Skattebefrielser i LSE som utgör statligt stöd

Statligt stöd

Vissa skattebefrielser i form av avdrag eller återbetalning i LSE utgör statligt stöd enligt EU-rätten. Stöden ryms inom EU-kommissionens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi (EEAG) samt EU:s gruppundantagsförordningar GBER och FIBER. I LSE finns bestämmelser som föranleds av EU-rättens särskilda regler om statligt stöd. Dessa särskilda regler gäller dels regler om offentliggörande och information på en övergripande webbplats, dels begränsningar till att inte ge statligt stöd till företag som är i ekonomiska svårigheter eller som är föremål för återbetalningskrav för att man fått statligt stöd som bedömts olagligt.

Med anledning av EU-rättens statsstödsregler finns definitioner i 1 kap. 11 a–13 §§ LSE av begreppen stödordning, stödmottagare, företag utan rätt till statligt stöd och uppgifter om stödmottagare.

Stödordning

De skattebefrielser som finns för bränsle och el och som utgör statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget definieras som stödordningar i 1 kap. 11 a § LSE.

I LSE finns totalt 15 stödordningar. Sju av dessa avser enbart skatt på bränsle och sju av dem avser enbart skatt på el. En av stödordningarna, stödordning 8, avser skatt på både bränsle och el. Att en skattebefrielse utgör en stödordning innebär att skattebefrielsen omfattas av EU:s särskilda regler om statligt stöd. Var och en av punkterna 1–15 i 1 kap. 11 a § LSE avser en separat stödordning och kan omfatta flera skattebefrielser.

Stödmottagare

Stödmottagare för skattebefrielse enligt 1 kap. 11 b § LSE är den som

1. förbrukat bränsle för något av de ändamål som avses i 1 kap. 11 a § 1–5 LSE

2. i Sverige producerat motorbränslet eller fört in motorbränslet till Sverige genom införsel från annat EU-land eller import från tredjeland i fall som avses i 1 kap. 11 a § 6 eller 7 LSE

3. förbrukat el eller bränsle för framställning av värme eller kyla som levererats för något av de ändamål som avses i 1 kap. 11 a § 8 LSE

4. förbrukat el för något av de ändamål som avses i 1 kap. 11 a § 9–15 LSE.

Företag utan rätt till statligt stöd

Skattebefrielse som utgör statligt stöd får inte ges till företag utan rätt till statligt stöd. Med företag utan rätt till statligt stöd menas enligt 1 kap. 12 § LSE

• företag i ekonomiska svårigheter
• företag som är föremål för betalningskrav på grund av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden.

Dessa krav gäller vid det tillfälle då stödet anses beviljat. För de aktuella skattestöden bör detta anses inträffa vid den tidpunkt då någon lämnar en skattedeklaration eller ansöker om återbetalning av skatt. Det saknar betydelse om stödmottagaren kommer på obestånd under den tid som förflyter mellan att ansökan om skatteåterbetalning lämnats in och Skatteverket beslutar om återbetalning (jfr prop. 2015/16:159 s. 48 och prop. 2016/17:1 s. 273).

Detta gäller även i de fall då stödmottagaren är någon annan än den skattskyldiga, som kan vara fallet i fråga om skattestöden på biodrivmedelsområdet som administreras genom avdrag (jfr prop. 2015/16:159 s. 44). Detsamma gäller när avdrag görs för skatt på el som förbrukas i vissa verksamheter i de kommuner som avses i 11 kap. 4 § LSE (jfr prop. 2016/17:1 s. 273).

Uppgifter om stödmottagare

När statligt stöd överstiger en viss nivå måste vissa uppgifter offentliggöras på EU-kommissionens webbplats. I LSE finns därför bestämmelser om att företag ska lämna vissa av dessa uppgifter om de fått stöd över vissa beloppsgränser. Dessa beloppsgränser är lägre än de beloppsgränser som gäller för när uppgifter ska offentliggöras på kommissionens webbplats.

I LSE kallas dessa uppgifter för uppgifter om stödmottagare.

Med uppgifter om stödmottagare menas enligt 1 kap. 13 § LSE uppgift om

• vilken typ av företag (inom kategorin små eller medelstora respektive stora) stödmottagaren hör till
• den region där stödmottagande företag är beläget på NUTS 2-nivå
• stödmottagarens verksamhetsområde på Nace-gruppnivå.

Statligt stöd i form av skattebefrielse för bränsle

Flera av de skattebefrielser för bränsle som regleras i LSE omfattas av reglerna om statligt stöd. De bestämmelser som har införts i LSE om stödordningar, stödmottagare, företag utan rätt till statligt stöd och uppgifter om stödmottagare gäller därför i vissa fall vid avdrag och återbetalning av skatt på bränsle.

Vilka stödordningar avser skatt på bränsle?

Av följande tabell framgår vilka skattebefriade användningsändamål avseende bränsle som omfattas av reglerna om statligt stöd. Det gäller de ändamål som anges i 1 kap. 11 a § 1–8 LSE. För respektive bestämmelse framgår den EU-rättsliga statsstödsgrunden. Av tabellen framgår också om skattebefrielsen kan åstadkommas via avdrag eller återbetalning.

Stödordning	Skattebefriade användningsändamål1	Bestämmelse i LSE	EU-rättslig statsstödsgrund	Avdrag	Återbetalning
1	Tillverkningsindustri samt värmeproduktion i kraftvärme­anläggningar inom EU ETS2	6 a kap. 1 § 8 och 11 a	GBER	X	X
2	Annan värmeproduktion inom EU ETS	6 a kap. 1 § 11 b	GBER	X	X
3	Dieselbränsle för drift av skepp och vissa båtar samt vissa fordon inom jordbruk och skogsbruk	6 a kap. 2 a § första stycket 1	GBER	X	X
4	Dieselbränsle för drift av skepp och vissa båtar samt vissa fordon inom vattenbruk	6 a kap. 2 a § första stycket 2	FIBER	X	X
5	Biogas och biogasol som bränsle för uppvärmning	6 a kap. 2 c §	EEAG	X	X
6	Flytande biodrivmedel	7 kap. 3 a och 3 b §§	EEAG	X
7	Biogas och biogasol som motorbränsle	7 kap. 4 §	EEAG	X
8	Framställning av värme eller kyla	9 kap. 5 § (utgör stödordning tillsammans med 9 kap. 5 a §)	GBER		X

¹ De skattebefriade användningsändamålen anges översiktligt i tabellen, för exakt omfattning se respektive bestämmelse i LSE.

² EU:s system för handel med utsläppsrätter

Vem är stödmottagare vid avdrag eller återbetalning av skatt på bränsle?

I de flesta fall är det den som förbrukat bränslet för ett skattebefriat ändamål som är stödmottagare (1 kap. 11 b § 1 och 3 LSE).

För sådan skattebefrielse som ges för flytande biodrivmedel, biogas eller biogasol som motorbränsle är det istället producenten eller den som fört in eller importerat motorbränslet till Sverige som är stödmottagare (1 kap. 11 b § 2 LSE).

Med producent eller importör förstås den aktör som producerar eller importerar det färdiga motorbränslet. Med det färdiga motorbränslet avses t.ex. etanolbränslet E85, biogas som uppgraderats till fordonsgas etc. Det kan också vara den som framställer bensin eller dieselbränsle med en viss andel låginblandat biodrivmedel. Stödmottagare är alltså inte den aktör som producerat eller importerat t.ex. etanol som i ett senare led används för tillverkning av E85 (jfr prop. 2015/16:159 s. 41–42).

För sådan skattebefrielse som ges för förbrukning av bränsle vid framställning av värme eller kyla som levererats för ett skattebefriat ändamål, är det den som förbrukat bränslet som är stödmottagare (1 kap. 11 b § 3 LSE).

Skyldighet för den som gör avdrag för skatt på biodrivmedel att lämna uppgift om avdragets fördelning på stödmottagare

En skattskyldig får göra avdrag enligt 7 kap. 3 a, 3 b och 4 §§ LSE för skatt på den andel av ett motorbränsle som framställts av biomassa endast om uppgift lämnas om avdragets fördelning på stödmottagare (7 kap. 3 c § 3 LSE och 7 kap. 4 § andra stycket 2 LSE).

Stödmottagare för befrielse från skatt på biodrivmedel kan vara någon annan än den som i egenskap av skattskyldig gör avdrag för skatt på den beståndsdel av ett motorbränsle som framställts av biomassa.

För andra stöd på bränsleskatteområdet än de som ges för biodrivmedel är det i samtliga fall där stödet uppkommer genom avdrag i en punktskattedeklaration frågan om en förbrukning av bränsle som gjorts av den skattskyldiga själv. Stödbeloppets storlek är alltså detsamma som det avdraget, vilket innebär att någon särskild fördelning på stödmottagare inte behövs i dessa fall (prop. 2015/16:159 s. 60). För dessa stöd finns det därför inte någon motsvarande uttrycklig reglering i LSE om att uppgift ska lämnas om avdragets fördelning på stödmottagare.

Skyldighet för den som ansöker om återbetalning av skatt på bränsle att lämna uppgifter om stödmottagare

Kraven för uppgiftslämnande vid återbetalning av skatt på bränsle skiljer sig åt beroende på vilken stödordning som är aktuell.

Förbrukning av bränsle för ett skattebefriat ändamål

Den som ansöker om återbetalning av skatt på bränsle enligt 9 kap. 2 § LSE med stöd av 6 a kap. 1 § 8 eller 11 LSE eller med stöd av 6 a kap. 2 a § eller 2 c § LSE, ska lämna uppgifter om stödmottagare för sin verksamhet (9 kap. 2 § andra stycket LSE).

Sökanden ska enligt 15 a § FSE för respektive stödordning ange

• den region på NUTS 2-nivå där företagets huvudsakliga verksamhet bedrivits under den period ansökan avser
• det verksamhetsområde som företaget hör till på Nace-gruppnivå för den huvudsakliga verksamhet som återbetalning av skatt söks för.

Skyldigheten att lämna dessa uppgifter gäller, enligt 9 kap. 2 § andra stycket LSE, enbart om återbetalning söks med belopp som medför att sökandens sammanlagda återbetalning inom stödordningen per kalenderår uppgår till minst

• 15 000 euro i fall som avses i 6 a kap. 2 a § första stycket 2 (vattenbruk)
• 200 000 euro i övriga fall.

Förbrukning av bränsle för framställning av värme eller kyla som levererats för ett skattebefriat ändamål

Den som ansöker om återbetalning av skatt på bränsle enligt 9 kap. 5 § LSE är skyldig att lämna uppgifter om stödmottagare (9 kap. 8 § tredje stycket LSE).

Sökanden ska enligt 15 b § första stycket FSE för respektive stödordning ange

• den region på NUTS 2-nivå där stödmottagaren har förbrukat de bränslen och den el som skattenedsättningen avser
• det verksamhetsområde på Nace-gruppnivå inom vilket stödmottagaren har förbrukat de bränslen och den el som skattenedsättningen avser.

Om bränsle eller el har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden ska uppgifterna avse den region respektive det verksamhetsområde där förbrukningen motsvarar den största andelen av stödmottagarens skattenedsättning. Motsvarande gäller om både bränsle och el har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden (15 b § andra stycket FSE).

Skyldigheten att lämna dessa uppgifter gäller enbart om den sammanlagda nedsättningen inom stödordningen genom återbetalningen överstiger 50 000 euro under kalenderåret (9 kap. 8 § fjärde stycket LSE). Observera att skattebefrielsen enligt 9 kap. 5 § LSE utgör en stödordning tillsammans med skattebefrielsen enligt 9 kap. 5 a § LSE (jfr 1 kap. 11 a § LSE).

Statligt stöd i form av skattebefrielse för el

Flera av de skattebefrielser för el som regleras i LSE omfattas av reglerna om statligt stöd. De bestämmelser som har införts i LSE om stödordningar, stödmottagare, företag utan rätt till statligt stöd och uppgifter om stödmottagare gäller därför i vissa fall vid avdrag och återbetalning av energiskatt på el.

Vilka stödordningar avser skatt på el?

Av följande tabell framgår vilka skattebefriade ändamål avseende el som omfattas av reglerna om statligt stöd. Det gäller de ändamål som anges i 1 kap. 11 a § 8–15 LSE. För respektive bestämmelse framgår den EU-rättsliga statsstödsgrunden. Av tabellen framgår också om skattebefrielsen kan åstadkommas via avdrag eller återbetalning.

Stödordning	Skattebefriade användningsändamål1	Bestämmelse i LSE	EU-rättslig statsstödsgrund	Avdrag	Återbetalning
8	Framställning av värme eller kyla	9 kap 5 och 5 a §§	GBER		X
9	Tillverkningsprocessen i industriell verksamhet	11 kap. 9 § första stycket 6 och 14 §	GBER	X	X
10	Datorhall	11 kap. 9 § första stycket 7 och 15 §	GBER	X	X
11	Vissa kommuner för vissa ändamål	11 kap. 9 § första stycket 8	GBER	X
12	El framställd från förnybara källor	11 kap. 10 §	GBER	X
13	Yrkesmässig jordbruks- och skogsbruksverksamhet	11 kap. 12 §	GBER		X
14	Yrkesmässig vattenbruksverksamhet	11 kap. 12 a §	FIBER		X
15	Landström	11 kap. 12 b §	GBER		X

¹ De skattebefriade användningsändamålen anges översiktligt i tabellen, för exakt omfattning se respektive bestämmelse i LSE.

Vem är stödmottagare vid avdrag eller återbetalning av skatt på el?

Den som förbrukat el för framställning av värme eller kyla som levererats för vissa återbetalningsberättigande ändamål är stödmottagare (1 kap. 11 b § 3 LSE). Även den som har förbrukat el för något av de ändamål som avses i 1 kap. 11 a § 9–15 LSE är stödmottagare (1 kap. 11 b § 4 LSE).

Skyldighet för den som gör avdrag för skatt på el att lämna uppgifter om stödmottagare

Den som yrkar avdrag för skatt på el och enligt 11 kap. 9 § första stycket 6, 7 eller 8 eller enligt 11 kap. 10 § LSE är skyldig att lämna uppgifter om stödmottagare. Den som yrkar avdrag enligt 11 kap. 9 § första stycket 8 LSE måste även lämna uppgift om stödets fördelning mellan stödmottagare (11 kap. 17 § första stycket LSE).

Den som yrkar avdrag ska enligt 15 b § första stycket FSE för respektive stödordning ange

• den region på NUTS 2-nivå där stödmottagaren har förbrukat den el som skattenedsättningen avser
• det verksamhetsområde på Nace-gruppnivå inom vilket stödmottagaren har förbrukat den el som skattenedsättningen avser.

Om bränsle eller el har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden ska uppgifterna avse den region respektive det verksamhetsområde där förbrukningen motsvarar den största andelen av stödmottagarens skattenedsättning. Motsvarande gäller om både bränsle och el har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden (15 b § andra stycket FSE).

För avdrag enligt 11 kap. 10 § LSE gäller skyldigheten att lämna dessa uppgifter gäller enbart om det sammanlagda stödet inom stödordningen för en stödmottagare överstiger 15 000 euro under kalenderåret. För övriga stöd är den gränsen 50 000 euro (11 kap. 17 § andra stycket LSE).

Skyldighet för den som ansöker om återbetalning av skatt på el att lämna uppgifter om stödmottagare

Den som ansöker om återbetalning av skatt på el enligt 9 kap. 5 § eller 5 a § LSE är skyldig att lämna uppgifter om stödmottagare (9 kap. 8 § tredje stycket LSE). Detsamma gäller den som ansöker om återbetalning enligt 11 kap. 12, 12 a, 12 b, 14 eller 15 § LSE (11 kap. 17 § första stycket LSE).

Sökanden ska enligt 15 b § första stycket FSE för respektive stödordning ange

• den region på NUTS 2-nivå där stödmottagaren har förbrukat de bränslen och den el som skattenedsättningen avser
• det verksamhetsområde på Nace-gruppnivå inom vilket stödmottagaren har förbrukat de bränslen eller den el som skattenedsättningen avser.

Om bränsle eller el har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden ska uppgifterna avse den region respektive det verksamhetsområde där förbrukningen motsvarar den största andelen av stödmottagarens skattenedsättning. Motsvarande gäller om både bränsle och el har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden (15 b § andra stycket FSE).

För återbetalning enligt 12 a § LSE gäller skyldigheten att lämna dessa uppgifter endast om det sammanlagda stödet inom stödordningen för en stödmottagare överstiger 15 000 euro under kalenderåret. För övriga stöd är den gränsen 50 000 euro (9 kap. 8 § fjärde stycket LSE och 11 kap. 17 § andra stycket LSE).

Omräkning till svenska kronor

De belopp i euro som anges i LSE ska för varje kalenderår omräknas enligt den kurs i svenska kronor för euro som gällde den första vardagen i oktober året innan och som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (1 kap. 16 § LSE).

Enligt eurons växelkurs den 1 oktober 2021 som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning motsvaras 1 euro av 10,1538 svenska kronor. Detta innebär att för 2022 motsvaras 15 000 euro av 152 307 kronor, 50 000 euro av 507 690 kronor och 200 000 euro av 2 030 760 kronor.