Utformning av föreläggande och hur föreläggandet följs

Ett föreläggande ska vara skriftligt

Det finns inte något uttryckligt krav i SFL på att ett föreläggande ska vara skriftligt, däremot framgår det av 9 § andra stycket FL, att huvudregeln är att myndigheters handläggning ska vara skriftlig. Utgångspunkten är därför att ett föreläggande ska vara skriftligt. Eftersom det finns krav på vad ett föreläggande ska innehålla är det normalt inte lämpligt att besluta om att använda sig av muntligt föreläggande.

Föreläggandet ska innehålla

• namnet på den som föreläggandet riktas till
• en motivering med tillämpliga lagrum
• uttrycket föreläggande
• tydliga besked om vad den som föreläggs ska göra
• upplysning om vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist som en åtgärd ska vidtas (normalt minst 5 dagar)
• upplysning om möjligheten att begära omprövning
• i vissa fall ska upplysning ges om vilka uppgifter ett föreläggande inte får avse.

Att ett föreläggande som inte har förenats med vite ska uppfylla väsentligen samma krav på tydlighet som ställs på ett föreläggande som förenats med vite framgår av HFD 2017 ref. 21. Målet i HFD gällde ett överklagbart föreläggande utfärdat av en tillsynsmyndighet. Skatteverket anser att HFD:s uttalanden om vilka krav på tydlighet som ställs på ett föreläggande utan vite också kan tillämpas på Skatteverkets förelägganden enligt SFL.

Svarstiden ska anpassas efter omständigheterna

Den svarstid som bestäms för att följa föreläggandet ska vara anpassad efter omständigheterna i det särskilda fallet. Det innebär att hänsyn ska tas till bland annat föreläggandets innehåll och omfattning. Den som föreläggs med stöd av bestämmelserna i 37 kap. SFL ska dock alltid få minst fem dagar på sig att följa föreläggandet (8 kap. 1 § SFF). Med dagar menas här vardagar.

”Lösbrev” eller delgivning?

Ett föreläggande utan vite kan normalt sändas i så kallat ”lösbrev”, d.v.s. som ett normalt frankerat brev, utan krav på mottagningsbevis eller liknande. Skulle det däremot i något särskilt fall finnas behov av bevis om att den som har förelagts har nåtts av föreläggandet kan delgivning användas.

Svar på föreläggande

Det finns inte några särskilda bestämmelser om hur ett svar på ett föreläggande ska lämnas. Däremot får Skatteverket avgöra hur en uppgift ska lämnas. Huvudregeln är att handläggningen i ett ärende ska vara skriftlig (9 § andra stycket FL).

Bestämmelsen i 24 § FL om att lämna uppgifter muntligt kan tillämpas när det är lämpligt vid ett svar på ett föreläggande. En part ska ges möjlighet att lämna uppgifter muntligt om det inte framstår som obehövligt.

Det är Skatteverket som bestämmer om muntliga uppgifter kan lämnas i det enskilda fallet. Om ett muntligt svar är acceptabelt är beroende av bland annat vilka uppgifter Skatteverket har begärt men kanske framför allt av mängden eller omfattningen av de uppgifter Skatteverket frågat efter. Om Skatteverket i föreläggandet har begärt kopior av t.ex. fakturor eller andra handlingar kan svaret naturligen inte lämnas muntligt.

I de fall den som har förelagts utan vite inte gör det som framgår av föreläggandet kan revision eller tvångsåtgärder behöva användas. Revision kan även användas när den som har fått ett tredjemansföreläggande anser att det skulle medföra betydande arbete eller kostnader att fullgöra föreläggandet. De tvångsåtgärder som kan bli aktuella att använda vid uteblivet svar på ett föreläggande är dels vitesföreläggande som regleras i 44 kap. SFL och bevissäkring som regleras i 45 kap. SFL.

Kompletterande information

Ett föreläggande utan vite får inte överklagas.