Här får du information om vad riktvärdet för åkermark omfattar samt hur du beräknar det.
Riktvärdet för åkermark ska utgöra värdet per värderingsenhet åkermark (13 kap. 1 § FTL). Följande egenskaper (värdefaktorer) hos åkermark ska alltid bestämmas:
Värdefaktorerna beskaffenhet och dränering ska dessutom klassindelas.
Med värdefaktorn storlek avses åkermarkens areal (13 kap. 3 § FTL). Åkermarken mäts i hela hektar (20 kap. 5 § FTL). Man gör ingen klassindelning av åkermarkens storlek (7 kap. 3 § FTL).
Med beskaffenhet avses åkermarkens produktionsförmåga och brukningsförhållanden (13 kap. 3 § FTL).
Åkermarkens produktionsförmåga bör bedömas utifrån markens naturliga förutsättningar för odling av kulturväxter.
Åkermarkens brukningsförhållanden bör i allt väsentligt anses bero på åkermarkens läge i förhållande till större sammanhängande åkermark, samt dess inre arrondering, d.v.s. fältstorlek, fältform och förekomst av brukningshinder. När man bestämmer brukningsförhållandena bör man väga samman alla dessa förhållanden.
Med fältform avses fältens lutning och fältsidornas sträckningar. Med brukningshinder avses endast smärre brukningshinder. Större brukningshinder beaktar man när man bestämmer fältformen (SKV A 2022:18).
För värdefaktorn beskaffenhet ska det finnas tre eller fem klasser, där mittklassen motsvarar den genomsnittliga beskaffenheten inom värdeområdet (13 kap. 3 § FTL).
Värdefaktorn beskaffenhet indelas enligt 1 kap. 17 § FTF och bilaga 4 i förordningen i fem beskaffenhetsklasser.
I tabellen visas klassindelningsgrunderna för de fem beskaffenhetsklasserna (1 § SKVFS 2022:5).
Klass |
Indelningsgrund |
1 |
Åkermark vars produktionsförmåga är mycket bättre än (mer än 30 procent över) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är normala för området. |
2 |
Åkermark vars produktionsförmåga är bättre än (minst 10 procent men högst 30 procent över) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är normala för området. |
3 |
Åkermark vars produktionsförmåga är normal (avviker mindre än 10 procent från den genomsnittliga produktionsförmågan) inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är normala för området. |
4 |
Åkermark vars produktionsförmåga är sämre än (minst 10 procent men högst 30 procent under) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är normala för området. |
5 |
Åkermark vars produktionsförmåga är mycket sämre än (mer än 30 procent under) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är normala för området. |
När man bedömer åkermarkens produktionsförmåga förutsätter man i samtliga beskaffenhetsklasser att åkermarken tillhör dräneringsklass 1.
Om brukningsförhållandena för åkermarken är väsentligt bättre än vad som är normalt inom värdeområdet, ska beskaffenhetsklassen höjas med ett steg. Är brukningsförhållandena väsentligt sämre än vad som är normalt inom värdeområdet ska beskaffenhetsklassen sänkas med ett steg (1 § SKVFS 2022:5).
Bedömningen av vilken beskaffenhetsklass åkermark ska anses tillhöra bör utgå från
Om brukningsförhållandena avviker väsentligt från vad som är normalt inom värdeområdet, bör man kunna jämka beskaffenhetsklassen. För att en avvikelse ska anses väsentlig bör den beräknas föranleda en ökning eller minskning av kostnaderna för produktionen om minst 20 procent (SKV A 2022:18).
Bedömningen av den genomsnittliga produktionsförmågan för åkermark kan ske med ledning av statistiken över de olika skördeskadeområdenas avkastning. Denna statistik finns hos länsstyrelserna.
Klassindelningen som föreskrivs innebär att det inte finns några förutsättningar för att jämka eller justera i det fall brukningsförhållandena i klass 1 och 5 är bättre eller sämre än vad som är normalt för området.
För mark med energiskog bör beskaffenhetsklassen vara 5 (SKV A 2022:18).
Om det finns ett permanent vilthägn på ett markområde torde detta normalt medföra att den inhägnade marken inte indelas som åkermark utan i stället som betesmark, produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner eller skogligt impediment. Om vilthägnet är omfattande kan det finnas anledning att indela området inom viltstängslet som en särskild värderingsenhet, se Markanläggningar på sidan Värderingsenhet.
Med dränering avses åkermarkens dräneringsförhållanden.
För värdefaktorn dränering ska det finnas två klasser (13 kap. 3 § FTL).
Värdefaktorn dränering indelas enligt J-tabellerna (bilaga 4 till FTF) i två klasser.
Tabellen visar vilka indelningsgrunder som ska gälla för de två dräneringsklasserna (2 § SKVFS 2022:5).
Klass |
Indelningsgrund (funktion) |
1 |
Åkermark som är tillfredsställande dränerad. |
2 |
Åkermark som inte är tillfredsställande dränerad. |
Åkermarken bör indelas i dräneringsklass 1 om dräneringen är tillfredsställande.
Åkermarken bör indelas i dräneringsklass 2 om dräneringsförhållandena medför att markens produktionsförmåga är kraftigt reducerad och bristerna i dräneringen inte kan åtgärdas på ett enkelt sätt (SKV A 2022:18). Exempel på brister som inte enkelt kan åtgärdas är: packningsskador som inte kan åtgärdas genom normal jordbearbetning, brister i täckdikningen som inte kan åtgärdas genom underhåll, förhöjda vattennivåer i huvudavvattningen (öppna och rörlagda diken och kanaler, fördjupade vattendrag och invallningsanläggningar) som inte kan åtgärdas genom normalt underhåll samt förhöjda vattennivåer i vattendrag och sjöar nedströms.
Vid bestämmande av funktion bör det förutsättas att åkermarkens dränering fungerar såväl under längre tid som att den behöver förnyas inom den närmaste tioårsperioden. Planerade underhållsåtgärder bör därför inte föranleda ändrad klassindelning (prop. 2019/20:196 sid. 25).
För mark med energiskog bör dräneringsklassen anges till 2 (SKV A 2022:18).
För en värderingsenhet åkermark beräknar man riktvärdet genom att multiplicera det relativa hektarvärdet enligt tillämplig J-tabell med den J-faktor som är rekommenderad för värdeområdet och därefter med värderingsenhetens areal. Följande formel föreskrivs i 1 kap. 18 § FTF:
R = N x Fj x A
R |
Riktvärdet |
N |
J-nivåfaktorn för värdeområdet |
Fj |
Det relativa hektarvärdet enligt J-tabell vid tillämplig beskaffenhet och dränering för åkermark |
A |
Areal i hektar av värderingsenheten |
Samfälld åkermark värderas på samma sätt som samfälld produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner.
Arealen av varje värderingsenhet åkermark ska redovisas i hela hektar. Areal som understiger 0,5 ha ska inte redovisas särskilt (20 kap. 5 § FTL).