Föräldraskap för den som inte fött barnet

Olika förutsättningar för föräldraskap

Föräldraskap för en person som inte har fött barnet kan fastställas i utlandet genom presumtion, bekräftelse eller dom. Ett utländskt föräldraskap för en person som inte har fött barnet är giltigt i Sverige om det uppfyller förutsättningarna för erkännande här.

Bestämmelser om erkännande i Sverige vad gäller fastställelse och hävande av faderskap finns i IFL, NFL och SEVL. Olika förutsättningar gäller för erkännande beroende på hur faderskapet fastställts och, om fastställelsen skett genom bekräftelse eller dom, om det skett inom eller utom Norden.

Föräldraskap genom presumtion

Föräldraskap genom presumtion innebär att föräldraskapet följer av att personen är eller har varit gift med den som fött barnet. Maken presumeras (antas) då vara förälder till barnet.

Giltigheten av utländska presumerade föräldraskap i Sverige

I frågan om ett utländskt föräldraskap som fastställts genom presumtion kan erkännas i Sverige tillämpas bestämmelserna i IFL. Om barnet vid födelsen fick hemvist i Sverige ska dock frågan om föräldraskap alltid bedömas enligt svensk lag (2 § första stycket IFL och 2a § IFL i sin lydelse från och med den 1 augusti 2022).

Presumerat faderskap: Om maken är en man

En man som är eller har varit gift med den person som fött barnet ska, enligt 2 § första stycket IFL, anses som barnets far om sådan presumtion gäller enligt lagen

• i den stat där barnet vid födelsen fick sin hemvist, eller
• i en stat där barnet vid födelsen blev medborgare om faderskapspresumtion inte följer enligt lagen i hemvistlandet.

Enligt lagens förarbeten ska bestämmelserna som gäller faderskap för en man tillämpas oavsett om någon eller båda av makarna har ändrat könstillhörighet (prop. 2021/22:188 s. 24).

Frågan om äktenskapets giltighet vid bedömning av om det föreligger faderskap genom presumtion, det vill säga frågan om en man är eller har varit gift med den som fött barnet, ska bedömas enligt den lag som tillämpats avseende presumtionen (2 § andra stycket IFL). Detta innebär att en faderskapspresumtion enligt utländsk lag kan vara giltig i Sverige även om äktenskapet i sig inte kan erkännas enligt svensk rätt.

Om prövningen beror på någons hemvist eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och personen då är avliden, ska prövningen göras med hänsyn till förhållandena vid tiden för dödsfallet. Om prövningen beror på barnets hemvist eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och barnet då ännu inte är fött, är i stället hemvisten eller medborgarskapet vid den tidpunkten för den förälder som fött barnet avgörande (11 § IFL).

Fastställelse och hävande av föräldraskap inom Norden

I NFL finns bestämmelser avseende erkännande av faderskap som fastställts eller hävts genom dom eller på annat sätt i Danmark, Finland, Island och Norge.

Huvudregeln enligt 1 § NFL är att en nordisk lagakraftvunnen dom som avser faderskap gäller även i Sverige.

Med dom avses ett domstolsavgörande där frågan om föräldraskap prövats i sak, oavsett hur avgörandet betecknats (prop. 1979/80:5 s. 16). En förlikning som ingåtts inför domstol i Danmark likställs med dom.

Även en nordisk fastställelse av faderskap i annan form än genom dom gäller som huvudregel i Sverige enligt 2 § NFL. Med fastställelse i annan form avses som regel en faderskapsbekräftelse (se prop. 1979/80:5 s. 19).

En nordisk dom eller fastställelse som avses i 2 § NFL avseende faderskap gäller dock inte i Sverige enligt 3 § NFL

• om den nordiska domen eller fastställelsen står i strid med en i Sverige giltig dom i en rättegång som påbörjades innan den andra rättegången i det nordiska landet inleddes eller innan den nordiska fastställelsen skedde,
• om den nordiska domen eller fastställelsen står i strid med en i Sverige giltig fastställelse av faderskap i annan form än genom dom om denna fastställelse skedde innan rättegången i det nordiska landet inleddes eller innan den nordiska fastställelsen skedde,
• om det i Sverige eller utomlands pågår en rättegång angående faderskapet som kan leda till en dom som gäller i Sverige och denna rättegång påbörjades innan den andra rättegången i det nordiska landet inleddes eller innan den nordiska fastställelsen skedde, eller
• om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna domen eller fastställelsen (ordre public).

Det som framgår ovan om när en dom eller annan fastställelse avseende faderskap inte gäller i Sverige tillämpas även avseende föräldraskap enligt 1 kap. 9 § FB (5 § NFL).

Fastställelse och hävande av föräldraskap utom Norden

Bestämmelser om erkännande av en utomnordisk fastställelse eller hävning av föräldraskap finns i IFL. Avseende schweiziska avgöranden finns bestämmelser i SEVL.

Utomnordiska domstolsavgöranden avseende föräldraskap

Ett lagakraftvunnet avgörande av en utländsk domstol som innebär att ett faderskap har fastställts eller hävts gäller i Sverige, om det med hänsyn till en parts hemvist eller medborgarskap eller annan anknytning fanns skälig anledning att talan prövades i den andra staten (7 § första stycket IFL).

Om prövningen beror på någons hemvist eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och personen då är avliden, ska prövningen göras med hänsyn till förhållandena vid tiden för dödsfallet. Om prövningen beror på barnets hemvist eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och barnet då ännu inte är fött, är i stället hemvisten eller medborgarskapet vid den tidpunkten för den förälder som fött barnet avgörande (11 § IFL).

När förutsättningarna enligt ovan för att ett utländskt domstolsavgörande ska erkännas i Sverige är uppfyllda, ska avgörandet ändå enligt 7 § andra stycket IFL inte gälla i Sverige

• om svaranden, då denne inte har gått i svaromål, inte har fått kännedom om rättegången i tillräcklig tid för att kunna svara i saken eller av andra skäl inte fått rimliga möjligheter att föra sin talan i den utländska rättegången,
• om avgörandet strider mot en svensk dom,
• om avgörandet strider mot ett i Sverige giltigt utländskt avgörande i en rättegång som började tidigare än den andra utländska rättegången,
• om avgörandet strider mot en i Sverige giltig fastställelse av faderskap i annan form än genom domstolsavgörande och den fastställelsen har skett innan den utländska rättegången började,
• om en rättegång om faderskap för barnet pågår i Sverige, eller
• om det utomlands pågår en rättegång om faderskap för barnet som har börjat tidigare än den andra utländska rättegången och som kan antas leda till ett i Sverige giltigt avgörande.

Det som gäller enligt 7 § IFL om faderskap gäller även föräldraskap enligt 1 kap. 9 § FB (10 b § IFL).

Enligt 12 § IFL gäller inte ett utländskt domstolsavgörande om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna avgörandet (ordre public).

Frågan om ett utländskt domstolsavgörande avseende faderskap gäller i Sverige kan prövas av domstol. Ansökan till domstol kan göras av någon av parterna i den utländska rättegången och vars rätt frågan rör. Om en sådan fråga uppkommer inför en annan svensk myndighet än domstol (till exempel hos Skatteverket inom folkbokföringsverksamheten), får även myndigheten vid behov begära sådan prövning av domstol (9 § IFL).

Schweiziska domstolsavgöranden avseende föräldraskap

Ett avgörande avseende föräldraskap som meddelats av en domstol i Schweiz ska som huvudregel gälla även i Sverige (1–2 §§ SEVL). Under vissa förutsättningar ska dock avgörandet inte anses gälla i Sverige (4 § SEVL).

Utomnordiska bekräftelser av föräldraskap

En utländsk fastställelse av faderskap genom bekräftelse gäller i Sverige om bekräftelsen är giltig enligt lagen i en stat där barnet eller den som lämnat bekräftelsen hade hemvist eller var medborgare (8 § första stycket IFL). Själva bekräftelsen ska även anses giltig till formen om den uppfyller de formkrav som gällde enligt lagen i den stat där bekräftelsen lämnades (8 § andra stycket IFL). Det är förhållandena vid tidpunkten för bekräftelsen som ska ligga till grund för bedömningen.

En fastställelse genom bekräftelse som strider mot ett avgörande eller annan fastställelse som gällde i Sverige innan den 1 augusti 2022 ska dock inte vara giltig i Sverige (7 § första stycket IFL i sin lydelse från och med den 1 augusti 2022 samt tillhörande övergångsbestämmelse).

Om prövningen beror på någons hemvist eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och personen då är avliden, ska prövningen göras med hänsyn till förhållandena vid tiden för dödsfallet. Om prövningen beror på barnets hemvist eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och barnet då ännu inte är fött, är i stället hemvisten eller medborgarskapet vid den tidpunkten för den som fött barnet avgörande (11 § IFL).

Undantag från huvudregeln enligt ovan om när en utländsk fastställelse av faderskap genom bekräftelse gäller i Sverige finns i 8 § tredje stycket IFL. En utländsk fastställelse gäller inte i Sverige

• om fastställelsen strider mot ett i Sverige giltigt avgörande i en rättegång som började innan fastställelsen skedde,
• om den strider mot en tidigare i Sverige giltig fastställelse av faderskap i annan form än genom domstolsavgörande,
• om det i Sverige pågår en rättegång om faderskap för barnet som har börjat innan fastställelsen skedde,
• om det utomlands pågår en rättegång om faderskap för barnet som har börjat innan fastställelsen skedde och som kan antas leda till ett i Sverige giltigt avgörande, eller
• om bekräftelsen är uppenbart oriktig.

Det som gäller enligt 8 § IFL om faderskap gäller även föräldraskap enligt 1 kap. 9 § FB (10 b § IFL).

En utländsk fastställelse av faderskap genom bekräftelse gäller inte i Sverige enligt 12 § IFL om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna fastställelsen (ordre public).

Utländska fastställelser där det saknas lagstöd för erkännande

Svensk rätt saknar bestämmelser om fastställelse av föräldraskap för ett barn som tillkommit genom surrogatarrangemang, förutom i de fall då barnet tillkommit med den personens spermier. Från och med den 1 augusti 2022 kan en utländsk fastställelse av föräldraskap för en kvinna erkännas i de fall då kvinnan är eller varit gift eller sambo med den som fött barnet, men det saknas lagstöd för erkännande av fastställelser där kvinnan inte haft en sådan relation. Utgångspunkten är att erkännande inte kan ske utan uttryckligt lagstöd.

Högsta domstolen har emellertid i rättsfallen NJA 2019 s. 504 respektive NJA 2019 s. 969 beslutat att erkänna utländska avgöranden om föräldraskap för en kvinna som inte fött barnet. Båda fallen rörde en situation där en kvinna i ett utländskt avgörande fastställts som mor till ett barn efter ett surrogatarrangemang i utlandet. Rättsfallen innebär inte att det finns en generell rätt att få en utländsk dom om fastställt föräldraskap efter ett surrogatarrangemang erkänd i Sverige. Högsta domstolen understryker att utgångspunkten i svensk rätt fortfarande är att utländska domar inte kan erkännas utan uttryckligt stöd i lag. Erkännande kan dock i undantagsfall ändå komma i fråga om det är nödvändigt för att tillgodose barnets rätt till privatliv och identitet samt för att uppfylla principen om barnets bästa. För att erkännande ska vara nödvändigt krävs att barnet har etablerat en faktisk familjerelation till den utpekade föräldern och att barnets rätt inte kan tillgodoses på något annat sätt som är lämpligare och förenligt med barnets bästa.

Erkännande utan uttryckligt lagstöd av utländska domar om fastställt föräldraskap kommer normalt inte att bli aktuellt inom ramen för folkbokföringsverksamheten med hänsyn till att handläggningen endast är av summarisk karaktär. Bedömningar av frågor som sammanhänger med barnets bästa görs lämpligen av domstol.

Förfaranden i Sverige avseende föräldraskap i internationella situationer

Föräldraskap i internationella situationer kan under vissa förutsättningar fastställas och hävas i Sverige.

Fastställelse under medverkan av svensk socialnämnd

Ett föräldraskap för ett barn som har sin hemvist i Sverige kan fastställas genom bekräftelse av föräldraskapet under medverkan av en svensk socialnämnd enligt bestämmelserna i 3 och 6 a §§ IFL.

I 3 a § IFL finns bestämmelser om bekräftelse av faderskap under medverkan av svensk socialnämnd som avser en situation där barnet kommit till genom ett surrogatarrangemang. Ett surrogatarrangemang innebär att en eller två personer (de tilltänkta rättsliga föräldrarna) anlitar en person (surrogatföräldern) för att genomgå en graviditet som de själva inte vill eller kan genomgå. I arrangemanget är surrogatföräldern inte tilltänkt som rättslig förälder. Det är inte tillåtet att genomföra surrogatarrangemang i Sverige. En fastställelse av faderskapet genom bekräftelse kan enligt 3 a § första stycket IFL göras om

• barnet har sin hemvist utomlands,
• fastställelsen avser en man som har sin hemvist i Sverige,
• det påstås att barnet har tillkommit med mannens spermier, och
• barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo.

Svensk lag ska tillämpas vid fastställande av faderskap enligt ovan (3 a § tredje stycket IFL). Detta innebär bland annat att om surrogatföräldern är gift, ska maken anses som barnets förälder. Det är då fråga om en bekräftelse som enligt 1 kap. 2 § andra stycket och 4 § FB måste godkännas av både surrogatföräldern och maken, så kallad tredjemansbekräftelse (prop. 2017/18:155 s. 76). En tredjemansbekräftelse innebär att faderskapet genom bekräftelsen fastställs samtidigt som föräldraskapet hävs avseende maken.

Fastställelse och hävande av föräldraskap vid svensk domstol

Mål om föräldraskap får prövas av svensk domstol enligt bestämmelserna i 4 – 6 a §§ IFL. I 5 § andra stycket IFL finns särskilda bestämmelser som möjliggör ett fastställande av faderskap genom svensk dom för ett barn som har sin hemvist utomlands och som tillkommit genom surrogatarrangemang.