OBS: Detta är utgåva 2022.6. Visa senaste utgåvan.

Vid distansförsäljning kan ett flertal aktörer bli skattskyldiga beroende på förutsättningarna i den enskilda situationen. Här beskrivs bestämmelserna för skattskyldighet vid distansförsäljning.

Den som är godkänd som lagerhållare kan också bli skattskyldig vid distansförsäljning. Det finns också bestämmelser om skattskyldighet i andra situationer. Detta beskrivs på sidorna om skattskyldighet för godkända lagerhållare och registrerad mottagare respektive skattskyldighet för övriga aktörer.

Skattskyldighet vid distansförsäljning

Bestämmelser om skattskyldighet vid s.k. distansförsäljning finns i 8 § första stycket 3-5 LSKE.

Med distansförsäljning menas enligt definitionen i 2 § LSKE försäljning av skattepliktiga varor där

  • varorna transporteras till Sverige från ett annat EU-land,
  • varorna transporteras av säljaren eller någon annan för säljarens räkning, och
  • köpet inte är yrkesmässigt för köparen.

Vid distansförsäljning finns flera typer av skattskyldiga beroende på förutsättningarna i det enskilda fallet. Antingen är det säljaren som är skattskyldig eller också är det den som förmedlar distansförsäljningen. Om säljare är en s.k. undantagen säljare kan distansförsäljningen under vissa förutsättningar vara skattefri.

Eftersom skattskyldigheten enligt 8 § första stycket 3-5 LSKE är kopplad till distansförsäljning krävs att varorna levereras från ett annat EU-land. Om en utländsk handlare (som inte är godkänd som lagerhållare) har ett lager i Sverige och säljer en vara från det lagret till en svensk konsument har varan således beskattats redan innan försäljningen och varan omfattas inte av skattskyldighet enligt någon av punkterna 3-5 (jfr prop. 2019/20:99 s. 92).

Undantagen säljare

En undantagen säljare är en säljare som inte är godkänd som lagerhållare, registrerad mottagare eller registrerad EU-handlare och vars årliga försäljning av skattepliktiga varor till Sverige inte överskrider 100 000 kronor innevarande eller föregående kalenderår (2 § LSKE).

Definitionen av undantagen säljare täcker in sådana säljare som vid distansförsäljning inte själva är skattskyldiga. Tröskelvärdet 100 000 kronor avser all försäljning av skattepliktiga varor till Sverige och inte enbart försäljning till konsumenter. Försäljningen räknas varje kalenderår för sig, men det är tillräckligt att den överskrider 100 000 kr antingen innevarande eller föregående år för att tröskelvärdet ska anses vara överskridet (prop. 2019/20:99 s. 91-92).

Vid beräkning av den årliga försäljningen ska inte mervärdesskatt beaktas, och inte heller fraktkostnader till den del de går att särskilja (8 § andra stycket LSKE).

Exempel på fall då fraktkostnaderna inte går att särskilja är då säljaren erbjuder ”gratis” frakt och kunden indirekt betalar för frakten genom ett högre pris på varan. I sådana fall ska hela priset som anges för elektronikprodukten räknas mot tröskelvärdet 100 000 kronor, även om delar av priset i praktiken avser fraktkostnader (prop. 2019/20:99 s. 92).

Registrerad EU-handlare

Den som i egenskap av registrerad EU-handlare enligt 10 b § yrkesmässigt bedriver distansförsäljning av skattepliktiga varor eller förmedlar distansförsäljning av skattepliktiga varor från undantagna säljare är skattskyldig (8 § första stycket 3 LSKE). I vissa fall kan dock konsumenten bli skattskyldig istället för den registrerade EU-handlaren (8 a § LSKE).

Observera att på samma sätt som att den som är godkänd som registrerad mottagare och yrkesmässigt tillverkar eller importerar en skattepliktig vara i dessa situationer inte anses agera i rollen som registrerad mottagare och därmed ska redovisa skatten för dessa händelser separat så agerar inte den som är godkänd som registrerad EU-handlare i den rollen om denne tillverkar eller importerar skattepliktiga varor. Även den registrerade EU-handlaren ska i dessa fall redovisa skatten separat (jfr prop. 2017/18:294 s. 78).

Skattskyldighet när registrerad EU-handlare försätts i konkurs

Om en registrerad EU-handlare försätts i konkurs övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är då skattskyldigt för varor för vilka skattskyldigheten enligt 12 § 3 LSKE inträder efter konkursbeslutet (11 § LSKE).

Den som yrkesmässigt säljer skattepliktiga varor genom distansförsäljning utan att vara godkänd lagerhållare eller registrerad EU-handlare

Den som, utan att vara skattskyldig enligt 8 § första stycket 1 – 3, yrkesmässigt säljer skattepliktiga varor genom distansförsäljning när värdet av den årliga försäljningen av skattepliktiga varor till Sverige under innevarande eller föregående kalenderår överstiger 100 000 kronor är skattskyldig (8 § första stycket 4 LSKE). I vissa fall kan dock konsumenten bli skattskyldig istället för säljaren (8 a § LSKE). Bestämmelsen träffar alltså situationer där den som säljer varor genom distansförsäljning inte är godkänd som lagerhållare eller EU-handlare. Den som är godkänd som registrerad mottagare agerar inte i den egenskapen då det är fråga om införsel med anledning av distansförsäljning varför denne inte blir skattskyldig enligt 8 § första stycket 2 LSKE i en sådan situation.

Tröskelvärdet 100 000 kronor avser all försäljning av skattepliktiga varor till Sverige och inte enbart försäljning till konsumenter. Försäljningen räknas varje kalenderår för sig, men det är tillräckligt att den överskrider 100 000 kronor antingen innevarande eller föregående år för att tröskelvärdet ska anses vara överskridet (prop. 2019/20:99 s.92-93).

I förarbetena finns följande exempel för att illustrera hur beräkningen av tröskelvärdet fungerar (prop. 2019/20:99 s. 93):

År 0 (och föregående år) understiger försäljningen av skattepliktiga varor till Sverige 100 000 kronor. Någon skattskyldighet enligt punkt 4 föreligger därför inte. Den 15 oktober år 1 säljer säljaren en vara som gör att den sammanlagda försäljningen av skattepliktiga varor till Sverige år 1 överstiger 100 000 kronor. Samtliga distansförsäljningar som sker efter detta år 1 kommer att bli skattepliktiga enligt punkt 4. År 2 föreligger skattskyldighet enligt punkt 4 för distansförsäljningar hela året eftersom försäljningen föregående år (år 1) översteg tröskelvärdet 100 000 kronor.

Vid beräkning av den årliga försäljningen ska inte mervärdesskatt beaktas, och inte heller fraktkostnader till den del de går att särskilja (8 § andra stycket LSKE).

Exempel på fall då fraktkostnaderna inte går att särskilja är då säljaren erbjuder ”gratis” frakt och kunden indirekt betalar för frakten genom ett högre pris på varan. I sådana fall ska hela priset som anges för elektronikprodukten räknas mot tröskelvärdet 100 000 kronor, även om delar av priset i praktiken avser fraktkostnader (prop. 2019/20:99 s. 93).

Den som yrkesmässigt förmedlar distansförsäljning utan att vara godkänd lagerhållare eller registrerad EU-handlare

Den som, utan att vara godkänd lagerhållare eller registrerad EU-handlare, yrkesmässigt förmedlar distansförsäljning av skattepliktiga varor från undantagna säljare när det sammanlagda värdet av samtliga förmedlade försäljningar av skattepliktiga varor till Sverige under innevarande eller föregående kalenderår överstiger 100 000 kronor är skattskyldig (8 § 5 LSKE). I vissa fall kan dock konsumenten bli skattskyldig istället för förmedlaren (8 a § LSKE).

Värdet av den årliga förmedlingen av skattepliktiga varor till Sverige ska överstiga 100 000 kronor. För förmedlare sker beräkningen av tröskelvärdet på motsvarande sätt som för försäljare som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 4 LSKE förutom att man ser till värdet av förmedlade försäljningar. Detta innebär att värdet av en förmedlad försäljning beaktas både när man ser till om försäljarens årliga försäljning överstiger 100 000 kronor och när man ser till om förmedlarens årliga förmedling överstiger 100 000 kronor (prop. 2019/20:99 s. 93).

Vid beräkning av den årliga försäljningen ska inte mervärdesskatt beaktas och inte heller fraktkostnader till den del de går att särskilja (8 § andra stycket LSKE).

Exempel på fall då fraktkostnaderna inte går att särskilja är då säljaren erbjuder ”gratis” frakt och kunden indirekt betalar för frakten genom ett högre pris på varan. I sådana fall ska hela priset som anges för elektronikprodukten räknas mot tröskelvärdet 100 000 kronor, även om delar av priset i praktiken avser fraktkostnader (prop. 2019/20:99 s. 93).

Vad menas med förmedling?

Med förmedling menas generellt att en aktör samlar erbjudanden från olika säljare, visar dem för potentiella kunder och sedan förmedlar en försäljning mellan säljaren och köparen (prop. 2019/20:99 s. 95). I praktiken sker förmedling oftast genom webbplatser på internet, men förmedling kan även ske genom applikationer i mobiltelefoner eller andra tekniska lösningar (jfr. prop. 2019/20:99 s. 71).

I förarbetena uttalas även följande om vem som anses vara förmedlare (prop. 2019/20:99 s. 71):

En förmedlare är en aktör om samlar erbjudanden från andra säljare på sin webbplats. Detta kombineras i vissa fall med egen försäljning. Kunden kan via förmedlarens webbplats få upp erbjudanden från säljare och köpa en vara från säljaren utan att lämna förmedlarens webbplats. Erbjudanden från säljarna visas på webbplatsen på samma eller liknande sätt som om kunden köpt varan direkt från förmedlaren. Avtalet för köpet ingås mellan kunden och säljaren, men det står normalt klart för köparen att förmedlaren är inblandad och förmedlar försäljningen.

En förmedlare ska även ha någon form av ekonomisk vinning av köpet. Betalning sker normalt från köparen till förmedlaren, som sedan vidarebefordrar betalningen till säljaren efter att ha dragit av en provision. Om betalning sker direkt från köparen till säljaren utesluter det dock i sig inte att den aktör som förmedlar försäljningen ses som en förmedlare om den på något annat sätt får ersättning för förmedlingen, exempelvis genom att säljaren betalar en avgift till förmedlaren.

Rena sökmotorer, som enbart visar länkar till andra webbplatser anses inte vara förmedlare. Inte heller sidor för prisjämförelser som länkar till säljarnas webbplatser anses vara förmedlare. Aktörer som enbart förmedlar betalning mellan köparen och säljaren eller förmedlaren men som i övrigt inte är inblandade i köpet är inte heller att se som en förmedlare.

Om en konsument felaktigt uppgett att köpet är yrkesmässigt

Vid försäljning där varan transporteras direkt till kunden från ett annat EU-land av säljaren eller någon annan för säljarens räkning är det normalt enbart vid försäljning direkt till svenska konsumenter som säljaren eller förmedlaren kan bli skattskyldig. Om köpet är yrkesmässigt enligt definitionen i LSKE är det i stället köparen som blir skattskyldig. Om en kund för vilken köpet inte är yrkesmässigt felaktigt uppger till köparen eller förmedlaren att köpet är yrkesmässigt kan det medföra att säljaren eller förmedlaren felaktigt får uppfattningen att köparen ska betala skatten (jfr prop. 2019/20:99 s. 76).

Om en svensk konsument har köpt en skattepliktig vara genom distansförsäljning och konsumenten på fråga från säljaren eller förmedlaren felaktigt har uppgett att köpet är yrkesmässigt, är den som avses i 8 § 3, 4 eller 5 inte skattskyldig om denne direkt till konsumenten har upplyst om att felaktiga uppgifter kan leda till en skyldighet att betala skatten och en tilläggsavgift. I så fall är det i stället konsumenten som ska betala skatten (8 a § första stycket LSKE).

Detta gäller även skattskyldighet enligt 8 § 1 om lagerhållaren förmedlat en skattepliktig vara till konsumenten (8 a § andra stycket LSKE).

För att undantaget i bestämmelsen ska vara tillämpligt krävs att tre kriterier är uppfyllda. Notera dock att undantaget i fråga om skattskyldighet enligt 8 § 1 LSKE, dvs. skattskyldighet för lagerhållare, endast kan tillämpas om lagerhållaren har förmedlat en distansförsäljning av en skattepliktig vara från en undantagen säljare till konsumenten. Undantaget blir alltså inte tillämpligt om lagerhållare själva har sålt varan till konsumenten (prop. 2019/20:99 s. 94).

De tre kriterierna för att undantaget ska vara tillämpligt är följande (prop. 2019/20:99 s. 93-94):

  • För det första krävs att en svensk konsument har köpt en skattepliktig vara genom distansförsäljning.
  • För det andra krävs att konsumenten på fråga från säljaren eller förmedlaren felaktigt har uppgett att köpet är yrkesmässigt. Konsumenten ska alltså ha påstått att den inte är konsument. Uppgiften ska direkt eller indirekt ha lämnats som svar på en fråga från säljaren eller en aktör som förmedlar köpet, oavsett vem av dem som normalt hade varit skattskyldig. Detta innebär att försäljaren eller förmedlaren måste ha ställt en fråga till konsumenten. En generell uppmaning till kunder om att upplysa säljaren om de är konsumenter är således inte tillräckligt för att undantaget ska vara tillämpligt.
  • För att undgå skattskyldighet krävs slutligen att den som annars har varit skattskyldig direkt har upplyst konsumenten om att felaktiga uppgifter kan leda till en skyldighet att betala skatten och en tilläggsavgift. Upplysningen måste aktivt lämnas till kunden och det är inte tillräckligt att kunden själv kan leta upp information om detta bland allmänna avtalsvillkor. Exakt hur detta sker är upp till aktören, men kan exempelvis ske genom att upplysningen lämnas samtidigt som kunden får en fråga om köpet är yrkesmässigt eller inte. Det behöver inte visas att kunden faktiskt har läst upplysningen i det enskilda fallet, utan endast att den har visats eller på annat sätt aktivt presenterats för kunden på ett sätt som gjort det möjligt för kunden att ta del av den. Av upplysningen ska framgå innebörden av yrkesmässighet enligt LSKE samt att felaktiga uppgifter kan leda till en skyldighet för kunden att betala skatten och en tilläggsavgift.

Om dessa tre kriterier är uppfyllda ska skatten alltså i stället betalas av konsumenten. Skatt ska i detta fall tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då varorna fördes in i Sverige (8 a § tredje stycket LSKE).

Om skatt ska betalas av en konsument ska konsumenten enligt även betala en tilläggsavgift om 500 kronor per vara om det inte är uppenbart oskäligt (8 a § fjärde stycket LSKE).

Tilläggsavgiften överstiger skatten som ska betalas för varan. Avgiftens storlek i förhållande till skattebeloppet kan dock i sig inte innebära att det anses oskäligt att ta ut avgiften (jfr prop. 2019/20:99 s. 94).

Särskilt om förfarandet

Skatteverket beslutar om skatt och tilläggsavgift enligt 8 a § LSKE. Skatten och tilläggsavgiften ska betalas inom den tid Skatteverket bestämmer (15 a § LSKE).

Endast vissa utpekade bestämmelser i SFL är tillämpliga vid beslut om skatt och tilläggsavgift vid felaktiga uppgifter från en konsument. Till exempel finns ingen skyldighet för konsumenten att lämna deklaration till Skatteverket i dessa fall. Vilka bestämmelser i SFL som är tillämpliga framgår av 15 a § LSKE.

Bestämmelsen motsvarar till stora delar den s.k. oegentlighetsbeskattningen i 34 a § LAS och motsvarande bestämmelse i LTS. Jämfört med oegentlighetsbeskattningen saknas vissa bestämmelser om juridiska personer, bevissäkring och betalningssäkring. Noterbart är också att de generella bestämmelserna om befrielse från respektive beslut om särskilda avgifter i 51 och 52 kap. i SFL som förseningsavgifter och skattetillägg inte är tillämpliga (jfr prop. 2019/20:99 s. 98).

Kompletterande information

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 2017/18:294 Vissa kontrollfrågor och andra frågor på punktskatteområdet [1]
  • Proposition 2019/20:1 Budgetpropositionen för 2020 [1]
  • Proposition 2019/20:99 Vårändringsbudget för 2020 [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10]

Referenser inom kemikalieskatt på viss elektronik