Skatteverkets beslut om mervärdesskatt omprövas med stöd av bestämmelserna i mervärdesskattelagen eller skatteförfarandelagen. I de fall bestämmelser eller hänvisning saknas ska förvaltningslagens bestämmelser om ändring tillämpas.
En del beslut som rör mervärdesskatt regleras förfarandemässigt i mervärdesskattelagen, inte i skatteförfarandelagen. Omprövning av dessa beslut ska hanteras enligt de bestämmelser som finns i mervärdesskattelagen och inte utifrån bestämmelserna i skatteförfarandelagen.
Ett beslut i en fråga som avser återbetalning av ingående skatt till en utländsk beskattningsbar person som inte är etablerad i något EU-land och inte heller måste ansöka om återbetalning i den form som anges i 26 kap. skatteförfarandelagen ska på begäran av den sökande omprövas, om beslutet har inneburit att ansökan om återbetalning inte helt har bifallits. Det krävs således att beslutet gått den sökande emot, till skillnad från vad som gäller vid omprövning på begäran den enskilda enligt 66 kap. 2 § första stycket 1 skatteförfarandelagen. Detsamma gäller om den sökande begär återbetalning av ytterligare ingående skatt för en period för vilken beslut meddelats (se 20 kap. 3 § ML). För sådana beslut finns således omprövningsbestämmelser i mervärdesskattelagen, skatteförfarandelagens omprövningsbestämmelser ska inte tillämpas.
Omprövningsbestämmelserna i 66 kap. skatteförfarandelagen gäller vid omprövning av fyra olika kategorier av beslut enligt mervärdesskattelagen (20 kap. 2 § första stycket ML):
Läs mer om omprövning av ett beslut enligt skatteförfarandelagen.
Omprövningsbestämmelserna i skatteförfarandelagen gäller dock inte om en beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EU-land har fått en återbetalning på ett bedrägligt eller annars oriktigt sätt (20 kap. 2 § andra stycket ML). I sådana fall ska Skatteverket i stället fatta beslut om att återbetalt belopp ska betalas tillbaka enligt 19 kap. 17 § ML. Sådana återkravsbeslut får verkställas omedelbart (19 kap. 17 § tredje stycket ML). En tidsgräns för återkravsbeslut är satt till fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet betalades ut till den beskattningsbara personen (19 kap. 18 § ML).
För utbetalning på oriktigt sätt till beskattningsbara personer etablerade utanför EU finns motsvarande regler (19 kap. 28-29 §§ ML).
Om det saknas bestämmelser om omprövning i mervärdesskattelagen och det inte heller finns någon hänvisning till skatteförfarandelagen ska Skatteverket i stället fatta beslut om ändring med stöd av förvaltningslagens bestämmelser. Läs mer om ändring av ett beslut enligt förvaltningslagen.
En effekt av att förvaltningslagen ska tillämpas är bl.a. att det inte finns några tidsfrister i förvaltningslagen inom vilka en begäran om ändring ska ha inkommit till Skatteverket. Detsamma gäller om Skatteverket självt tar initiativ till en ändring.
Många beslut om mervärdesskatt fattas med stöd av skatteförfarandelagen. För dessa beslut gäller skatteförfarandelagens bestämmelser om omprövning.
Läs mer om vilka beslut om mervärdesskatt som fattas med stöd av skatteförfarandelagen och om omprövning av beslut enligt skatteförfarandelagen.
Tidsfristen för när en begäran om omprövning av ett beslut enligt skatteförfarandelagen ska ha kommit in beskrivs på sidan Tiden för att begära omprövning.
En begäran om omprövning enligt 20 kap. 3 § ML av beslut om återbetalning av ingående skatt till utländska beskattningsbara personer som inte är etablerade inom EU ska ha kommit in till Skatteverket senast två år efter utgången av det kalenderår som den tidigare ansökan gäller (20 kap. 4 § andra stycket ML).
För återbetalning till bl.a. internationella hjälporganisationer och utländska beskickningar enligt 10 kap. 5-8 §§ mervärdesskattelagen finns en särskild omprövningsfrist om två månader från den dag beslutet gäller fick del av det. I övrigt tillämpas 66 kap. skatteförfarandelagen ( 20 kap. 2 a § ML).
För omprövning enligt skatteförfarandelagen och enligt mervärdesskattelagen ska begäran vara skriftlig (66 kap. 6 § första stycket SFL och 20 kap. 4 § andra stycket ML).
Skatteverket får inte ompröva beslut som har fattats med stöd av skatteförfarandelagen i frågor som har avgjorts av en allmän förvaltningsdomstol (66 kap. 3 § första stycket SFL), s.k. res judicata.
Samma princip gäller en fråga som avser återbetalning av ingående skatt enligt 20 kap. 3 § ML. En sådan fråga får inte omprövas om den har avgjorts av en allmän förvaltningsdomstol (se 20 kap. 4 § första stycket ML).
Någon bestämmelse om res judicata finns inte i förvaltningslagen.