Internationella förhållanden

Internationella namnregler i personnamnlagen

I personnamnlagen finns bestämmelser som reglerar internationella förhållanden (30–33 §§ PNL).

Personnamnlagen gäller i följande fall:

• För den som är svensk medborgare. Lagen gäller även svenska medborgare som har sin hemvist utomlands förutom i Danmark, Finland eller Norge (31 § PNL). Om den svenska medborgaren har sin hemvist i något av dessa tre länder förvärvar personen namn enligt det landets lagstiftning.
• För den som är medborgare i Danmark, Finland eller Norge och som har sin hemvist i Sverige (32 § första stycket PNL). Dessa personer förvärvar alltså namn enligt den svenska personnamnlagen.
• För den som är statslös och har sin hemvist i Sverige eller, om den statslösa inte har hemvist i något land, vistas i Sverige (33 § PNL).

De regler som gäller för statslösa tillämpas även för personer med okänt medborgarskap.

Den som är folkbokförd i Sverige får normalt anses ha sin hemvist här.

Det kan inträffa att en myndighet i Danmark, Finland eller Norge meddelar ett namnbeslut för en av sina medborgare som är folkbokförd i Sverige. Den bedömning av hemvistfrågan som den myndigheten har gjort i samband med namnbeslutet godtas då av Skatteverket. Det innebär att det andra landets namnbeslut kan registreras i folkbokföringsdatabasen i Sverige, trots att den danska, finska eller norska medborgaren var folkbokförd i Sverige vid tidpunkten för namnbeslutet.

Den som är svensk medborgare men också innehar ett utländskt medborgarskap ska betraktas som svensk medborgare vid tillämpning av personnamnlagen.

När utländska medborgare adopteras i Sverige tillämpas alltid reglerna om efternamnsförvärv genom adoption i 6–8 §§ PNL (32 § tredje stycket PNL).

Namnförvärv i ett annat EES-land eller i Schweiz kan godkännas i Sverige i vissa fall

Den som har förvärvat ett namn i ett annat EES-land eller i Schweiz har rätt att förvärva det namnet även i Sverige genom en ansökan till Skatteverket (EES-namn). En av förutsättningarna är att namnet måste ha förvärvats vid födelsen eller genom någon annan familjerättslig händelse (30 § PNL). Bestämmelsen tillämpas inte på administrativa namnförvärv, det vill säga namnförvärv som inte har sin grund i en familjerättslig relation eller händelse.

Bestämmelsen ger rätt att förvärva ett namn när förvärv inte är möjligt enligt övriga bestämmelser i personnamnlagen. Skatteverket ska därför pröva en ansökan mot 30 § PNL först om personen inte kan förvärva namnet med stöd av personnamnlagens regler om förvärv av förnamn, eller reglerna om familjerättsliga efternamnsförvärv i 4–12 §§ PNL.

För att förvärv av namn enligt 30 § PNL ska kunna ske krävs att personen visar att hen

• har förvärvat ett namn i det andra EES-landet eller Schweiz,
• har förvärvat namnet genom ett familjerättsligt förhållande och
• vid förvärvet i det andra landet hade anknytning dit genom medborgarskap, hemvist eller annan särskild anknytning.

Namnförvärvet i det andra landet kan framgå av exempelvis hemlandspass, födelsebevis eller registerutdrag från ett civilregister.

Namnförvärvet ska ha skett genom födelse, ändrat civilstånd eller något annat familjerättsligt förhållande. Exempel på andra familjerättsliga förhållanden är adoption och byte till makes eller förälders namn. Bestämmelser om familjerättsliga namnförvärv kan skilja sig åt mellan olika länder. Till exempel kan kretsen av familjemedlemmar vara antingen större eller mindre jämfört med svensk rätt. Exempelvis kan det i förvärvslandet vara tillåtet att förvärva en sambos namn. Om det är fråga om ett familjerättsligt förvärv som är accepterat i det andra landet, får det betraktas som ett familjerättsligt förvärv vid tillämpning av 30 § PNL.

Anknytning till det andra landet genom medborgarskap eller hemvist är vanligast. Exempel på annan särskild anknytning är när en svensk medborgare ingår äktenskap med en person som är medborgare i ett annat EES-land. Anknytning till det andra landet kan visas med exempelvis pass, medborgarskapsbevis eller hemvistintyg.

Vidare innehåller bestämmelsen i 30 § PNL vissa begränsningar för rätten att förvärva ett förnamn (30 § andra stycket PNL). Ett förnamn som redan har förvärvats i den andra staten kan inte förvärvas i Sverige om namnet kan väcka anstöt, kan antas leda till obehag för bäraren eller av någon annan anledning är olämpligt som förnamn. Begränsningarna för förvärv av förnamn ska ses i sitt internationella sammanhang. Skatteverkets kan ta hänsyn till att personen redan bär förnamnet i det andra landet och har ett intresse av att ha samma förnamn i båda länderna. Enbart att det är svårt att avgöra om ett visst namn är ett förnamn eller ett efternamn ska inte hindra att namnet förvärvas som förnamn i Sverige (prop. 2015/16:180 s. 122).

Svenska medborgare som föds i utlandet

Ansökan om namn för en svensk medborgare som föds i utlandet görs i regel i samband med att vårdnadshavarna ansöker om svenskt pass för barnet. Ansökan kan även göras vid ett senare tillfälle i samband med anmälan om flytt till Sverige. Uppgifter om barnets namn kan då framgå av olika utländska handlingar, exempelvis ett utländskt pass eller en födelseattest. I denna situation får uppgiften om barnets namn i anmälan om flytt till Sverige uppfattas som vårdnadshavarens ansökan om barnets namn. Eftersom barnet är svensk medborgare prövar Skatteverket om barnet kan förvärva namnet enligt personnamnlagen. Om det skulle finnas hinder enligt personnamnlagen kan barnet under vissa förutsättningar ändå förvärva namnet med stöd av 30 § PNL, om barnet har förvärvat namnet i ett annat EES-land eller Schweiz (EES-namn).

Utländska namnbeslut för svenska medborgare

Ett utländskt beslut om namnförvärv för en svensk medborgare är giltigt i Sverige om det gäller ett danskt, finskt eller norskt beslut om namnförvärv för en svensk medborgare med hemvist i beslutslandet (31 § PNL).

Om en svensk medborgare har förvärvat ett EES-namn kan namnet under vissa förutsättningar förvärvas även i Sverige efter ansökan till Skatteverket.

Personnamnlagen innehåller inga bestämmelser om giltigheten av utländska beslut om namnförvärv från andra länder än Danmark, Finland, Norge, EES-länderna och Schweiz. Utgångspunkten är därför att ett utländskt beslut för en svensk medborgare om namnförvärv från något annat än dessa länder inte gäller i Sverige. Personen kan dock ansöka om namnbyte enligt personnamnlagen och på så sätt förvärva det utländska namnet i Sverige, om det inte finns något hinder mot förvärvet i personnamnlagen. Även om det skulle finnas hinder mot förvärv av ett efternamn kan det i vissa fall, vid en sammantagen bedömning, finnas särskilda skäl att ändå godkänna efternamnet enligt 13 § första stycket PNL.

Medborgare i utomnordiska länder och Island

Andra utländska medborgare än medborgare i Danmark, Finland eller Norge som har hemvist i Sverige får enligt 32 § andra stycket PNL, om de vill, förvärva eller ändra namn med stöd av personnamnlagen.

Det är inget hinder att personen har förvärvat sitt nuvarande namn med stöd av utländsk lag eller namntradition.

Exempelvis kan en utländsk medborgare med hemvist i Sverige ansöka om byte till sin makes efternamn enligt 12 § PNL.

Den utländska medborgaren kan också begära att Skatteverket ska registrera ett namn som hen har förvärvat enligt ett utländskt namnbeslut eller utländsk lag.

Efternamn för utländska barn som föds i Sverige

När ett barn föds och folkbokförs i Sverige är det viktigt att barnet blir registrerat i folkbokföringsdatabasen med ett efternamn (4–5 §§ PNL). Ett barns vårdnadshavare kan, oavsett barnets medborgarskap, ansöka om efternamn för barnet enligt 4 § PNL (32 § PNL).

Om ansökan kan godtas med stöd av bestämmelserna i personnamnlagen förvärvar barnet efternamn enligt svensk lag.

Om barnet automatiskt har förvärvat något efternamn enligt lagen i medborgarskapslandet registreras detta namn i folkbokföringsdatabasen.

Om det inte finns något automatiskt förvärv av efternamn tillämpas ”hjälpregeln” i 5 § andra stycket PNL, d.v.s. barnet registreras med det efternamn som den förälder som har fött barnet bär.

Förnamn för utländska barn som föds i Sverige

Regeln i personnamnlagen om förvärv av förnamn för ett barn som föds i Sverige (26 § PNL) är inte tvingande för barn med utländskt medborgarskap. Eftersom det är viktigt att alla folkbokförda barn blir registrerade med ett förnamn i folkbokföringsdatabasen ges dock barnets vårdnadshavare, oavsett barnets medborgarskap, möjlighet att ansöka om förnamn för barnet i samband med födelsen.

Om någon ansökan om ett barns förnamn inte har lämnats till Skatteverket inom tre månader skickar Skatteverket en påminnelse till vårdnadshavarna. Det gäller oavsett barnets medborgarskap.

Bestämmelsen i 43 § första stycket PNL om föreläggande om barns förnamn tillämpas förutom för svenska medborgare om barnet är bosatt i Sverige och har danskt, finskt eller norskt medborgarskap eller är statslös. Enligt 43 § andra stycket PNL får Skatteverket förena ett föreläggande med vite. Vitesföreläggande enligt 43 § andra stycket PNL får dock inte användas för ett barn med annat medborgarskap än svenskt, danskt, finskt eller norskt eller den som är statslös. Skatteverket får förelägga vårdnadshavarna för ett barn med annat medborgarskap att lämna uppgift om vilka namn som barnet bär (31 § FOL och 37 § FOL)

Registrering av namn vid flytt till Sverige

Skatteverket registrerar normalt en utländsk medborgare som flyttar till Sverige med de namn och den stavning av namnen som framgår av personens pass eller, om pass saknas, personens uppehållstillståndskort.

När personen anmäler flytt till Sverige kan hen begära att Skatteverket ska registrera ett namn med en annan transkribering (stavning) än den som framgår av personens pass eller uppehållstillståndskort.

Om personen senare vill ändra den registrerade stavningen av namnet i folkbokföringsdatabasen är personen i regel hänvisad till de möjligheter till namnändring som följer av bestämmelserna i personnamnlagen.

Namntraditioner i vissa länder och språkområden

Traditioner och regler för hur en person kan få sitt namn och vilka namnformer som personen kan bära skiljer sig åt mellan länder och språkområden. Här beskrivs i korthet några vanligt förekommande namntraditioner som skiljer sig från den svenska namntraditionen och hur Skatteverket hanterar dem i folkbokföringen.

Genusformer av efternamn

I vissa länder finns maskulina och feminina ändelser på efternamn.

Den som vill ändra genusformen av ett efternamn med utländsk anknytning kan göra det genom en ansökan hos Skatteverket i form av en ändring av efternamn i administrativ ordning (13 § andra stycket 2 PNL).

Danska och norska mellannamn

I Danmark och Norge finns regler som gör det möjligt för personen att behålla ett gammalt familjenamn som ett mellannamn. Rätten till mellannamn enligt dansk och norsk rätt följer andra regler än de som fanns i 1982 års namnlag. Ett danskt eller norskt mellannamn förs som regel vidare från förälder till barn.

För danska och norska medborgare som har hemvist i Sverige gäller personnamnlagen (32 § första stycket PNL). Det innebär att dessa personers barn som föds i Sverige inte kan förvärva mellannamn enligt medborgarskapslandets lag.

I namnärenden med stark internationell prägel kan en persons utländska medborgarskap och starka anknytning till ett annat land få betydelse för bedömningen av om ett namn ska anses lämpligt eller olämpligt som förnamn (prop. 2015/16:180 s. 106). Vid prövning av ett förnamns lämplighet kan Skatteverket alltså ta hänsyn till namnskicket i ett annat land som personen har stark anknytning till. Mot denna bakgrund kan Skatteverket i dessa fall normalt godta att ett danskt eller norskt mellannamn i stället ska registreras som ett förnamn för barnet i folkbokföringen. Detta kan ske om mellannamnet sedan tidigare finns registrerat som förnamn eller mellannamn för en annan familjemedlem antingen i Sverige eller i Danmark eller Norge, t.ex. en förälder eller mor- och farförälder. Detta kan i praktiken innebära att ett danskt eller norskt mellannamn kan godtas och registreras som ett förnamn, även om namnet skulle ha en påtaglig efternamnskaraktär.

Utländska mellannamn

I vissa andra länder förekommer olika namnformer som betecknas som ett ”mellannamn”, d.v.s. ”middle name” eller motsvarande i exempelvis ett utländskt pass.

Om det utländska mellannamnet förvärvas i hemlandet på grunder som liknar de som gäller vid familjerättsliga förvärv av efternamn enligt personnamnlagen registreras mellannamnet vid flytt till Sverige som en del av efternamnet. Det gäller exempelvis danska, norska och filippinska mellannamn. I annat fall registreras det utländska ”mellannamnet” som ett av förnamnen. Exempelvis är ett ”middle name” i USA oftast ett förnamn och ska då registreras som ett förnamn i folkbokföringen.

Spanskspråkig namntradition

Personer från spanskspråkiga länder bär enligt namntraditionen som regel dubbla efternamn. Första delen i namnet kommer vanligtvis från faderns efternamn (det första av faderns namn) och den andra delen från moderns efternamn (det första av moderns namn). Det är endast en del i det dubbla efternamnet som förs vidare mellan generationerna.

Till exempel kan Federico, son till Juan Gonzalez Novarro och Maria Garcia Lopez, bära efternamnet Gonzalez Garcia.

Med vissa variationer finns den spanskspråkiga namntraditionen i följande länder:

• Argentina
• Bolivia
• Chile
• Colombia
• Costa Rica
• Dominikanska republiken
• Ecuador
• El Salvador
• Guatemala
• Honduras
• Kuba
• Mexiko
• Nicaragua
• Paraguay
• Panama
• Peru
• Spanien
• Uruguay
• Venezuela.

Vid tillämpning av personnamnlagen på ett spanskt dubbelt efternamn ska detta betraktas som ett dubbelt efternamn enligt svensk lag.

Exempel: förvärv av dubbelt efternamn vid födelsen

Maria bär efternamnet Sanchez Lopez. Hugo bär efternamnet Rodriguez Navarro. Maria och Hugo får ett barn. Marias och Hugos respektive efternamn är förvärvade i enlighet med spansk namntradition, men namnen anses som dubbla efternamn förvärvade enligt personnamnlagen när personnamnlagen tillämpas. Barnet kan därför vid födelsen exempelvis förvärva det dubbla efternamnet Rodriguez Sanchez med stöd av 4 § andra stycket 3 PNL. Barnet har även andra möjligheter att förvärva efternamn, t.ex. andra kombinationer av föräldrarnas efternamn.

Exempel: förvärv av makens dubbla efternamn

Cristina Morales Gomez gifter sig med Roberto Perez Carrio. Cristinas och Robertos respektive efternamn är förvärvade i enlighet med spansk namntradition. Cristina vill byta till ett dubbelt efternamn som är en kombination av hennes nuvarande efternamn och makens efternamn. Cristina och Roberto anses redan bära var sitt dubbelt efternamn. Enligt personnamnlagen får ett dubbelt efternamn endast bestå av två enkla efternamn. Det innebär att Cristina endast kan välja ett av de två namnen Morales och Gomez att kombinera med ett av makens namn Perez eller Carrio.

Cristina har också möjlighet att byta till makens dubbla efternamn Perez Carrio som ett dubbelt efternamn enligt personnamnlagen. För samtliga alternativ för dubbelt efternamn gäller att namnen kan förenas med eller utan ett bindestreck.

Portugisisk namntradition

Tillämpning av personnamnlagen på ett portugisiskt dubbelt efternamn motsvarar den som gäller för spanskspråkig namntradition. Om exempelvis Ronaldo bär ett portugisiskt dubbelt efternamn och hans maka Lena vill byta till Ronaldos efternamn, registreras Lenas efternamn som ett dubbelt efternamn enligt personnamnlagen.

Till skillnad från spanskspråkig namntradition kan efternamn i portugisiskspråkiga länder bestå av upp till fyra delar. Det gäller, förutom Portugal, även:

• Brasilien
• Angola
• Moçambique
• Kap Verde.

Efternamn enligt portugisisk namntradition eller annan utländsk namntradition som består av tre eller fler namn

Nedanstående beskrivning om portugisiska efternamn som består av fler än två namn gäller även efternamn med ursprung i annan utländsk namntradition.

Personnamnlagens regler om dubbelt efternamn är inte anpassade för efternamn som består av fler än två namn. Enligt Skatteverkets bedömning ska ett portugisiskt efternamn som består av fler än två namn hanteras enligt följande:

En person som bär ett portugisiskt efternamn bestående av fler än två namn kan föra vidare hela detta efternamn till exempelvis ett barn eller en make med stöd av bestämmelserna i personnamnlagen. Efternamnet behandlas då som ett enkelt efternamn trots att det består av flera namn.

Däremot är det inte tillåtet enligt personnamnlagen att bilda ett dubbelt efternamn som består av fler än två namn. Ett portugisiskt efternamn bestående av flera namn kan därför inte ingå som ett av namnen i ett dubbelt efternamn som förvärvas enligt personnamnlagen. Endast ett namn i ett portugisiskt efternamn kan ingå som ett av namnen i ett dubbelt efternamn som förvärvas enligt personnamnlagen.

Utländska namnkedjor

I vissa länder finns en tradition av att använda så kallade namnkedjor. Detta tillämpas exempelvis i Irak och Somalia. Det innebär vanligen att en person bär ett eget namn, sin fars namn och sin farfars namn i nämnd ordning. Ibland bärs dessutom ett familjenamn. I folkbokföringsdatabasen registrerar Skatteverket det sista namnet, d.v.s. farfarsnamnet eller familjenamnet, som efternamn och övriga namn registreras som förnamn.

Det namn i namnkedjan som är registrerat som efternamn i folkbokföringen kan, på samma sätt som andra efternamn, förvärvas av exempelvis barn eller make med stöd av bestämmelserna i personnamnlagen.

Ett barn som föds i Sverige utan att vara medborgare här, men som är medborgare i ett land som tillämpar namnkedjor kan, efter begäran från barnets vårdnadshavare, registreras med ett efternamn enligt en namnkedja. Namnförvärvet sker enligt namntraditionen i barnets medborgarskapsland, och inte enligt personnamnlagen.

Exempel: efternamn för ett nyfött barn vid namnkedja

Ahmed Rashid Mohamed och hans maka Ayla Hamid Ismail vill att deras nyfödda dotter, som är irakisk medborgare, ska heta Hannah Ahmed Rashid, d.v.s. enligt traditionen med namnkedja med Rashid som sista namn (efternamn).

Barnet kan registreras med pappans andra förnamn Rashid som efternamn och Hannah Ahmed som förnamn eftersom hon är irakisk medborgare och Irak tillämpar namnkedjor. Namnförvärvet sker enligt namntraditionen i barnets medborgarskapsland, och inte enligt personnamnlagen.

Kompletterande information

• Ansökan och avgifter.