Rådgivare och användare ska lämna uppgifter inom 30 dagar efter vissa uppräknade situationer. För marknadsförbara arrangemang ska en rådgivare också lämna uppgifter kvartalsvis.
När reglerna trädde i kraft och rapporteringstidpunkten för arrangemang där uppgiftsskyldigheten inträtt mellan den 30 juni 2020 och den 1 januari 2021 samt de historiska arrangemangen (arrangemang där genomförandet av arrangemanget har påbörjats efter den 24 juni 2018 och före den 1 juli 2020) beskrivs på sidan Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.
En rådgivare ska normalt lämna uppgifter om ett arrangemang inom 30 dagar efter den dagen när något av följande inträffat (33 b kap. 19 § SFL)
Tidpunkten beräknas utifrån den av situationerna som inträffar först (33 b kap. 19 § SFL).
För den andra kategorin av rådgivare beräknas tidpunkten från och med dagen efter den dag när rådgivaren tillhandahöll sina tjänster avseende arrangemanget (33 b kap. 19 § andra stycket SFL).
De olika situationerna beskrivs under respektive rubrik nedan.
Om tidpunkten för uppgiftsskyldigheten infaller en lördag, söndag eller helgdag gäller den s.k. söndagsregeln i 2 § lag (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid.
För marknadsförbara arrangemang ska en rådgivare lämna kvartalsvisa sammanställningar.
För arrangemang där uppgiftsskyldigheten inträffar mellan den 30 juni 2020 och den 1 januari 2021 ska en rådgivare lämna uppgifterna senast den 1 februari 2021.
För de historiska arrangemangen (arrangemang där genomförandet av arrangemanget har påbörjats efter den 24 juni 2018 och före den 1 juli 2020) ska en rådgivare lämna uppgifterna senast den 1 mars 2021.
Det är viktigt att avgöra innehållet och omfattningen av arrangemanget när tidpunkten för uppgiftsskyldigheten ska fastställas och bedömningen ska också utgå från det. Bedömningen görs ur rådgivarens perspektiv. Det innebär bl.a. att interna beslutsprocesser hos den enskilda användaren som rådgivaren saknar kontroll över inte ska beaktas. En rådgivare ska t.ex. lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang även om användaren av någon anledning inte genomför arrangemanget. Detta förutsätter att det står klart att arrangemanget har utformats utifrån de omständigheter och faktauppgifter som användaren har gett till rådgivaren som underlag för sin rådgivning, t.ex. i ett uppdragsavtal. Om råd däremot har lämnats mellan parter som inte är oberoende, t.ex. mellan koncernföretag, och ett moderföretag i princip ensidigt bestämt vad som ska gälla i ett visst hänseende och det inte finns något uppdragsavtal mellan koncernföretagen, får i stället annan tillgänglig dokumentation bestämma när tidpunkten för uppgiftsskyldigheten inträffar.
När det gäller ”den dag rådgivaren gjorde arrangemanget tillgängligt” avser det den dag när rådgivaren tillhandahöll ett anpassat arrangemang.
Ett anpassat arrangemang kan inte existera innan det finns en potentiell användare som arrangemanget har anpassats till (prop. 2019/20:74 s. 83). För sådana arrangemang överensstämmer begreppet ”tillgängligt” i 33 b kap. 19 § 1 SFL med betydelsen av uttrycket ”tillhandahålla” i 33 b kap. 6 § och 19 § 2 SFL som tidpunkt för en rådgivares uppgiftsskyldighet. Tidpunkten för uppgiftsskyldigheten blir alltså normalt när en rådgivare tillhandahåller arrangemanget till en klient (prop. 2019/20:74 s. 217). Detta gäller även tidpunkten för en användares uppgiftsskyldighet (33 b kap. 20 § 1 SFL och prop. 2019/20:74 s. 218).
För att en rådgivare ska anses ha tillhandahållit ett arrangemang krävs det att det finns en i det närmaste färdig lösning, men alla detaljer behöver inte vara klara. Det ska finnas ett i princip fullständigt beslutsunderlag. Om en person tar fram och presenterar tre olika alternativ för en potentiell klient och samtliga dessa är färdiga att användas medför det att personen har tillhandahållit samtliga tre arrangemang prop. 2019/20:74 s. 49 och prop. 2019/20:74 s. 208). I en sådan situation kan en rådgivare bli uppgiftsskyldig för ett rapporteringspliktigt anpassat arrangemang även om det ännu inte finns en användare (prop. 2019/20:74 s. 129).
När det gäller omständigheten att ett arrangemang blev klart för genomförande innebär det att ett rapporteringspliktigt arrangemang var klart för genomförande men genomförandet hade ännu inte påbörjats (prop. 2019/20:74 s. 218).
När det gäller ”den dag rådgivaren påbörjade genomförandet av arrangemanget” avser det den dag rådgivaren påbörjar ett arrangemang. Det saknar betydelse för uppgiftsskyldighetens inträde om andra än rådgivare som deltar i arrangemanget redan har genomfört delar av arrangemanget (prop. 2019/20:74 s. 128). Tidsfristen på 30 dagar ska beräknas från dagen efter den dag när rådgivaren påbörjade genomförandet (prop. 2019/20:74 s. 129).
Flera rådgivare kan vara knutna till ett rapporteringspliktigt arrangemang. Alla i Sverige uppgiftsskyldiga rådgivare som deltar i ett rapporteringspliktigt arrangemang är skyldiga att lämna uppgifter om arrangemanget till Skatteverket. Det som avgör när en rådgivares 30-dagarsfrist påbörjas är vilken av de uppräknade omständigheterna som först inträffar för den enskilda rådgivaren. De olika rådgivarnas tidsfrist kan alltså påbörjas vid olika tidpunkter eftersom rådgivarna kan träffas av olika omständigheter som påbörjar tidsfristen.
Exempelvis kan en rådgivare vara den som tillhandahåller arrangemanget medan en annan rådgivare är den som påbörjar genomförandet av arrangemanget. Detta leder till att de två rådgivarna har olika tidpunkter för när de ska lämna uppgifter till Skatteverket om det rapporteringspliktiga arrangemanget som de har kännedom om, äger eller kontrollerar (prop. 2019/20:74 s. 128 f.).
Rådgivare A, som har hemvist i Sverige, gjorde ett anpassat arrangemang tillgängligt för sin klient B den 1 januari år 1. Arrangemanget är vid denna tidpunkt också möjligt att genomföra. Rådgivare A skickar arrangemanget till sin klient B. Klienten har den 20 januari år 1 fortfarande inte bestämt sig för om arrangemanget ska genomföras. Efter diskussioner anser B att arrangemanget är värt att genomföra och den 28 januari år 1 inleder klient B det första steget i arrangemanget. Uppgiftsskyldigheten har inte gått över på användaren (klient B). När ska rådgivare A rapportera arrangemanget?
Arrangemanget ska rapporteras den 31 januari år 1 av rådgivare A. Den 31 januari år 1 har det gått 30 dagar efter det att rådgivare A höll arrangemanget tillgängligt för klient B (den 1 januari år 1). Den dag när rådgivare A höll arrangemanget tillgängligt för klient B är den situation som inträffar först av de tidpunkter när uppgiftsskyldigheten kan inträda.
Rådgivare C, som har hemvist i Sverige, gjorde ett arrangemang tillgängligt för sin klient D den 1 januari år 1. Arrangemanget är vid denna tidpunkt också möjligt att genomföra. Rådgivare C skickar arrangemanget till sin klient D. Klienten har den 12 januari år 1 fortfarande inte bestämt sig för om arrangemanget ska genomföras. Klienten bestämmer sig denna dag för att inhämta en second opinion. Efter att ha värderat den inhämtade second opinion anser klient D att arrangemanget är värt att genomföra och den 29 januari år 1 inleder D det första steget i arrangemanget. Uppgiftsskyldigheten har inte gått över på användaren (klient D). När ska rådgivare C rapportera arrangemanget?
Arrangemanget ska rapporteras den 31 januari år 1 av rådgivare C. Den 31 januari år 1 har det gått 30 dagar efter det att rådgivare C gjorde arrangemanget tillgängligt för klient D (den 1 januari år 1). Den dag när rådgivare C gjorde arrangemanget tillgängligt för klient D är den situation som inträffar först av de tidpunkter när uppgiftsskyldigheten kan inträda. Det faktum att klienten på eget bevåg skaffar sig ytterligare information i form av en second opinion förändrar inte tidpunkten för rådgivare C:s uppgiftsskyldighet.
Den information som klienten får genom second opinion kan i sig vara ett rapporteringspliktigt arrangemang. Tidsfristen börjar i så fall löpa när arrangemanget gjorts tillgängligt, blev klart för genomförande eller rådgivaren påbörjade genomförandet (33 b kap. 19 § SFL).
I vissa fall går uppgiftsskyldigheten över till användaren. I de fallen är det användaren som ska lämna uppgifter om arrangemanget inom 30 dagar med början från dagen efter det att
Tidpunkten beräknas utifrån den av situationerna som inträffar först (33 b kap. 20 § SFL).
Vad som menas med de olika situationerna har samma betydelse för när en användare är uppgiftsskyldig som när en rådgivare är uppgiftsskyldig. Betydelsen av de olika begreppen beskrivs ovan.
Om tidpunkten för uppgiftsskyldigheten infaller en lördag, söndag eller helgdag gäller den s.k. söndagsregeln i 2 § lag (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid.
För marknadsförbara arrangemang går i vissa fall uppgiftsskyldigheten över på en användare.
För arrangemang där uppgiftsskyldigheten inträffar mellan den 30 juni 2020 och den 1 januari 2021 ska en användare lämna uppgifterna senast den 1 februari 2021.
För de historiska arrangemangen (arrangemang där genomförandet av arrangemanget har påbörjats efter den 24 juni 2018 och före den 1 juli 2020) ska en användare lämna uppgifterna senast den 1 mars 2021.
För marknadsförbara arrangemang ska en rådgivare lämna uppgifter var tredje månad. Med var tredje månad menas utgången av varje kalenderkvartal. De uppgifter som ska lämnas är uppdateringar av uppgifter som inte var tillgängliga vid det första uppgiftslämnandet.
Skyldigheten att lämna kvartalsvisa uppdateringar för marknadsförbara arrangemang gäller bara rådgivare (33 b kap. 21 § SFL).
Uppgifter om marknadsförbara arrangemang lämnas vanligtvis av rådgivaren i två (eller flera) steg. I det första steget, när arrangemanget t.ex. utformas eller marknadsförs, lämnas normalt följande till Skatteverket:
I detta första steg ska Skatteverket tilldela rådgivaren ett referensnummer.
I det andra steget, när t.ex. en rådgivare tillhandahåller arrangemanget till en användare, ska rådgivaren uppdatera tidigare uppgifter genom att skicka in en sammanställning av tillkommande uppgifter. Dessa tillkommande uppgifter kan bl.a. innehålla identiteten på användaren och den berörda användarens hemvist.
Om rådgivaren är en advokat kan advokaters tystnadsplikt innebära ett hinder mot att lämna ytterligare föreskrivna uppgifter i de kvartalsvisa uppdateringarna. I sådana fall blir även användaren uppgiftsskyldig för ett marknadsförbart arrangemang. Det innebär att om det finns hinder att lämna kvartalsvisa sammanställningar på grund av advokaters tystnadsplikt ska användaren i stället fullgöra sin uppgiftsskyldighet genom att göra en helt ny inrapportering av det marknadsförbara arrangemanget som har tillhandahållits användaren. Detta förfarande innebär en dubbelrapportering men är i enlighet med direktivets utformning (prop. 2019/20:74 s. 132).
Den s.k. söndagsregeln i 2 § lag (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid gäller även för de tidsfrister som anges i 33 b kap. 19, 20 och 21 §§ SFL.
Enligt 2 § lag om beräkning av lagstadgad tid så gäller att om den tid då uppgifter enligt lag eller särskild författning ska lämnas infaller en lördag, söndag eller helgdag så får åtgärden vidtas nästa vardag
Det innebär att om den 30-dagarsfrist som anges i 33 b kap. 19–20 §§ SFL och som reglerar inom vilken tid rådgivare respektive användare senast ska lämna uppgifter om rapporteringspliktiga arrangemang enligt 33 b kap. 16 § SFL infaller en lördag, söndag eller helgdag så får uppgifterna lämnas närmast följande vardag.
Motsvarande bedömning gäller för den kvartalsvisa uppgiftsskyldighet som följer av 33 b kap. 21 § SFL. Om den sista dagen i kvartalet är en lördag, söndag eller en helgdag så får rapportering ske närmast följande vardag.