OBS: Detta är utgåva 2023.1. Visa senaste utgåvan.
Sidan är ännu inte uppdaterad med ändringar som trätt i kraft 2023. Sidan kommer att uppdateras i samband med att ny lagstiftning träder i kraft den 13 februari.
Skattskyldighet för andra bränslen än uppskovsbränslen för andra än de som är godkända lagerhållare.
Den som utan att vara godkänd som lagerhållare enligt 4 kap. 15 § LSE utvinner, tillverkar eller bearbetar bränsle är enligt 4 kap. 12 § 2 LSE skattskyldig för energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för
Den som utan att vara godkänd som lagerhållare enligt 4 kap. 15 § LSE för in bränsle till Sverige från ett annat EU-land eller tar emot en sådan leverans är enligt 4 kap.12 § 3 LSE skattskyldig för energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för
Skatteverket anser följande avseende skattskyldighet för flytande gas som förs in till Sverige från ett annat EU-land, när ett svenskt företag under nedan redovisade omständigheter har förvärvat biogas från en aktör i ett annat EU-land. Vad som avses med biogas framgår av 1 kap. 9 § LSE.
Biogasen har matats in på ett naturgasnät i det andra EU-landet. Motsvarande mängd gas (samma volym vid samma temperatur och tryck) har med anledning av förvärvet matats ut från naturgasnätet i det andra EU-landet. Denna gas har förtätats till vätska och transporterats i behållare till företaget i Sverige. Gasen kan med hjälp av inköpsavtal m.m. härledas tillbaka till en inmatad mängd biogas på naturgasnätet i det andra EU-landet. Den gas som matats in på det naturgasnät varifrån gasen i behållarna matats ut är naturgas och biogas samt en mindre mängd gasol.
Naturgasnätets funktion medför att man inte har kännedom om den exakta sammansättningen av den gas som matas ut från naturgasnätet i det andra EU-landet och fylls i de behållare som sedan förs in till Sverige. Det kan dock konstateras att innehållet i behållarna antingen består av endast flytande naturgas med KN-nr 2711 11 00, eller en annan flytande gas med KN-nr 2711 19 00, t.ex. biogas eller en blandning av naturgas och biogas. I det förstnämnda fallet är det fråga om skattskyldighet enligt 4 kap. 12 § 3 LSE och i det sistnämnda fallet är det fråga om skattskyldighet enligt 4 kap. 1 § 5 LSE.
Skatteverket anser att utgångspunkten för bedömningen av om ett företag är skattskyldigt enligt 4 kap. 1 § 5 LSE eller enligt 4 kap. 12 § 3 LSE, ska vara det verkliga innehållet i behållare som förs in till Sverige från ett annat EU-land.
Skatteverket anser dock att när omständigheterna är sådana som framgår ovan kan krav inte ställas på analys av innehållet av gas i varje enskild behållare, för att avgöra enligt vilken av de ovan nämnda bestämmelserna företaget är skattskyldigt. Skatteverket anser att om man i dessa fall inte har gjort någon analys av innehållet i den enskilda behållaren, får man istället med hjälp av inköpsavtal m.m. göra en skattemässig bedömning av vilken gas som ska anses ha förts in till Sverige från det andra EU-landet.
Om det då är fråga om flytande gas som med hjälp av inköpsavtal m.m. kan härledas tillbaka till en inmatad mängd biogas på ett naturgasnät i ett annat EU-land, får man göra den skattemässiga bedömningen att det är flytande biogas (KN-nr 2711 19 00) som förts in till Sverige från det andra EU-landet. Företaget är därmed inte skattskyldigt enligt 4 kap. 12 § 3 LSE, utan enligt 4 kap. 1 § 5 LSE.
Den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt ska betalas när bränslet används för visst ändamål, men som använder bränslet för ett ändamål som medför att skatt ska betalas med högre belopp är enligt 4 kap.12 § 4 LSE skattskyldig för energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för
Begreppet ”använder” i 4 kap. 12 § 4 LSE innefattar även att bränslet säljs eller förbrukas (jfr prop. 2000/01:118 s. 132).
Ett fall där annan användning än den avsedda medför skattskyldighet för användaren är t.ex. när naturgas inköpts till den lägre energiskattesatsen för att användas för fordonsdrift, men sedan faktiskt används för ett ändamål som medför att den högre energiskatten ska tas ut (jfr prop. 1994/95:54 s. 103). Skattskyldig är också en skattebefriad förbrukare som inköpt och tagit emot bränsle för användning enligt det ändamål som framgår av beslutet om godkännande, men som sedan faktiskt förbrukar bränslet för ett annat ändamål. Denne blir skattskyldig även i de fall han eller hon säljer bränslet vidare till någon annan.
I båda dessa fall avseende skattskyldighet vid annan användning än den avsedda ska användaren betala skatt med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt (2 kap. 1 § andra stycket LSE).
Den som förvärvat bränsle för vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE och som använder bränslet
är enligt 4 kap. 12 § 5 LSE skattskyldig för energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för
Skatt ska i dessa fall tas ut med belopp som framgår av 2 kap. 1 § tredje stycket LSE.
Vem som är skattskyldig vid import av andra bränslen än uppskovsbränslen regleras i 4 kap. 13 § LSE.
Tullverket beslutar om skatt för den som enligt 4 kap. 13 § LSE är skattskyldig vid import. Skatten ska betalas till Tullverket (5 kap. 5 § LSE).
Den som är skyldig att betala tullen om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen är enligt 4 kap. 13 § LSE skattskyldig för energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för import av
Om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska förtullas i Sverige men inte är belagt med tull, är den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt skattskyldig enligt 4 kap. 13 § LSE för energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för import av
I vissa fall uppkommer en tullskuld i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i Europarlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Vem som i dessa fall är skyldig att betala punktskatt för import av andra bränslen än uppskovsbränslen regleras i 4 kap. 13 § LSE. Där framgår att i dessa fall är det den som är eller skulle ha varit skyldig att betala tullen i det andra EU-landet som är skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för import av
I dessa fall uppkommer tullskulden i det EU-land där deklarationen lämnas in, medan skattskyldighet för punktskatt uppkommer i Sverige. Bestämmelsen innebär att den som är skyldig att betala tullen i det andra EU-landet, eller skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit belagt med tull, även är skattskyldig för punktskatten för importen. Med uttrycket ”skulle ha varit skyldig att betala tullen” avses både situationer där bränslet är tullfritt och situationer där bränslet importeras från ett territorium som ingår i EU:s tullområde men som inte ingår i EU:s punktskatteområde och bränslet därför inte är belagt med tull (jfr prop. 2021/22:23 s. 70 jämförd med s. 77).
Med import menas vid tillämpningen av LSE att bränsle förs in till Sverige från tredje land under förutsättning att varan inte omfattas av sådant suspensivt tullförfarande eller suspensivt tullarrangemang som avses i artikel 4.6 i punktskattedirektivet. Med import menas även att varan frisläpps från ett sådant förfarande eller arrangemang (1 kap. 7 § LSE). Det är alltså först när bränslet inte längre omfattas av tullförfarandet eller tullarrangemanget som det har importerats i den mening som avses i LSE.
En tullskuld kan uppkomma utan att bränslet har frisläppts från tullförfarandet eller tullarrangemanget. Så är fallet när man inte uppfyller vissa villkor eller förpliktelser, t.ex. när man inte har lämnat avräkningsnota. Observera att omständigheten att en tullskuld har uppkommit inte i sig innebär att bränslet ska anses ha importerats i den mening som avses i LSE.
Med tullskuld och unionsvara menas detsamma som i artikel 5 i förordning (EU) nr 952/2013 (4 kap. 13 § andra stycket LSE).
Bränsle som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 4 kap. 15 § LSE undantas från skattskyldighet enligt 4 kap. 13 § första stycket (4 kap. 13 § tredje stycket LSE).
Av förarbetena framgår följande:
Av ett nytt tredje stycke följer att från skattskyldighet vid import från tredje land undantas bränsle som vid importen ägs av en godkänd lagerhållare. I dessa fall kommer skattskyldighet istället uppkomma enligt övriga bestämmelser om skattskyldighet för lagerhållare. Bestämmelsen utgör ett undantag från huvudregeln om skattskyldighet vid import. Det ankommer på den som hävdar att undantaget från skattskyldighet vid import är tillämpligt att även visa att så är fallet. Om Tullverket anser att det är tveksamt om kriterierna för undantag är uppfyllda kan de begära att den godkände lagerhållaren ger in underlag som visar att denne är ägare till bränslet (prop. 2011/12:155 s. 103).