En politiker kan få vissa avdrag för kostnader i samband med sitt uppdrag.
Den som ställer upp som kandidat i ett val där man kan få ett arvoderat uppdrag, t.ex. till riksdagen eller Europaparlamentet, och har utgifter för sin valkampanj kan få avdrag för dessa i följande fall:
Avdrag medges för utgifter för resor, trycksaker, annonsering och liknande i samband med kampanjen.
Avdrag medges inte om man inte redan är invald och inte heller får några skattepliktiga kampanjbidrag. Utgifterna anses då som kostnader för att söka nytt arbete, vilka är avdragsgilla endast i undantagsfall.
En politiker har rätt till avdrag för avgifter till riksdagsgruppen eller till lokala och regionala partikanslier.
För att avgiften ska vara avdragsgill är det den enskilda politikern som ska visa att avgiften är ersättning för tjänster som har utförts åt politikern i egenskap av förtroendevald. Ett intyg eller liknande bör kunna uppvisas som innehåller uppgifter om beloppets storlek och vilka konkreta tjänster som politikern har fått hjälp med.
En riksdagsledamot fick avdrag eftersom utgiften betraktades som ersättning för sekreterarhjälp, utskrifter av motioner med mera i samband med uppdraget, och inte hade karaktär av en medlemsavgift (RÅ 1965 ref. 5).
Även landstingsledamöter och kommunala förtroendepersoner har fått avdrag för motsvarande kostnader (RÅ 1973 ref. 31 I–III).
Däremot har avdrag vägrats när politikern inte har visat att avgiften har varit ersättning för kostnader i samband med uppdragen (RÅ 1973 ref. 31 IV och V).
En riksdagsledamots resekostnader under valrörelsen och i det partipolitiska arbetet har ansetts avdragsgilla (RÅ 1986 ref. 130). Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det ingår i en riksdagsledamots arbetsuppgifter att även hålla kontakt med väljarna i den egna valkretsen och att delta i det partipolitiska arbetet.
En kommunal förtroendeman, som inte hade fått några särskilda kostnadsersättningar, fick avdrag för telefonkostnader och portokostnader till den del dessa haft direkt samband med förtroendeuppdragen (RÅ 1984 1:34).
Det kan förekomma att en förtroendevald politiker betalar s.k. partiskatt till sitt politiska parti. Partiskatten tas ut dels för att utjämna inkomstskillnader, dels som ett tillskott till partiet. Personliga bidrag till partier eller andra sammanslutningar är privata levnadskostnader som inte är avdragsgilla.