En person kan byta till ett efternamn som hen tidigare har burit. Det saknar betydelse hur det tidigare efternamnet har förvärvats och om andra personer har förvärvat efternamnet i administrativ ordning under den tid som personen inte bar namnet.
Om det inte är möjligt för en person att byta till ett tidigare efternamn genom ett familjerättsligt förvärv, t.ex. enligt 9 § PNL, kan hen i stället byta till ett tidigare efternamn i administrativ ordning (19 § första stycket PNL). Det saknar betydelse hur namnet har förvärvats Det som är avgörande är att det tidigare efternamnet någon gång har burits av sökanden. En förutsättning är dock att personen inte har förlorat det tidigare namnet genom ett beslut av domstol (21 § PNL). Ett dubbelt efternamn ska ses som ett (1) efternamn vid tillämpning av 19 § PNL.
Det behövs inget samtycke från den eller de personer som eventuellt bär namnet. En person kan även ta tillbaka ett tidigare efternamn trots att någon annan har förvärvat namnet i administrativ ordning under den tid personen inte bar namnet (prop. 2015/16:180 s. 112).
En ansökan om byte till ett tidigare efternamn ska inte kungöras i Post- och Inrikes Tidningar (41 § PNL).
En persons tidigare efternamn framgår som regel av folkbokföringen. Om uppgiften saknas i folkbokföringen måste sökanden visa att hen tidigare har burit efternamnet genom exempelvis utdrag ur det äldre kyrkobokföringsmaterialet såsom vidimerad kopia av personakt, födelse- och dopbok eller vigselbok. Sökanden kan beställa utdragen från landsarkiven. Av handlingarna ska det framgå att namnet tidigare har burits.
Anders Björk och Anna Karlsson gifte sig 2001. Anna förvärvade namnet Björk vid vigseln. Anders och Anna skilde sig 2010. Anna tog tillbaka sitt namn som ogift, Karlsson. Nu vill hon ha tillbaka namnet Björk. Hennes ansökan om efternamnet Björk kan godtas eftersom hon tidigare har burit namnet. Något samtycke från den tidigare maken behövs inte.
Makarna Hans och Eva Svensson förvärvade efternamnet Puff genom beslut av Patent- och registreringsverket. Efter en skilsmässa vill Eva ta tillbaka det namn som hon förvärvade i sitt första äktenskap, Wallin. Det är också det efternamn som hennes barn bär. Hennes ansökan kan godtas eftersom hon tidigare har burit namnet Wallin. Det saknar betydelse att hennes nuvarande namn har förvärvats genom ett beslut av Patent- och registreringsverket.
Även personer som har flyttat till Sverige från utlandet måste kunna styrka sina tidigare namnförhållanden genom exempelvis ett utgånget hemlandspass, födelseattest eller andra officiella handlingar utfärdade i hemlandet eller i ett tidigare bosättningsland.
I vissa länder registreras inte livshändelser i form av namnförvärv i myndighetsregister på samma sätt som i Sverige utan registreringen kan i stället ske i kyrkliga register eller i lokala och regionala civilregister. Uppgifter om en persons tidigare namn kan då finnas i andra typer av handlingar.
Handlingar vars främsta syfte inte är att styrka en persons namnuppgifter kan normalt inte ensamt ligga till grund för att styrka ett tidigare buret namn, t.ex. skolbetyg och körkort. Detsamma gäller handlingar av icke officiell karaktär och som inte är utfärdade av en registermyndighet, t.ex. dopbevis, hälsokort och vaccinationsintyg. Vid bedömning av om en utländsk handling styrker ett namnförhållande måste hänsyn tas till vilket bevisvärde handlingar från ett visst land har. Särskild försiktighet ska iakttas med handlingar från länder där Skatteverket av erfarenhet vet att handlingar har ett begränsat bevisvärde. Skatteverket ska alltid göra en sammantagen bedömning av samtliga uppvisade handlingar.