Det köpande företagets skattemässiga situation

Det köpande företaget träder in i det säljande företagets skattemässiga situation

Om villkoren för undantag från omedelbar beskattning i 38 kap. 6–8 §§ IL är uppfyllda träder i princip det köpande företaget in i det säljande företagets skattemässiga situation (38 kap. 9–18 §§ IL).

Värdet på övertagna kapitaltillgångar

För kapitaltillgångar gäller att det köpande företaget träder in i det säljande företagets skattemässiga situation (38 kap. 14 § andra stycket IL). Kapitaltillgångar i näringsverksamheten definieras i 25 kap. 3 § IL.

När en näringsfastighet som är en kapitaltillgång eller en näringsbostadsrätt övertas genom en verksamhetsavyttring anses det köpande företaget ha gjort de värdeminskningsavdrag och liknande avdrag som det säljande företaget gjort. Detsamma gäller utgifter för förbättrande reparationer och underhåll som det säljande företaget haft (38 kap. 12 § IL och 38 kap. 14 § IL).

Värdet på andra övertagna tillgångar än kapitaltillgångar

För andra tillgångar än kapitaltillgångar, t.ex. lager och inventarier, gäller att det köpande företaget anses ha förvärvat tillgångarna för deras skattemässiga värden, det värde det säljande företaget anses ha sålt tillgångarna för (38 kap 14 första stycket och 10 §§ IL). På så sätt upprätthålls den skattemässiga kontinuiteten.

Vad som menas med skattemässigt värde framgår av 2 kap. 31 § IL och 2 kap. 33 § IL.

När lagertillgångarnas skattemässiga anskaffningsvärde avviker från det redovisningsmässiga

I vissa fall är det skattemässiga anskaffningsvärdet för lagertillgångar frikopplat från det värde som tas upp i redovisningen. Detta gäller till exempel vid verksamhetsavyttring (17 kap. 33 § IL och 38 kap. 14 § IL). Högsta förvaltningsdomstolen har klargjort att det redovisningsmässiga anskaffningsvärdet i dessa fall inte ska påverka det skattemässiga resultatet (HFD 2011 ref. 64). Se även När det skattemässiga värdet avviker från värdet i redovisningen.

När endast en del av inventarierna förvärvas

Om bara en del av det säljande företagets totala innehav av inventarier och andra sådana tillgångar avyttras i verksamhetsavyttringen ska det säljande företaget ta upp en skälig del av hela det skattemässiga värdet (38 kap. 10 § andra stycket IL).

Det köpande företaget anses ha anskaffat inventarierna till det skattemässiga värde som det säljande företaget anses ha sålt inventarierna för (38 kap. 14 § första stycket IL).

Rätten att använda räkenskapsenlig avskrivning

Om värdet på de övertagna inventarierna eller andra liknande tillgångar tas upp i det köpande företagets räkenskaper till ett värde som är högre än det skattemässiga värdet hos det säljande företaget, får det köpande företaget bara använda räkenskapsenlig avskrivning under förutsättning att skillnaden tas upp som en skattepliktig intäkt. Här menas de tillgångar som omfattas av reglerna om värdeminskningsavdrag enligt 18 kap. IL.

Intäkten ska tas upp det beskattningsår då verksamhetsavyttringen genomförs, eller fördelas med lika belopp detta beskattningsår och de två följande beskattningsåren (38 kap. 18 § IL).

Om en goodwillpost uppstår

Om en goodwillpost uppstår hos det köpande företaget vid en verksamhetsavyttring, ska den inte behandlas som ett inventarium vid beskattningen (RÅ 2009 ref. 28). I bokföringen skrivs en sådan goodwillpost av enligt god redovisningssed. På grund av reglerna om skattemässig kontinuitet i 38 kap. IL blir avskrivningen dock inte skattemässigt avdragsgill utan ska återläggas till beskattning hos det köpande företaget.

Fonder får tas över

Periodiseringsfonder och ersättningsfonder som det säljande företaget har ska övertas av det köpande företaget – om både det säljande och det köpande företaget begär det. Om fonderna övertas anses det köpande företaget ha gjort avsättningarna till fonderna, samt fått avdragen för avsättningarna de beskattningsår avdragen faktiskt hänför sig till (38 kap. 15 § IL).

Om verksamhetsavyttringen bara omfattar en del av det säljande företagets tillgångar, får högst en så stor andel av fonderna tas över som motsvaras av avyttringen, d.v.s. förhållandet mellan det säljande företagets skattemässiga värde på de avyttrade tillgångarna och motsvarande värde på det säljande företagets samtliga tillgångar vid tidpunkten för verksamhetsavyttringen (38 kap. 15 § andra stycket IL).

Vad som avses med skattemässigt värde framgår av 2 kap. 31–33 §§ IL.

Reserveringar för framtida utgifter får tas över

Reserveringar för framtida utgifter som det säljande företaget har gjort får övertas om det köpande företaget tar över ansvaret för de förpliktelser som ligger till grund för reserveringarna och de är hänförliga till den verksamhetsgren som avyttras. För att reserveringarna ska kunna tas över måste båda företagen begära det (38 kap. 16 § IL). Det blir då det köpande företaget som ska återföra avdragen för framtida utgifter.

Rätten till avdrag för det säljande företagets underskott, kvarstående kapitalförluster och negativa räntenetton får inte tas över

Det köpande företaget får, enligt 38 kap. 17 § IL, inte överta det säljande företagets rätt till avdrag för

• underskott enligt 40 kap. IL
• kvarstående kapitalförluster på fastigheter enligt 25 kap. 12 § IL
• kvarstående kapitalförluster på delägarrätter enligt 48 kap. 26 § IL
• kvarstående negativa räntenetton enligt 24 kap. 26 § IL i reglerna om begränsad avdragsrätt för negativa räntenetton.

Begränsad avdragsrätt vid underskott hos det köpande företaget

Rätten till avdrag för det köpande företagets eget underskott kan i vissa fall begränsas vid en verksamhetsavyttring (40 kap. 24 § 2 stycket IL och 38 kap. 17 a och 17 b §§ IL). Anledningen till detta är att reglerna om underprisöverlåtelser i 23 kap. IL annars skulle kunna kringgås genom att latenta vinster i de avyttrade tillgångarna skulle kunna realiseras hos det köpande företaget och kvittas mot underskott (jfr prop. 2006/07:2 s. 69).

Först det sjätte beskattningsåret efter det att verksamhetsavyttringen genomfördes ska det köpande företaget dra av underskott som kvarstår från beskattningsåret före verksamhetsavyttringen. Begränsningen i avdragsrätten för egna kvarstående underskott gäller på motsvarande sätt för företag som det köpande företaget med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till under det beskattningsår då verksamhetsavyttringen genomfördes (38 kap. 17 a § IL).

Om koncernbidrag kan lämnas med avdragsrätt mellan det säljande och köpande företaget för det beskattningsår då verksamhetsavyttringen sker, gäller dock begränsningen i rätten till underskottsavdrag bara om det finns en s.k. koncernbidragsspärr mellan företagen (jfr 40 kap. 18 och 19 §§ IL). Underskotten spärras i så fall under den period som koncernbidragsspärren skulle ha gällt om verksamhetsavyttringen inte hade skett (38 kap. 17 b § andra stycket 1 IL och jämför prop. 2006/07:2 s. 114).

Avdragsbegränsningen i 38 kap. 17 a § IL gäller också om det köpande företaget med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till ett annat företag det år då verksamhetsavyttringen sker, och det i det andra företaget finns en koncernbidragsspärr för koncernbidrag som lämnas från det säljande företaget indirekt, via det köpande företaget (38 kap. 17 b § andra stycket 2 IL, prop. 1998/99:113 s. 22–23 och prop. 2006/07:2 s. 114).

Skatteverket anser att underskott som spärras tillfälligt enligt ovanstående bestämmelser vid verksamhetsavyttring ingår i underskott av näringsverksamhet som ska beräknas och fastställas vid den årliga beskattningen. Frågan om spärren är ett hinder mot att utnyttja underskottet ska prövas påföljande beskattningsår, se Skatteverkets ställningstagande Beräkning och fastställelse av underskott i näringsverksamhet efter ägarförändring m.m.