Vem ska lämna kontrolluppgift?

Kontrolluppgiftsskyldig

Kontrolluppgifter med anledning av FATCA-avtalet ska lämnas av sådana rapporteringsskyldiga finansiella institut som avses i 2 kap. 19 § IDKL (22 a kap. 4 § SFL). Läs mer på sidan Vad ska kontrolluppgiften innehålla och när ska den lämnas?

Det finns inte några särskilda definitioner i SFL av begrepp som hör ihop med FATCA-reglerna. Det innebär att även om kontrolluppgiftsskyldigheten regleras i SFL, så finns alla definitioner av begrepp m.m. beskrivna i IDKL. Vad som avses med finansiellt institut respektive rapporteringsskyldigt finansiellt institut framgår av 2 och 3 kap. IDKL.

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska vara registrerat som FATCA-deltagande finansiellt institut hos IRS (8 kap. 2 § IDKL). När institutet registrerar sig får det ett identifieringsnummer som internationell förmedlare, GIIN som står för Global Intermediary Identification Number. Genom registreringen visar det finansiella institutet att det är ett institut som bedöms följa FATCA-reglerna.

Rapporteringsskyldigt finansiellt institut

En svensk enhet som är ett finansiellt institut är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, under förutsättning att det inte är undantaget från rapporteringsskyldighet enligt 3 kap. IDKL (2 kap. 19 § IDKL).

I IDKL används begreppet enhet. Med detta avses en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion såsom en trust (2 kap. 21 § IDKL).

Värdepappersfonder och specialfonder

Värdepappersfonder och specialfonder är exempel på juridiska konstruktioner som omfattas av begreppet enhet. Eftersom en värdepappersfond eller en specialfond inte är någon juridisk person enligt svensk rätt har det dock inte ansetts lämpligt att göra dem rapporteringsskyldiga. Det är i stället fondbolaget som förvaltar en värdepappersfond som är rapporteringsskyldig. Detsamma gäller för förvaltaren av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som förvaltar en specialfond (2 kap. 19 § andra stycket IDKL).

Byte av fondbolag under året

Om en värdepappersfond byter fondbolag under året är det Skatteverkets uppfattning att det är det fondbolag som förvaltade fonden vid årets utgång som är det rapporteringsskyldiga finansiella institutet och som ska lämna kontrolluppgifter för hela kalenderåret. Det innebär t.ex. att utdelningar som har betalats ut till konton under den tid som det tidigare fondbolaget förvaltade fonden ska ingå i den rapportering som det senare fondbolaget ska göra.

Skatteverkets uppfattning är dock att uppgifter om konton som har avslutats innan det nya fondbolaget tog över förvaltningen ska rapporteras av det fondbolag som förvaltade fonden när kontot avslutades.

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan använda sig av tjänster från s.k. tredjepartsleverantörer för att uppfylla sina skyldigheter. Detta innebär t.ex. att fondbolagen kan avtala om vem som ska rapportera vad under året. Ansvaret ligger dock alltid på det rapporteringsskyldiga finansiella institutet (prop. 2014/15:41 s. 122 f.).

Icke-deltagande finansiellt institut

Ett finansiellt institut som behandlas som ett icke-deltagande finansiellt institut är inte ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut (2 kap. 20 § IDKL).

Finansiellt institut

Vad som avses med finansiellt institut definieras i 2 kap. 6–10 §§ IDKL. Något förenklat kan man säga att banker, värdepappersbolag, fondbolag och försäkringsföretag vanligen omfattas av begreppet finansiellt institut.

Om ett rapporteringspliktigt konto finns hos en värdepapperscentral kommer värdepapperscentralen att vara det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som är skyldigt att identifiera kontot (prop. 2014/15:41 s. 113-114).

Depåenhet (custodial institution)

En enhet är ett finansiellt institut om enheten har som verksamhet att förvara finansiella tillgångar för någon annans räkning. För att anses som finansiellt institut ska en väsentlig del av verksamhetens intäkter komma från förvaring av finansiella tillgångar och från finansiella tjänster som är knutna till dessa tillgångar (2 kap. 7 § IDKL).

För att anses som en väsentlig del ska intäkterna från den delen av verksamheten motsvara eller överstiga 20 procent av enhetens sammanlagda intäkter under den kortaste perioden av den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som föregår bedömningstidpunkten, eller den period som enheten har funnits.

Exempel på intäkter från förvaring av finansiella tillgångar är courtage, depåavgifter och förvaltningsarvoden.

I FATCA-avtalet saknas en definition av begreppet ”finansiell tillgång”. En sådan definition finns dock i OECD:s globala standard för automatiskt informationsutbyte om finansiella konton (Common Reporting Standard for financial account information in tax matters, CRS). I CRS anges att finansiella tillgångar innefattar finansiella instrument och försäkringsavtal men inte direkt ägande i fast egendom (prop. 2014/15:41 s. 161).

Inlåningsenhet (depository institution)

Ett kreditinstitut, inlåningsföretag eller liknande företag som har som verksamhet att ta emot insättningar, eller som bedriver en likartad verksamhet, anses som ett finansiellt institut (2 kap. 8 § IDKL).

En enhet anses inte ta emot insättningar inom ramen för ordinarie verksamhet för kreditinstitut eller liknande verksamhet om enheten tar emot insättningar endast som säkerhet eller deposition i samband med försäljning, uthyrning eller leasing av egendom eller liknande finansiellt arrangemang mellan den som gör insättningen och enheten (prop. 2014/15:41 s. 161).

Investeringsenhet (investment entity)

En enhet anses som en investeringsenhet om den i sin näringsverksamhet, eller om den förvaltas av en annan enhet som i sin näringsverksamhet, för kunders räkning bedriver handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures.

Detsamma gäller om verksamheten omfattar individuell och kollektiv portföljförvaltning eller någon annan verksamhet som innebär att pengar eller andra medel investeras, administreras eller förvaltas (2 kap. 9 § IDKL).

Bland annat är värdepappersfonder och specialfonder finansiella institut som omfattas av denna reglering. Även enheter som fungerar som eller som utger sig för att vara investeringsinstrument, t ex. riskkapitalbolag, omfattas.

Ett finansiellt konto hos en investeringsenhet är en andel i eget kapital eller skulder, dock inte andelar som är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad (2 kap. 11 § IDKL). Andel i eget kapital när det gäller ett svenskt handelsbolag, en i utlandet delägarbeskattad juridisk person eller en trust definieras i 2 kap. 4 a § IDKL. Innehavare av ett finansiellt konto är kontohavaren som därmed är den person som innehar andelen (2 kap. 16 § IDKL). Hos en värdepappersfond eller specialfond är det en persons andel i fonden som utgör det finansiella kontot och andelsägaren är kontohavaren.

Specificerat försäkringsföretag (specified insurance company)

En enhet som är ett sådant försäkringsföretag eller försäkringsföretags holdingbolag som tecknar eller är förpliktat att verkställa utbetalningar i enlighet med försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal, är ett finansiellt institut (2 kap. 10 § IDKL).

Undantag: holdingbolag och treasurycenter

Från definitionen av vad som avses med ett finansiellt institut finns två undantag i 2 kap. 6 § IDKL.

Det första undantaget är att enheter vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i en sådan verksamhet som normalt förknippas med s.k. holdingbolag, inte i något fall ska anses som finansiella institut.

Det andra undantaget är att enheter vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i sådan verksamhet som normalt förknippas med koncerninterna s.k. treasurycenter, inte i något fall ska anses som finansiella institut.

Oavsett vad som sägs om holdingbolag ska en enhet ändå anses vara ett finansiellt institut om den fungerar som eller utger sig för att vara någon form av investeringsenhet vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och sedan inneha andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för investeringsändamål. Med detta avses både svenska och utländska typer av bolag och fonder som utger sig för att vara riskkapitalbolag och riskkapitalfonder (prop. 2015/16:29 s. 220 och prop. 2014/15:41 s. 159).

Definitionen av vad som avses med treasurycenter är något vidare i den amerikanska lagstiftningen (U.S. Treasury Regulations) än i FATCA-avtalet. Därför har man tagit in en bestämmelse i den svenska lagtexten om att den amerikanska definitionen får tillämpas. Denna definition finns i §1.1471–5(e)(5)(i)(D) i U.S. Treasury Regulations i sin lydelse den 8 augusti 2014. Enligt Skatteverkets uppfattning är den här bestämmelsen en utvidgning av den svenska lagstiftningen och innebär en möjlighet men inte en skyldighet att tillämpa de amerikanska författningarna.

Undantagna finansiella institut

I 3 kap. IDKL räknas ett antal fall upp där finansiella institut kan undantas från rapporteringsskyldigheten.

Undantagen är överlag generellt utformade och följer modellavtalet och syftar till att undanta sådana finansiella institut där risken är låg att de finansiella instituten ska användas av amerikanska personer för att undvika beskattning i USA.

Om enheten uppfyller villkoren i lagtexten har den inte någon rapporteringsskyldighet enligt FATCA. De finansiella institut som undantas ska betraktas som finansiella institut som av IRS bedöms följa FATCA-reglerna.

Undantagna faktiska innehavare

Följande enheter är undantagna faktiska innehavare och är därmed, om de är finansiella institut, inte rapporteringsskyldiga (3 kap. 1 § IDKL):

• Sveriges riksbank
• myndighetsenheter (3 kap. 4 § IDKL)
• internationella organisationer (3 kap. 5 § IDKL)
• breda pensionsfonder (3 kap. 6 § IDKL)
• pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
• investeringsenheter som ägs helt av undantagna faktiska innehavare (3 kap. 7 § IDKL).

Vad som avses med dessa begrepp i det här sammanhanget framgår av respektive paragraf.

För att Sveriges riksbank, myndighetsenheter och internationella organisationer ska ses som icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut och undantagna faktiska innehavare krävs att betalningarna inte kommer från någon typ av kommersiell finansiell verksamhet. Om det hos dessa enheter finns betalningar som har sin grund i en kommersiell finansiell verksamhet som ingår i ett specificerat försäkringsföretags, depåinstituts eller inlåningsinstituts verksamhet är enheten inte undantagen från rapporteringsskyldigheten.

De undantagna faktiska innehavarna omfattas inte av de rapporteringskrav som gäller de konton som de innehar, och ett annat svenskt finansiellt institut behöver inte heller rapportera konton som hör till dessa undantagna faktiska innehavare. Det framgår av definitionen av begreppet rapporteringspliktigt konto att ett finansiellt konto aldrig är rapporteringspliktigt om det innehas av en eller flera personer som är undantagna faktiska innehavare (2 kap. 21 § IDKL).

Undantagna från rapporteringsskyldighet

Utöver ovannämnda undantagna faktiska innehavare finns det ett antal typer av små och lokalt inriktade finansiella institut som är undantagna från rapporteringsskyldighet. Dessa enheter ska dock inte anses som undantagna faktiska innehavare, utan är endast undantagna från rapporteringsskyldigheten (3 kap. 2 § IDKL). Dessa är

• finansiella institut med lokalt kundunderlag (3 kap. 8 § IDKL)
• lokala banker (3 kap. 9 § IDKL)
• finansiella institut med endast lågvärdekonton (3 kap. 10 § IDKL)
• kvalificerade utfärdare av kreditkort (3 kap. 11 § IDKL)
• vinstandelsstiftelser
• uppdragsgivande investeringsenheter (3 kap. 12 § första stycket IDKL)
• uppdragsgivande kontrollerade bolag (3 kap. 12 § andra stycket IDKL)
• uppdragsgivande investeringsbolag med begränsad ägarkrets (3 kap. 13 § IDKL)
• investeringsrådgivare (3 kap. 14 § IDKL)
• investeringsansvariga (3 kap. 15 § IDKL).

Finansiella institut med lokalt kundunderlag

För att anses vara ett finansiellt institut med lokalt kundunderlag ställs det i 3 kap. 8 § IDKL upp ett antal punkter. Alla dessa punkter måste vara uppfyllda för att enheten ska omfattas av undantaget.

Det krävs bl.a. att minst 98 procent av värdet på de finansiella konton som förs av det finansiella institutet ska innehas av personer med hemvist i Sverige eller i en annan medlemsstat i Europeiska unionen. Om procentsatsen vid någon tidpunkt underskrids upphör enheten att vara undantagen från rapporteringsskyldigheten (prop. 2014/15:41 s. 169).

Vidare krävs det bl.a. att det finansiella institutet har tillstånd av Finansinspektionen att erbjuda finansiella tjänster.

I punkt 5 anges att enheten ska ha infört vissa riktlinjer senast den 1 juli 2014. Denna tidpunkt inföll innan lagen hade trätt ikraft, vilket kan göra det svårt för enheterna att anpassa sig till regeln.

I förarbetena har detta kommenterats på följande sätt (prop. 2014/15:41 s. 133):

Regeringen vill därför erinra om att de aktuella undantagen för finansiella institut med lokalt kundunderlag och kvalificerade kreditkortsutfärdare i avtalet är utformade på ett sådant sätt att ett krav är att det finansiella institutet senast den 1 juli 2014 har infört vissa riktlinjer och förfaranden. Avtalet ger inte utrymme för att i den svenska lagstiftningen skjuta upp tidpunkten för när sådana riktlinjer m.m. ska ha införts. Avtalet ger däremot utrymme för att inte ta med de aktuella undantagen i den svenska lagstiftningen. Valet står således mellan att ta in dessa undantag, som är till fördel för svenska finansiella institut, inklusive kravet på att senast den 1 juli 2014 ha infört riktlinjer m.m., eller att helt utelämna dessa undantag i den svenska lagstiftningen.

Lokala banker

När det gäller undantaget för lokala banker (3 kap. 9 § IDKL) krävs det att enheten ska ha tillstånd från Finansinspektionen att bedriva bankrörelse eller finansieringsrörelse samt att det är den enda verksamhet som bedrivs.

Banken får inte ha mer än 175 miljoner USD i tillgångar i sin balansräkning och banken och dess närstående enheter tillsammans får inte ha mer än 500 miljoner USD i tillgångar i deras konsoliderade eller kombinerade balansräkning.

Begreppet bank får i dessa sammanhang även anses omfatta kreditinstitut som avses i 1 kap. 5 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (prop. 2014/15:41 sid 135).

Finansiella institut med endast lågvärdekonton

Undantaget gäller andra finansiella institut än investeringsenheter (3 kap. 10 § IDKL).

Därutöver gäller att inget av enhetens (eller någon närstående enhets) konton får överstiga 50 000 USD samt att tillgångarna i enhetens balansräkning inte får överstiga 50 miljoner USD. Den sistnämnda beloppsgränsen inkluderar även närstående enheter.

Kvalificerade utfärdare av kreditkort

Undantaget omfattar enheter som är finansiella institut enbart på grund av att de utfärdar kreditkort. Enheten får endast acceptera insättningar när en kund gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot på kortet (3 kap. 11 § IDKL).

En av förutsättningarna för att undantaget ska vara tillämpligt är att det finansiella institutet senast den 1 juli 2014 hade infört riktlinjer och förfaranden för att förhindra att insättningar som överstiger 50 000 USD görs, eller för att säkerställa att sådana insättningar återbetalas inom 60 dagar.

Uppdragsgivande investeringsenheter och uppdragsgivande kontrollerade bolag

Undantaget för uppdragsgivande investeringsenheter gäller för finansiella institut som är etablerade i Sverige (3 kap. 12 § IDKL).

För uppdragsgivande kontrollerade bolag gäller däremot att det ska vara frågan om bolag som upprättats i enlighet med svensk lagstiftning.

En uppdragsgivande investeringsenhet, d.v.s. det finansiella institutet, ingår ett avtal med en uppdragstagande enhet att denna ska agera för det finansiella institutet. Det innebär att den uppdragstagande enheten har behörighet att utföra vissa åtgärder på det finansiella institutets vägnar. Enheten ska bl.a. registrera sig som en uppdragstagande enhet (Sponsored entity) hos IRS och uppfylla de krav som annars är det svenska finansiella institutets skyldighet.

Av artikel 5.3 i FATCA-avtalet framgår att rapporteringsskyldiga finansiella institut kan tillåtas att använda sig av tjänster från en tredjepartsleverantör för att uppfylla de skyldigheter som avses i avtalet. Ansvaret för dessa skyldigheter ska dock fortfarande ligga hos de rapporteringsskyldiga finansiella instituten.

Uppdragsgivande investeringsbolag med begränsad ägarkrets

Svenska enheter som anses vara finansiella institut uteslutande på grund av att de omfattas av regleringen om investeringsenheter i 2 kap. 9 § IDKL, omfattas av denna paragraf (3 kap. 13 § IDKL).

Investeringsrådgivare och investeringsansvariga

Med investeringsrådgivare avses en investeringsenhet som är ett finansiellt institut för att de erbjuder investeringsrådgivning till kunder och agerar för sådana kunders räkning (3 kap. 14-15 §§ IDKL).

Med investeringsansvarig avses en investeringsenhet som är ett finansiellt institut bara på grund av att de hanterar portföljer för kunder och agerar för sådana kunders räkning i syfte att investera, förvalta eller administrera medel som i kundernas namn sätts in hos ett finansiellt institut som är ett FATCA-deltagande finansiellt institut.

Dessa investeringsenheter är enheter som bedriver en viss angiven investeringsverksamhet för en kunds räkning. Redan detta innebär att undantaget är tillämpligt endast när det är fråga om enheter som agerar för kunders räkning. En enhet som bedriver rådgivning och inte agerar på en kunds räkning är överhuvudtaget inte ett finansiellt institut, annat än om det även bedriver sådan verksamhet som avses i 2 kap. 7, 8 eller 10 § IDKL (prop. 2014/15:41 s. 137)

Vinstandelsstiftelser

Detta är ett undantag som är specifikt för Sverige och omfattar svenska vinstandelsstiftelser.