En person som i en bosättningsutredning inte kan knytas till en fastighet eller en kommun och inte heller är utflyttad ska avregistreras från folkbokföringen som försvunnen.
En person ska avregistreras från folkbokföringen som försvunnen om hen inte anses bosatt på någon fastighet eller i någon kommun enligt 7-13 §§ FOL och inte ska avregistreras från folkbokföringen som utflyttad enligt 20 § FOL (21 § första stycket FOL).
Skatteverket gör en omfattande bosättningsutredning innan beslut fattas om att avregistrera en person som försvunnen. En person som visserligen uppger sig vara bosatt i Sverige och kanske också kan uppvisa viss bevisning till stöd för det, men inte vill medverka till att det kan klarläggas på vilken fastighet eller i vilken lägenhet som hen faktiskt bor, ska alltså kunna avregistreras från folkbokföringen som försvunnen. Detsamma gäller om personen endast uppger sig vara bosatt i en viss kommun (prop. 2021/22:217 s. 34).
Om en persons bosättning inte kan knytas till en särskild fastighet men till en viss kommun ska hen folkbokföras i kommunen (13 § FOL). Möjligheten att endast vara folkbokförd i kommunen är förehållet exempelvis en person som faktiskt är bostadslös (prop. 2021/22:217 s. 34). Av förarbetena till 13 § FOL framgår att bestämmelsen avser en person som saknar fast bostad (prop. 2012/13:120 s. 86).
En person som är avregistrerad från folkbokföringen som försvunnen ska på nytt folkbokföras om personens rätta vistelseort i Sverige blir känd. Skatteverket handlägger ett ärende om folkbokföring av personen som är avregistrerad som försvunnen i huvudsak på samma sätt som vid flyttning till Sverige (prop. 2021/22:217 s. 31).
En person som är avregistrerad från folkbokföringen som försvunnen är skyldig att anmäla flyttning till Skatteverket när förutsättningarna för folkbokföring i 3 § första och andra stycket FOL är uppfyllda (26 § andra stycket FOL). Vid anmälan om flyttning är personen som huvudregel skyldig att inställa personligen hos Skatteverket för identitetskontroll (26 a § FOL).