OBS: Detta är utgåva 2022.7. Sidan är avslutad 2022.
Skatt ska betalas för avfall som förs in till en avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning.
Visst avfall är dock undantaget från skatteplikt.
Skatt ska betalas för avfall som förs in till en avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning (1 § första stycket LSAF).
Skatten bygger på en nettobeskattningsmodell. Det innebär att skatt tas ut för det avfall som förs in till en anläggning och avdrag för skatten får göras för det avfall som förs ut från samma anläggning (jfr prop. 2019/20:32 s. 29).
Enligt 1 § andra stycket LSAF avses med avfall detsamma som i 15 kap. 1 § miljöbalken (1998:808).
Det omfattar varje ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med, avser att göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med (jfr prop. 2019/20:32 s. 44).
Med avfallsförbränningsanläggning enligt 2 § LSAF menas en förbränningsanläggning där något av följande kriterier är uppfyllt:
Med kommunalt avfall avses detsamma som i 15 kap. 3 § miljöbalken (5 a § LSAF).
Bestämmelsen i 2 § motsvarar väsentligen 6 § förordningen (2013:253) om förbränning av avfall. I lagens förarbeten anges att det saknas förarbeten till förordningen men att praxis och myndighetstillämpning kan tjäna som vägledning vid tillämpning av begreppet. Det inkluderar även länsstyrelsens klassificering av anläggningar vid beslut om uttag av avgift enligt 2 kap. 1 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken (jfr prop. 2019/20:32 s. 44).
Första punkten syftar på när avfallsförbränning sker i syfte att bli kvitt avfall till skillnad från de andra punkterna när kvittblivningen inte är huvudsyftet utan avfall snarare används som bränsle. I andra punkten anges att det krävs att det huvudsakliga ändamålet med anläggningen inte är produktion av energi eller material. I tredje punkten framgår att begreppet avfallsanläggningar även omfattar anläggningar där mer än 40 procent av den alstrade värmen kommer från förbränning av farligt avfall (jfr prop. 2019/20:32 s. 44 f.).
Genom att hänvisningen i fjärde punkten görs till bilagan till kommissionens beslut 2000/532/EG i en viss lydelse är hänvisningen statisk. Det innebär att eventuella senare ändringar av beslutet inte ska beaktas vid tillämpningen av bestämmelsen (jfr prop. 2019/20:32 s. 22). Enligt bilagan till kommissionens beslut 2000/532/EG, i lydelsen enligt kommissionens beslut 2014/955/EU, omfattar underkapitel 20 01 separat insamlade fraktioner, utom förpackningar och kommunalt förpackningsavfall som har samlats in separat, medan underkapitel 20 02 omfattar trädgårds- och parkavfall (även avfall från begravningsplatser). Definitionen av avfallsförbränningsanläggning omfattar därmed förbränningsanläggningar där det förbränns annat kommunalt avfall än
trädgårds- och parkavfall (även avfall från begravningsplatser).
Med samförbränningsanläggning enligt 3 § LSAF menas en förbränningsanläggning som
Bestämmelsen motsvarar 7 § förordningen (2013:253) om förbränning av avfall. I lagens förarbeten anges att det saknas förarbeten till förordningen men att praxis och myndighetstillämpning kan tjäna som vägledning vid tillämpning av begreppet. Det inkluderar även länsstyrelsens klassificering av anläggningar vid beslut om uttag av avgift enligt 2 kap. 1 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken (jfr prop. 2019/20:32 s. 45).
Av andra punkten framgår att om en anläggning omfattas av definitionen av avfallsförbränningsanläggning är det inte en samförbränningsanläggning (jfr prop. 2019/20:32 s. 45).
Med förbränningsanläggning menas en stationär eller mobil teknisk anläggning där avfall förbränns. I en förbränningsanläggning enligt 4 § LSAF ingår
Bestämmelsen motsvarar väsentligen 5 § förordningen (2013:253) om förbränning av avfall. Hur begreppet tillämpats i miljölagstiftningen kan tjäna som vägledning vid tillämpningen av LSAF (jfr prop. 2019/20:32 s. 45).
Begreppet förbränningsanläggning ingår i definitionerna av såväl avfallsförbränningsanläggning som samförbränningsanläggning. Avgränsningen av sådana anläggningar som omfattas av 1 § LSAF är därmed beroende av hur man avgränsar förbränningsanläggningen. En avgränsning av förbränningsanläggningen har därigenom betydelse för omfattningen av såväl skattskyldigheten som avdragsrätten enligt LSAF.
I anslutning till den tekniska anläggning där avfall förbränns kan det förekomma annan hantering av avfall, t.ex. sortering av avfall eller rötning eller deponering av avfall. Om det finns utrymmen, utrustning och system för hantering av avfall som inte hör samman med avfallets behandling genom förbränning, så bör dessa delar inte anses ingå i förbränningsanläggningen. Detsamma bör gälla för ett område där avfall hanteras men som inte hör till den tekniska anläggning där avfall förbränns.
Ett område där avfall deponeras har normalt inte ett sådant samband med den tekniska anläggning där avfall förbränns att området kan anses höra till förbränningsanläggningen enligt 4 § LSAF. Det innebär att deponiområdet då inte kommer att ingå i den anläggning som omfattas av LSAF. En sådan bedömning är i linje med uttalandet i lagens förarbeten att det inte bedöms förekomma i någon större omfattning att aska från förbränningen deponeras inom förbränningsanläggningen (jfr prop. 2019/20:32 s. 29).
En anläggning för rötning av avfall anses inte ingå i förbränningsanläggningen enligt 4 § LSAF, när anläggningsområdet inte hör till den tekniska anläggning där avfallet förbränns och där det inte heller finns utrymmen, utrustning eller system som hör samman med förbränningen av avfallet. Det innebär att en sådan anläggning inte kommer ingå i den anläggning som omfattas av LSAF.
Utrymmen, utrustning och system för beredning av avfallsbränsle (bränsleberedning) kan ha ett så nära samband med förbränningen av avfall att de anses ingå i förbränningsanläggningen enligt 4 § LSAF. I ett fall tas försorterat brännbart avfall emot vid en anläggning och bereds för förbränning genom att metaller samt material såsom glas, keramik och porslin sorteras ut och avfallet krossas till lämplig storlek för förbränning. Bränsleberedningen sker här i en byggnad som binds samman med pannhuset genom ett transportband. Det beredda avfallet förs på transportbandet in till den termiska behandlingen i pannhuset. Bränsleberedningen har i detta fall ett så nära samband med förbränningen av avfall att den får anses ingå i förbränningsanläggningen och därmed i den anläggning som omfattas av LSAF.
Med avfallsförbränning menas värmebehandling av avfall genom oxidation eller andra värmebehandlingsprocesser som pyrolys, förgasning eller plasmaprocess, i den utsträckning som ämnena från behandlingen sedan förbränns (5 § LSAF).
Bestämmelsen motsvarar väsentligen 4 § förordningen (2013:253) om förbränning av avfall (jfr prop. 2019/20:32 s. 45).