OBS: Detta är utgåva 2022.6. Visa senaste utgåvan.

Det kan vara ett folkbokföringsbrott att lämna oriktiga uppgifter eller att inte anmäla ändrade uppgifter när man flyttar. Skatteverket är skyldigt att anmäla misstänkta folkbokföringsbrott till polis eller åklagare.

Folkbokföringsbrott kan förekomma i två typsituationer

Ansvar för folkbokföringsbrott kan komma i fråga i följande två typsituationer (42 § FOL):

  • Om en person lämnar oriktiga uppgifter som ligger till grund för ett beslut om folkbokföring.
  • Om en person inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 25–27 §§ FOL.

För att kunna dömas för folkbokföringsbrott måste personen ha handlat med uppsåt (1 kap. 2 § BrB). Det är alltså inte tillräckligt att personen endast har varit oaktsam.

Folkbokföringsbrott kan förekomma i tre olika svårighetsgrader; ringa brott, brott av normalgraden och grovt brott. Om brottet är ringa ska något ansvar inte dömas ut.

Typsituation 1: lämna oriktig uppgift

Det kan vara ett folkbokföringsbrott att lämna oriktiga uppgifter. Med uppgift avses alla typer av uppgifter som enskilda lämnar till Skatteverket. Det kan handla om uppgifter som en person lämnar skriftligen i anmälningar, ansökningar eller andra skrivelser. Det spelar inte någon roll på vilket sätt handlingarna lämnas in, d.v.s. om de lämnas per brev eller elektroniskt. En uppgift kan också lämnas muntligen, exempelvis i ett telefonsamtal eller vid ett personligt besök.

Oriktig uppgift

Med oriktig uppgift menas en felaktig eller ofullständig uppgift som lämnas i ett folkbokföringsärende. Det är fråga om en felaktig uppgift om sökanden i en ansökan om flyttning till Sverige uppger att hen är ogift trots att hen är gift. Det är en ofullständig uppgift om sökanden i flyttanmälan anger en i och för sig riktig uppgift om att hen ingick äktenskap 2008, men undanhåller uppgift om att maken avled 2016.

Till grund för beslut om folkbokföring

För att det ska vara straffbart enligt 42 § FOL att lämna en oriktig uppgift måste det vara fråga om en uppgift som ska ligga till grund för ett beslut om folkbokföring. För att detta krav ska vara uppfyllt måste följande två villkor vara uppfyllda.

  • Uppgiften måste ha lämnats i ett folkbokföringsärende, och
  • Uppgiften måste vara av betydelse för beslutsfattandet.

Det första villkoret innebär att uppgiften måste ha lämnats i ett ärende som handläggs enligt reglerna i FOL och gäller en persons folkbokföring. Det rör inte bara ärenden där Skatteverket tar ställning till om en person ska vara folkbokförd eller inte, utan även ärenden om ändring av redan registrerade uppgifter, t.ex. ändring av civilstånd.

Ärenden om tilldelning av samordningsnummer gäller inte en persons folkbokföring. Oriktiga uppgifter som har lämnats för att ligga till grund för ett beslut om tilldelning av samordningsnummer faller därför utanför det straffbara området för 42 § FOL. Detsamma gäller för oriktiga uppgifter som har lämnats till grund för beslut i ärenden som handläggs enligt exempelvis reglerna i PNL, ÄktB (hindersprövning) eller FB (anmälan om gemensam vårdnad).

Villkoret att uppgiften måste vara av betydelse för beslutsfattandet innebär att uppgiften måste vara rättsligt relevant. Det är inte ett folkbokföringsbrott att lämna oriktig uppgift om sådant som helt saknar relevans för det beslut som ska fattas. Med beslut avses alla typer av beslut som kan fattas inom folkbokföringen. Det kan handla om maskinella beslut, registreringsbeslut eller skriftliga beslut med beslutsmotivering. Sättet för beslutsfattandet är alltså inte av betydelse för frågan om ett brott har begåtts. Det spelar inte heller någon roll om folkbokföringsärendet har inletts genom anmälan, ansökan, underrättelse eller på Skatteverkets eget initiativ.

Rekvisitet ”till grund för beslut om folkbokföring” ska inte tolkas så att Skatteverket faktiskt måste ha fattat ett beslut för att brott ska kunna föreligga. En person gör sig skyldig till folkbokföringsbrott i samma stund som hen lämnar oriktig uppgift till Skatteverket. Brottet är fullbordat redan när personen lämnar uppgiften och det uppställs inget krav på att det oriktiga uppgiftslämnandet ska leda till en viss effekt, t.ex. att ett felaktigt beslut faktiskt fattas. Rekvisitet innebär alltså endast ett krav på att den oriktiga uppgiften ska ha betydelse för prövningen av sakfrågan om eller när det blir aktuellt att besluta i ärendet.

Typsituation 2: underlåtenhet att anmäla ändrade uppgifter

En person är i vissa fall skyldig att anmäla flyttning och ändrade uppgifter till Skatteverket. Anmälningsskyldigheten gäller alla typer av flyttningar:

Tidsfristerna för när anmälan senast måste göras är olika beroende på typ av flyttning. För flyttning inom landet gäller att anmälan ska göras inom en vecka från inflyttningsdagen. När det gäller flyttning till utlandet ska anmälan göras senast en vecka innan utresan och för flyttning till Sverige gäller att anmälan ska göras inom en vecka från den dag personen vistats i landet i tre månader. Underlåtenhet att anmäla flyttning inom den i lagen angivna tidsfristen är ett brott.

En förutsättning för brott är att den enskilde är skyldig att göra flyttanmälan. I brottsanmälan ska Skatteverket därför ange enligt vilken bestämmelse i FOL den enskilde är skyldig att göra anmälan och när anmälan senast borde ha gjorts.

Straffbart endast om fara i bevishänseende

En förutsättning för att någon ska kunna dömas för folkbokföringsbrott är att gärningen innebär en fara i bevishänseende. Det innebär att det måste finnas en konkret fara för att handlandet eller underlåtenheten medför att felaktiga uppgifter registreras i folkbokföringen.

Att faran ska vara konkret innebär att det krävs att det är både möjligt och sannolikt att den oriktiga uppgiften kommer att godtas. Om exempelvis den oriktiga uppgiften sannolikt inte skulle upptäckas vid den normala rutinmässiga kontroll som folkbokföringsverksamheten vidtar anses konkret fara föreligga. Om den oriktiga uppgiften avser ett förhållande som framstår som så uppenbart felaktigt att det inte finns någon risk för att den skulle komma att läggas till grund för ett beslut anses någon konkret fara inte föreligga (prop. 2017/18:145 s. 134).

Uppsåt

För att en person ska kunna dömas för folkbokföringsbrott krävs att personen har begått brottet med uppsåt. En person handlar med uppsåt om hen medvetet lämnar felaktiga eller ofullständiga uppgifter. Det behöver inte finnas något särskilt motiv eller syfte med det oriktiga uppgiftslämnandet. Personen behöver inte heller förstå eller inse vilka konsekvenser ett oriktigt uppgiftslämnande kan få. För att handla med uppsåt är det tillräckligt att personen förstår att uppgiften inte är riktig. En person som varit oaktsam, d.v.s. som inte haft för avsikt att lämna oriktiga uppgifter, kan inte göra sig skyldig till brott. Oriktigt uppgiftslämnande pga. oaktsamhet kan bero på en missuppfattning, felskrivning, språkförbistring eller liknande.

Folkbokföringsbrott av normalgraden

Den som gör sig skyldig till folkbokföringsbrott av normalgraden kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader (42 § första stycket FOL).

Grovt folkbokföringsbrott

Om brottet bedöms som grovt kan personen dömas till fängelse i högst två år (42 § andra stycket FOL).

När brottets svårighetsgrad ska bedömas måste samtliga omständigheter kring brottet beaktas. Omständigheter som särskilt ska beaktas är om brottsligheten begåtts systematiskt eller i större omfattning. Följande situationer är exempel på när det kan vara ett grovt folkbokföringsbrott:

  • En person har skaffat sig ett flertal falska identiteter som hen försöker få folkbokförda.
  • En person har skaffat sig tillgång till utländska identiteter och försöker få dem folkbokförda i Sverige trots att personerna bakom identiteterna aldrig haft för avsikt att bosätta sig i landet.

Den som har registrerats under en falsk identitet ska avregistreras från folkbokföringen när det gäller den identiteten.

I ringa fall ska inte dömas till ansvar

Om ett folkbokföringsbrott är ringa ska personen inte dömas till något straffansvar (42 § tredje stycket FOL). Det framgår varken av lagtexten eller av förarbetena under vilka omständigheter ett folkbokföringsbrott är att bedöma som ringa. I förarbetena anges dock att utrymmet för att bedöma ett brott som ringa är mycket litet. Detta eftersom det endast är uppsåtliga handlingar som är straffbelagda och då redan normalstraffet för brott av normalgraden är lågt (böter) (prop. 2017/18:145 s. 118 och 135). Högsta domstolen har i ett rättsfall bedömt underlåtenhet att anmäla flyttning under ungefär en månads tid som inte ringa brott (Högsta domstolens dom den 13 april 2022 i mål B 2765-21, ”Provboendet”).

Nytt:

Rättsfall

En person flyttade ihop med sin partner på prov. Personen var medveten om skyldigheten att anmäla flytt, men ansåg att det rörde sig om ett undantag från den skyldigheten enligt 8 § FOL och gjorde ingen flyttanmälan.

HD menade att för att 8 § FOL ska vara tillämplig ska det röra sig om ett tillfälligt boende på en på förhand bestämd tid. Domstolen kom fram till att undantagsbestämmelsen inte var tillämplig och att personen hade varit skyldig att anmäla flytt. HD ansåg att det inte spelade någon roll att personen hade haft uppfattningen att det rörde sig om undantag från huvudregeln att en flyttning ska anmälan till Skatteverket. Underlåtenheten att anmäla flytt hade pågått under i vart fall en månads tid. Personen dömdes för folkbokföringsbrott och gärningen bedömdes inte som ringa (Högsta domstolens dom den 13 april 2022 i mål B 2765-21, ”Provboendet”.)

Skatteverket är skyldigt att anmäla misstänkta folkbokföringsbrott

Skatteverket är skyldigt att anmäla misstänkta folkbokföringsbrott som upptäcks i verksamheten (11 § FOF). Läs mer om brottsanmälan under Brott enligt folkbokföringslagen.

Bestämmelserna gäller från och med den 1 juli 2018

Straffbestämmelsen i 42 § FOL trädde i kraft den 1 juli 2018. Det innebär att en person bara kan dömas för folkbokföringsbrott för oriktiga uppgifter som lämnats till Skatteverket denna dag eller senare. När det gäller underlåtenhet att anmäla ändrade uppgifter kan man dömas för underlåtenhet som uppstår eller kvarstår efter den 1 juli 2018.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 2017/18:145 Ökat skydd för hotade och förföljda personer samt några åtgärder för att öka kvaliteten i folkbokföringen [1] [2]