Principer för beskattning av förmåner

Grundläggande om förmåner

Med förmåner menas här ersättning som inte är kontanter. En förmån innebär alltså en privat nytta för den anställda och en inbesparing av privata levnadskostnader.

Med förmån för tjänst avses förmåner i anställningsförhållande och uppdragsförhållande, förmåner som lämnas som ersättning för tillfälligt arbete eller skattepliktiga förmåner som av annan anledning ska beskattas som inkomst av tjänst.

Alla förmåner för tjänst är i princip skattepliktig inkomst för mottagaren. Från denna huvudprincip finns det undantag, varav några finns särskilt uppräknade i inkomstskattelagen, t.ex. personalvårdsförmåner.

Gränsdragning mellan kontant lön och förmån

Om ett företag betalar en privat utgift, t.ex. en privat faktura, för en företagsledare, annan anställd eller en delägare anses företaget ha gjort en kontant betalning för dennas räkning. Värdet ska då beskattas som lön (eller som utdelning för en passiv delägare).

En skattskyldig som får använda företagets egendom blir beskattad för förmånen eftersom ingen kontant transaktion skett. Frågan är i vissa fall om beskattning ska ske som en löpande förmånsbeskattning eller om hela anskaffningskostnaden ska tas upp till omedelbar beskattning, som en engångsbeskattning. Om företaget anskaffar egendom som är av mindre värde och har kort livslängd och som ska användas för personligt bruk ska beloppet direkt avskrivas i bokföringen och den skattskyldiga ska direkt beskattas för beloppet, (prop. 1999/2000:15 s 59).

Löpande förmånsbeskattning baserad på dispositionsrätten, möjligheten att utnyttja en förmån, kan bli aktuell främst för egendom som lämpar sig för privat bruk fortlöpande och som ägs eller leasas av arbetsgivaren.

Exempel: skillnad mellan lön och förmån

Arbetsgivaren betalar Lenas privata hyresräkning. Detta anses som kontant lön, trots att Lena inte får något kontant belopp i handen, eftersom arbetsgivaren kontant betalar hennes privata kostnad.

Om Lena däremot får bo i en lägenhet som arbetsgivaren äger eller disponerar så utgör det en förmån.

Indirekt förmån

Om arbetsgivaren lämnar en förmån till någon annan än den anställda, till exempel en anhörig eller en vän, och detta har skett på grund av den anställdas tjänst, är förmånen skattepliktig hos den anställda som en indirekt förmån. I ett mål i Högsta förvaltningsdomstolen hade en arbetsgivare sålt en begagnad traktor till en anställds hustru för ett pris som var lägre än marknadsvärdet. Traktorn skulle användas vid driften av en jordbruksfastighet som tillhörde hustrun. Skillnaden mellan marknadsvärdet och den köpeskilling hon betalade beskattades som inkomst av tjänst hos den anställde maken (RÅ 1989 ref. 57).

Detsamma gäller om en anställd får ta med sin make, maka, sambo, vän eller annan närstående på en resa (belöningsresa, konferensresa, tjänsteresa etc.) som bekostas av arbetsgivaren.

Betalning av förmåner

Om en anställd betalar en ersättning för att få en förmån ska förmånsvärdet sättas ned med vad hen har betalat. För att en betalning ska sätta ned förmånsvärdet måste den ha gjorts med beskattade medel, t.ex. med den anställdas lön efter skatt (nettolönen). Den anställda måste inte betala varje månad, utan kan också välja att avtala med arbetsgivaren att betala ett engångsbelopp i slutet av året. Det viktiga är att betalningen sker inom året och från den anställdas nettolön, men observera att en skattepliktig ränteförmån kan uppkomma.

Det är vanligt med s.k. bruttolöneavdrag i samband med vissa förmåner. Många arbetsgivare kompenserar sig helt eller delvis för sina kostnader genom att personalen får vidkännas s.k. bruttolöneavdrag. Ett bruttolöneavdrag räknas inte som en betalning för en förmån och sätter därför inte ned förmånsvärdet.

Ett bruttolöneavdrag innebär endast att arbetsgivaren och den anställda anses ha ingått ett nytt löneavtal som innebär en lönesänkning som kompensation för en förmån som kan vara antingen skattefri eller skattepliktig. Om förmånen är skattefri när bruttolöneavdrag tillämpas innebär det att det är den nya, lägre, kontantlönen som ska utgöra underlag för beräkning av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och pensionsgrundande inkomst. Om förmånen som föranlett bruttolöneavdraget är skattepliktig, är det den nya, lägre kontantlönen och förmånens värde som ska ligga till grund för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.

Bruttolöneavdrag godtas inte i samband med motionsförmån och andra personalvårdsförmåner eller i samband med personalrabatter.

Vad gäller för förmån efter att anställningen har upphört?

En förmån beskattas även om en anställd får ersättningen efter det att anställningen har upphört. Detta förutsätter dock att det finns ett klart samband mellan förmånen och den tidigare anställningen (prop. 1989/90:110 del 1 s. 674–675). Ersättning eller förmån som betalas ut efter anställningen – och inte bedöms som pension − ska behandlas enligt samma regler som om ersättningen eller förmånen givits ut under anställningen.

Konstföreningar

Många arbetsplatser har en konstförening som lottar ut konstverk bland medlemmarna. Arbetsgivaren kan lämna bidrag till föreningen för att täcka administrativa kostnader, till exempel för utställningar eller inköpsresor. Om bidraget däremot till någon del används för inköp av konstverk som sedan lottas ut eller på annat sätt tillfaller anställda uppkommer en skatte- och avgiftspliktig förmån. Det är arbetsgivaren som tillhandahåller förmånen eftersom arbetsgivaren har betalat för konstverket. Att konstverket lottas ut till de anställda av en konstförening är att se som en förmedling av den förmån som arbetsgivaren betalat för.

Förmånsvärdet för respektive konstverk ska värderas till den andel som motsvarar arbetsgivarens bidrag till inköp av konstverk. Om arbetsgivaren har bidragit med 10 000 kr för inköp av konstverk till ett värde av 40 000 kr blir förmånen 25 procent för varje konstverk. För ett konstverk med ett värde på 5 000 kr blir förmånen 1 250 kr o.s.v.

Om konstinköp endast bekostas med medlemsavgifter uppkommer däremot ingen förmån.

Laddstation

En laddstation utgör en separat utrustning och installation som är fristående från en eventuell bilförmån. Skatteverket anser att om arbetsgivaren bekostar en fast installation av en laddstation för den anställdas förmånsbil i anslutning till bostaden, eller i övrigt för den anställdas räkning, bör det utgöra en skattepliktig förmån. Förmånen värderas till marknadsvärdet av installationen.

Om arbetsgivaren tillhandahåller portabel utrustning för laddning som kan tas med i bilen för laddning på olika platser bör detta däremot anses utgöra extrautrustning till bilen.

Skatteplikt gäller enbart för installationer som görs efter den 31 december 2020. En laddstation som har installerats för en anställds laddbara förmånsbil innan detta datum medför ingen förmånsbeskattning. Det är datumet för installationen som är avgörande för om det uppkommer en skattepliktig förmån eller inte. Tidpunkten för beställning, fakturering eller betalning av installationen saknar betydelse för skatteplikten.

En laddstation som installerats för en anställds privata bil eller för en närståendes räkning utgör alltid en skattepliktig förmån som värderas till marknadsvärdet.

Pensionsvägledning

Information och rådgivning till anställda som bekostas av arbetsgivaren och som avser de pensionsförmåner som arbetsgivaren har utfäst utgör ingen förmån för den anställda. Något värde ska därför inte tas upp till beskattning.

Pensionsvägledning eller rådgivning som även omfattar den anställdas allmänna pension, övriga pensionstjänster eller andra tillgångar och familjerättsliga frågor, allt i relation till den anställdas totala ekonomiska förhållanden och familjesituation, anses vara en skattepliktig förmån (HFD 2018 ref. 68). Värdering ska ske till marknadsvärdet (Skatteverkets rättsfallskommentar HFD, mål nr 2614-18, Skatteplikt för pensionsvägledning).