I många fall är ett gränsöverskridande arrangemang som uppvisar något kännetecken bara rapporteringspliktigt om skatteförmånen är den huvudsakliga eller en av de huvudsakliga fördelarna som en person rimligen kan förvänta sig av arrangemanget.
Ett gränsöverskridande arrangemang som uppvisar något av kännetecknen som anges i bestämmelserna i 13–18 §§ samt 19 § 2 a, 3 eller 4 RAL är bara rapporteringspliktigt om skatteförmånen är den huvudsakliga fördelen eller en av de huvudsakliga fördelarna som en person rimligen kan förvänta sig av arrangemanget (12 § andra stycket RAL).
Den huvudsakliga fördelen kan bestå även av andra faktorer eller skäl till varför ett gränsöverskridande arrangemang genomförs. Skatteförmånen måste dock vara ett av de viktigaste eller det viktigaste skälet till att arrangemanget avses genomföras eller genomförs för att det ska vara rapporteringspliktigt. I en situation där skatteförmånen påverkat utformningen av arrangemanget får skatteförmånen antas utgöra den huvudsakliga fördelen eller en av de huvudsakliga fördelarna. Så kan t.ex. vara fallet om arrangemanget inte skulle komma att genomföras om det inte vore för skatteförmånen, eller åtminstone inte genomföras på samma sätt.
Att skatteförmånen ska utgöra den huvudsakliga eller en av de huvudsakliga fördelarna med arrangemanget betyder i detta sammanhang inte att skatteförmånen ska uppgå till minst 75 procent av de sammanlagda fördelarna med att genomföra arrangemanget. När termen huvudsaklig används i IL avses minst 75 procent (prop. 1999/2000:2 del 1 s. 498), men eftersom reglerna om rapporteringspliktiga arrangemang införts för att genomföra ett EU-direktiv kan de kvantifierande begrepp som används i svensk rätt inte bli direkt tillämpliga. Eftersom det i bestämmelsen anges ett krav att skatteförmånen ska vara den huvudsakliga fördelen, eller en av de huvudsakliga fördelarna, som tillsammans med andra fördelar kan föreligga kan huvudsaklig inte ges betydelsen 75 procent i detta sammanhang. Om skatteförmånen uppgår till ett i sammanhanget mindre belopp kan normalt kriteriet huvudsaklig inte vara uppfyllt (prop. 2019/20:74 s. 85).
I svensk rätt finns en definition av begreppet skatteförmån i skatteflyktslagen. I förarbetena till den lagen anges att en skatteförmån utgör undvikande av den skatt som skulle ha betalats om skatteflyktsförfarandet inte hade kommit till stånd (prop.1996/97:170 s. 45). Vid tillämpning av begreppet skatteförmån enligt RAL är det enligt regeringen däremot inte lämpligt att utgå från definitionen i skatteflyktslagen. Bedömningen av om det föreligger en skatteförmån enligt RAL utgår i stället från de kännetecken som kriteriet om den huvudsakliga fördelen ska tillämpas på. Här är det lämpligt att ta ställning till om det rör sig om en eller flera av följande situationer:
Frågan om en skatteförmån är den huvudsakliga fördelen med ett visst arrangemang måste därför bedömas från fall till fall. Vid tillämpningen av exempelvis kännetecknet omvandling av inkomst i 13 § RAL kan skatteförmånen beskrivas som undvikande av den ytterligare skatt som skulle ha påförts om arrangemanget inte hade genomförts. En sådan definition av skatteförmån borde dock inte kunna bli tillämplig på ett allmänt kännetecken som t.ex. standardiserade arrangemang (15 § RAL). I beskrivningen i det kännetecknet framgår inte vad för slags arrangemang det ska vara fråga om, förutom att det väsentligen är standardiserat till dokumentation eller struktur och tillgängligt för flera användare utan att i väsentlig mån behöva anpassas för att kunna genomföras.
Syftet med arrangemanget är inte avgörande för att bedöma om skatteförmånen är den huvudsakliga fördelen med arrangemanget. Det ska göras en objektiv bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
Om arrangemanget avser ett marknadsförbart arrangemang som vid tidpunkten för uppgiftsskyldighetens inträde saknar användare, får bedömningen göras utifrån om en skatteförmån typiskt sett är den huvudsakliga fördelen, eller en av de huvudsakliga fördelarna, som en person rimligen kan förvänta sig av arrangemanget. Det väsentliga är vad en person rimligen kan förvänta sig. Kriteriet kan därför vara uppfyllt även om det senare visar sig att den avsedda skatteförmånen inte uppnås genom arrangemanget.
Med begreppet skatteförmån avses även skatteförmåner som uppstår i utlandet (prop. 2019/20:74 s. 84).
Sammanfattningsvis har regeringen bedömt att det inte bör införas en definition av begreppet skatteförmån i RAL (prop. 2019/20:74 s. 86).
Om ett arrangemang har ett direkt samband med ett företags huvudsakliga kommersiella verksamhet och inte är betingat av överväganden för att uppnå en skatteförmån är det inte rapporteringspliktigt. Regeringen hänvisar till Förenade kungarikets regelverk vad gäller rapporteringspliktiga arrangemang (DOTAS) där det uttalas att ”The advantage is one of the main benefits of the arrangements if it is a significant or important element of the benefits and not incidental or insubstantial” (prop. 2019/20:74 s. 86).