OBS: Detta är utgåva 2022.7. Visa senaste utgåvan.

Vid brott uppkommer frågan om en person kan göras skadeståndsansvarig för en juridisk persons skuld till Skatteverket med stöd av allmänna bestämmelser i skadeståndslagen.

Att det kan finnas skadeståndsskyldighet med stöd av särskilda bestämmelser i andra lagar behandlas i avsnitten om familjerättslig och associationsrättslig lagstiftning.

Inget skadestånd i samband med skattebrott

I grunden är den som vållar en ren förmögenhetsskada genom brott skyldig att ersätta skadan (2 kap. 2 § skadeståndslagen). Med ren förmögenhetsskada förstås sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller sakskada.

När det gäller ansvaret för undandragen skatt i samband med skattebrott har emellertid Högsta domstolen ansett att den som dömts för skattebrott inte är skyldig att utge skadestånd enligt 2 kap. 2 § skadeståndslagen. Högsta domstolen har grundat sitt ställningstagande på att reglerna om företrädaransvar uttömmande reglerar möjligheterna att utkräva undandragen skatt av någon annan än den skattskyldige (NJA 2003 s. 390).

Med hänsyn till Högsta domstolens avgörande år 2003 får det för närvarande anses uteslutet att begära skadestånd enligt skadeståndslagen av den som dömts för skattebrott.

Skadestånd i samband med annat brott

Det kan finnas skäl att göra skillnad mellan skattebrott och brott enligt brottsbalken. Det ligger i sakens natur att ett skattebrott enbart kan begås mot det allmänna. Staten kan genom specialreglering tillgodose det allmännas rätt på ett annat sätt än vad andra målsäganden kan. Det framgår inte klart av Högsta domstolens domskäl i NJA 2003 s. 390 om hindret mot skadestånd skulle kunna omfatta även brott enligt brottsbalken. Som exempel kan nämnas oredlighet mot borgenär (11 kap. 1 § BrB) och överträdelse av myndighets bud (17 kap. 13 § BrB).

I sådana fall intar staten (Skatteverket) inte någon särställning som målsägande eller borgenär. Staten är i detta avseende helt likställd med de enskilda parterna som saknar möjlighet att på annat sätt skydda sig mot de ekonomiska följderna av de brottsliga gärningarna. Det finns en mängd andra sammanhang där staten inte heller har någon särställning, t.ex. som borgenär i ett konkursförfarande eller som part i en tvist om bättre rätt till utmätt egendom.

Skatteverket anser därför att staten kan åberopa bestämmelsen i 2 kap. 2 § skadeståndslagen för att utkräva skadestånd av den som tillfogat Skatteverket förmögenhetsskada genom annat brott än skattebrott. Ett exempel på detta är att Skatteverket anmäler skadeståndsanspråk som grundar sig på brott som gäller rot- och rututbetalningar. Åklagaren för talan om skadestånd för Skatteverkets räkning inom ramen för talan om det aktuella brottet (jfr 22 kap. 2 § RB).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • NJA 2003 s. 390 [1]

Lagar & förordningar

  • Brottsbalk (1962:700) [1] [2]
  • Rättegångsbalk (1942:740) [1]
  • Skadeståndslag (1972:207) [1] [2] [3]

Ställningstaganden

  • Talan om skadestånd för den som tillfogat Skatteverket förmögenhetsskada genom annat brott än skattebrott [1]