En godkänd lagerhållare är en fysisk eller juridisk person som fått ett godkännande av Skatteverket att hantera snus, tuggtobak eller övrig tobak utan att skattskyldighet inträder.
En godkänd lagerhållare är en fysisk eller juridisk person som fått ett godkännande av Skatteverket att hantera snus, tuggtobak eller övrig tobak utan att skattskyldighet inträder.
En godkänd lagerhållare kan inte under skatteuppskov hantera varor som civilrättsligt tillhör någon annan (jfr prop. 2013/14:10 s. 123).
Den som är godkänd lagerhållare är skattskyldig (36 § första stycket 1 LTS).
Observera att det är valfritt för aktörer att ansöka om godkännande som lagerhållare. En näringsidkare kan alltså välja att i stället handla med redan beskattade produkter.
Ett godkännande som lagerhållare förutsätter enligt 38 § första stycket LTS att den sökande
Skatteverket ska se till att ansökningsärendet blir utrett i den omfattning som behövs. En sökande ska dock medverka genom att så långt som möjligt ge in den utredning som man vill åberopa till stöd för sin ansökan. Om det behövs ska Skatteverket genom frågor och påpekanden verka för att sökanden förtydligar eller kompletterar sin ansökan (23 § FL).
Ett godkännande som lagerhållare förutsätter att den sökande bedriver eller avser att bedriva verksamhet av viss art. För att kunna godkännas i enlighet med 38 § första stycket LTS ska den sökande avse att i Sverige göra något av följande:
Observera att det räcker att den sökande bedriver eller avser att bedriva verksamhet enligt en av ovan nämnda punkter för att kunna godkännas som lagerhållare. Men godkännandet ger lagerhållaren rätt att även hantera varor enligt övriga punkter utan att skattskyldighet inträder. Godkännandet som lagerhållare begränsas därmed inte till den typ av verksamhet som den sökande uppgav i sin ansökan.
Enligt punkten d kan man godkännas som lagerhållare om man avser att köpa skattepliktiga varor från en godkänd lagerhållare för att sedan återförsälja dem till näringsidkare. En motsvarande ordning gäller i fråga om godkännande som lagerhållare avseende andra nationella skatter, exempelvis enligt lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter och lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar. Reglerna har motiverats med att en skatt inte bör medföra alltför stora likvida påfrestningar för svenska grossistföretag som köper in skattepliktiga varor från svenska leverantörer. Vidare gäller en motsvarande ordning avseende upplagshavare (prop. 2020/21 s. 112 s. 45 f och s. 78).
Enligt punkten e kan man godkännas som lagerhållare om man avser att bedriva verksamhet i exportbutik. Exportbutiker är sådana butiker som inrättas på flygplatser och där flygpassagerare som reser till en plats utanför EU:s skatteområde har möjlighet att köpa vissa kvantiteter obeskattade varor. Det är Skatteverket som, efter ansökan, beviljar flygplatshållaren tillstånd att inrätta exportbutiker på flygplatsen. Flygplatshållaren kan antingen själv bedriva verksamheten i exportbutiken eller avtala med någon annan att bedriva verksamheten. Om snus eller tuggtobak ska säljas i exportbutiken ska den som bedriver verksamheten vara godkänd som lagerhållare enligt LTS (5 § första stycket lagen [1999:445] om exportbutiker).
Ett godkännande som lagerhållare förutsätter att den sökande är lämplig som lagerhållare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt (38 § första stycket 2 LTS). Rekvisiten för lämplighetsprövningen är desamma som för de aktörer inom uppskovsförfarandet som ska lämplighetsprövas (upplagshavare, registrerad avsändare och registrerad varumottagare). Lämplighetsbedömningar avseende dessa aktörer, t. ex. godkända upplagshavare, kan därför ge viss ledning för bedömningen av om någon är lämplig att vara godkänd lagerhållare. Även förarbetsuttalanden angående lämplighetsprövning av aktörerna inom uppskovsförfarandet kan ge viss ledning.
Även om rekvisiten för lämplighetsprövningen är lika de som gäller för aktörer inom uppskovsförfarandet så innebär inte detta att lämplighetsprövningen ska vara identisk. Det ligger i sakens natur att lämplighetsprövningen kan behöva vara mer omfattande vid godkännande av den som avser att vara upplagshavare än för den som avser att vara registrerad varumottagare (jfr prop. 2009/10:40 s. 164). På motsvarande sätt bör omfattningen av lämplighetsprövningen av den som ansöker om godkännande som lagerhållare anpassas efter vad som är relevant för en sådan aktör.
Om sökanden är en juridisk person ska lämplighetskravet även omfatta den eller de fysiska personer som har bestämmande inflytande i bolaget. Detta överensstämmer med kammarrättens bedömning i ett mål avseende godkännande som upplagshavare enligt LAS (KRSU 2002-11-22, mål nr 84-2002). Även om målet gällde godkännande som upplagshavare enligt LAS har domen betydelse för tillämpningen av lämplighetskravet för lagerhållare i LTS.
Kammarrätten har i flera mål prövat frågan om upplagshavares lämplighet enligt LAS. Även om domarna avser alkoholskatt och upplagshavares lämplighet kan de ge ledning för tillämpningen av lämplighetskravet för lagerhållare i LTS.
En lagerhållares lämplighet påverkas av om en företrädare misskött sina åligganden i andra bolag. Detta har bekräftats av kammarrätten i ett mål om återkallelse av ett godkännande som lagerhållare enligt LTS.
Skatteverket hade återkallat bolag A:s godkännande som lagerhållare bland annat på den grunden att bolagets ägare, styrelseledamot och firmatecknare NN varit delaktig i tre andra bolag B, C och D, där omfattande brister konstaterats avseende försenade årsredovisningar, försenade skattebetalningar, avsaknad av godtagbara säkerheter samt underlåtenhet att upprätta kontrollbalansräkning, trots att skyldighet att göra detta förelegat.
Kammarrätten ansåg att NN redan genom sin formella ställning hade ett bestämmande inflytande över bolag A. Bedömningen av om förutsättningar fanns för bolag A att ha kvar sitt godkännande som lagerhållare skulle därför omfatta även NN. Vidare fann kammarrätten att vad som framkommit om NN:s delaktighet i bolag B:s verksamhet visat att han hade haft ett bestämmande inflytande i det bolaget samt att han redan på formella grunder hade sådant inflytande över bolagen C och D. Mot den bakgrunden och med beaktande av den misskötsamhet som lagts respektive bolag till last instämde kammarrätten i förvaltningsrättens och Skatteverkets bedömning att NN inte var lämplig att bedriva verksamhet under uppskjuten skattskyldighet (KRSU 2017-03-10, mål nr 1758-16).
Ansökan om godkännande som lagerhållare ska göras skriftligt på ett formulär som fastställs av Skatteverket (11 § FTS).
Notera att det inte är möjligt att besluta att godkännandet som lagerhållare ska avse endast något eller några varuslag. Ett beslut om godkännande som lagerhållare avser därför alltid alla tre varuslagen: snus, tuggtobak och övrig tobak och en ansökan avser därför alltid varuslagen: snus, tuggtobak och övrig tobak (jfr prop. 2020/21:112 s. 62).
Skatteverket prövar frågor om godkännande av lagerhållare (6 § FTS). Om Skatteverket bedömer att förutsättningar för godkännande finns meddelar Skatteverket ett beslut om att den sökande har godkänts som lagerhållare. Ett beslut om godkännande som lagerhållare avser alltid alla tre varuslagen snus, tuggtobak och övrig tobak. Det är inte möjligt att avgränsa godkännandet till att avse endast ett eller ett par av dessa varuslag (jfr prop. 2020/21:112 s. 62). Av beslutet framgår från och med vilket datum som godkännandet gäller.
Beslut om godkännande som lagerhållare omfattas inte av SFL:s bestämmelser om överklagande utan överklagas i stället med stöd av 41 § LTS.
Ett beslut om godkännande som lagerhållare är sekretessbelagt.
Den som har godkänts som lagerhållare ska anmäla till Skatteverket om (9 § FTS):
Ett beslut att godkänna någon som lagerhållare är ett gynnande förvaltningsbeslut och får bara ändras till den enskildes nackdel under vissa förutsättningar. En sådan förutsättning är om det framgår av beslutet eller av de föreskrifter som beslutet har grundats på att beslutet under vissa förutsättningar får återkallas. För återkallelse av godkännande som lagerhållare finns sådana föreskrifter i 38 § andra stycket LTS.
Godkännandet av lagerhållare ska återkallas av Skatteverket om
Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet (38 § andra stycket LTS).
Beslut om återkallelse av godkännande som lagerhållare omfattas inte av SFL:s bestämmelser om överklagande utan överklagas i stället med stöd av 41 § LTS.
Ett beslut om återkallelse av godkännande som lagerhållare är sekretessbelagt.
En av förutsättningarna för att bli godkänd som lagerhållare är att sökanden är lämplig med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt (38 § första stycket LTS). Om en redan godkänd lagerhållare brister i dessa avseenden får Skatteverket återkalla godkännandet, eftersom förutsättningarna för godkännandet inte längre finns (38 § andra stycket LTS).
Kammarrätten har prövat flera mål där Skatteverket har återkallat godkännandet på grund av upplagshavares misskötsamhet eller misskötsamhet hos personer med bestämmande inflytande över upplagshavaren. Rättsfallen gäller återkallelse av godkännande som upplagshavare enligt LAS, men är i många delar även relevanta vid bedömningen av lämplighet som lagerhållare enligt LTS.
Ett godkännande som lagerhållare gäller en viss juridisk eller fysisk person. Skatteverket anser att ett godkännande som lagerhållare inte övergår till det övertagandet aktiebolaget vid en fusion. Godkännandet upphör att gälla från tidpunkten då aktiebolaget anses upplöst eftersom det överlåtande aktiebolaget då inte längre finns.
Vid en fusion måste det övertagande aktiebolaget därför ansöka om ett nytt godkännande som lagerhållare om bolaget avser att driva verksamhet vidare som lagerhållare. Skatteverket ska pröva om det aktiebolaget uppfyller förutsättningarna för ett godkännande.
Om en godkänd lagerhållare försätts i konkurs övergår godkännandet till konkursboet (38 a § LTS).
Det är samma godkännande som lagerhållare som övergår till konkursboet. Det är alltså inte fråga om att konkursgäldenärens godkännande återkallas och ersätts med ett godkännande för konkursboet. Om konkursförvaltaren inte önskar att godkännandet ska kvarstå kan förvaltaren begära att godkännandet återkallas (prop. 2013/14:10 s. 122 jämförd med s. 119 och 120).