OBS: Detta är utgåva 2022.8. Sidan är avslutad 2022.
Avdrag får göras för avfall och för ämne eller föremål som har upphört att vara avfall och som förs ut från anläggningen.
Den som är skattskyldig får enligt 14 § första stycket LSAF göra avdrag för skatt på
Skatten bygger på en nettobeskattningsmodell. Det innebär att skatt tas ut för det avfall som förs in till en anläggning och avdrag för skatten får göras för det avfall som förs ut från samma anläggning (jfr prop. 2019/20:32 s. 29).
Avdrag får bara göras för skatt på sådant avfall som har beskattats. Avdragsrätten omfattar rester som uppstår efter förbränning i olika former, t.ex. aska, till den del resterna är hänförliga till avfall som har beskattats. Även ämnen eller föremål som har upphört att vara avfall och som förs ut ska medföra rätt till avdrag om de tidigare har beskattats (jfr prop. 2019/20:32 s. 47).
Nytt: 2022-07-12
Skatteverket anser att den innebörd som uttrycket att avfall upphör att vara avfall har i EU-förordningar där det fastställs kriterier för när visst avfall upphör att vara avfall (”end of waste-kriterier”) eller i 15 kap. 9 a § miljöbalken ska ligga till grund för bedömningen av om ett ämne eller föremål har upphört att vara avfall enligt 14 § första stycket 2 LSAF.
När ett ämne eller föremål omfattas av en EU-förordning där det fastställs end of waste-kriterier för visst avfall, anser Skatteverket att de kriterier som fastställs i den aktuella förordningen ska vara uppfyllda för att ämnet eller föremålet ska ha upphört att vara avfall enligt 14 § första stycket 2 LSAF.
När ett ämne eller föremål inte omfattas av någon sådan förordning anser Skatteverket att de villkor som anges i 15 kap. 9 a § miljöbalken ska vara uppfyllda för att ämnet eller föremålet ska ha upphört att vara avfall enligt 14 § första stycket 2 LSAF. Enligt 15 kap. 9 a § miljöbalken upphör avfall som har genomgått ett återvinningsförfarande att vara avfall om
Avdrag får bara göras för skatt på sådant avfall som har beskattats. Det innebär att avdrag inte får göras för avfall som enligt 6 § LSAF är undantaget från skatteplikt, t.ex. farligt avfall, biobränsle eller animaliska biprodukter, som förs ut från anläggningen. Bränsle som inte är att anse som avfall enligt 1 § LSAF har inte beskattats när det fördes in till anläggningen och ska alltså inte omfattas av avdragsrätten.
Lakvatten, reningsvatten eller vatten och andra stabiliserande ämnen som inom förbränningsanläggningen har tillsatts till aska har inte heller beskattats. Dessa ämnen omfattas alltså inte av avdragsrätten (jfr prop. 2019/20:32 s. 47). Lakvatten bildas när nederbörd eller yt- och grundvatten infiltrerar avfallet och förorenas när det rinner genom eller över avfallet. I många fall tillsätts också vatten eller stabiliserande ämnen till askan inne på förbränningsanläggningen (jfr prop. 2019/20:32 s. 29).
Avdrag ska göras med det skattebelopp som gällde när skattskyldigheten för avfallet inträdde (14 § andra stycket LSAF).
Bestämmelsen innebär att storleken på avdraget ska beräknas enligt det skattebelopp som gällde när skattskyldigheten för avfallet inträdde, även om ett annat skattebelopp gäller när man gör avdraget. Det kan bli aktuellt när avfall förs in till en anläggning vid en tidpunkt när en skattesats gäller och förs ut vid en senare tidpunkt när en annan skattesats gäller. Enligt allmänna principer gäller att den som begär ett avdrag även har bevisbördan för storleken på avdraget (jfr prop. 2019/20:32 s. 47).