EES-medborgare har uppehållsrätt som arbetssökande om hen har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning.
En EES-medborgare har uppehållsrätt som arbetssökande om hen har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning (3 a kap. 3 § 2 UtlL).
Det finns inte några gemenskapsregler som fastställer hur länge en EES-medborgare kan uppehålla sig i en medlemsstat för att söka arbete. Men EU-domstolen har uttalat att en tidsfrist på sex månader (som gällde enligt den nationella brittiska lagstiftningen) i princip inte anses otillräcklig för att ge den berörda personen en möjlighet att informera sig om de erbjudanden om anställning som motsvarar personens yrkesmässiga kvalifikationer och vidta nödvändiga åtgärder för att bli anställd. Om personen efter att tidsfristen har löpt ut bevisar att hen fortfarande söker arbete och har en reell möjlighet att bli anställd, kan personen inte tvingas att lämna värdlandet (C-292/89, Antonissen).
En EES-medborgare som är arbetssökande kan folkbokföras i Sverige om hen har uppehållsrätt vid tidpunkten för Skatteverkets beslut och det kan antas att personen kommer att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila i landet under minst ett år (3 § första stycket FOL).
Mot bakgrund av EU-domstolens uttalande att en tidsfrist om sex månader normalt får anses tillräcklig för en EES-medborgare att undersöka möjligheterna till att få en anställning i en annan medlemsstat är Skatteverkets bedömning att en EES-medborgare åtminstone kan anses ha uppehållsrätt som arbetssökande i sex månaders tid (C-292/89, Antonissen). Skatteverket gör en bedömning i varje enskilt ärende kring EES-medborgarens möjligheter att få en anställning och om det är antagligt att uppehållsrätten kommer bestå under så pass lång tid att det kan antas att hen kommer att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila i landet under minst ett år (prop. 2012/13:120 s. 41).
Kompletterande information