OBS: Detta är utgåva 2022.4. Sidan är avslutad 2023.
Den som inte är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (BFL) kan inte redovisa mervärdesskatt enligt fakturerings- eller bokslutsmetoden. En sådan person ska normalt redovisa mervärdesskatt i den redovisningsperiod då skattskyldigheten inträder.
Redovisningsreglerna för bokföringsskyldiga beskrivs på sidan Redovisningsskyldighet.
Juridiska personer är i princip alltid bokföringsskyldiga. Det finns dock vissa juridiska personer som inte är bokföringsskyldiga enligt BFL. Som exempel kan nämnas staten, kommuner och regioner, kommunförbund och regionförbund, konkursbon och stiftelser vars tillgångar enligt stiftelseförordnandet endast får användas till förmån för bestämda fysiska personer (t.ex. familjestiftelser). Bokföringsskyldighet för dessa skattskyldiga regleras i andra lagar.
Fysiska personer är bokföringsskyldiga om de bedriver näringsverksamhet. En fysisk person kan vara bokföringsskyldig för en verksamhet som är olaglig, trots att den inte bedrivs som en integrerad del i en annars laglig näringsverksamhet. För en verksamhet som inte under några förutsättningar kan bedrivas lagligt, uppkommer dock ingen bokföringsskyldighet.
Den som enligt 1 kap. 15 § ML definieras som en utländsk beskattningsbar person är normalt inte bokföringsskyldig enligt BFL. Läs mer om utländska juridiska och fysiska personers bokföringsskyldighet enligt BFL och om ML:s definition av utländsk beskattningsbar person.
En skattskyldig som inte är bokföringsskyldig enligt BFL ska redovisa den utgående skatten för den redovisningsperiod under vilken skattskyldigheten har inträtt (13 kap. 7 § ML). Redovisningsskyldigheten sammanfaller alltså med skattskyldigheten. När skattskyldigheten inträder regleras i 1 kap. 3–5 b §§ ML.
Den ingående skatten ska redovisas för den redovisningsperiod under vilken en vara levererats eller en tjänst tillhandahållits (13 kap. 17 § ML).
Övriga specialregler för redovisning av mervärdesskatt som gäller vissa omsättningar och förvärv har företräde före bestämmelserna i 13 kap. 7 och 17 §§ ML.