Kronofogden har i vissa fall möjlighet att lämna uppskov med betalning. När Kronofogden har för avsikt att bevilja ett uppskov ska samordning ske med Skatteverket.
Kronofogdens möjlighet att bevilja uppskov med betalning omfattar alla fordringar som verkställs som allmänna mål.
Kronofogden får enligt 7 § första stycket IndrL bevilja uppskov under någon av följande förutsättningar:
Uppskov får bara beviljas om Skatteverket efter en utredning enligt 3 § BorgL inte har något att invända mot uppskovet eller om verkets inställning uppenbarligen saknar betydelse (7 § andra stycket IndrL), se vidare Så samverkar Skatteverket och Kronofogden (se nedan) .
Kronofogden har meddelat särskilda föreskrifter om hanteringen av vissa borgenärsuppgifter, däribland uppskov (KFMFS 2008:1).
Om Kronofogden överväger att bevilja uppskov ska Kronofogden göra en utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden (6 § IndrL). Kronofogden ska utreda och dokumentera samtliga omständigheter som är av betydelse för uppskovsfrågan. Av utredningen ska också framgå vilket beslut myndigheten har för avsikt att fatta (2 § KFMFS 2008:1).
Se vidare om gäldenärsutredning i Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.4.
Skatteverket ska lämna uppgifter till Kronofogden som kan antas vara av betydelse för indrivningen (7 § IndrF). Se vidare om sökandens roll i allmänt mål Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.2.
Kronofogden får ta emot säkerhet från gäldenären eller tredje man (10 § IndrL). Gäller uppskovet en näringsidkare bör säkerhet krävas (4 § KFMFS 2008:1). Säkerheten får bestå av pant, borgen eller företagshypotek (11 § IndrL). Se vidare om säkerheter i Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5.3.
När uppskov medges är det oftast på grund av att det kan antas vara till fördel för det allmänna. Det krävs då att uppskovet ger ett minst lika bra ekonomiskt resultat som andra verkställighets- och borgenärsåtgärder.
Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att gäldenären ska kunna betala sin skuld. Ett uppskov som inte förenas med villkor om avbetalning får överstiga ett år endast om det finns synnerliga skäl (8 § IndrL). När det gäller avbetalningsplanens längd finns det ingen annan tidsgräns än vad som följer av preskriptionsbestämmelserna. Det ska då beaktas att preskriptionstiden för skattefordringar förlängs genom en avbetalningsplan, dock till högst tio år efter att preskription skulle ha inträtt (6 § SPL). Men avbetalningsplaner på mer än ett år är ovanliga.
Se vidare i Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5.1 och 9.5.2.
Har gäldenären fått betalningssvårigheter som är övergående och grundas på t.ex. sjukdom eller arbetslöshet kan Kronofogden medge uppskov som är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden. Näringsidkare kan få uppskov på denna grund endast om det finns mycket speciella skäl, vilket innebär att bestämmelsen i princip bara kommer ifråga för fysiska personer som inte bedriver näring. Se vidare Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5.4.
Kronofogden kan också medge uppskov i avvaktan på att den myndighet som beslutat om fordringen prövar frågan om anstånd med betalning. Kronofogden bör innan dess höra denna myndighet – t.ex. Skatteverket när det gäller skattebeslut – för att få veta om det finns utsikter till bifall. Beskedet från den aktuella myndigheten ligger sedan till grund för Kronofogdens prövning av uppskovet. Se vidare Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5.5.
Kronofogden bevakar att villkoren för uppskovet följs och att gäldenären sköter sina skyldigheter mot det allmänna. Skatteverket ska omedelbart underrätta Kronofogden om verket får kännedom om någon omständighet som kan ge Kronofogden anledning att ompröva ett beslut om uppskov (8 § BorgF).
Ett uppskov får enligt 9 § IndrL återkallas av Kronofogden i följande fall:
Särskild anledning till återkallelse kan enligt 6 § KFMFS 2008:1 vara följande:
Uppskovet ska också enligt 6 § KFMFS 2008:1 omprövas i följande fall:
Om Kronofogden finner skäl att återkalla uppskovet ska Skatteverket informeras (10 § KFMFS 2008:1).
Om gäldenären inte betalar enligt de villkor som Kronofogden bestämt är det viktigt att Kronofogden så snart som möjligt omprövar uppskovet. Därefter kan Skatteverket gå in med borgenärsåtgärder mot gäldenären.
Uppskov som är längre än tolv månader ska omprövas efter ett år. Om förutsättningarna för uppskovet brister under uppskovstiden ska det omprövas omgående (se Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5.6).
Kronofogden och Skatteverket har ett delat borgenärsansvar för fordringar i allmänna mål som har överlämnats för indrivning. För att respektive myndighet ska kunna utöva sin borgenärsroll på ett bra sätt krävs det att myndigheterna informerar varandra om uppgifter i borgenärs- respektive gäldenärsutredningar samt i tillgångsundersökningar och samordnar agerandet. Det är viktigt med en samsyn mellan Skatteverket och Kronofogden.
Kronofogdens beslut att medge uppskov förhindrar Skatteverket att vidta borgenärsåtgärder beträffande den fordran som omfattas av uppskovsbeslutet. Det är bara Kronofogden som kan återkalla uppskovsbeslutet om förutsättningarna för uppskovet har ändrats.
På motsvarande vis kan Kronofogden inte besluta om uppskov när Skatteverket har vidtagit en offensiv borgenärsåtgärd. Om Skatteverket överväger en sådan åtgärd måste Kronofogden underrättas om detta, så att det inte blir aktuellt för Kronofogden att samtidigt överväga ett uppskov (6 § BorgF). Se vidare Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.11.
När Kronofogden överväger att medge uppskov ska myndigheten informera Skatteverket, om det inte är uppenbart obehövligt (13 § IndrF). Med uttrycket överväger menas att Kronofogden har hunnit så långt i sin utredning av uppskovsfrågan att de bedömer att ett uppskov kommer att medges. Senast då ska Skatteverket informeras.
Om Kronofogden gör bedömningen att uppskov inte är aktuellt och att konkurs kan komma i fråga, är det viktigt att Kronofogden tidigt informerar Skatteverket så att verket snabbt kan vidta behövliga åtgärder (26 § IndrF).
Kronofogden behöver inte underrätta Skatteverket när verkets inställning uppenbarligen saknar betydelse. Exempel på sådana fall är när gäldenären hör av sig med anledning av ett krav och uppger att hen inte har möjlighet att betala under kravtiden men att full betalning kommer att kunna ske en kortare tid därefter (prop. 2006/07:99 s. 43).
Kronofogden har i 9 § KFMFS 2008:1 föreskrivit att Skatteverket inte behöver informeras innan beslut om uppskov fattas om:
När Kronofogden underrättar Skatteverket om att Kronofogden överväger ett uppskov ska Skatteverket även informeras om innehållet i uppskovsutredningen (9 § första stycket KFMFS 2008:1). Något som kan vara intressant för Skatteverket är t.ex. uppgifter om återvinningsbara transaktioner i de fall konkurs skulle vara ett alternativ till uppskov.
Genom att de offensiva borgenärsuppgifterna lagts över från Kronofogden till Skatteverket har syftet med gäldenärsutredningen snävats in till att främst ge Kronofogden underlag för valet mellan att
Detta får dock inte leda till att möjligheten att inhämta information som Kronofogden utan större svårighet kan få fram vid sin utredning och som är av betydelse för Skatteverkets bedömning lämnas outnyttjad. Sådan information ska på i princip samma sätt som tidigare dokumenteras och vidarebefordras till Skatteverket (prop. 2006/07:99 s. 44).
När Kronofogden överväger att medge uppskov och informerar om detta ska Skatteverket utreda om det finns skäl att i stället vidta någon åtgärd enligt BorgL (3 § BorgL). Begreppet åtgärd enligt BorgL omfattar alla åtgärder som på något sätt omnämns i lagen. Således omfattas även ansökan om preskriptionsförlängning och företrädaransvar. Åtgärder som vidtas med stöd av annan lagstiftning, t.ex. återkallelse av godkännande för F-skatt, omfattas inte.
Skatteverket har en allmän skyldighet att skaffa sig det underlag som behövs för att bedöma behovet av borgenärsåtgärder (prop. 2006/07:99 s. 49). Skatteverket har möjlighet att i borgenärsutredningen använda information från Kronofogdens uppskovsutredning och utredningsrapport.
För att handläggningen hos Kronofogden inte ska fördröjas i onödan måste Skatteverket snabbt ta ställning till Kronofogdens övervägande om uppskov. Det är Kronofogden ensam som ska pröva frågan om förutsättningarna för uppskov är uppfyllda. Skatteverket ska alltså inte pröva lämpligheten av ett uppskov. Skatteverkets utredning ska inriktas på om det i stället för uppskov är lämpligt med någon annan borgenärsåtgärd. I praktiken är det främst konkursansökan som det kan vara fråga om. Kronofogdens information kan alltså medföra att nya borgenärsåtgärder initieras av Skatteverket. Detta innebär att Kronofogden är förhindrad att bevilja uppskov.
Från det att Kronofogden har informerat om att uppskov övervägs ska Skatteverket inom fem arbetsdagar underrätta Kronofogden om verket avser att vidta någon åtgärd enligt BorgL. Längre tid än fem arbetsdagar kan komma ifråga endast efter samråd med Kronofogden (5 § BorgF). Det kan då gälla speciella undantagsfall, t.ex. om det för bedömningen krävs uppgifter från andra debiterande myndigheter.
Om Skatteverket inte underrättar Kronofogden om någon tänkt borgenärsåtgärd enligt BorgL eller inte vidtar någon sådan åtgärd inom 10 arbetsdagar efter underrättelsen, anses verket inte ha någon invändning. Kronofogden kan i det läget besluta om uppskov (5 § BorgF).
En vidtagen åtgärd kan vara t.ex. att Skatteverket skickar en betalningsuppmaning inför konkurs till gäldenären eller att en konkursansökan ges in till tingsrätten. Skatteverket ska underrätta Kronofogden när en sådan åtgärd vidtas (6 § BorgF). Om Skatteverket har lämnat en underrättelse men därefter kommer fram till att inte vidta någon åtgärd kan Skatteverket meddela Kronofogden direkt om detta. Då får Kronofogden anses ha fått klartecken för att besluta om ett uppskov.
Om Kronofogden har beviljat ett uppskov eller återkallat ett uppskov ska Skatteverket informeras om detta (10 § KFMFS 2008:1). Om Skatteverket på grund av undantagen från underrättelseskyldigheten inte tidigare har informerats om att Kronofogden har övervägt ett uppskov får verket del av uppskovsutredningen först när Kronofogden beslutar om uppskov. Det finns inget som hindrar att Skatteverket gör en borgenärsutredning efter att ett uppskov medgetts. Om Skatteverket får tillgång till uppgifter genom utredningen som kan ge Kronofogden anledning att ompröva uppskovet, måste verket omedelbart underrätta Kronofogden om detta (8 § BorgF). När Skatteverket får information om att ett uppskov har återkallats ska verket alltid göra en borgenärsutredning.
Exempel på nya omständigheter som kan göra att Skatteverket underrättar Kronofogden kan vara att det tillkommit nya fordringar mot gäldenären, att det finns tecken på att gäldenären planerar att lämna landet eller på annat sätt göra sig svåråtkomlig för indrivning eller att Skatteverket vid en revision upptäcker utländska bankkonton.
Syftet med att Skatteverket omedelbart ska underrätta Kronofogden är att myndigheten snabbt ska kunna ompröva och återkalla uppskovet (se ovan). Det är viktigt, främst ur gäldenärens perspektiv, att Skatteverkets och Kronofogdens borgenärsroller är tydliga och att det finns en samordning mellan myndigheternas agerande. Kronofogdens uppskovsbeslut är bindande för Skatteverket och hindrar verket från att vidta åtgärder enligt BorgL (prop. 2006/07:99 s. 44). Kronofogden måste alltså först återkalla uppskovet innan Skatteverket kan vidta någon åtgärd enligt BorgL. Om det däremot uppkommer nya fordringar kan Skatteverket omedelbart lägga de nya fordringarna till grund för borgenärsåtgärder oavsett om någon återkallelse av uppskovet har skett. Samtidigt bör Kronofogden underrättas så att myndigheten kan göra en omprövning av uppskovsbeslutet (prop. 2006/07:99 s. 43).
Läs mer om uppskov i Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5 och 9.11.