Article 25 Mutual agreement procedure

Avtalstext

1. Where a person considers that the actions of one or both of the Contracting States result or will result for him in taxation not in accordance with the provisions of this Convention, he may, irrespective of the remedies provided by the domestic law of those States, present his case to the competent authority of either Contracting State. The case must be presented within three years from the first notification of the action resulting in taxation not in accordance with the provisions of the Convention.

2. The competent authority shall endeavor, if the objection appears to it to be justified and if it is not itself able to arrive at a satisfactory solution, to resolve the case by mutual agreement with the competent authority of the other Contracting State, with a view to the avoidance of taxation which is not in accordance with the Convention. Any agreement reached shall be implemented notwithstanding any time limits in the domestic law of the Contracting States.

3. The competent authorities of the Contracting States shall endeavor to resolve by mutual agreement any difficulties or doubts arising as to the interpretation or application of the Convention. They may also consult together for the elimination of double taxation in cases not provided for in the Convention.

4. The competent authorities of the Contracting States may communicate with each other directly, including through a joint commission consisting of themselves or their representatives, for the purpose of reaching an agreement in the sense of the preceding paragraphs.

5. Where,

a) under paragraph 1, a person has presented a case to the competent authority of a Contracting State on the basis that the actions of one or both of the Contracting States have resulted for that person in taxation not in accordance with the provisions of this Convention, and

b) the competent authorities are unable to reach an agreement to resolve that case pursuant to paragraph 2 within two years from the date when all the information required by the competent authorities in order to address the case has been provided to both competent authorities, any unresolved issues arising from the case shall be submitted to arbitration if the person so requests in writing. These unresolved issues shall not, however, be submitted to arbitration if a decision on these issues has already been rendered by a court or administrative tribunal of either State. Unless a person directly affected by the case does not accept the mutual agreement that implements the arbitration decision, that decision shall be binding on both Contracting States and shall be implemented notwithstanding any time limits in the domestic laws of these States. The competent authorities of the Contracting States shall by mutual agreement settle the mode of application of this paragraph.

Beskrivning av artikeln

Punkt 1

Den skattskyldige kan använda förfarandet vid ömsesidig överenskommelse utan att förlora sin rätt att utnyttja de ordinarie rättsmedlen i respektive stat. Förfarandet kan initieras av den skattskyldige redan innan den beskattning som han eller hon anser strider mot avtalet har genomförts (”result or will result”) och oavsett om han eller hon har framställt yrkande eller inlett process eller inte enligt den inhemska lagstiftningen i staten i fråga. Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att ”skattedomstolarna inte är bundna av de svenska och franska finansdepartementens förhandlingar och åtgärder avseende makarnas taxeringar” (RÅ 83 Aa 185).

En invändning enligt punkt 1 kan göras hos den behöriga myndigheten i endera staten. Angående begreppet behörig myndighet, se artikel 3 punkt 1 f.

Punkt 2

Den behöriga myndigheten ska, då den finner en invändning grundad, antingen själv snarast möjligt vidta de åtgärder som krävs för att beskattningen inte ska stå i strid med avtalet eller, om detta inte är möjligt, försöka lösa frågan genom en ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten. Bestämmelsen innefattar en skyldighet att förhandla men någon skyldighet att uppnå en överenskommelse finns inte.

Punkt 3

Bestämmelsen ger de behöriga myndigheterna möjlighet att lösa tolknings- och tillämpningsproblem genom ömsesidig överenskommelse oberoende av en framställning av en skattskyldig enligt punkt 1. De behöriga myndigheterna kan även behandla fall av dubbelbeskattning som inte omfattas av skatteavtalet samt lösa andra frågor som uppkommer, till exempel på grund av att de avtalsslutande staterna tillämpar olika principer vid beräkning av skatten.

Punkt 5

Bestämmelsen föreskriver att frågor som de behöriga myndigheterna inte kunnat lösa genom ömsesidig överenskommelse i vissa fall ska avgöras genom skiljeförfarande.

Avvikelser i svenska skatteavtal

I många svenska skatteavtal föreskriver punkt 1 att den skattskyldige ska vända sig till den behöriga myndigheten i sin hemviststat eller, om det gäller förbudet mot diskriminering, i den stat där han är medborgare. Detta var tidigare modellavtalets lydelse.

Nästan alla Sveriges skatteavtal saknar motsvarighet till punkt 5 om skiljeförfarande. Undantag finns dock, som artikel 23 punkt 5 i avtalet med Storbritannien och Nordirland.