Från och med den 1 februari 2020 är brittiska medborgare inte längre EU-medborgare. Brittiska medborgare och deras familjemedlemmar kan därmed inte längre vistas i Sverige direkt med stöd av bestämmelserna om uppehållsrätt. Personer som vistades i Sverige med uppehållsrätt senast den 31 december 2020 kan dock ha rätt till fortsatt vistelse i landet om de beviljas så kallad uppehållsstatus.
Brittiska medborgare och deras familjemedlemmar som inte uppfyller kraven för uppehållsstatus behöver i regel uppehållstillstånd för att ha rätt att vistas i Sverige.
Nytt: 2022-12-08
Sidan har skrivits om för att bl.a. tydliggöra vilka villkor som ska vara uppfyllda för att en person som har beviljats uppehållsstatus ska kunna folkbokföras i Sverige, samt i vilka situationer uppehållsstatus upphör att gälla. Läs därför särskilt avsnitten
Den 1 februari 2020 trädde avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (2019/C 384 I/01), utträdesavtalet, i kraft. Storbritannien är sedan detta datum inte längre en medlemsstat i EU.
Från utträdesavtalets ikraftträdande till och med den 31 december 2020 gällde en övergångsperiod (artikel 126). Under övergångsperioden var EU-rätten, med några undantag, i sin helhet tillämplig på Storbritannien på samma sätt som före utträdet (prop. 2019/20:178 s. 16).
Storbritanniens utträde ur EU, brexit, innebär att landet från och med den 1 februari 2020 ses som ett land utanför EU. EU-domstolen har i sitt avgörande C-673/20 förtydligat att detta bl.a. innebär att brittiska medborgare inte längre är unionsmedborgare och därmed har förlorat de rättigheter som är förknippade med unionsmedborgarskap.
Brittiska medborgare och deras familjemedlemmar som vistades i Sverige med uppehållsrätt före övergångsperiodens utgång, dvs. senast den 31 december 2020, kan dock ha rätt till fortsatt vistelse om de ansöker om och beviljas uppehållsstatus samt uppfyller krav för uppehållsrätt.
Utträdesavtalets andra del (artiklarna 9-39) innehåller bestämmelser som syftar till att skydda de medborgare som särskilt berörs av utträdet, bl.a. brittiska medborgare som vistades i en EU-medlemsstat med stöd av unionsrätten vid övergångsperiodens utgång (prop. 2019/20:178 s. 15).
Enligt artikel 18 i utträdesavtalet kan varje medlemsstat införa krav på att berörda personer måste ansöka om en ny s.k. uppehållsstatus för att kunna åberopa bl.a. bestämmelserna om rätt att fortsatt uppehålla sig i värdstaten (artikel 13) och en uppehållshandling som styrker denna status. Sverige har valt att införa ett sådant krav genom bestämmelser i utlänningslagen och utlänningsförordningen. Detta innebär bl.a. att brittiska medborgare och deras familjemedlemmar måste ansöka om uppehållsstatus hos Migrationsverket för att ha laglig rätt att vistas här i landet med stöd av utträdesavtalet (3 b kap. 3 § UtlL och prop. 2019/20:178 s. 34).
Att ha beviljats uppehållsstatus innebär inte en ovillkorlig rätt att vistas i Sverige, utan villkoren för uppehållsrätt enligt rörlighetsdirektivet gäller fortfarande. Uppehållsstatusen gäller enligt artikel 39 i utträdesavtalet livet ut, förutsatt att villkoren i utträdesavtalet är uppfyllda. Detta framgår bl.a. av artikel 13 i utträdesavtalet (prop. 2019/20:178 s. 34). Uppehållsrätten för brittiska medborgare ska som regel bedömas på samma sätt som för EES-medborgare (prop. 2019/20:178 s. 26).
I artikel 10 i utträdesavtalet anges den personkrets som omfattas av rättigheterna i utträdesavtalet, bl.a. rätten till fortsatt laglig vistelse efter Storbritanniens utträde ur EU. Till denna grupp hör bland annat brittiska medborgare som vistades i en EU-medlemsstat med uppehållsrätt senast den 31 december 2020 och deras familjemedlemmar om vissa förutsättningar är uppfyllda.
Det är som utgångspunkt endast personer som har uppehållit sig i Sverige med uppehållsrätt före övergångsperiodens utgång, senast den 31 december 2020, som har rätt att åberopa bestämmelserna i utträdesavtalet. Personer som flyttar till Sverige efter detta datum har normalt inte rätt att åberopa utträdesavtalets bestämmelser om fortsatt rätt till laglig vistelse. Undantag gäller för personer som är i s.k. direkt släktskap med en brittisk medborgare som tillhör personkretsen i artikel 10.
Brittiska medborgare och deras familjemedlemmar som flyttat till Sverige efter den 31 december 2020 behöver normalt ett uppehållstillstånd för att ha rätt att vistas i landet, i likhet med andra tredjelandsmedborgare. Följande grupper kan dock ha rätt att vistas i Sverige med stöd av bestämmelserna i utträdesavtalet
Med personer i direkt släktskap avses bland annat vissa släktingar i rakt upp- eller nedstigande led till en brittisk medborgare med uppehållstatus i Sverige.
Med släktingar i rakt upp- eller nedstigande led avses försörjningsberoende föräldrar och barn som är under 21 år eller är försörjningsberoende (art 2.2 c och d rörlighetsdirektivet, samt Kommissionens vägledning 2020/C 173/01 avsnitt 1.2.3.2).
Även makar, registrerad partner och sambor är sådana familjemedlemmar som är så närstående att de anses vara i direkt släktskap. Att make och registrerad partner omfattas av begreppet ”direkt släktskap” framgår av Kommissionens vägledning 2020/C 173/01 avsnitt 1.2.3.2. Regeringen har bedömt att den svenska språkversionen av artikel 10.1 e ii är en felöversättning och att begreppet är avsett att ha en något vidare innebörd än i den svenska språkversionen (prop. 2019/20:178 s. 17). Vidare är de svenska bestämmelserna om uppehållsrätt i vissa avseenden mer förmånliga än bestämmelserna i rörlighetsdirektivet, bl.a. i fråga om att tillerkänna uppehållsrätt till sambor. Regeringen har uttalat att eftersom dessa familjemedlemmar i svensk rätt tillerkänns uppehållsrätt bör de, vid tillämpningen av utträdesavtalet, behandlas på samma sätt som de familjemedlemmar som anges i artikel 2.2 i rörlighetsdirektivet (prop. 2019/20:178 s. 26). Mot denna bakgrund bedömer Skatteverket att även sambor är sådana familjemedlemmar som ska anses vara i direkt släktskap med en brittisk medborgare och alltså kunna omfattas av bestämmelsen i artikel 10.1 e ii utträdesavtalet.
Släktskapet ska ha existerat vid övergångsperiodens utgång (den 31 december 2020) och ska fortsatt existera vid den tidpunkt som familjemedlemmen gör gällande uppehållsrätt enligt utträdesavtalet. Exempelvis behöver en make ha varit gift med den brittiska medborgaren den 31 december 2020 och fortsatt vara det när hen flyttar till Sverige och gör gällande uppehållsrätt enligt utträdesavtalet (se Kommissionens vägledning 2020/C 173/01 avsnitt 1.2.3.2).
Brittiska medborgare och deras familjemedlemmar som uppehåller sig i Sverige i enlighet med villkoren i utträdesavtalet ska ansöka om uppehållsstatus hos Migrationsverket (3 b kap. 3 § UtlL). Migrationsverket ska utfärda ett intyg om att en sådan ansökan har lämnats in (3 b kap. 2 § UtlF). Till den som beviljas uppehållsstatus utfärdar Migrationsverket ett bevis om detta (3 b kap. 3 § UtlF). Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/1114 innebär att bevis om uppehållsstatus ska utfärdas i samma format som uppehållstillståndskort (prop. 2019/20:178 s. 37). Migrationsverkets bevis om uppehållsstatus utgörs därför av ett uppehållstillståndskort med en anmärkning om att ”uppehållstillståndet är grundat på uppehållsrätt enligt artikel 18.1”.
Uppehållsstatus enligt utträdesavtalet motsvarar inte ett uppehållstillstånd, som under den tid det är giltigt innebär en laglig rätt att vistas i Sverige utan några krav på att ytterligare villkor ska vara uppfyllda. För att ha rätt att vistas i värdstaten för den som har beviljats uppehållsstatus krävs – på samma sätt som gäller för EES-medborgare – att villkoren för uppehållsrätt är uppfyllda. Uppehållsstatus innebär alltså en nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning för att ha rätt att vistas i Sverige för den berörda gruppen (prop. 2019/20:178 s. 35).
Uppehållsstatus är därmed en rättslig förutsättning för att brittiska medborgare och deras familjemedlemmar ska kunna göra gällande rättigheter såsom uppehållsrätt enligt bestämmelserna i utträdesavtalet (prop. 2019/20:178 s. 58).
Det finns inte några uttryckliga bestämmelser i utträdesavtalet om i vilka situationer en uppehållsstatus kan återkallas eller annars upphör att gälla. I artikel 39 i utträdesavtalet anges dock att de personer som omfattas ska åtnjuta de rättigheter som föreskrivs livet ut, såvida de inte upphör att uppfylla de villkor som anges (prop. 2019/20:178 s. 58). Enligt bestämmelserna i utlänningslagen upphör uppehållsstatus att gälla för en utlänning som avvisas eller utvisas från Sverige (3 b kap. 5 § UtlL). En person som utvisas eller avvisas bör därmed inte på nytt kunna åberopa rättigheter enligt utträdesavtalet. En person som har beviljats uppehållsstatus och som tillfälligt förlorat sin uppehållsrätt kan däremot fortsatt ha uppehållsrätt i Sverige om han eller hon åter uppfyller villkoren för det (prop. 2019/20:178 s. 58 f.). Detta innebär att en person som har beviljats uppehållsstatus och själv lämnar Sverige en period behåller sin uppehållsstatus, såvida hen inte utvisats eller avvisats. För att hen ska ha rätt att vistas i Sverige igen krävs dock – på samma sätt som gäller för en EES-medborgare – att villkoren för uppehållsrätt är uppfyllda. När en person med uppehållsstatus återflyttar till Sverige, ska Skatteverket därför normalt på nytt pröva om personen har uppehållsrätt med sådan varaktighet att hen ska folkbokföras. Förutsättningarna för uppehållsrätt enligt utträdesavtalet ska därmed prövas på nytt utifrån de villkor som ställs i rörlighetsdirektivet.
En person som uppger att hen har uppehållsstatus och som anmäler flytt till Sverige ska visa för Skatteverket att hen har beviljats, eller i vart fall har ansökt om och har ett pågående ärende om uppehållsstatus hos Migrationsverket (jfr artikel 18.3 i utträdesavtalet), till exempel genom att visa upp sitt bevis om uppehållsstatus eller ett intyg om att en ansökan om uppehållsstatus har lämnats in till Migrationsverket.
En person som har beviljats uppehållsstatus ska folkbokföras i Sverige om personen har uppehållsrätt (4 § FOL) och om kraven i 3 § FOL är uppfyllda, d.v.s. att personen anses bosatt i Sverige eller har sin egentliga hemvist här. Denna bedömning motsvarar i praktiken den bedömning som görs i ärenden för EES-medborgare med uppehållsrätt, då begreppet uppehållsrätt i 4 § FOL även innefattar uppehållsrätt enligt utträdesavtalet (prop. 2019/20:178 s. 69).
Precis som för EES-medborgare gäller att brittiska medborgare och deras familjemedlemmar har rätt att vistas i Sverige under en tremånadersperiod utan att särskilda villkor måste vara uppfyllda (artikel 13 i utträdesavtalet, artikel 6 rörlighetsdirektivet och prop. 2019/20:178 s. 18 och 69). För att ha rätt att uppehålla sig i Sverige under längre tid än tre månader krävs det dock att personen uppfyller villkoren för uppehållsrätt enligt artikel 7.1 i rörlighetsdirektivet. Dessa villkor innebär att den brittiska medborgaren ska vara anställd eller egenföretagare eller ha tillräckliga tillgångar för sin egen och sina familjemedlemmars räkning och en heltäckande sjukförsäkring, eller vara inskriven för studier vid en erkänd utbildningsanstalt och ha en heltäckande sjukförsäkring. För att en familjemedlem till en person som har uppehållsstatus ska ha uppehållsrätt i Sverige krävs att hen följer med eller ansluter sig till den person som har beviljats uppehållsstatus och att denne uppfyller kraven på uppehållsrätt (prop. 2019/20:178 s. 18 f.).
För att en person som har beviljats uppehållsstatus ska kunna folkbokföras krävs att hen uppfyller villkoren för uppehållsrätt och att personens vistelse i landet med uppehållsrätt kan antas komma att uppgå till minst ett år.