och 2 kap 3 § första stycket 9-10 FdbL).
Skatteverket ska även registrera uppgiften att två aldrig folkbokförda personer har ingått äktenskap i Sverige (1 § andra stycket FOL).
Två personer kan ingå äktenskap enligt svensk lagstiftning. Vigseln kan ske i civil form, hos en borgerlig vigselförrättare, eller religiöst, hos en vigselförrättare som tillhör ett trossamfund.
Äktenskapslagstiftningen är könsneutral i Sverige. Personerna som ingår äktenskapet kan ha olika eller samma könstillhörighet. Både svenska medborgare och personer med andra medborgarskap har rätt att ingå äktenskap enligt svensk lagstiftning.
Ett äktenskap som två personer har ingått enligt svensk lagstiftning är giltig om följande krav är uppfyllda (4 kap. 2 § tredje stycket ÄktB):
Om något av dessa krav inte är uppfyllt är vigseln ogiltig. Att vigseln är ogiltig innebär att något äktenskap inte kom till stånd och därmed inte heller de rättsverkningarna mellan makar som följer av ett ingånget äktenskap.
Regeringen kan i efterhand godkänna en ogiltig vigsel om det finns synnerliga skäl för ett sådant godkännande. Ett godkännande från regeringen innebär att äktenskapet får giltighet från och med dagen för vigseln (4 kap. 2 § fjärde stycket ÄktB).
Vigselförrättaren ska kontrollera att det finns en giltig hindersprövning innan hen förrättar vigseln. Kontrollen sker med hjälp av ett intyg om hindersprövning som de blivande makarna ska lämna till vigselförrättaren före vigseln.
Intyg om hindersprövning utfärdas av Skatteverket och är giltigt i fyra månader från beslutsdagen (4 kap. 5 § ÄktB). Intyg om hindersprövning från en behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge gäller för vigsel i Sverige (2 § NÄF).
Ett intyg om hindersprövning som utfärdats av en svensk ambassad eller lönat konsulat i utlandet gäller inte för vigsel i Sverige. Ett sådant intyg gäller bara om vigseln sker inför en svensk vigselförrättare i utlandet (förordning [2009:264] om hindersprövning för vigsel inför svensk vigselförrättare utomlands).
Den omständigheten att vigseln inte har föregåtts av en giltig hindersprövning medför inte i sig att vigseln blir ogiltig. Det är endast om det brister i något av krav som anges i 4 kap. 2 § ÄktB som medför att vigseln anses ogiltig. Om det visar sig att en vigsel har förrättats utan en giltig hindersprövning ska Skatteverket underrätta den myndighet som utövar tillsyn över vigselförrättaren. Det kan vara Kammarkollegiet eller Länsstyrelsen. Om vigsel har förrättats på ett sätt som innebär att makarna har rätt till skilsmässa utan en föregående betänketid enligt 5 kap. 5 § ÄktB ska Skatteverket även underrätta en allmän åklagare (4 kap. 8 § ÄktB).
Vigselförrättaren ska genast underrätta Skatteverket om en vigsel som hen har förrättat. Skatteverket ska kontrollera att vigseln har föregåtts av hindersprövning och att det vid prövningen inte framkommit något äktenskapshinder (4 kap. 8 § ÄktB).
Skatteverket ska kontrollera att vigselförrättaren var behörig innan verket kan registrera de vigda personerna som gifta i folkbokföringsdatabasen. Vigselförrättaren ska skriva församlingens eller samfundets namn på vigselintyget eller lämna andra uppgifter om sin behörighet. Skatteverket kan vid behov även begära att vigselförrättaren styrker sin behörighet med ett intyg om förordnandet eller en motsvarande handling.
Om vigselförrättaren inte var behörig är vigseln ogiltig och personerna ska inte registreras som gifta i folkbokföringen.
En person får förrätta vigslar i Sverige om personen tillhör ett trossamfund och hen i denna egenskap har förordnats som vigselförrättare. Det är Kammarkollegiet som fattar beslut om att förordna en vigselförrättare som tillhör ett trossamfund. Kammarkollegiet för också ett register över sådana vigselförrättare.
Vigselförordnandet gäller från dagen för Kammarkollegiets beslut. Kammarkollegiet kan återkalla förordnandet, till exempel om vigselförrättaren inte följer kraven på hur en vigsel ska gå till eller om samfundet begär att förordnandet ska återkallas (3 § lag [1993:305] om rätt att förrätta vigsel inom trossamfund).
En vigsel som förrättas av en obehörig vigselförrättare som tillhör ett trossamfund, d.v.s. av den som saknar förordnande från Kammarkollegiet, är inte giltig i Sverige. Eftersom något äktenskap inte har kommit till stånd ska uppgift om vigseln i dessa fall inte registreras i folkbokföringen.
Skatteverket ska underrätta Kammarkollegiet när det visar sig att en person som tillhör ett trossamfund har förrättat en vigsel i strid med bestämmelserna i äktenskapsbalken. Samma sak gäller om personen har genomfört en vigselliknande ceremoni som ger upphov till sådana äktenskapsliknande förbindelser som avses i 4 kap. 4 c § brottsbalken (så kallade informella äktenskap).
Skatteverket ska även underrätta Kammarkollegiet om verket av någon annan anledning beslutar att inte registrera en vigsel som har förrättats inom ett trossamfund (7 § förordning [2014:885] om register över vigselförrättare inom trossamfund).
Länsstyrelsen i varje län förordnar borgerliga vigselförrättare och har förteckningar över vilka personer som har förordnats. Vigselförrättarens behörighet gäller i hela landet. Länsstyrelsen kan återkalla ett förordnande, till exempel om vigselförrättaren inte följer reglerna i äktenskapsbalken (4 kap. 3 och 4 §§ ÄktB).
Regeringen kan bestämma att en diplomatisk eller konsulär tjänsteperson ska få behörighet att förrätta vigslar enligt svensk rätt i utlandet. Det kan också vara en präst, eller en annan lämplig person som får en sådan behörighet (1 kap. 5 § IÄL).
Personer som tillhör Svenska kyrkan eller ett annat svenskt trossamfund kan få så kallad lokal vigselrätt som ger dem rätt att förrätta vigslar i utlandet i enlighet med det landets lag. En sådan utländsk vigsel kan registreras i folkbokföringen om den är giltig i vigsellandet och kan erkännas i Sverige.
Före den 1 maj 2009 kunde två personer av samma kön ingå ett partnerskap enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap, PskL. Det är inte längre möjligt att ingå registrerade partnerskap enligt svensk lagstiftning, men tidigare registrerade partnerskap fortsätter att gälla.
Ett registrerat partnerskap enligt PskL kan omvandlas till ett äktenskap. En sådan omvandling är frivillig och kan ske på följande sätt:
Personer som har ingått registrerat partnerskap enligt utländsk lag saknar möjlighet att omvandla detta till ett äktenskap enligt svensk lagstiftning.
Två personer som har registrerat ett partnerskap enligt svensk lagstiftning och som vill omvandla partnerskapet till ett äktenskap kan gemensamt anmäla detta till Skatteverket. Om Skatteverket beslutar att registrera anmälan i folkbokföringsdatabasen gäller partnerskapet som ett äktenskap från och med den dag som anmälan kom in till Skatteverket (3 § lag [2009:260] om upphävande av lagen [1994:1117] om registrerat partnerskap).
Två personer, som vill omvandla sitt registrerade partnerskap till ett äktenskap genom en vigsel, behöver inte ansöka om hindersprövning. Omvandlingen av partnerskapet till ett äktenskap gäller från och med dagen för vigseln (3 § lag [2009:260] om upphävande av lagen [1994:1117] om registrerat partnerskap).
Två personer kan ingå äktenskap enligt utländsk lag. Ett sådant äktenskap kan ingås i Sverige eller utomlands. Oavsett var personerna ingår äktenskapet måste förutsättningarna för ett erkännande i Sverige vara uppfyllda för att Skatteverket ska registrera personerna som gifta i folkbokföringsdatabasen.
Bestämmelserna om hur personer kan ingå äktenskap skiftar från land till land. I vissa länder är det obligatoriskt med en borgerlig vigsel. I andra länder måste vigseln ha förrättats inom ett visst trossamfund.
I länder med obligatorisk borgerlig vigsel förekommer det ofta att parterna också gifter sig hos ett trossamfund. Vigseln hos trossamfundet är då bara en ceremoni som saknar rättslig verkan. Andra länder kräver att makarna ska registrera en vigsel från ett trossamfund hos exempelvis en folkbokföringsmyndighet för att vigseln ska bli giltig enligt det landets lag.
Skatteverket får normalt kännedom om en utländsk vigsel när makarna begär att verket ska registrera dem som gifta i folkbokföringsdatabasen. Det förekommer också att utländska myndigheter underrättar Skatteverket om att en i Sverige bosatt person har ingått äktenskap.
Det är möjligt att i Sverige ingå äktenskap enligt utländsk lag. Den utländska vigselförrättaren ska då ha fått den svenska regeringens tillstånd att viga i Sverige. Tillståndet är ofta förenat med villkor, exempelvis om att vigseln inte få ske i strid mot svenska äktenskapshinder och om att de blivande makarna måste ha ett visst medborgarskap. Vigselförrättaren kan vara en person som tillhör ett utländskt trossamfund eller en konsulär tjänsteperson (1 kap. 6 § IÄL).
Om den utländska vigselförrättaren saknar vigselrätt i Sverige ska äktenskapet inte erkännas här i landet. Det gäller även om äktenskapet blir giltigt utomlands.
Frågor om giltigheten och erkännande av äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag regleras i IÄL. Ett utländskt äktenskap ska erkännas i Sverige om följande villkor är uppfyllda:
Huvudregeln är att ett utländskt äktenskap anses giltigt till formen och erkänns i Sverige i följande fall (1 kap. 7 § IÄL):
Ett utländskt äktenskap kan anses giltigt till trots att vigseln inte förrättats av en vigselförrättare. Ett utländskt äktenskap anses till exempel giltigt till formen om makarna har ingått ett äktenskapskontrakt, genomfört en äktenskapsritual eller att de utger sig för att vara äkta makar (s.k. common law marriages som är giltiga i vissa delstater i USA). Ett äktenskap som ingåtts på sådant sätt utomlands gäller alltså enligt huvudregeln även i Sverige under förutsättning att det är giltigt enligt tillämplig utländsk rättsordning. En informell vigsel som inte är rättsligt giltig i utlandet kan dock aldrig anses giltig i Sverige (prop. 1973:158 s. 102 och prop. 2003/04:48 s. 54).
För att ett utländskt äktenskap ska vara giltigt i Sverige får det inte finnas några hinder mot ett sådant erkännande enligt svensk rätt.
Tidigare gällde som regel att utländska äktenskap kunde erkännas i Sverige utan undantag enligt principen om ömsesidigt erkännande. Principen innebar att det i praktiken var enkelt för en person med anknytning till Sverige att undvika ett äktenskapshinder enligt svensk lag genom att i stället ingå exempelvis ett barnäktenskap utomlands. För att motverka ett sådant kringgående av den svenska lagen infördes 2004 en ny paragraf, 1 kap. 8 a § IÄL, med bestämmelser som innebar att äktenskap som ingåtts enligt utländsk lag i vissa fall inte skulle erkännas i Sverige (se prop. 2003/04:48 s. 25 ff.) Enligt paragrafen kunde ett utländskt äktenskap, om vissa förutsättningar var uppfyllda, vägras erkännande
Bestämmelsen i 1 kap. 8 a § IÄL har ändrats flera gånger sedan den infördes. Ändringarna har inneburit en allt mer skärpt syn på när ett utländskt äktenskap kan erkännas i Sverige. Undantag kan endast göras i vissa speciella fall, när ett vägrat erkännande skulle medföra allvarliga konsekvenser eller det annars skulle framstå som orimligt.
Ett barnäktenskap är ett äktenskap där någon av makarna var under arton år vid tidpunkten för vigseln.
Ett utländskt barnäktenskap ska inte erkännas i Sverige om någon av makarna fortfarande är under arton år vid tidpunkten för erkännandeprövningen. Det gäller även om makarna inte hade någon anknytning till Sverige när de ingick äktenskapet (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL och punkt 2 övergångsbestämmelserna [2018:1973] till IÄL).
Ett utländskt barnäktenskap som makarna har ingått den 1 januari 2019 eller senare ska som huvudregel inte erkännas i Sverige. Det gäller även om makarna inte hade någon anknytning till Sverige när de ingick äktenskapet (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL).
Om båda makarna har fyllt arton år vid tidpunkten för erkännandeprövningen kan barnäktenskapet emellertid erkännas i Sverige om det finns synnerliga skäl för detta (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).
Synnerliga skäl innebär att det måste finnas tydliga och mycket starka skäl för att erkänna ett barnäktenskap som har ingåtts i strid mot svenska äktenskapshinder. En tillämpning av denna bestämmelse får inte innebära ett godtagande av att personer med anknytning till Sverige kringgår centrala bestämmelser i svensk äktenskapslagstiftning, i det här fallet förbudet mot barnäktenskap (prop. 2013/14:208 s. 29 f.)
Enligt äldre bestämmelser ska ett utländskt barnäktenskap, som makarna har ingått mellan den 1 juli 2014 och den 31 december 2018, som huvudregel inte erkännas i Sverige om någon av makarna hade anknytning till Sverige genom medborgarskap eller hemvist vid tidpunkten för äktenskapets ingående.
Om båda makarna har fyllt arton år vid tidpunkten för erkännandeprövningen kan barnäktenskapet erkännas i Sverige om det finns synnerliga skäl för detta.
Enligt äldre bestämmelser får ett utländskt barnäktenskap som makarna har ingått mellan den 1 maj 2004 och den 30 juni 2014 som huvudregel inte erkännas i Sverige om någon av makarna hade anknytning till Sverige genom medborgarskap eller hemvist vid tidpunkten för äktenskapets ingående.
Om båda makarna har fyllt arton år vid tidpunkten för erkännandeprövningen kan barnäktenskapet erkännas i Sverige om det finns särskilda skäl för detta. Särskilda skäl är ett lägre ställt krav än synnerliga skäl.
Enligt äldre bestämmelser kan ett utländskt barnäktenskap erkännas i Sverige om makarna har ingått äktenskapet före den 1 maj 2004. Ett sådant erkännande får dock inte strida mot grunderna för den svenska rättsordningen, se nedan angående sk. ordre public.
Ett utländskt äktenskap ska inte erkännas i Sverige om någon av makarna redan var gift med någon annan vid tidpunkten för äktenskapets ingående. Samma sak gäller om makarna var nära släkt på de sätt som beskrivs i 2 kap. 3 § ÄktB. Dessa hinder gäller om någon av makarna hade anknytning till Sverige genom medborgarskap eller hemvist (1 kap. 8 a § första stycket 2 IÄL).
Ett utländskt äktenskap erkänns inte i Sverige om någon av makarna har tvingats att ingå äktenskapet. Det gäller oavsett om personerna hade anknytning till Sverige vid vigseltillfället eller inte. Beviskravet är att det ska ha gjorts sannolikt att personen har blivit tvingad (1 kap. 8 a § första stycket 3 IÄL).
Ett utländskt äktenskap som ingåtts den 1 juli 2014 eller senare erkänns inte i Sverige om makarna inte samtidigt var personligen närvarande vid platsen och tidpunkten för äktenskapets ingående. Bestämmelsen gäller när minst en av makarna var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige vid tidpunkten för äktenskapets ingående (1 kap. 8 a § första stycket 4 IÄL).
Bestämmelsen om samtidig närvaro gäller oavsett hur makarna har ingått äktenskapet. Det saknar betydelse om det var båda eller endast en av makarna som var frånvarande. Bestämmelsen gäller även om den frånvarande parten företräddes av ett ombud vid vigseltillfället.
Att parterna uppger att ett fullmaktsäktenskap ingåtts av fri vilja är inte i sig ett synnerligt skäl för att erkänna äktenskapet i Sverige (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).
Fullmaktsäktenskap som har ingåtts före den 1 juli 2014 eller där ingen av makarna hade anknytning till Sverige vid tidpunkten för äktenskapets ingående kan som regel erkännas i Sverige.
Skatteverket kan i undantagsfall göra bedömningen att en utländsk vigsel ska erkännas i Sverige trots att det finns hinder mot detta enligt svensk lagstiftning. Det förutsätter i så fall att båda makarna har fyllt arton år.
Om makarna har ingått äktenskapet den 1 juli 2014 eller senare ska i så fall finnas synnerliga skäl för erkännandet (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).
Om makarna har ingått äktenskapet mellan den 1 maj 2004 och den 30 juni 2014 ska det finnas särskilda skäl för erkännandet.
Reglerna om undantag ska tillämpas väldigt restriktivt. I princip ska en utländsk vigsel inte erkännas i Sverige när det finns svenska äktenskapshinder.
Skatteverket ska inte erkänna utländska avgörandet om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen. Denna princip kallas för ordre public och kommer bland annat till uttryck i 7 kap. 4 § IÄL.
Synen på möjligheterna att erkänna barnäktenskap har under de två senaste decennierna skärpts alltmer skärpt i svensk lagstiftning. I förarbetena som ligger till grund för den senaste ändringen av 1 kap. 8 a § IÄL anger lagstiftaren att barnäktenskap inte får förekomma i Sverige. Den skärpta synen på barnäktenskap är något som talar för att det i de flesta fall skulle strida mot grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna sådana äktenskap här i landet (prop. 2017/18:288 s. 20).
Ett annat exempel på när ett utländsk äktenskap inte ska erkännas i Sverige enligt principen om ordre public är när det är fråga om ett tidsbegränsat äktenskap. Makarna ingår ett sådant äktenskap för en viss avtalad period. När perioden löper ut upphör äktenskapet att gälla. Tidsbegränsade äktenskap kan inte likställas med det som enligt svensk rätt avses med begreppet äktenskap. Det gäller oavsett vilken avtalad giltighetstid som det tidsbegränsade äktenskapet har. Skatteverket ska därför inte registrera en person som har ingått ett tidsbegränsat äktenskap som gift i folkbokföringsdatabasen.
I vissa länder finns det fortfarande lagstiftning som påminner om PskL, d.v.s. att två personer med samma könstillhörighet kan ingå en motsvarighet till det som tidigare var det svenska registrerade partnerskapet. Frågan för Skatteverket är vilket civilstånd som en person, som har ingått ett utländskt partnerskap, ska registreras med i folkbokföringsdatabasen. Det blir framför allt aktuellt när en person som har ingått ett utländskt partnerskap anmäler att hen har flyttat till Sverige.
Sedan PskL upphävdes saknas det uttryckliga bestämmelser i den svenska lagstiftningen om giltigheten i Sverige för partnerskap som har ingåtts i utlandet mellan två personer med samma könstillhörighet. Frågan om i vilken utsträckning som sådana äktenskapsliknande rättsinstitut ska kan få giltighet i Sverige har överlämnats till rättstillämpningen. Reglerna i IÄL om utländska vigslar ska vara vägledande i dessa bedömningar (Civilutskottets betänkande 2008/09:CU 19 Könsneutrala äktenskap och vigselfrågor).
Skatteverket kan registrera ett utländskt partnerskap i folkbokföringsdatabasen om rättsverkningarna av partnerskapet motsvarar ett svenskt äktenskap. Det är vid denna bedömning viktigt att ett ingånget partnerskap utgör ett äktenskapshinder enligt det aktuella landets lag.
Ett utländskt partnerskap registreras i folkbokföringen antingen som ett äktenskap eller som ett registrerat partnerskap beroende på när det ingicks. Ett utländskt partnerskap ingånget den 1 maj 2009 eller senare registreras som regel som ett äktenskap, medan ett utländskt partnerskap som ingåtts före den 1 maj 2009 registreras som ett partnerskap.