I en skatteprocess ska en domstol inte alltid tillämpa samma sekretessregler som Skatteverket gör i beskattningsverksamheten.
När ett beskattningsärende överklagas till domstol fortsätter den absoluta sekretessen normalt att gälla för vissa uppgifter, medan andra uppgifter istället kommer att omfattas av den lägre domstolssekretessen med ett rakt skaderekvisit. Det avgörande är om uppgifterna har betydelse i målet eller inte.
Domstolssekretessen gäller endast för uppgifter som har betydelse i målet (27 kap. 4 § sista meningen OSL).
För att en uppgift ska anses vara av betydelse i målet ska uppgiften hänföra sig till en fråga som är föremål för domstolens prövning (prop. 1979/80:2 Del A s. 258 f). Om en person exempelvis överklagar att Skatteverket inte har medgett ett yrkande om avdrag för resor till och från arbetet som han eller hon har gjort i sin inkomstdeklaration, är det bara uppgifterna om det yrkandet som har betydelse i målet. Alla övriga uppgifter i inkomstdeklarationen fortsätter omfattas av den absoluta skattesekretessen.
Uppgifter som domstolen får, men som saknar betydelse i målet, behåller den sekretess som de hade hos den utlämnande myndigheten (27 kap. 4 § sista meningen OSL).
Om Skatteverket lämnar över uppgifter till domstolen som är offentliga hos Skatteverket, kommer de att omfattas av domstolssekretessen när de kommer in till domstolen (prop. 1979/80:2 Del A s. 258).
Uppgifter som domstolen får in från en enskild omfattas av domstolssekretessen när de kommer in till domstolen, oavsett om de har betydelse i målet eller inte (prop. 1979/80:2 Del A s. 258).
Det är den myndighet eller domstol som får en begäran om att få ta del av en allmän handling eller uppgift ur en allmän handling som ska pröva om handlingen/uppgiften ska lämnas ut.
Om någon begär ut en uppgift från en domstol i ett överklagat skatteärende är det domstolen som ska pröva frågan om utlämnande. Om någon begär ut samma uppgift av Skatteverket så är det Skatteverket som ska göra prövningen, förutsatt att uppgiften finns hos Skatteverket.
Vilken sekretessbestämmelse som blir tillämplig avgörs av om uppgiften har eller inte har betydelse i målet hos domstolen enligt ovan. Det innebär att en förvaltningsdomstol kan behöva tillämpa en rad olika materiella sekretessbestämmelser i OSL som gäller för olika myndigheters verksamheter. På samma sätt kan myndigheter behöva tillämpa domstolssekretessen.
Domstolssekretessen gäller med ett rakt skaderekvisit. Det innebär att uppgifter som omfattas av sådan sekretess som huvudregel är offentliga, eftersom det normalt inte kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgifterna lämnas ut.
Enligt förarbetena till den gamla sekretesslagen finns det relativt många uppgifter i skattemål som omfattas av sekretess trots att domstolen gör prövningen enligt ett rakt skaderekvisit. Exempel på sådana uppgifter är
Högsta förvaltningsdomtolen har i ett antal rättsfall prövat frågan om tillämpningen av det raka skaderekvisitet inom skatteprocessen. Rättspraxis ger en delvis annan bild än förarbetsuttalandena.
Enbart den omständigheten att det är fråga om uppgifter som inhämtats vid en revision eller liknande kontroll kan inte vara utslagsgivande för frågan om sekretess föreligger. För sekretess krävs dessutom att det kan antas att en enskild lider skada eller men om uppgiften röjs. Bolaget hade upplösts genom likvidation och kunde inte anses lida skada av att uppgifter från taxeringsrevisionen lämnades ut (HFD 2011 ref. 67).
Att röja uppgifter om enbart det förhållandet att någon vidtagit vad som kan betecknas som skatteplaneringsåtgärder kan inte antas leda till sådant men för den enskilde som avses i OSL. När det gäller mer detaljerade uppgifter om skatteplaneringsåtgärderna får däremot skaderekvisitet ofta anses vara uppfyllt (RÅ 1990 not.379).
I en överklagandeskrivelse fanns uppgifter om att klaganden varit sjuk när han upprättade deklarationen och att han därför inte fyllt i blanketten på rätt sätt. Därutöver innehöll skrivelsen en beskrivning av ett hus samt uppgifter om ett felaktigt gjort avdrag. Med hänsyn till uppgifternas allmänna karaktär kunde det inte antas att klaganden skulle lida skada eller men om uppgifterna lämnades ut (RÅ 81 2:35).
Handlingar i en skriftväxling som i huvudsak innehöll en diskussion om ett visst rättsfall var tillämpligt i skattemålet samt en översiktlig genomgång av sakfrågorna i detsamma kunde lämnas ut (RÅ 81 Ab 179).
Alla uppgifter eller handlingar i ett skattemål har inte behov av samma sekretesskydd. Det är rimligt att man vid en tillämpning av reglerna om utlämnande så långt som möjligt försöker bevara sekretessen för uppgifter såsom de lämnats i självdeklarationen med bilagor liksom sådana uppgifter som framkommit vid revision och andra kontroller. För sammanfattningar och slutsummeringar från deklarationer liksom för argumentation och annat bevismaterial än revisionspromemorior och liknande är vanligen behovet av sekretsskydd mindre (RÅ 83 2:9).
Om Skatteverket tillfälligt förvarar en domstolsakt som har överlämnats dit för yttrande omfattas handlingarna i akten av det raka skaderekvisitet (RÅ 81 2:57). Rättsfallet gäller endast domstolens handlingar. Detta bör innebära att absolut sekretess gäller för Skatteverkets akt även om domstolen har den till låns i sin akt och oavsett var domstolens akt för tillfället befinner sig eftersom Skatteverkets akt inte kan hänföras till ”handlingar i mål hos domstol”.
Regeringsrätten fann att en revisionspromemoria och ett yttrande av revisorn omfattades av sekretess och att ett utlämnande av handlingarna kunde innebära risk för skada eller men för den skattskyldiga. Men risken skulle kunna undanröjas om ett utlämnande förenades med ett förbehåll som innebar ett förbud att lämna vidare eller utnyttja uppgifterna för annat syfte än det uppgivna (RÅ 1986 not. 613).