Lönegaranti vid konkurs

Vad lönegaranti är och vad den omfattar

Lönegaranti innebär att staten för en viss tid och upp till ett visst belopp går in och betalar arbetstagarens fordringar på lön m.m. hos en arbetsgivare som har försatts i konkurs.

Vilka lönefordringar omfattas?

Anställda hos en konkursgäldenär har rätt att få lönegaranti om lönefordringarna omfattas av förmånsrätt enligt 12 och 13 § FRL. Det innebär att lönegarantin, som huvudregel, omfattar lönefordringar som har intjänats tre månader före det att ansökan om konkurs kom in till tings­rätten och en månad efter konkursbeslutet (7 § första stycket LGL). De fordringar som avses är

• innestående lön
• upp­sägnings­lön
• pensions­fordringar i viss utsträckning
• annan ersätt­ning på grund av anställ­ningen
• semesterlön och semester­ersättning.

Med lön avses allt som kan hänföras till avlöningsförmån på grund av anställning, t.ex. tidlön, ackordsersättning, arvode, provision m.m. Sjukersättning som arbetsgivaren ska utge till arbetstagaren ingår också. Semesterlön och semesterersättning är också att anse som lön. Även pension kan ses som (uppskjuten) lön. För dessa former av gottgörelse gäller emellertid särskilda regler i fråga om förmånsrätt. Med lön likställs också annan ersättning på grund av anställning. Med detta avses främst skadestånd som ska utgå till arbetstagaren i händelse av obehörigt avskedande eller tjänsteavtals hävande (Walin & Gregow, Förmånsrättslagen, lönegarantilagen m.m. [1 november 2018 Juno], kommentaren till 12 § FRL).

Löne­borge­närer är arbets­tagare eller, i fråga om pensions­fordringar, pensione­rade arbetstagare och efter­levande till arbetstagare.

För upp­sägnings­lön gäller förmånsrätten bara en månad från konkurs­beslutet men lönegarantin varar uppsäg­nings­tiden ut (7 a § LGL).

En arbetstagare har även rätt till lönegaranti för de kostnader som hen har haft för sin konkursansökan m.m. (8 § LGL ). Dessa fordringar har förmånsrätt i konkursen.

Tak för hur stort belopp som kan betalas ut

Det finns ett tak för hur stort belopp som kan betalas ut i lönegaranti. Beloppstaket uppgår till fyra gånger prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ SFB vid tiden för konkursbeslutet, d.v.s. 4 x 48 300 = 193 200 kr under 2022 (9 § LGL). Tak­beloppet omfattar samt­liga fordringar som kan omfattas av garan­tin.

En arbets­tagares löneförmåns­rätt är begränsad till tio prisbas­belopp, d.v.s. 476 000 kr under 2021 (12 a § FRL).

Lönegarantin är tidsbegränsad

Lönegarantin gäller endast en begränsad tid och ersättningen betalas ut för en sammanlagd anställ­nings­tid av högst åtta månader (9 § LGL). Tiden ska innefatta perioden mellan tre månader före konkursansökan och utgång­en av den anställdes uppsägningstid. beräknad enligt 11 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.

Arbetstagarens roll

Om arbetstagaren inte behöver arbeta åt konkursboet är arbetstagaren skyldig att anmäla sig som arbetssökande hos arbetsförmed­lingen. Från uppsägningslönen ska avräknas inkomst som arbetstagaren fått från annan anställning, borde ha kunnat tjäna i annan anställning eller har haft av egen rörelse. Ingen avräkning görs för ersättning från a-kassan eftersom arbets­tagaren är skyldig att återbetala utbetald ersättning till a-kassan.

Om konkursboet inte säger upp arbetstagaren utan i stället använder dennes arbetskraft senare än en månad från konkurs­beslutet utgår inte någon lönegaranti för det fortsatta arbetet. Dessa lönefordringar blir i stället massafordringar i konkursen (5 kap. 18 § KonkL).

Konkursförvaltarens roll

Det är i första hand konkursförvaltaren som avgör om någon har rätt till lönegaranti.

Konkurs utan bevakningsförfarande

I en konkurs utan bevakningsförfarande ska förvaltaren så fort som möjligt besluta om en fordran ska betalas enligt garantin (16 § LGL). Anspråk på lönegaranti måste prövas så snart det finns tillräcklig utredning om en fordran föreligger eller inte. Detta kan innebära att det behöver meddelas flera beslut om lönegaranti för en och samma arbets­tagare i takt med att utredningen blir klar.

Ett beslut om lönegaranti sänds till den läns­styrelse som ska ha hand om ut­betal­ningarna (17 § LGL), arbetstagaren och tillsynsmyndigheten i konkurser, (19 § LGL). Om arbetstag­aren får ett avslagsbeslut kan hen inom tre veckor väcka talan mot staten vid allmän domstol. Tillsynsmyndigheten för statens talan (29 § LGL). Inget hindrar att arbetstagaren på nytt ansöker om lönegaranti i konkursen efter att ett avslagsbeslut vunnit laga kraft. Om konkurs­förvaltaren fattar ett nytt avslags­beslut kan arbetstagaren på nytt väcka talan vid allmän domstol inom tidsfristen som är tre veckor.

Konkurs med bevakningsförfarande

När fordringar utan förmånsrätt kan antas komma att få utdelning bör en konkurs med bevakningsförfarande äga rum (9 kap. 1 § KonkL). I konkurser med bevakningsförfarande ska förvaltaren efter kon­kurs­beslu­tet sända en underrättelse till länsstyrelsen om ford­ringar som anses vara klara och som omfattas av lönegarantin (11 § LGL). Länsstyrelsen fattar sedan det formella beslutet om lönegaranti och sköter utbetalningarna (prop. 1991/92:139 s. 41).

Förvaltaren ska bevaka betalningsgrundande fordringar för arbets­tagarens räkning genom att sända kopior av under­rättel­sen till tingsrätten (15 § LGL). Även arbetstagaren ska under­rättas. Arbetstagaren får själv bevaka fordringar som hen gör anspråk på men som enligt förvaltaren inte omfattas av för­måns­rätt.

Om arbetstagaren har invändningar mot förvaltarens bevakning av lönegarantifordringar måste arbetstagaren inleda en jävsprocess enligt bestämmelserna i 9 kap. konkurslagen.

Tillsynsmyndighetens roll

Kronofogdemyndigheten är tillsynsmyndighet i konkurser (7 kap. 25 § KonkL). I denna tillsyn ingår även frågor om lönegaranti (Kronofogdens handbok Konkurstillsyn 2021, avsnitt 2.8).

I de fall konkursförvaltaren överväger att avslå en begäran om ersättning från lönegarantin eller annars känner stor tveksamhet ska tillsynsmyndigheten höras (7 kap. 10 § KonkL). Efter att förvaltaren fattat ett beslut ska tillsynsmyndigheten efterhandsgranska beslutet, d.v.s. kontrollera att förvaltaren fattat ett korrekt bifalls- eller avslagsbeslut i enlighet med lönegaranti- och förmåns­rätts­lagen. Tillsynsmyndigheten kan försöka få en ändring av konkurs­förvaltarens beslut genom att väcka talan mot arbetstagaren vid tingsrätten (30 § LGL).

Tillsynsmyndigheten företräder staten vid tingsrätten när en löntagare som är missnöjd med förvaltarens lönegarantibeslut har gett in en stämningsansökan mot staten (29 § andra stycket LGL).

Vid konkurs i ett annat land

Det är Tillsynsmyndigheten som fattar lönegarantibeslut när en konkurs har inträffat i ett annat nordiskt land och anställningen har över­vägande anknytning till Sverige eller svenska förhåll­anden (2 § LGL och 21 § LGL). Arbetstagaren ska ge in sina lönegaranti­anspråk till Tillsynsmyndigheten som sedan prövar saken i två steg. Först sker en formell pröv­ning av om arbetstagaren har övervägande anknyt­ning till Sverige eller svenska förhållanden. Därefter prövas om den anställde har rätt till lönegaranti för sin fordran. Om anknytningen till Sverige inte anses som tillräcklig ska ansökan avslås.

Har en konkurs eller motsvarande insolvensförfarande inträffat i ett annat EU- eller EES-land utbetalas lönegaranti om arbetstagaren utfört sitt arbete främst i Sverige (2 a § LGL ). Det är även i dessa fall Tillsynsmyndigheten som beslutar om lönegaranti ska medges.

Länsstyrelsens roll

Hanteringen av lönegaranti är koncentrerad till sju länsstyrelser: länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Skåne, Västra Götalands, Dalarnas, Västernorrlands samt Norrbottens län (6 a § LGL samt 1 § och 1 a § LGF).

I bevakningskonkurser underrättar förvaltaren länsstyrelsen om vilka fordringar som anses vara klara och som omfattas av löne­garantin (11 § LGL). I konkurser utan bevakningsförfarande fattar konkurs­förvaltaren beslut om lönegaranti och meddelar sedan läns­styrelsen detta (17 § LGL). Tillsynsmyndigheten underrättar länsstyrelsen om sitt beslut när det handlar om lönegaranti på grund av en konkurs inom annat EU- eller EES-land än Sverige.

Länsstyrelsen fattar därefter själva beslutet om utbetalning till arbets­tagaren (prop. 1991/92:139 s. 41). Det är fråga om en rent verkställande uppgift som ska ske med skyndsamhet (JO 2007-10-30, dnr 766-2006). Garanti­beloppet får inte betalas ut förrän arbetstagarens fordran förfallit till betalning.

Länsstyrelsen fullgör arbetsgivarens skyldigheter när det gäller skatteavdrag, beslut om löneutmätning och att lämna individuppgifter eller kontrolluppgifter för inkomstbeskattningen samt uppgift om betalningsmottagare i arbetsgivardeklarationer (24 § LGL och 7 § LGF). Länsstyrelsen ska dessutom betala arbetsgivar­avgifter (2 kap. 1 och 11 §§ SAL). När länsstyrelsen betalar ut lön i form av löne­garanti ska således inte arbetsgivaren redovisa avdragen skatt och arbetsgivaravgifter för dessa löner och därmed inte heller göra någon inbetal­ning till Skatteverket avseende dessa skatter och avgifter (26 kap. 2 § SFL).

När länsstyrelsen betalar ut lönegaranti ska besked skickas till Skatteverket om vilka belopp som betalats ut, dragits av och innehållits (9 § LGF).

Statens regressrätt

När lönegaranti har betalats ut har staten rätt till återbetalning av garanti­beloppet, d.v.s. en regressrätt. Statens regressfordran har ingen förmånsrätt (28 § LGL). Men om statens lönegarantiregressfordran omfattas av sjöpanträtt har den samma förmånsrätt som arbetstagaren har (3 kap. 48 § [1994:1009] sjölagen och 3 § FRL).

Om staten inte får full utdelning i konkursen ska länsstyrelsen i princip återkräva det utbetalda garantibeloppet från arbetsgivaren. Är den konkursförsatta arbetsgivaren en juridisk person går det dock oftast inte att vidta några ytterligare åtgärder.

Rätt till ränta

Staten har rätt till samma ränta som arbetstagaren hade haft rätt till om inte lönefordringen hade ersatts av lönegaranti (NJA 1998 s. 219). Räntan ska beräknas enligt 6 § räntelagen (1975:635) från respektive utbetalningstillfälle. Någon rätt till ränta på ränta finns inte. Om en del av det utbetalade garantibeloppet har avsett arbetstagarens räntefordran så innebär detta att staten inte kan begära ytterligare ränta.

Statens inträde i arbetstagarens rätt till ränta gäller från den dag då staten (länsstyrelsen) betalade ut garantibeloppet till dess att regresskulden blir betald.

Eftersom statens regressfordran är oprioriterad finns det normalt ingen möjlighet att få utdelning i konkursen för rätten till ränta. För oprioriterade fordringar gäller nämligen att borgenären har rätt till ränta för tiden efter konkursbeslutet endast om alla oprioriterade borgenärer får full betalning för såväl kapitalbelopp som ränta för tiden fram till konkursen (5 kap. 11 § tredje stycket KonkL). Observera dock att Skatteverket vid en konkurs kan ha möjlighet att ta ut betalning för statens räntefordran genom kvittning, t.ex. mot ett överskott på skattekontot.

Överlämnande till Kronofogden

Om betalning inte sker inom den tid som länsstyrelsen föreskriver ska regressfordran överlämnas till Kronofogden för verkställighet (13 § LGF). Länsstyrelsen har möjlighet att medge skäligt betalningsanstånd eller eftergift av regressfordran (14 och 17 §§ fordringsförordningen). Innan fordran får överlämnas för indrivning ska en betalningsuppmaning skickas ut (3 § IndrF). Begäran om indrivning ska sedan göras senast två månader efter att fordran förfallit till betalning (4 § IndrF).

Fysisk person

När arbetsgivaren är en fysisk person kvarstår länsstyrelsens fordran mot denne, till den del som den inte har blivit betald i konkursen. Länsstyrelsen kan kräva betalning fram till dess att fordringen preskriberas enligt SPL.

Huvudregeln är att en fordran avseende regressrätt på lönegaranti preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då den förföll till betalning (3 § första stycket SPL). Det är inte särskilt föreskrivet i lönegarantiförordningen att länsstyrelsens beslut om återkrav av lönegarantibelopp får verkställas omedelbart. I likhet med NJA 2012 s. 452 så inträder preskription för återkrav av lönegaranti fem år efter utgången av det kalenderår då länsstyrelsen fattade sitt beslut om återkrav.

Juridisk person

Om arbetsgivaren är en juridisk person som är försatt i konkurs och konkursen har avslutats utan överskott anses den juridiska personen upplöst när konkursen avslutas. Det går då inte att göra fordran om återkrav gällande mot denna arbetsgivare. Däremot kan kvittning ske.

Handelsbolag

Om ett handels- eller kommanditbolag är arbetsgivare kan länsstyrelsen kräva de solidariskt betalningsskyldiga handelsbolagsmännen så fort som lönegarantibeloppet har utbetalats (2 kap. 23 § HBL). Läns­styrelsen kan kräva betalning till dess att fordringen preskriberas enligt SPL. För att kunna lämna fordran för indrivning krävs en exekutionstitel i form av ett utslag från Kronofogden eller en dom från allmän domstol. Det är Skatteverket som för talan om solidarisk betalningsskyldighet.

Återkrav mot arbetstagare

Har lönegaranti betalats ut obehörigt, med för stort belopp eller om konkursbeslutet blivit upphävt kan arbets­tagaren bli skyldig att återbetala garantibeloppet, om inte särskilda skäl föreligger (34, 35 och 36 §§ LGL). Det är den länsstyrelse som har betalat ut garantibeloppet som hanterar frågan om återkrav (11 § LGF). Fordran handläggs som ett enskilt mål hos Kronofogden. Länsstyrelsen är borgenärsföreträdare men har möjlighet att uppdra åt en annan myndighet eller ett ombud att föra myndig­hetens talan inför domstol (13 § fordrings­förordningen). I de fall lönegarantibeloppet ska återbetalas bör länsstyrelsen begära omprövning och återbetalning av utbetalda arbets­givaravgifter. Det är sedan arbetsgivarens ansvar att betala arbetsgivaravgifter baserad på förfallen lön.

Skatteverkets roll

Fordran på återkrav av lönegaranti handläggs som ett allmänt mål enligt utsöknings­balken (13 § LGF). Det innebär att Skatteverket är borgenärsföreträdare och ska göra gällande fordringar på återkrav i konkursen och även i övrigt bevaka fordringarnas rätt i kon­kursen (7 § BorgL).

När länsstyrelsen betalar ut lönegaranti ska besked skickas till Skatteverket om utbetalda, avdragna och innehållna belopp (9 § LGF). När utbetalningen är gjord övertar staten arbetstagarens fordran (28 § första stycket LGL). Statens regressfordran är dock utan förmånsrätt. Fordran omfattar utbetald lönegaranti, avdraget och inne­hållet belopp.

Bevakning i konkursen

I en konkurs utan bevakningsförfarande behöver inte Skatteverket vidta någon särskild åtgärd för att statens regressfordran ska beaktas i konkursen.

I en bevak­ningskonkurs måste Skatteverket göra en egen bevakning av statens regress­fordran (RH 1997:107).

När utdelningen i konkursen fastställts görs utbetalningen till länsstyrelsen. Besked om betalningen ska lämnas till Skatte­verket (4 § LGF).

Återkrav av utbetald lönegaranti

Arbetstagarens fordran på lön som omfattas av löne­garanti bygger på ett anställ­ningsavtal som ingicks före konkursbeslutet och anses därmed i sin helhet vara en konkursfordran. Statens fordran består av beloppet som betalats ut till arbets­tagaren (eller Kronofogden om löneutmätning gjorts i utbetalningen) och det skatteavdrag som länsstyrelsen gjort och betalat in som preliminär skatt. Staten har även rätt till ränta på utbetalade belopp från utbetalningsdagen till dagen för upprättande av utdelningsförslaget eller den tidigare dag då staten fått förskottsutdelning (NJA 1998 s. 219).

Beräkning av utdelning i konkurs

Vid beräkning av utdelning för oprioriterade lönefordringar som inte ersatts av lönegarantin är det Skatteverkets uppfattning att dessa fordringar ska läggas samman med lönegarantiregressen endast till den del regressen belöper på oprioriterade lönefordringar. På den del av lönegarantin som avser förmånsberättigade fordringar ska utdelning på statens regress beräknas för sig. Denna uppfattning har även bekräftats av Högsta domstolen (NJA 2020 s. 414).

Kvittning i konkurs

Högsta domstolen har funnit att staten har rätt att enligt 5 kap. 15 § KonkL kvitta ett skattekontoöverskott mot en regressfordran på utbetald lönegaranti.

Återkrav av arbetsgivaravgifter

I en konkurs kan endast sådana fordringar göras gällande som uppkommit före konkursbeslutet. En fordran på arbets­givar­avgifter som grundar sig på lön som utbetalats efter konkurs­utbrottet skulle utifrån ett konkursrättsligt synsätt kunna betraktas som en konkurs­fordran på grund av det direkta samband som föreligger mellan lönen och avgifterna. Vid lönegaranti under konkurs beräknas dock arbets­givar­avgifterna inte på utbetald lön av konkursboet, utan på garantibelopp som betalats av länsstyrelsen under konkurs­ens gång (2 kap. 11 § SAL). På grund av denna skillnad har Högsta domstolen funnit att staten, i avsaknad av en särskild regle­ring motsvarande 28 § LGL, inte har rätt till utdelning i konkursen avseende arbets­givaravgifterna (NJA 1998 s. 834).

I 1998 års rättsfall klargörs således att staten inte kan göra gällande fordran på arbetsgivaravgifter i konkursen. Högsta domstolen prövade dock aldrig frågan om staten i övrigt, d.v.s. utanför konkursen, kan ha rätt till återbetalning avseende arbetsgivaravgifter. Skatteverkets uppfattning är att staten inte har rätt att regressvis kräva en rekonstruktionsgäldenär för arbetsgivaravgifter på lönegaranti.

Utmätningsmål

I de fall staten inte får full utdelning i konkursen ska länsstyrelsen återkräva det utbetalda garantibeloppet från arbetsgivaren. Efter att länsstyrelsen överlämnat fordran till Kronofogden för verkställighet är Skatteverket borgenärsföreträdare för regressfordran (2 kap. 30 § UB).

Återkrav mot solidarisk betalningsskyldig

Om det kvarstår obetalda regressfordringar efter en avslutad konkurs rörande ett handels- eller kommanditbolag ska länsstyrelsen kräva återbetalning (se ovan) av de solidariskt betalningsskyldiga handelsbolagsmännen. För att betalningskravet ska kunna verkställas, d.v.s. drivas in av Kronofogden, krävs en exekutionstitel i form av ett utslag från Kronofogden eller en dom från allmän domstol. Eftersom huvudfordringen (regressfordran mot bolaget) omfattas av lagen om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter är det Skatteverket som är behörig att föra talan om solidarisk betalningsskyldighet mot bolagsmännen (8 § BorgL).

Lönegaranti vid flera insolvensförfaranden

En arbetstagare har rätt till full lönegaranti för sin lönefordran vid såväl företags­rekonstruk­tion som konkurs. Det innebär att en arbetstagare som har fått lönegarantiersättning vid arbets­givarens företagsrekonstruktion har rätt att vid en efter­följande konkurs få lönegarantiersättning för nya lönefordringar som kan ha uppkommit. Det finns ingen avräk­nings­regel (prop. 2004/05:57 s. 26 f.).

Beräkna arbetstagarens förmånsrätt

Hur ska arbetstagarens förmånsrätt beräknas vid flera insolvensförfaranden? Huvudregeln för beräkning av förmånsrätten är att fordran inte får ha tjänats in tidigare än tre månader före konkursansökan (12 § första stycket 1–3 FRL).

Alternativregeln

Det finns ett alternativt beräkningssätt för arbetstagarens förmånsrätt när ett företag försätts i konkurs inom ett år efter det att en företags­rekonstruktion har avslutats (12 § första stycket 5 FRL). Om det är för­mån­ligare för arbetstagaren får förmånsrätten beräknas som om konkurs­ansökan hade gjorts då ansökningen om företags­rekonstruktion skedde. I dessa fall ska man bortse från tiden mellan ansök­ningarna. Alternativregeln syftar till att arbets­tagaren inte ska förlora ekonomiskt på att det fattas beslut om företagsrekonstruktion i stället för konkurs. Det förekommer att staten har en kvarstående regressfordran avseende lönegarantiersättning som utbetalats vid en företags­rekonstruktion när arbetsgivaren senare försätts i konkurs. Denna fordran bevakas utifrån de vanliga regler som gäller vid en konkurs (Skatteverkets rättsfallskommentar Lönegaranti vid flera insolvensförfaranden)

Lönegaranti vid utländska insolvensförfaranden

Lönegaranti gäller även i gränsöverskridande situationer.

Svensk konkurs med utländska arbetstagare

Om en arbetsgivare försätts i konkurs i Sverige och denne har arbetstagare i övriga Norden eller i ett annat EU- eller EES-land åligger det Tillsynsmyndigheten i Sverige att lämna upplysningar till den utländska mot­svarigheten (21 a § andra stycket LGL).

BorgL omfattar inte utländska fordringar. Skatteverket är därför inte borgenärsföreträdare för denna fordran utan det åvilar den utländska stat som utbetalat lönegarantin att bevaka sin eventuella regressfordran i den svenska konkursen.

Utländsk konkurs med svenska arbetstagare

Om en arbetstagare vill begära lönegaranti i Sverige för lönefordringar hos en arbetsgivare som har försatts i konkurs i Norden eller annat EU- eller EES-land, ska arbetstagaren ansöka om detta hos Tillsynsmyndigheten i Sverige (21 § LGL). Förutsättningarna för rätt till lönegaranti i dessa situationer framgår av 1–2 a §§ LGL.

Tillsynsmyndigheten ska hos den utländska motsvarigheten begära information om arbetstagarens utestående fordringar (21 a § första stycket LGL ). Tillsynsmyndigheten beslutar sedan om eventuell lönegaranti och länsstyrelsen utbetalar denna till arbetstagaren.

När länsstyrelsen har betalat ut lönegarantin efter beslut av Tillsynsmyndigheten skickas besked till Skatteverket om vilka belopp som betalats ut, dragits av och innehållits (9 § LGF). Skatteverket får med stöd av 7 § BorgL anses ha befogenhet att göra gällande regressfordringen i det utländska insolvensförfarandet.

Om någon har försatts i konkurs i Danmark, Finland, Island eller Norge, ska lagen i det andra landet (konkurslandet) tillämpas bl.a. när det gäller borgenärers förmånsrätt (1 § lag [1981:7] om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land). Om länsstyrelsen har betalat ut lönegaranti till anställda i Sverige med anledning av en konkurs i något av dessa länder är det därmed konkurslandets nationella lagstiftning som avgör om Skatteverkets fordran på utbetald lönegaranti ska ha förmånsrätt eller inte. En lönegarantifordran kan därmed ha förmånsrätt i en konkurs i ett av dessa länder trots att fordran inte är förenad med förmånsrätt i en svensk konkurs. Detta torde t.ex. vara fallet vad gäller den danska lagstiftningen (se § 95 och 99 i den danska konkursloven, LBK nr 11 af 06/01/2014).

På samma sätt blir det för konkurser där EU:s insolvensförordning är tillämplig. Enligt artikel 7 p. 2 i insolvensförordningen är det lagen i inledandestaten som särskilt ska fastställa regler om bl.a. hur influtna medel ska fördelas och företrädesordningen.