Det säljande företaget beskattas inte för den ersättning som utgått vid en verksamhetsavyttring som uppfyller alla villkor för undantag från omedelbar beskattning.
Den ersättning som det säljande företaget får vid en verksamhetsavyttring som uppfyller villkoren för undantag från omedelbar beskattning i 38 kap. 6–8 §§ IL, ska inte tas upp till beskattning, utan det köpande företaget träder i princip in i det säljande företagets skattemässiga situation (38 kap. 9–18 §§ IL).
För kapitaltillgångar gäller att det säljande företaget inte ska ta upp någon kapitalvinst och inte heller får göra något avdrag för någon kapitalförlust vid verksamhetsavyttringen (38 kap. 11 § IL). Kapitaltillgångar i näringsverksamhet definieras i 25 kap. 3 § IL.
När en näringsfastighet som är en kapitaltillgång eller en näringsbostadsrätt ingår i verksamhetsavyttringen, ska värdeminskningsavdrag och avdrag för förbättrande reparationer och underhåll m.m. inte återföras till beskattning hos det säljande företaget (38 kap. 12 § IL).
För andra tillgångar än kapitaltillgångar, t.ex. lager och inventarier, gäller att det säljande företaget anses ha avyttrat tillgångarna för deras skattemässiga värden (38 kap. 10 § IL). Någon vinst eller förlust uppstår därmed inte hos det säljande företaget i samband med verksamhetsavyttringen.
Vad som avses med skattemässigt värde framgår av 2 kap. 31 § IL och 2 kap. 33 § IL.
Om endast en del av det säljande företagets totala innehav av inventarier och andra sådana tillgångar avyttras genom verksamhetsavyttringen, får man uppskatta det skattemässiga värdet. Här avses de tillgångar som omfattas av reglerna om värdeminskningsavdrag enligt 18 kap. IL. Av 38 kap. 10 § andra stycket IL framgår att ”en skälig del av hela det skattemässiga värdet” får tas upp som intäkt. Enligt förarbeten kan i sådana fall interna avskrivningsplaner komma till användning. I förarbetena anges även att det skattemässiga värdet av en tillgång kan uppskattas med ledning av anskaffningsvärdet, av tillämpade avskrivningssatser för olika beskattningsår och av tiden för innehavet av tillgången (prop. 1998/99:15 s. 290).
När en fastighet som är en lagertillgång hos det säljande företaget ingår i en verksamhetsavyttring ska de värdeminskningsavdrag samt avdrag för reparation och underhåll som medgivits skattemässigt, men inte i bokföringen, återföras till beskattning hos det säljande företaget (jfr 38 kap. 12 § IL och 26 kap. 12 § IL). På det sättet förhindrar man att en del av anskaffningsvärdet dras av dubbelt, dels som anskaffningsvärde för lagertillgången, dels som skattemässigt avdrag som inte bokförts.
Periodiseringsfonder och ersättningsfonder hos det säljande företaget ska övertas av det köpande företaget – om både det säljande och det köpande företaget begär det. Om fonderna övertas ska det köpande företaget anses ha gjort avsättningarna till fonderna och fått avdragen för avsättningarna för de beskattningsår avdragen faktiskt hänför sig till (38 kap. 15 § IL).
Om verksamhetsavyttringen bara omfattar en del av det säljande företagets tillgångar, får högst en så stor andel av fonderna tas över som motsvaras av avyttringen, d.v.s. förhållandet mellan de skattemässiga värdena på avyttrade tillgångar och motsvarande värden på samtliga tillgångar hos det säljande företaget vid tidpunkten för verksamhetsavyttringen (38 kap. 15 § andra stycket IL).
Vad som avses med skattemässigt värde framgår av 2 kap. 31–33 §§ IL.
Reserveringar för framtida utgifter får föras över, om det köpande företaget tar över ansvaret för förpliktelserna som ligger till grund för reserveringarna hos det säljande företaget och de är hänförliga till den verksamhetsgren som avyttras. För att reserveringarna ska kunna tas över måste båda företagen begära det (38 kap. 16 § IL). Det blir då det köpande företaget som ska återföra avdragen för framtida utgifter.
Det säljande företaget kan inte överlåta rätten till avdrag för underskott, kvarstående kapitalförluster och negativa räntenetton till det köpande företaget (38 kap. 17 § IL).
De andelar som det säljande företaget får i ersättning ska anses anskaffade för nettovärdet av den avyttrade verksamheten eller verksamhetsgrenen. Med nettovärde menas skillnaden mellan de skattemässiga värdena på tillgångarna och de värden på skulderna och förpliktelserna som gäller vid beskattningen (38 kap. 13 § IL).
När man beräknar nettovärdet, d.v.s. anskaffningsvärdet för de mottagna andelarna ska, enligt Skatteverkets uppfattning, en periodiseringsfond eller en ersättningsfond inte ses som en skuld eller förpliktelse som ska minska nettovärdet. Detsamma gäller den latenta skatt som avser dessa fonder. Enligt vissa förarbetsuttalanden skulle en latent skatt på dessa fondavsättningar kunna ses som en förpliktelse, men Skatteverkets uppfattning är att uttalandena i förarbetena endast tar sikte på att den latenta skatten ska beaktas vid den generella bedömningen av om ersättningen är marknadsmässig enligt 38 kap. 2 § 2 IL (prop. 1998/1999:15 s. 291).
När reglerna i 38 kap. IL om skattemässig kontinuitet och anskaffningsutgift för mottagna andelar inte blir tillämpliga eftersom köparen av näringsverksamheten eller verksamhetsgrenen inte är skattskyldig i Sverige, kommer transaktionen att följa allmänna regler för byten. Säljarens mottagna andelar anses därmed anskaffade för ett belopp som motsvarar den avyttrade verksamhetens marknadsvärde (RÅ 2002 ref. 101).