Internprissättning är de priser och andra villkor som avtalas mellan närstående företag vid gränsöverskridande transaktioner. I enlighet med den s.k. armlängdsprincipen ska dessa priser och villkor överensstämma med vad oberoende företag skulle ha avtalat.
Med internprissättning avses de priser som avtalas mellan närstående företag vid gränsöverskridande transaktioner. I Sverige används även det engelska uttrycket ”transfer pricing”, eller bara ”TP” som är den vedertagna förkortningen.
Internpriserna har stor betydelse både för företag och för skattemyndigheter eftersom de påverkar intäkter och kostnader och därmed det beskattningsbara resultatet hos företagen i de stater där verksamheten bedrivs. Området internprissättning har fått allt större uppmärksamhet under de senaste decennierna, i takt med att företagens verksamhet blir mer och mer gränsöverskridande. Det finns uppskattningar att nära 80 procent av världshandeln idag sker mellan företag i intressegemenskap.
Enligt det internationellt vedertagna synsättet innebär armlängdsprincipen att priser och andra villkor vid gränsöverskridande koncerninterna transaktioner ska överensstämma med de priser och villkor som skulle ha avtalats i motsvarande situation mellan oberoende företag. I svensk intern rätt kommer armlängdsprincipen till uttryck i den s.k. korrigeringsregeln.
Armlängdsprincipen är en internationellt etablerad princip som införlivats i många staters interna rätt. Eftersom internprissättning handlar om just prissättning vid gränsöverskridande transaktioner kan flera staters lagstiftning vara tillämplig på en transaktion. För att inkomsterna inte ska bli dubbelbeskattade är det viktigt att staterna har en samstämmig syn på armlängdsprincipen och dess innebörd.
För att öka möjligheterna för sådan samstämmighet har OECD tagit fram riktlinjer som är tänkta att fungera som vägledning för företag och skattemyndigheter när de tillämpar armlängdsprincipen. Dessa riktlinjer heter ”OECD Transfer Pricing Guidelines for Multinational Enterprises and Tax Administrations” men benämns ofta bara ”OECD:s riktlinjer” eller ”riktlinjerna”.
Korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL innehåller endast en övergripande bestämmelse och den praxis som finns från Högsta förvaltningsdomstolen är begränsad. Skatteverket tillämpar därför i stor utsträckning OECD:s riktlinjer i sitt arbete när det gäller internprissättning.