Här kan du läsa om vilka som är skattskyldiga för plastbärkassar.
Den som har godkänts som lagerhållare enligt 8 § LSP är skattskyldig (4 § 1 LSP).
En godkänd lagerhållare kan inte under skatteuppskov hantera varor som civilrättsligt tillhör någon annan (jfr prop. 2013/14:10 s. 123). Förarbetsuttalandet gäller godkända lagerhållare enligt LTS, men motsvarande får anses gälla även för lagerhållare enligt LSP. I förarbetena till LSP uttalas att ett system motsvarande det som tillämpas avseende snus och tuggtobak enligt LTS samt LSKE ska införas avseende skatten på plastbärkassar (jfr prop. 2019/20:47 s. 31).
Om en godkänd lagerhållare försätts i konkurs övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är då skattskyldigt för varor för vilka skattskyldigheten enligt 10 § 1 LSP på plastbärkassar inträder efter konkursbeslutet (9 § LSP).
Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd lagerhållare är skattskyldig (4 § 2 LSP).
Den som för in eller tar emot skattepliktiga varor från ett annat EU-land utan att vara godkänd lagerhållare är skattskyldig (4 § 3 LSP).
Begreppen ”för in” respektive ”tar emot” förekommer även i annan punktskattelagstiftning avseende såväl nationella som harmoniserade punktskatter. Begreppen avser den person som rent faktiskt ser till att varan kommer till Sverige från ett annat EU-land. Skattskyldig i egenskap av att ”föra in” en vara är således den som faktiskt för in varan till Sverige, antingen genom att själv transportera varan eller genom att anlita en transportör för transporten till Sverige. Den som efter att ha beställt en vara ”tar emot” varan här, när den kommer från ett annat EU-land, är skattskyldig i denna egenskap. I förarbetena ges några exempel för att tydliggöra vem som är skattskyldig i olika situationer (prop. 2019/20:47 s. 51f):
Ett fall är då ett företag på egen hand för hit skattepliktiga varor. Det kan t.ex. vara en handlare som reser till ett annat EU-land och förvärvar skattepliktiga plastpåsar, som handlaren själv transporterar hem till Sverige. Det kan också handla om att handlaren beställer skattepliktiga plastpåsar från ett annat EU-land och uppdrar till en transportör att föra hem varorna för hans eller hennes räkning. I båda dessa fall är det den svenska handlaren som blir skattskyldig när varorna förs in till Sverige. Man kan också tänka sig att den svenska handlaren med verksamhet i Sverige beställer skattepliktiga plastpåsar från en säljare i ett annat EU-land och ber att denne transporterar varorna till Sverige. Även i detta fall är den svenska handlaren i egenskap av att vara den som tar emot varorna här skyldig att redovisa och betala skatten. Är det i stället så att säljaren i det andra EU-landet, utan att ha fått någon beställning i förväg, för in skattepliktiga plastpåsar till Sverige och väl i Sverige kontaktar, eller blir kontaktad av, handlare här, åligger det den utländska säljaren att redovisa och betala skatten här. För andra punktskatter kan skattskyldighet i motsvarande situationer även bli aktuell för privatpersoner som för in eller tar emot skattepliktiga varor. Detta bör dock normalt inte förekomma för skatten på plastbärkassar mot bakgrund av varans karaktär och undantagen från skattskyldighet vid små volymer respektive fysiska personers hantering för personligt bruk.
Vid import av skattepliktiga varor från tredje land är någon av följande skattskyldig:
Bestämmelsen har ändrats på så sätt att en tredje punkt införts den 1 januari 2022. Den nya punkten anger vem som är skattskyldig i de fall en tulldeklaration lämnas in i ett annat EU-land med stöd av ett tillstånd för centraliserad klarering. Tullskulden uppkommer då i det EU-land där deklarationen lämnas in, medan skattskyldighet för punktskatt uppkommer i Sverige. Bestämmelsen innebär att den som är skyldig att betala tullen i det andra EU-landet, eller skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit belagd med tull, även är skattskyldig för punktskatten för importen. Med uttrycket ”skulle ha varit skyldig att betala tullen” avses både situationer där varan är tullfri och situationer där varan importeras från ett territorium som ingår i EU:s tullområde men som inte ingår Europeiska unionens punktskatteområde (t.ex. Åland), och varan därför inte är belagd med tull (jfr prop. 2021/22:23 s. 70 jämförd med 82).
Med import menas vid tillämpningen av LSP att en skattepliktig vara förs in till Sverige från tredjeland under förutsättning att varan inte omfattas av ett sådant suspensivt tullförfarande eller suspensivt tullarrangemang som avses i artikel 4.6 i punktskattedirektivet. Med import menas även att varan frisläpps från ett sådant förfarande eller arrangemang (2 § LSP). Det är alltså först när varan inte längre omfattas av tullförfarandet eller tullarrangemanget som varan har importerats i den mening som avses i LSP.
Med tredjeland menas länder och områden utanför EU:s punktskatteområde (2 § LSP). EU:s punktskatteområde framgår av förordning (2011:443) om Europeiska unionens punktskatteområde.
Med tullskuld och unionsvara menas detsamma som i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (5 § andra stycket LSP).
Tullverket beslutar om skatt för den som är skattskyldig vid import. Skatten ska betalas till Tullverket. För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:253) (12 § andra stycket LSP).
Varor undantas från skattskyldighet vid import om de vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013 ägs av en godkänd lagerhållare (5 § tredje stycket LSP). För dessa varor kommer skattskyldighet att inträda vid ett senare tillfälle, i enlighet med bestämmelserna i 10 § 1 LSP.
Det är fråga om ett undantag från huvudregeln om skattskyldighet vid import och det är den som hävdar att undantaget är tillämpligt som ska visa att så är fallet (jfr. prop. 2019/20:47 s. 52).
Det finns vissa undantag från bestämmelsen i 4 § 2 och 3 LSP om skattskyldighet för den som tillverkar samt för eller tar emot skattepliktiga varor. Dessa undantag finns i 6 och 7 §§ LSP.
Från skattskyldighet enligt 4 § 3 och 5 § undantas införsel, mottagande, och import av skattepliktiga varor som vid varje tillfälle inte överstiger 40 stycken plastbärkassar (6 § LSP).
Varje tillfälle syftar på varje händelse som, om undantaget inte vore tillämpligt, hade gett upphov till skattskyldighet. Införsel eller import av skattepliktiga varor som förpackats i separata försändelser men transporteras i direkt anslutning till varandra bör som utgångspunkt bedömas som ett enda tillfälle för införsel, mottagande eller import (jfr 2019/20:47 s. 53).
Från skattskyldighet enligt 4 § 2 och 3 samt 5 § undantas en fysisk persons tillverkning, införsel, mottagande, och import av skattepliktiga varor som är avsedda för den fysiska personens eller dennes familjs personliga bruk (7 § LSP).
Med personligt bruk menas att det är personen eller familjemedlemmarna själva som ska använda produkterna. En bedömning måste göras utifrån omständigheterna i varje enskilt fall (jfr prop. 2019/20:47 s. 53).