Byggregeln

Bygg-, anläggnings- och installationsverksamhet

Till skillnad från OECD:s modellavtal finns det i IL ingen särskild regel för bygg- och anläggningsverksamhet. I stället är ”plats för byggnads-, anläggnings- och installationsverksamhet” med i exempellistan på vad som särskilt ska innefattas i uttrycket fast driftställe (2 kap 29 § andra stycket IL). Kriterierna i huvudregeln ska alltid vara uppfyllda för att ett fast driftställe ska uppkomma på sådan plats.

Bestämmelserna om fast driftställe har utformats med OECD:s modellavtal som förebild (prop. 1986/87:30 s. 42 och prop. 1999/2000:2 del 2 s. 46). Modellavtalet med kommentarer kan därmed ge ledning vid tolkningen av bestämmelserna även vad gäller bygg-, anläggnings- och installations­verksamheter (se även HFD 2019 ref 36). Exempelvis ska en anlitad underentreprenörs projekttid räknas in i huvudentreprenörens projekt. För en underentreprenörs del av ett projekt beräknas projekttiden självständigt för denne.

Krav på tid för pågående arbete

I OECD:s modellavtal föreskrivs att entreprenadarbete ska pågå minst tolv månader för att betraktas som ett fast driftställe (OECD:s modellavtal artikel 5 punkt 3). I de svenska skatteavtalen varierar tidskravet från sex till tolv månader och i vissa avtal saknas tidsgräns. Att platsen ska vara stadigvarande enligt IL betyder dock att bygg-, anläggnings- och installationsverksamhet, eller entreprenad normalt ska sträcka sig över sex månader.

Fastighet som är lagertillgång

Fastighet som är lagertillgång i näringsverksamhet har uttryckligen tillförts den svenska definitionen av fast driftställe (2 kap. 29 § andra stycket åttonde strecksatsen IL). Bestämmelsen infördes för att Sverige vill kunna beskatta inkomst av tomtrörelse och annan verksamhet där fast egendom utgör omsättningstillgång men där verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att det saknas fast driftställe enligt definitionen i modellavtalet (prop. 1986/87:30 s. 42). Se även RÅ 1991 not. 228.