Riktvärde och riktvärdeangivelse

Vad är ett riktvärde?

För en egendom på en elproduktionsenhet ska taxeringsvärdet bestämmas med utgångspunkt från riktvärden. Dessa riktvärden bestäms för varje värderingsenhet utifrån kombinationer av riktvärdegrundnade värdefaktorer. Varje värderingsenhet får ett riktvärde – ett värde som är baserat på genomsnittliga förhållanden i värdeområdet.

Till gruppen värmekraftverk räknas kärnkraftverk, kraftvärmeverk, kondenskraftverk och vindkraftverk. För varje aggregat på de olika slagen av värmekraftverk ska det bildas en värderingsenhet som avser kraftverksbyggnad (6 kap. 14 § FTL). Riktvärdet för en kraftverksbyggnad till ett värmekraftverk ska utgöra värdet av en sådan värderingsenhet som avser en sådan byggnad (15 kap. 10 § FTL).

För varje värderingsenhet som avser en kraftverksbyggnad (ett aggregat) på ett värmekraftverk ska det bildas en värderingsenhet för marken. Denna ska även omfatta markanläggningar till verket (6 kap. 14 § FTL). Riktvärdet för marken som hör till ett värmekraftverk ska utgöra värdet av en värderingsenhet som avser sådan mark (15 kap. 10 § första stycket FTL).

Vad är en riktvärdeangivelse?

Med riktvärdeangivelse avses de uppgifter om värdenivån som behövs inom varje värdeområde för att man ska kunna bestämma riktvärdet (7 kap. 3 § FTL). För elproduktionsenheterna utgör hela riket ett värdeområde (22 § SKVFS 2018:8).

I en riktvärdeangivelse ska värden per kilowatt installerad effekt anges för var och en av de skilda klasserna av värdefaktorn typ av värmekraftverk. Med typ av värmekraftverk avses om elproduktionen sker med kärnkraft, kraftvärme, kondenskraft eller vindkraft (15 kap. 11-12 §§, 7 kap. 3 § FTL).

Huvudregeln

Huvudregeln för hur man bestämmer riktvärdet finns i 15 kap. 13 § FTL. I riktvärdeangivelsen ska man ange ett värde per kilowatt (kW) installerad effekt för de olika slagen av värmekraftverk (som också utgör de skilda klasserna av värdefaktorn typ av värmekraftverk). Värdet ska avse mark och byggnader för en nybyggd anläggning. Värdet bestäms först med utgångspunkt i återanskaffningskostnaden för ett kraftverk som hör till de olika klasserna av värdefaktorn typ av värmekraftverk. Därefter ska värdet jämkas med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i landet.

Jämkning

Jämkningen med hänsyn till lönsamheten som man ska göra när man bestämmer värdet per kW i riktvärdeangivelsen, ska för kraftvärmeverken, vindkraftverken och kondenskraftverken ske med utgångspunkt dels i ortspriser för värmekraftverken, dels i avkastningsberäkningar med ledning av genomsnittliga elpriser och nödvändiga kostnader under nivååret och de fem föregående åren (15 kap. 13 § FTL).

Avkastningsberäkningen ska grundas på elpriser som noterats vid den nordiska elbörsen Nord Pool Spot AS, för produkten Elspot, elområden SE1-SE4, och de genomsnittliga löpande kostnaderna för samma tidsperiod (1 kap. 34 § FTF). Förnyelsekostnader under perioden ska beaktas särskilt. Vid beräkning av genomsnittligt elpris för den nivågrundande tidsperioden ska beaktas vilka priser som erhållits vid leveransen för den under året producerade kraften. Elpriser och kostnader ska vid avkastningsberäkningen räknas om till nivåårets penningvärde.

I riktvärdeangivelsen ska värdet per kW anges för var och en av klasserna för värmekraftverken. Värdet ska avse mark och byggnader för en nybyggd anläggning och ska anges i hela hundratal kronor.

Dessa är följande (1 kap. 34 § FTF):

• kärnkraftverk
• kraftvärmeverk
• kondenskraftverk
• vindkraftverk.

Riktvärdeangivelsen för kärnkraftverk, kraftvärmeverk och vindkraftverk finns i SKV A 2018:12. Orsaken till att kondenskraftverk inte finns med i uppräkningen i det allmänna rådet är att det inte ska bestämmas något värde för kondenskraftverk (7 kap. 16 § FTL).

Hur är reglerna i FTF uppbyggda?

Reglerna om värmekraftverken i FTF behandlar först framtagandet av riktvärden. Indelningen i klasserna kärnkraftverk, kraftvärmeverk, vindkraftverk samt kondenskraftverk slås fast i 1 kap. 34 § FTF. Var och en av typerna av värmekraftverk i 15 kap. 12 § FTL ska utgöra en klass. Där definieras även åldern för värmekraftverken (man utgår från det år då kraftverket kunde tas i bruk). I de tre följande avsnitten i FTF om värmekraftverk finns särskilda regler för var och en av de tre aktuella klasserna av värmekraftverken (som nämnts ska enligt 7 kap. 16 § FTL något värde inte bestämmas för kondenskraftverk:

• 1 kap. 34 c−34 e §§ avser kraftvärmeverken
• 1 kap. 34 f−34 h §§ avser vindkraftverken
• 1 kap. 34 j−35 §§ avser kärnkraftverken.

I avsnitten för de olika klasserna av värmekraftverk finns – utöver regler för hur man bestämmer riktvärdeangivelserna – i huvudsak bestämmelser om vad som gäller för installerad effekt och nedskrivning på grund av värdeminskning för respektive kraftverkstyp.

Värdeområde

Värdena per kW installerad effekt för de olika klasserna av värmekraftverk är desamma, oavsett i vilket elområde ett kraftverk är beläget, då riket i dess helhet är ett enda värdeområde för elproduktionsenheterna (22 § SKVFS 2018:8).

Taxeringsvärdet för ett kraftvärmeverk

Vid kraftvärmeverk produceras både el och varmvatten. Av 2 kap. 2 § FTL framgår att bl.a. värmecentral hänförs till specialbyggnad. Till värmecentraler räknas byggnader för produktion och distribution av varmvatten för uppvärmning, dock inte sådana anläggningar som även är inrättade för produktion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribution. I förarbetena till 2 kap. 2 § FTL (prop. 1985/86:160) nämns att kraftvärmeverk (fjärrvärmeverk, mottrycksanläggning) inte räknas till gruppen värmecentraler.

Riktvärdeangivelser för kraftvärmeverk

Riktvärdeangivelsen för kraftvärmeverk bör gälla oavsett den installerade effektens storlek, genomsnittlig årsproduktion, typ av bränsle, typ av reningsanordningar för avgaser, i vilket elområde och var i landet kraftverket är beläget.

Mervärdet av elcertifikat är inte medräknat i riktvärdet för kraftvärmeverken. Det mervärdet ska i stället beaktas genom en justering för säregna förhållanden.

Riktvärdeangivelsen för vindkraftverk

När man bestämmer riktvärdeangivelsen ska man jämka med utgångspunkt i en avkastningsberäkning för ett kraftverk med en installerad effekt av 2 000 kW och en årlig produktion av 5 200 000 kWh (1 kap. 34 g § FTF). Utvecklingen de senaste åren har gått mot allt större vindkraftverk, och dessa specifikationer kan anses spegla den norm som gäller inför AFT 19 för de vindkraftverk som är vanligast på marknaden. Vid AFT 13 var specifikationen för normkraftverket 2 000 kW och 4 000 000 kWh.

Riktvärdeangivelsen för vindkraft bör gälla oavsett den installerade effektens storlek, typ av aggregat och antal aggregat inom taxeringsenheten, i vilken utsträckning som kraftverket är berättigat till elcertifikat och i vilket elområde eller var i landet kraftverket är beläget. Riktvärdeangivelsen är även oberoende av om kraftverket är land- eller havsbaserat.

Riktvärdeangivelsen för kärnkraftverk

Riktvärdeangivelsen för kärnkraftverk avser både mark och byggnader för ett nybyggt kraftverk. Riktvärdeangivelsen anges i kr/kW installerad effekt och ska gälla oavsett den installerade effektens storlek, årlig driftstid (utnyttjandetid) och typ av reaktor, i vilket elområde eller var i landet kraftverket är beläget. Riktvärdeangivelsen avser genomsnittliga förhållanden utom beträffande ålder och effekt. Riktvärdeangivelsen bestäms med utgångspunkt i genomsnittlig återanskaffningskostnad för kärnkraftverk och jämkas med hänsyn till verkens genomsnittliga lönsamhet under nivååret och de fem föregående åren. När jämkning sker med utgångspunkt i en avkastningsberäkning ska förnyelsekostnader för kärnkraftverk och skatt från termisk effekt i kärnkraftsreaktor från och med nivååret beaktas särskilt med ledning av en normaliserad kostnad. Dessa belopp räknas om till nivåårets penningvärde (1 kap. 34 § FTF).

Riktvärdeangivelsen tar inte hänsyn till kostnader som kan hänföras till myndighetsbeslut som är fattade efter den 1 september 2018.

Värdefaktorer som är knutna till värmekraftverk

Värderingen av värmekraftverken utgår dels från värdet av ett nybyggt sådant verk, dels från de värdefaktorer som ska beaktas när man bestämmer riktvärdet.

Totalvärdet för ett nybyggt värmekraftverk − vilket enligt 15 kap. 15 § ligger till grund för bestämningen av riktvärdena för kraftverksbyggnaderna och för marken – ska beräknas på grundval av två värdefaktorer (15 kap. 12 § FTL). Dessa värdefaktorer är den effekt som värmekraftverkets aggregat har och den typ av värmekraftverk som verket i fråga tillhör.

Värdefaktorn effekt

Effekten är en av de riktvärdegrundande värdefaktorerna för värmekraftverk. Med effekten hos ett värmekraftverk avses den installerade effekt i kW som verkets aggregat har (15 kap. 12 § FTL). Den installerade effekten har avgörande betydelse för värderingen av kraftverket.

Med installerad effekt avses följande för de olika klasserna av värmekraftverk:

Klass av värmekraftverk	Med effekt avses
Kraftvärmeverk:	den eleffekt som utgör aggregatets märkeffekt vid elproduktion (1 kap. 34 c § FTF)
Vindkraftverk:	aggregatets märkeffekt (1 kap. 34 f § FTF)
Kärnkraftverk:	kraftverkets bruttoeffekt, bestämd till den effekt som enligt gällande tillstånd får tas ut (1 kap. 34 j § FTF).

Den installerade effekten ska avrundas enligt reglerna i 1 kap. 30 § tredje stycket FTF, vilket framgår av 1 kap. 34 § sista stycket sista meningen FTF. Avrundningsreglerna för installerad effekt gäller således för både vattenkraftverk och värmekraftverk.

• Installerad effekt som inte överstiger 1 000 kW avrundas till hela kW. Installerad effekt som överstiger 1 000 kW får bestämmas endast till följande antal kW:
• Om effekten överstiger 1 000 kW men inte 10 000 kW: hela 10 kW,
• 10 000 kW men inte 100 000 kW: hela 100 kW,
• 100 000 kW men inte 1 000 000 kW: hela 1 000 kW, och
• 1 000 000 kW och däröver: hela 10 000 kW.

Värdefaktorn typ av värmekraftverk

Värdet per kW installerad effekt ska i riktvärdeangivelsen anges för var och en av de skilda typerna av värmekraftverk (15 kap. 11 § FTL). Vid taxeringen gör man därför en indelning i olika klasser av värmekraftverk. Enligt 15 kap. 12 § bestämmer man klass av värmekraftverk på grundval av om elproduktionen sker med kärnkraft, kraftvärme, kondenskraft eller vindkraft. Man skiljer på följande klasser av värmekraftverk vid värderingen (jfr 1 kap. 34 § sista stycket FTF):

• kärnkraftverk
• kraftvärmeverk
• vindkraft.

Enligt 7 kap. 16 § FTL ska dock något värde inte bestämmas för kondenskraftverk.

Ålder – värdeår och idrifttagningsår

Enligt 1 kap. 34 § FTF är ett värmekraftverks ålder det år då kraftverket kunde tas i bruk. För kärnkraftverken gäller, från och med den allmänna fastighetstaxeringen 2013, att ålder ska avse det år då kraftverket kunde tas i bruk. För kärnkraftverk ska ålder anges med ett värdeår (1 kap. 35 § FTF).

Värdefaktorn ålder är av betydelse när man ska bestämma den nedskrivningsfaktor som beaktar värdeminskningen på grund av ålder, och som man ska tillämpa när man beräknar värmekraftverkets värde (15 kap. 15 § FTL).

Nedskrivningsfaktorerna för de olika klasserna av värmekraftverk finns i SKV A 2018:12. Tabellerna för respektive värmekraftverk är

• kärnkraftverk (KN-tabell)
• kraftvärmeverk (Nö-tabell)
• vindkraftverk (Nvi-tabell).

Nedskrivningsfaktorernas storlek i tabellerna är rekommendationer.

Beräkna riktvärdet

När man beräknar riktvärde för de båda värderingsenheterna inom ett värmekraftverk, kraftverksbyggnaderna och marken, utgår man från totalvärdet av värmekraftverket som nybyggt.

Totalvärdet av ett nybyggt värmekraftverk bestäms som produkten av kraftverkets installerade effekt i kilowatt och ett värde per kilowatt installerad effekt (15 kap. 14 § FTL).

Hur beräknas riktvärdet för en värderingsenhet avseende marken?

Det är det totala värdet av värmekraftverket i nybyggt skick som avses i 15 kap. 15 § FTL. Värdet ska vara beräknat som produkten av den installerade effekten och värdet per kW av den installerade effekten för den aktuella typen av värmekraftverk enligt riktvärdeangivelsen. Den enda värdefaktor som ska tillämpas vid beräkningen är installerad effekt.

Riktvärdet för marken ska således utgöra 1,5 % av totalvärdet av verket i nybyggt skick. Detta totalvärde bestäms som produkten av den installerade effekten och värdet per kW enligt riktvärdeangivelsen.

Riktvärdet för marken bestäms på samma sätt, oavsett om värmekraftverket är bebyggt, obebyggt eller under byggnad. I 1 kap. 34 b § FTF ges följande formel för beräkningen av riktvärdet för mark som tillhör ett värmekraftverk:

Rm = 0,015 × Pi × N

Rm	riktvärdet för en värderingsenhet avseende mark
Pi	installerad effekt i kW
N	i riktvärdeangivelsen angivet värde i kr/kW för byggnader och mark som tillhör ett nybyggt värmekraftverk.

Hur beräknas riktvärdet för en värderingsenhet avseende kraftverksbyggnad?

Riktvärdet för en värderingsenhet som avser en kraftverksbyggnad till ett värmekraftverk beräknas på följande sätt. Man multiplicerar 73,5 procent av kraftverkets värde i nybyggt skick med en nedskrivningsfaktor som beaktar den värdeminskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen kunde tas i bruk (nybyggnadsåret) och andra året före året för den allmänna fastighetstaxeringen (15 kap. 15 § andra stycket FTL).

Riktvärdet för en kraftverksbyggnad ska således utgöra produkten av 73,5 % av kraftverkets totalvärde, om kraftverket färdigställts under nivååret, och en nedskrivningsfaktor, genom vilken man beaktar värdeminskningen av kraftverket på grund av verkets ålder. Totalvärdet av ett kraftverk som färdigställts under nivååret bestäms som produkten av den installerade effekten och det värde per kW installerad effekt som anges i riktvärdeangivelsen.

Den slutliga beräkningen av riktvärdet (Rb) för en värderingsenhet, avseende de byggnader som tillhör ett värmekraftverk, bestäms och redovisas enligt följande formel (1 kap. 34 § FTF):

Rb = 0,735 × Pi × N × få

Rb	riktvärdet för en värderingsenhet avseende byggnader
Pi	installerad effekt i kW
N	i riktvärdeangivelsen angivet värde i kr/kW för byggnader och mark tillhörande ett nybyggt värmekraftverk
Få	nedskrivningsfaktor för byggnadernas värdeminskning.

Nedskrivningsfaktor för värmekraftverk

Nedskrivningens storlek regleras i 1 kap. FTF och i bilagor till FTF. Regleringen skiljer sig åt beroende på typ av värmekraftverk.

Nedskrivningsfaktor för kärnkraftverk

För kärnkraftverken finns reglerna om nedskrivningen i 1 kap. 35 § FTF. För kärnkraftverk ska man upprätta en tabell för hur man bestämmer nedskrivningsfaktorn (KN-tabell). Tabellen ska visa nedskrivningsfaktorns storlek vid skilda förhållanden för värdefaktorn ålder. Med kärnkraftverks ålder avses det år då kraftverket kunde tas i bruk. Värdefaktorn klassindelas och KN-tabellen ska utformas enligt vad som står i bilaga 9 i FTF.

Nedskrivningsfaktor för kraftvärmeverk

För kraftvärmeverk ska man upprätta en tabell för hur man bestämmer nedskrivningsfaktorn (Nö-tabell). Nedskrivningsfaktorn beaktar den värdeminskning som har uppkommit året efter det år då kraftverket kunde tas i bruk. Tabellen ska visa nedskrivningsfaktorns storlek utifrån ålder och återstående nyttjandetid (1 kap. 34 e § FTF).

Värdefaktorn ålder ska klassindelas och tabellen utformas enligt vad som står i bilaga 9 b.

Nedskrivningsfaktorernas storlek i KN- och Nö-tabellerna, bilagorna 9 och 9 b, har fastlagts av Skatteverket och utgör allmänna råd SKV A 2018:12.

Nedskrivningsfaktor för vindkraftverk

För vindkraftverken finns reglerna om nedskrivningsfaktorn i 1 kap. 34 h § FTF. För vindkraftverk ska man upprätta en tabell för hur man bestämmer nedskrivningsfaktorn (Nvi-tabell). Nedskrivningsfaktorn beaktar den värdeminskning som har uppkommit året efter det år då kraftverket kunde tas i bruk. Tabellen ska visa nedskrivningsfaktorns storlek utifrån ålder och återstående nyttjandetid.

Värdefaktorn ålder ska klassindelas och tabellen utformas enligt vad som står i bilaga 9 c . Nedskrivningsfaktorns storlek i Nvi-tabellen, bilaga 9 c, utgör allmänna råd, SKV A 2018:12.

Värmekraftverk under uppförande

För värmekraftverk under uppförande gäller samma regler som för vattenkraftverk under uppförande.

Avrunda riktvärdet

Om riktvärdet av en värderingsenhet överstiger 5 000 000 kronor ska värdet avrundas nedåt till närmaste hela 200 000-tal kronor. Överstiger riktvärdet 25 000 000 kronor ska det avrundas nedåt till närmast hela miljoner kronor (1 kap. 5 § första stycket FTF).