Svensk rätt

Arbete i Sverige

Den som ger ut ersättning för arbete i Sverige ska betala arbetsgivaravgifter (2 kap. 4 § SAL). Den som har avgiftspliktig inkomst ska betala egenavgifter på den inkomsten (3 kap. 2 § SAL).

Begreppet ”arbete i Sverige” är centralt och styr skyldigheten att betala socialavgifter i Sverige. Samma begrepp finns i socialförsäkringsbalken (SFB) och anger vilka som är omfattade av den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen. Skälet till kopplingen mellan socialavgifter och socialförsäkring är att avgifter i princip bara ska betalas på ersättningar eller inkomster som avser arbete i Sverige även om det inte finns någon direkt koppling mellan rätt till förmån och avgiftsuttag.

Socialförsäkringens begrepp ”arbete i Sverige”

Socialförsäkringen är i huvudsak indelad i bosättningsbaserade förmåner respektive arbetsbaserade förmåner. De arbetsbaserade förmånerna är avsedda att täcka inkomstbortfall exempelvis vid sjukdom eller vid ålderspensionering. Sådana förmåner är inkomstrelaterade, t.ex. sjuk- och föräldrapenning och inkomstgrundad ålderspension. De inkomster som påverkar en förmåns storlek kommer direkt eller indirekt från inkomster av anställning eller annat förvärvsarbete. De bosättningsbaserade förmånerna däremot är inte kopplade till tidigare inkomster utan de syftar till att ge ett grundskydd. Det handlar ofta om ersättningar på garantinivå som ges ut även till den som inte har eller har haft några inkomster från förvärvsarbete, t.ex. garantipension och barnbidrag.

Den som förvärvsarbetar i Sverige är försäkrad för den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen (6 kap. 6 § SFB). Det finns inte något krav på medborgarskap eller på att en person måste vara bosatt här för att ha rätt till de arbetsbaserade förmånerna. Det innebär att även den som högst tillfälligt arbetar i Sverige tjänar in exempelvis pensionsrätt i Sverige. Den som ger ut ersättning för det tillfälliga arbetet ska betala arbetsgivaravgifter. Undantag från denna huvudregel finns vid s.k. utsändningsfall. Särskilda regler finns för sjömän och för diplomater.

Med arbete i Sverige menas förvärvsarbete i verksamhet här i landet (6 kap. 2 § SFB). Denna huvudregel gäller vid allt arbete som rent fysiskt utförs i Sverige (prop. 1998/99:119 s. 103). Det gäller allt arbete som utförs av såväl arbetstagare som uppdragstagare och egenföretagare. Det gäller också oberoende av hur varaktigt arbetet är och oberoende av den förvärvsarbetandes medborgarskap och bosättning. Från huvudregeln finns undantag i både utvidgande och inskränkande riktning. Det anses som rimligt att arbete som rent fysiskt inte utförs i Sverige men som ändå har en stark anknytning hit ska omfattas av den arbetsbaserade delen av försäkringen. Omvänt anses det motiverat att från försäkringen göra undantag från visst arbete som utförs här i landet men som har en starkare anknytning till ett annat land än till Sverige.

Lokalanställda

Begreppet lokalanställda brukar användas för personer som anlitas för arbete i det land där de bor eller vistas. Även en person som bor i ett land men som tar ett arbete i ett annat land betecknas som lokalanställd. Personer som tar ett arbete i Sverige kan betecknas som lokalanställd här. Den som ger ut ersättning till den personen ska betala arbetsgivaravgifter i Sverige. Det gäller oavsett om utgivaren är svensk eller utländsk. Om en utgivare i Sverige ger ut ersättning för arbete till någon som anlitas i ett annat land räknas den personen som lokalanställd utomlands och arbetet räknas som arbete utomlands (1 kap. 10 § SAL). Arbetsgivaravgifter ska då inte betalas i Sverige.

Utsändning

Det viktigaste undantaget från huvudregeln om att socialavgifter betalas på ersättningar och inkomster för arbete i Sverige gäller vid utsändning. Arbete för en arbetsgivare som utförs i ett annat land än det där arbetsgivaren bedriver sin verksamhet anses som arbete i Sverige i samma utsträckning som enligt 6 kap. 4 § SFB (1 kap. 8 § SAL). Utsändningsregeln om avgifter hänvisar alltså till bestämmelserna i SFB.

Enlig den hänvisade bestämmelsen i SFB ska arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige anses som arbete här i landet, om arbetstagaren är utsänd av arbetsgivaren och arbetet kan antas vara längst ett år (6 kap. 4 § första stycket SFB). Det betyder att om en svensk arbetsgivare sänder ut en anställd för att arbeta i land som inte är EU/EES-land eller konventionsland ska arbetsgivaren betala alla arbetsgivaravgifter i Sverige om

• avsikten vid utsändningstillfället var att utsändningen skulle pågå under längst ett år
• personen omedelbart före utsändningen var omfattad av den arbetsbaserade försäkringen.

Om utsändningen från början var avsedd att pågå längre än ett år ska arbetsgivaravgifter inte betalas i Sverige under utsändningstiden. Det gäller från utsändningens första dag.

Det finns ingen möjlighet enligt SFB att förlänga en utsändning. Om en utsändning som var avsedd att vara högst ett år, under denna tid förlängs av arbetsgivaren så att utsändningen sammanlagt kommer att pågå längre tid än ett år ska arbetsgivaravgifter inte betalas från och med det datum som förlängningen beslutades.

Om en anställd på grund av oförutsedda omständigheter i samband med att uppdraget ska avslutas, blir kvar något längre än den avtalade utsändningstiden om ett år utan att avtalet omförhandlats, ska arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter för den överskjutande tiden.

Hitsändning från utländsk arbetsgivare

På motsatt sätt gäller att om en utländsk arbetsgivare under motsvarande förhållande sänder ut någon till Sverige för ett arbete som är avsett att pågå under längst ett år räknas det inte som arbete i Sverige (6 kap. 4 § andra stycket SFB). Den utländska arbetsgivaren ska då inte betala arbetsgivaravgifter här (1 kap. 8 § SAL). Om utsändningen är avsedd att pågå längre än ett år blir den utsände personen omfattad av den arbetsbaserade socialförsäkringen redan i samband med att arbetet påbörjas och den utländska arbetsgivaren ska betala arbetsgivaravgifter i Sverige.

Med lagtextens uttryck ”under motsvarande förhållande” torde innebära, för att det ska räknas som en utsändning, att den utsände vid utsändningsögonblicket var omfattad av socialförsäkringen i det land där arbetsgivaren har sin verksamhet. Kammarrätten i Göteborg har uttalat att det inte kunde ses som utsändning när bolag i Tyskland hade sänt anställda direkt från Indien för arbete i Sverige . Personerna skulle i stället betraktas som lokalt anställda här (KRNG 2014-02-05 mål nr 1941—1943-13).

Utsändning från statlig arbetsgivare

Den som sänds ut av en svensk statlig arbetsgivare omfattas av den arbetsbaserade försäkringen under hela utsändningstiden oavsett hur länge den pågår (6 kap. 4 § tredje stycket SFB). Det innebär att den statliga arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgifter i Sverige under hela utsändningstiden.

På motsvarande sätt gäller att om en utländsk statlig arbetsgivare sänder hit någon för arbete kommer arbetet inte att räknas som arbete i Sverige oavsett hur lång tid arbetet ska pågå. Avgifter betalas inte här.

Med svensk statlig arbetsgivare menas myndigheter, inte statliga bolag.

Observera att reglerna för statligt anställda inte gäller för andra offentligt anställda, t.ex. för anställda vid kommuner och regioner (tidigare landsting). Detta är en viktig skillnad mot EU-rätten, enligt vilken alla som är offentligt anställda ska tillhöra försäkringen i arbetsgivaralandet.

Arbete på fartyg

Som arbete i Sverige räknas även arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg (1 kap. 8 § SAL och 6 kap. 3 § SFB). Det innebär att den som ger ut ersättning till sjöman som arbetar ombord på fartyget ska betala arbetsgivaravgifter i Sverige även om sjömannen inte är bosatt i Sverige och även om fartyget inte anlöper svenska hamnar.

Vem som räknas som sjöman anges i 3 § sjömanslagen (1973:282).

Bareboat charter

Reglerna om arbete i Sverige gäller även vid förhållanden som kallas för bareboat charter (6 kap. 3 § SFB). Som arbete i Sverige räknas någon av följande anställningar:

• på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat,
• hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat.

Ändrade regler för fartyg från tredjeland

Observera att bestämmelsen i SFB har ändrats genom tillägg av ett nytt andra stycke (6 kap. 3 § andra stycket SFB). Ändringen har dock ännu inte trätt i kraft utan gör det den dag regeringen bestämmer. Ändringen innebär en utvidgning av socialförsäkringsskyddet för sjömän som är bosatta i Sverige. Om de arbetar på fartyg från tredjeland ska arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter i Sverige för dem. Syftet med ändringen är att alla sjömän som bor på en medlemsstats territorium ska ha ett socialförsäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det som landbaserad personal i det landet har (prop. 2011/12:35 s. 48).

De ändrade reglerna ska dock inte tillämpas på fartyg som går i inre fart. Med det menas exempelvis fart på insjöar, i hamnar och inomskärs vid kusterna (3 § sjömanslagen). De gäller inte heller vid arbete på fiskefartyg eller s.k. traditionsfartyg (6 kap. 3 § tredje stycket SFB). Med traditionsfartyg menas fartyg som t.ex. är av kulturhistoriskt värde eller som är byggda på ett sådant sätt att traditionella färdigheter och traditionellt sjömanskap uppmuntrats och främjats (prop. 2011/12:35 s. 26).

Diplomater

Arbete som utförs av personer som tillhör en annan stats beskickning eller karriärkonsulat anses som arbete i Sverige endast om det inte strider mot bestämmelserna om immunitet och privilegier (1 kap. 9 § SAL). Bestämmelser om immunitet och privilegier finns i de konventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare. Det innebär att arbetsgivaravgifter inte ska betalas i Sverige på ersättningar till den diplomatiska personalen eller till diplomaters privattjänare som inte är bosatta här.

Övrig lokalanställd personal på en beskickning här i landet anses arbeta i Sverige varför beskickningen ska betala arbetsgivaravgifter här. Personalen är omfattad av den arbetsbaserade socialförsäkringen (6 kap. 5 § första stycket SFB). Se också prop. 1998/99:119 s.130 ff).

Arbete åt internationella organisationer

I vissa fall kan personer som arbetar i Sverige för internationella organisationer vara undantagna från den svenska socialförsäkringen varför arbetsgivaravgifter inte ska betalas för dem (1 kap. 9 § andra stycket SAL respektive 6 kap. 5 § andra stycket SFB). Det gäller bl.a. för olika FN-organ, Europarådet och OECD. Vilka olika internationella organisationer som kan vara omfattade av immunitet och privilegier finns uppräknade i bilaga till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Arbetsgivarens underrättelseskyldighet vid tredjelandsmedborgares arbete

När en medborgare från ett land som inte är medlem i EU, EES-stat eller Schweiz (tredjelandsmedborgare) anställs eller sänds hit för att arbeta, är arbetsgivaren skyldig att underrätta Skatteverket (7 kap. 1 b § utlänningsförordningen). Både svenska och utländska arbetsgivare omfattas av underrättelseskyldigheten. Det gäller även utländska företag som saknar fast driftställe i Sverige.

Någon begränsning för att lämna underrättelse när det gäller uppdragets längd eller behov av tillstånd finns inte. Underrättelse ska lämnas även om tredjelandsmedborgaren anställs för att sändas ut för arbete i annat land. Det är den arbetsgivare som den anställde har sitt anställningsavtal med som ska underrätta Skatteverket om anställningen. Vem som betalar ut lönen under den tid som personen arbetar i Sverige är av underordnad betydelse.

Underrättelsen som görs på ett fastställt formulär, ska ha kommit in till Skatteverket senast den 12:e i månaden efter det att anställningen påbörjades eller vid utsändning senast den 12:e i månaden efter det att personen påbörjade sitt arbete i Sverige (SKVFS 2013:7).

Den som anställer en tredjelandsmedborgare ska, innan anställningen påbörjas, kontrollera att denne har giltigt uppehållstillstånd eller motsvarande handling samt spara en kopia av denna under anställningstiden och under minst 12 månader efter att anställningen upphört.

Om personen saknar tillstånd för att arbeta i Sverige anser Skatteverket att ansökan om skatteregistrering för A-skatt eller beslut om särskild inkomstskatteredovisning ska avslås. Om det i efterhand visar sig att personen arbetat i Sverige trots att tillstånd saknas och har haft inkomst av tjänst är inkomsten skattepliktig antingen enligt reglerna IL eller SINK.

Kompletterande information

• Hur diplomater och personer som arbetar åt internationella organisationer ska beskattas, se sidan lagen om immunitet och privilegier