Om någon avlider utan att efterlämna någon make, maka eller registrerad partner är det den avlidnas närmaste släktingar som är berättigade till arv. Den avlidnas arvsberättigade släktingar delas in i arvsklasser.
Om någon dör utan att efterlämna någon make, maka eller registrerad partner är det den avlidnas närmaste släktingar som är berättigade till arv enligt arvsordningen i ärvdabalken. Den avlidnas (arvlåtarens) arvsberättigade släktingar delas in i tre arvsklasser (parenteler). Arvsklasserna står i tur till arv efter varandra. Det innebär att så länge någon arvinge inom en klass lever och kan ta arv är arvingarna i en mer avlägsen klass uteslutna från arvet.
De närmaste arvingarna på grund av släktskap är arvlåtarens avkomlingar, de s.k. bröstarvingarna (2 kap. 1 § ÄB). Med bröstarvinge avses barn, barnbarn o.s.v.
Om en arvlåtare avlider utan att efterlämna några barn eller andra avkomlingar går arvet till arvlåtarens föräldrar och deras avkomlingar, d.v.s. syskon och deras avkomlingar (2 kap. 2 § ÄB).
Om det inte finns några arvingar i andra arvsklassen ärver arvlåtarens far- och morföräldrar och deras barn, d.v.s. arvlåtarens fastrar, farbröder, mostrar och morbröder (2 kap. 3 § ÄB).
Inga andra släktingar kan vara legala arvingar, vilket innebär att kusiner inte ärver enligt lag (2 kap. 4 § ÄB).
Om en arvinge i första eller andra arvsklassen är avliden går dennes avkomlingar in i den avlidnas ställe. Detta kallas istadarätt.
En allmän förutsättning för arv är att arvingen lever vid arvlåtarens död. Ett barn som är avlat före arvlåtarens död kan dock ärva om det föds vid liv (1 kap. 1 § ÄB).
De avkomlingar som har rätt att ärva kallas för bröstarvingar. Med avkomling avses den avlidnas barn, barnbarn o.s.v.
När en gift person avlider ärver den efterlevande maken eller makan före de gemensamma barnen (3 kap. 1 § ÄB). De gemensamma barnen får vänta på sitt arv till dess den andre föräldern också avlidit. De gemensamma barnen har rätt till efterarv och är således efterarvingar till den först avlidna föräldern.
Särkullbarn kallas de barn som är barn enbart till den ena av makarna. När en av makarna avlider har dennes särkullbarn alltid rätt att få ut sitt arv direkt. Den efterlevande makens eller makans arvsrätt omfattar inte särkullbarnets arvslott (3 kap. 1 § första stycket ÄB).
I vissa situationer får särkullbarn även ut arv vid den efterlevande makens eller makans död.
Särkullbarn kan välja att avstå sin rätt till den efterlevande maken eller makan (3 kap. 9 § ÄB). Om särkullbarnet avstår sin rätt till förmån för den efterlevande maken eller makan blir särkullbarnet, i likhet med gemensamma barn, efterarvinge till den avlidna och får ut sitt arv efter föräldern vid den efterlevande makens eller makans död.
Särkullbarns rätt att få ut sitt arv begränsas av den s.k. basbeloppsregeln.
Särkullbarn kan vara efterarvinge enligt den först avlidna makens eller makans testamente.
Särkullbarn kan få ytterligare arv efter den först avlidna maken eller makan när den efterlevande maken eller makan avlider om ett gemensamt barn har avlidit utan att efterlämna avkomlingar (Walin & Lind, Ärvdabalken del I [JUNO, version 7Z], kommentaren till 3 kap. 2 § ÄB).
Adoptivbarn ärver adoptivföräldrar och deras släktingar på samma sätt som biologiska barn. Mellan adoptivbarn och deras biologiska släkt föreligger ingen arvsrätt. Adopterar en av makarna den andra makens barn, anses barnet vara makarnas gemensamma barn och behandlas därför arvsrättsligt på samma sätt som biologiska gemensamma barn (4 kap. 8 § första stycket FB).
Barn som föddes utanför äktenskapet fick samma arvsrätt som barn födda inom äktenskapet genom en ändring i ärvdabalken som trädde i kraft den 1 januari 1970 (SFS 1969:621).
Om arvlåtaren avlidit före den 1 januari 1970 ska de äldre bestämmelserna gälla (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till SFS 1969:621).
Före år 1970 behandlades barn födda inom äktenskapet och barn födda utom äktenskapet olika. Barn som var födda utom äktenskapet ärvde inte sin fars släktingar, men ärvde under vissa förutsättningar sin far. Förutsättningarna för rätt till arv efter en far var något av följande:
Ett barn som är fött före den 1 januari 1970, och som enligt de äldre bestämmelserna hade rätt att ärva sin far, dvs. var ett trolovningsbarn eller ett barn för vilken fadern avgett en s.k. arvsrättsförklaring har rätt att ärva sin far och hans släktingar (punkt 3 i övergångsbestämmelserna till SFS 1969:621, prop. 1969:124 s. 93 f., Walin & Lind, Ärvdabalken Del I [JUNO, version 7Z] kommentaren till Övergångsbestämmelserna angående utomäktenskapliga barn).
Ett barn som är fött före den 1 januari 1970, och som enligt de äldre bestämmelserna inte hade rätt till arv efter sin far, d.v.s. inte var ett trolovningsbarn eller ett barn för vilken fadern avgett en s.k. arvsrättsförklaring, har rätt till arv efter sin far och hans släkt endast om något av följande förhållanden föreligger (punkt 3 i övergångsbestämmelserna till SFS 1969:621):
Laglotten är hälften av vad en bröstarvinge skulle ha ärvt enligt lagen, d.v.s. hälften av arvslotten (7 kap. 1 § ÄB). En bröstarvinge har alltid rätt att få ut sin laglott. Denna rättighet kan inte begränsas genom ett testamente.
Om ett testamente begränsar en laglott måste bröstarvingen begära jämkning av testamentet för att få ut laglotten (7 kap. 3 § första stycket ÄB). Detta ska ske senast sex månader efter det att bröstarvingen fick del av testamentet, annars går rätten till laglotten förlorad (7 kap. 3 § tredjestycket ÄB). Bröstarvingen begär jämkning genom att göra sitt anspråk känt för testamentstagaren eller väcka talan mot testamentstagaren i tingsrätten.
Ett gemensamt barn kan inte få ut sin laglott vid den första förälderns död, även om barnet begär jämkning på grund av att ett testamente till förmån för den efterlevande maken inkräktar på laglottsskyddet (7 kap. 3 § andra stycket ÄB). En sådan begäran innebär i stället att den efterlevande maken eller makan ärver laglotten med fri förfoganderätt och att barnet får en efterarvsrätt till ett värde som motsvarar laglotten.
Om ett testamente är till förmån för någon annan än den efterlevande maken eller makan, har ett gemensamt barn rätt att vid den första förälderns död få ut sin laglott (7 kap. 3 § andra stycket ÄB).
Om ett testamente är till förmån för endast något eller några av den avlidnas barn, har övriga gemensamma barn också rätt att få ut sin laglott (7 kap.3 § andra stycket ÄB).
Särkullbarn har i princip alltid rätt att få ut sin laglott direkt vid förälderns död. Basbeloppsregeln kan dock i vissa fall begränsa särkullbarns rätt att omedelbart få ut sin laglott.
Gåvor som föräldrar ger sina bröstarvingar är enligt huvudregeln ett förskott på arvet (6 kap. 1 § första stycket ÄB). Om en dödsbodelägare begär det ska gåvor som den avlidna gett bröstarvingarna antecknas i bouppteckningen (20 kap. 5 § andra stycket ÄB).
Om den avlidna inte har några bröstarvingar träder andra arvsklassen in. Den består av arvlåtarens föräldrar, syskon, och syskonbarn o.s.v. (2 kap. 2 § ÄB).
I en avliden förälders ställe träder dennas barn in, d.v.s. syskon till arvlåtaren. Den hälftendel av arvet som skulle tillkommit den avlidna föräldern delas lika mellan syskonen. Om ett syskon avlidit träder syskonets avkomlingar in.
Om en av arvlåtarens föräldrar är avliden och saknar avkomlingar är den andre föräldern ensam legal arvinge.
Halvsyskon och helsyskon ärver lika stor del av den lott som skulle ha tillfallit deras gemensamma föräldrar. Om det inte finns några helsyskon tar halvsyskonen hela förälderns hälftendel. Är båda föräldrarna döda tar halvsyskon hela arvet, d.v.s. även den del av arvet som skulle ha tillfallit styvföräldern. I ett avlidet halvsyskons ställe träder dess avkomlingar in.
Om arvlåtaren var gift men saknade bröstarvingar har arvingarna i andra arvsklassen rätt till efterarv. De får alltså inte ut något arv vid arvlåtarens död, utan får vänta till dess att den efterlevande maken eller makan också har avlidit.
Om den avlidna inte efterlämnar några arvingar i den första eller andra arvsklassen träder den tredje arvsklassen in, d.v.s. far- och morföräldrar och deras barn (2 kap. 3 § ÄB). Far- och morföräldrar ärver lika, d.v.s. en fjärdedel vardera av kvarlåtenskapen. Om någon av dem är död träder dennas barn in, d.v.s. arvlåtarens farbröder fastrar, morbröder och mostrar.
Arvingar i tredje arvsklassen har inte rätt till efterarv (3 kap. 2 § ÄB). Det innebär att om den avlidna var gift och som närmaste släktingar har någon i tredje arvsklassen, så ärver den efterlevande maken eller makan med full äganderätt. Arvingarna i tredje arvsklassen är därmed helt utan arvsrätt.
Om arvlåtaren var gift tillfaller hela kvarlåtenskapen den efterlevande maken eller makan, om det inte finns några särkullbarn (3 kap. 1 § första stycket ÄB). Detta gäller all den avlidnas egendom, d.v.s. både giftorättsgods och enskild egendom. Om dödsfallet inträffade medan ett mål om skilsmässa (äktenskapsskillnad) mellan makarna pågick har den efterlevande maken eller makan dock ingen arvsrätt (3 kap. 10 § ÄB).
En efterlevande makes eller makas arvsrätt begränsas av reglerna om efterarv i 3 kap. 2 § ÄB. Om det finns efterarvingar till den avlidna ärver den efterlevande maken eller makan egendomen endast med fri förfoganderätt. Om det inte finns några legala efterarvingar ärver den efterlevande maken med full äganderätt. Om den avlidna har upprättat ett testamente till förmån för den efterlevande maken eller makan med ett förordnande om efterarv, ärver den efterlevande maken med fri förfoganderätt.
En efterlevande makes eller makas arvsrätt omfattar inte vad som enligt lag ska tillfalla särkullbarn till den avlidna. Särkullbarn har enligt huvudregeln alltid rätt att få ut sin arvslott vid förälderns död. Om det inte finns några andra bröstarvingar än ett särkullbarn, ärver särkullbarnet således hela kvarlåtenskapen efter den avlidna. Till skydd för den efterlevande maken finns den s.k. basbeloppsregeln.
En efterlevande makes eller makas arvsrätt kan inskränkas genom att den avlidna har upprättat ett testamente till förmån för någon annan än maken eller makan, eller om den avlidna hade särkullbarn. Till skydd för den efterlevande maken eller makan gentemot testamentstagares och särkullbarns arvsrätt finns den s.k. basbeloppsregeln (3 kap. 1 § andra stycket ÄB). Den innebär att en efterlevande make eller maka alltid har rätt att ur den avlidnas kvarlåtenskap få ut egendom som tillsammans med den efterlevande makens eller makans enskilda egendom och bodelningslott motsvarar fyra prisbasbelopp. Det är prisbasbeloppet vid dagen för dödsfallet som används.
I den mån ett särkullbarns arvsrätt inkräktar på vad en efterlevande make eller maka är berättigad till enligt basbeloppsregeln blir särkullbarnets rätt till arv uppskjuten. Även ett särkullbarns laglottsskydd får stå åt sidan för basbeloppsregeln. När man tillämpar basbeloppsregeln blir särkullbarnet en efterarvinge.
Ett testamente som inskränker den efterlevande makens eller makans rätt enligt basbeloppsregeln, är i den delen utan verkan. Detta gäller utan att någon klandertalan behöver väckas.
En efterlevande make eller maka behöver inte åberopa basbeloppsregeln för att den ska vara tillämplig. Det gäller oavsett om arvsrätten inskränkts på grund av ett särkullbarns arvsrätt eller ett testamente (Walin & Lind, Ärvdabalken del I [JUNO, version 7Z], kommentaren till 3 kap. 1 § ÄB).
Före den 1 januari 1988 gällde den s.k. gamla basbeloppsregeln i 13 kap. 12 § andra stycket GB. Innehållet är i stort sett detsamma som i den nuvarande basbeloppsregeln, d.v.s. att en efterlevande make eller maka har rätt till egendom motsvarande fyra prisbasbelopp. Ännu tidigare angavs beloppsskyddet i nominella belopp. Mellan den 1 januari 1929 och den 30 juni 1952 var beloppet 3 000 kronor. Från och med den 1 juli 1952 var beloppet 6 000 kronor. En efterlevande make eller maka hade alltså rätt att ur kvarlåtenskapen få egendom motsvarande 3 000 respektive 6 000 kronor. Kopplingen till basbeloppet började den 1 januari 1970. De äldre reglerna kan fortfarande vara relevanta när man ska utreda ett efterarv.
Den nu gällande basbeloppsregeln är en arvsregel, vilket innebär att en efterlevande make eller maka ärver egendom med fri förfoganderätt. Det innebär i sin tur att den först avlidnas särkullbarn eller arvingar i andra arvsklassen har rätt till efterarv när den efterlevande maken eller makan avlider.
Basbeloppsregeln som gällde före den 1 januari 1988 var däremot en bodelningsregel, vilket innebar att den efterlevande maken eller makan inte ärvde egendomen utan i stället fick den genom bodelning. Det kan därför aldrig bli aktuellt med efterarv för den först avlidnas arvingar när den efterlevande maken eller makan fått egendomen med tillämpning av den tidigare gällande basbeloppsregeln.
En efterlevande sambo har ingen arvsrätt. Däremot finns en skyddsregel till förmån för en efterlevande sambo. Bestämmelserna återfinns i 18 § andra stycket sambolagen och kallas lilla basbeloppsregeln. Bestämmelserna innebär att en efterlevande sambo har rätt att ur samboegendomen få egendom som motsvarar två prisbasbelopp.