Egenupparbetade immateriella tillgångar

Egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar

En immateriell anläggningstillgång får enligt bestämmelserna i 4 kap. ÅRL tas upp i balansräkningen oavsett om tillgången är förvärvad från någon annan eller är egenupparbetad. En förutsättning är dock att utgifterna för tillgången är av väsentligt värde för rörelsen under de kommande åren. I årsredovisningen ska detta slag av tillgångar redovisas under rubriken Balanserade utgifter för utvecklingsarbeten och liknande arbeten (Bilaga 1 till ÅRL).

Aktiebolag och ekonomiska föreningar som vill ta upp utgifter för eget utvecklingsarbete som tillgång måste överföra motsvarande belopp från fritt eget kapital till fond för utvecklingsutgifter inom bundet eget kapital (4 kap. 2 § ÅRL).

Värdering av egenupparbetade anläggningstillgångar

De grundläggande principerna om hur man värderar egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar finns i 4 kap. ÅRL. I redovisningsnormgivningen förtydligas när en egenupparbetad immateriell anläggningstillgång får tas upp som en anläggningstillgång i företaget och till vilket värde den i så fall ska redovisas. Redovisningsnormgivningen preciserar och begränsar bestämmelserna i ÅRL. Läs mer under respektive normgivning nedan.

Anskaffningsvärdet för anläggningstillgångar

En anläggningstillgång ska tas upp till anskaffningsvärdet, d.v.s. utgifterna för att förvärva eller tillverka tillgången (4 kap. 3 § första stycket ÅRL).

Anskaffningsvärdet för en egenupparbetad (tillverkad) immateriell anläggningstillgång kan enligt 4 kap. 3 § tredje - fjärde styckena ÅRL principiellt bestå av följande:

• sådana kostnader som direkt kan hänföras till produktionen av tillgången,
• en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader,
• ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av tillgången till den del räntan är hänförlig till tillverkningsperioden.

När redovisningsnormgivningen tillåter att egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar tas upp som tillgång preciseras samtidigt i normgivningen vilka av ovanstående kostnader som ska respektive får inräknas i anskaffningsvärdet.

Från och med den 1 januari 2019 gäller skatteregler som begränsar avdragsrätten för ränteutgifter hos företag. Som en följd av de nya reglerna får inte ränteutgifter räknas in i det skattemässiga anskaffningsvärdet för immateriella tillgångar som har upparbetats i verksamheten. Läs om beskattningsreglerna om egenupparbetade immateriella tillgångar.

Utgifter för förbättringar

Utgifter för värdehöjande förbättringar av en egenupparbetad immateriell anläggningstillgång får räknas in i anskaffningsvärdet om de har lagts ned i tillgången under räkenskapsåret eller balanserats från tidigare år (4 kap. 3 § femte stycket ÅRL).

Avskrivning av tillgångar

Avskrivning är en systematisk periodisering av en tillgångs avskrivningsbara belopp över dess nyttjandeperiod (planenlig avskrivning). Avskrivningen ska redovisas som en kostnad i resultaträkningen (4 kap. 4 § ÅRL).

Syftet med avskrivningar är att fördela tillgångens anskaffningsvärde över dess sammanlagda användningstid (prop. 1995/96:10, del 2, s. 49 f.). Beräkningen av avskrivningen beror på flera faktorer som i de flesta fall bygger på uppskattningar och bedömningar om framtiden. Avskrivningens storlek beror på det avskrivningsbara beloppet, nyttjandeperioden och val av avskrivningsmetod.

Vad är avskrivningsbart belopp och restvärde?

Grunden för avskrivningen är det avskrivningsbara beloppet. Det avskrivningsbara beloppet är anskaffningsvärdet eller det belopp som används i stället för anskaffningsvärdet, efter avdrag för det beräknade restvärdet.

Restvärde är det belopp företaget förväntas få för tillgången vid försäljning efter nyttjandeperiodens slut efter avdrag för kostnader i samband med avyttringen. Restvärdet ska uppskattas vid anskaffningstillfället och i då rådande prisnivå. Restvärdet är dock ofta försumbart och behöver därför i praktiken inte beaktas då det avskrivningsbara beloppet fastställs.

Vad är nyttjandeperioden?

Nyttjandeperiod är den tid under vilken en tillgång förväntas bli nyttjad för sitt ändamål av företaget. Den ska inte förväxlas med den ekonomiska eller tekniska livslängden som tillgången har. Nyttjandeperioden kan vara kortare än den totala livslängden för tillgången i fråga.

Om nyttjandeperioden för immateriella anläggningstillgångar som utgörs av företagets eget utvecklingsarbete inte kan fastställas med en rimlig grad av säkerhet, ska perioden anses uppgå till fem år (4 kap. 4 § andra stycket ÅRL).

Olika avskrivningsmetoder

Företaget ska välja en avskrivningsmetod som motsvarar hur den immateriella anläggningstillgångens framtida ekonomiska fördelar förväntas bli förbrukade av företaget. Tabellen visar exempel på avskrivningsmetoder och vad de innebär.

Avskrivningsmetod	Innebörd
Linjär	Tillgången skrivs av jämnt över nyttjandeperioden
Degressiv	Tillgången skrivs av mer i början av nyttjandeperioden och mindre efterhand
Progressiv	Tillgången skrivs av mindre början av nyttjandeperioden och mer efterhand
Produktionsbaserad	Tillgången skrivs av i takt med produktionen

Uppskrivning av tillgångar

En uppskrivning av anläggningstillgångar får enligt 4 kap. 6 § ÅRL göras under vissa förutsättningar av aktiebolag och ekonomiska föreningar. Möjligheterna att göra en uppskrivning av immateriella anläggningstillgångar är i redovisningsnormgivningen väldigt begränsade. En sådan möjlighet finns endast för företag som tillämpar BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning (K3) eller den internationella redovisningsnormgivningen.

Nedskrivning av tillgångar

Om en egenupparbetad immateriell anläggningstillgång på balansdagen skulle har ett lägre värde än det bokförda värdet och värdenedgången kan antas vara bestående, ska tillgången skrivas ned till det lägre värdet. En nedskrivning ska återföras om det inte längre finns skäl för den. En sådan nedskrivning eller återföring ska redovisas i resultaträkningen (4 kap. 5 § ÅRL).

K1: förenklat årsbokslut

Företag som tillämpar BFNAR 2006:1 Enskilda näringsidkare respektive BFNAR 2010:1 Ideella föreningar och registrerade trossamfund som upprättar förenklat årsbokslut (K1) får inte redovisa några egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar (BFNAR 2006:1 punkt 6.2 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.2).

Utgifterna ska i stället redovisas som en kostnad i resultaträkningen. I det förenklade årsbokslutet får endast förvärvade immateriella anläggningstillgångar redovisas som tillgång i balansräkningen.

Årsbokslut

Företag som tillämpar BFNAR 2017:3 Årsbokslut får inte redovisa egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar som tillgångar i balansräkningen (BFNAR 2017:3 punkt 9.4). Utgifterna ska i stället redovisas som en kostnad i resultaträkningen. Företag som tillämpar regelverket om Årsbokslut får endast redovisa förvärvade immateriella anläggningstillgångar som tillgång i balansräkningen.

K2: årsredovisning i mindre företag

Företag som tillämpar BFNAR 2016:10 Årsredovisning i mindre företag (K2) får inte redovisa egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar som tillgångar i balansräkningen (BFNAR 2016:10 punkt 10.4). Utgifterna ska i stället redovisas som en kostnad i resultaträkningen. Företag som tillämpar K2 får endast redovisa förvärvade immateriella anläggningstillgångar som tillgång i balansräkningen.

K3: årsredovisning och koncernredovisning

Företag som tillämpar i BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning (K3) får under vissa förutsättningar ta upp egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar som tillgång.

När ska en tillgång tas upp?

En immateriell tillgång är en icke monetär tillgång som saknar fysisk form (BFNAR 2012:1 punkt 18.2).

För att ett företag ska får redovisa en tillgång krävs att följande två förutsättningar är uppfyllda (BFNAR 2012:1 punkt 2.18):

• att de ekonomiska fördelar som är förknippade med tillgången sannolikt kommer att tillfalla företaget i framtiden
• att tillgångens anskaffningsvärde eller värde kan mätas på ett tillförlitligt sätt.

När man bedömer om de förväntade ekonomiska fördelarna kommer att tillfalla företaget, är utgångspunkten den information som finns tillgänglig vid det första redovisningstillfället och utifrån rimliga och verifierbara antaganden. Bedömningen ska vara företagsledningens bästa uppskattning av de ekonomiska förhållandena som man beräknar ska råda under tillgångens återstående nyttjandeperiod. Man ska lägga stor vikt vid externa faktorer.

Villkoren för att få redovisa en tillgång enligt punkten 2.18 är normalt sett uppfyllda för immateriella tillgångar som förvärvas separat (BFNAR 2012:1 punkt 18.4 med kommentar).

Vidare ska tillgången vara identifierbar (BFNAR 2012:1 punkt 18.1). Det innebär att tillgången ska uppfylla någon av följande två förutsättningar (BFNAR 2012:1 punkt 18.3):

• tillgången är avskiljbar, d.v.s. det går att avskilja eller dela av den från företaget och sälja, överlåta, licensiera, hyra ut eller byta den, antingen enskilt eller tillsammans med tillhörande avtal, tillgång eller skuld
• tillgången är uppkommen ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter, oavsett om dessa rättigheter är överlåtbara eller avskiljbara från företaget eller från andra rättigheter och förpliktelser.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar som vill ta upp utgifter för eget utvecklingsarbete som tillgång måste överföra motsvarande belopp från fritt eget kapital till fond för utvecklingsutgifter (4 kap. 2 § andra stycket ÅRL).

Utgifter som alltid ska redovisas som kostnad

Vid ett företags anskaffning genom intern upparbetning får vissa utgifter inte tas upp som en tillgång och ska alltid redovisas som en kostnad. Det gäller enligt BFNAR 2012:1 punkt 18.5 utgifter för

• internt upparbetade varumärken, utgivningsrätter för tidningar och publikationer, kundregister och liknande poster
• etablering av verksamheter inklusive utgifter för advokatarvoden och utgifter för att bilda en juridisk person, utgifter för att etablera en ny affärs- eller företagsenhet och utgifter för att inleda nya verksamheter eller lansera nya produkter eller processer
• utbildning
• reklam och säljfrämjande åtgärder
• omlokalisering eller omorganisation av delar av ett företag eller hela företaget
• internt upparbetad goodwill.

Kostnadsföra eller aktivera utgifterna för en internt upparbetad tillgång

Det finns två principer för redovisningen av utgifter för internt upparbetade immateriella anläggningstillgångar:

• kostnadsföringsmodellen
• aktiveringsmodellen.

Den modell man väljer ska tillämpas konsekvent och på samtliga internt upparbetade immateriella anläggningstillgångar (BFNAR 2012:1 punkt 18.7).

I årsredovisningen för juridisk person får företaget välja att tillämpa kostnadsföringsmodellen, trots att aktiveringsmodellen har valts i koncernredovisningen (BFNAR 2012:1 punkt 18.30).

Kostnadsföringsmodellen

Kostnadsföringsmodellen innebär att alla utgifter för att ta fram en internt upparbetad immateriell anläggningstillgång redovisas som kostnader när de uppkommer (BFNAR 2012:1 punkt 18.8).

Aktiveringsmodellen

Aktiveringsmodellen innebär att samtliga utgifter som uppkommer under forskningsfasen ska kostnadsföras när de uppkommer (BFNAR 2012:1 punkt 18.11). Den innebär vidare att samtliga utgifter som uppkommer under utvecklingsfasen ska aktiveras när förutsättningarna i punkt 18.12 är uppfyllda.

Modellen innebär att ett företag måste dela upp arbetet med att ta fram en internt upparbetad immateriell anläggningstillgång i

• en forskningsfas
• och en utvecklingsfas.

Om forskningsfasen inte kan särskiljas från utvecklingsfasen, ska arbetet anses tillhöra enbart forskningsfasen (BFNAR 2012:1 punkt 18.9).

Utgifter under forskningsfasen

Forskning är ett planerat och systematiskt sökande i syfte att få ny vetenskaplig eller teknisk kunskap och insikt (BFNAR 2012:1 punkt 18.10).

Enligt aktiveringsmodellen ska utgifter som uppkommer under forskningsfasen redovisas som kostnader när de uppkommer (BFNAR 2012:1 punkt 18.11).

Utgifter under utvecklingsfasen

Utveckling är att tillämpa forskningsresultat eller annan kunskap för att åstadkomma nya eller väsentligt förbättrade material, konstruktioner, produkter, processer, system eller tjänster innan man börjar med kommersiell produktion eller användning (BFNAR 2012:1 punkt 18.10).

Enligt aktiveringsmodellen (BFNAR 2012:1 punkt 18.12) ska samtliga utgifter i utvecklingsfasen i ett internt projekt redovisas som en tillgång endast när ett företag kan påvisa att samtliga följande förutsättningar är uppfyllda:

• det är tekniskt möjligt för företaget att färdigställa den immateriella anläggningstillgången så att den kan användas eller säljas
• företagets avsikt är att färdigställa den immateriella anläggningstillgången och att använda eller sälja den
• företaget har förutsättningar att använda eller sälja den immateriella anläggningstillgången
• det är sannolikt att den immateriella anläggningstillgången kommer att generera framtida ekonomiska fördelar
• det finns erforderliga och adekvata tekniska, ekonomiska och andra resurser för att fullfölja utvecklingen och för att använda eller sälja den immateriella anläggningstillgången
• företaget kan på ett tillförlitligt sätt beräkna de utgifter som är hänförliga till den immateriella anläggningstillgången under dess utveckling.

För att påvisa att tillgången sannolikt kommer att generera framtida ekonomiska fördelar ska företaget uppskatta tillgångens framtida ekonomiska fördelar i enlighet med hur nyttjandevärdet beräknas i kapitel 27. Om de framtida ekonomiska fördelarna endast genereras i kombination med andra tillgångar ska företaget i stället tillämpa reglerna för kassagenererande enheter i kapitel 27 (BFNAR 2012:1 punkt 18.12). Nyttjandevärdet är nuvärdet av framtida kassaflöden som en tillgång eller kassagenererande enhet väntas ge upphov till (BFNAR 2012:1 punkt 27.7).

Anskaffningsvärdet för tillgångar

I anskaffningsvärdet för en egentillverkad immateriell anläggningstillgång ska alla direkta tillverkningskostnader som företaget har lagt ned på tillgången ingå (4 kap. 3 § tredje stycket ÅRL).

Det kan vara t.ex. utgifter för material och tjänster, utgifter för ersättningar till anställda som uppkommit vid upparbetningen av tillgången, avgifter för att registrera en juridisk rättighet och avskrivningar på patent och licenser som använts för att upparbeta tillgången (BFNAR 2012:1 kommentaren till punkt 18.14).

Utgifter för en immateriell tillgång som har kostnadsförts tidigare räkenskapsår får inte ingå i anskaffningsvärdet för tillgången därefter (BFNAR 2012:1 punkt 18.15).

Indirekta tillverkningskostnader

I anskaffningsvärdet för en egentillverkad immateriell anläggningstillgång får företaget även räkna in en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader (4 kap. 3 § tredje stycket ÅRL).

Indirekta tillverkningskostnader får räknas in i anskaffningsvärdet för en immateriell anläggningstillgång. Sådana kostnader ska dock räknas in i anskaffningsvärdet om de utgör

• mer än en oväsentlig del av den sammanlagda utgiften för internt upparbetade immateriella anläggningstillgångar,
• eller som uppgår till mer än ett obetydligt belopp för företaget.

Detta för att balans- och resultaträkningen ska ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat (BFNAR 2012:1 punkt 18.13 med kommentar).

Utgifter som inte får ingå i anskaffningsvärdet

I anskaffningsvärdet för en internt upparbetad immateriell anläggningstillgång får följande kostnader inte ingå (BFNAR 2012:1 punkt 18.14):

• försäljningsomkostnader, administrationsomkostnader och andra allmänna omkostnader, om inte dessa direkt kan hänföras till arbetet med att färdigställa tillgången för användning
• identifierade ineffektiviteter och rörelseförluster som företaget ådragit sig innan tillgången uppnår planerad prestanda
• utgifter för att utbilda personal för att använda tillgången.

Ränta på lånat kapital

Ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av en tillgång får räknas in i anskaffningsvärdet till den del som räntan hänför sig till tillverkningsperioden (4 kap. 3 § fjärde stycket ÅRL).

Om ett företag har valt att räkna in låneutgifter i anskaffningsvärdet, ska endast sådana låneutgifter räknas in som avser lånat kapital som kan hänföras till inköp, konstruktion eller produktion av en tillgång som tar betydande tid att färdigställa innan den kan användas eller säljas (BFNAR 2012:1 kommentaren till punkt 18.14 och punkt 25.4).

Från och med den 1 januari 2019 gäller skatteregler som begränsar avdragsrätten för ränteutgifter hos företag. Som en följd av de nya reglerna får inte ränteutgifter räknas in i det skattemässiga anskaffningsvärdet för immateriella tillgångar som har upparbetats i verksamheten. Läs om beskattningsreglerna om egenupparbetade immateriella tillgångar.

Utgifter för förbättringar

Utgifter för värdehöjande förbättringar av en anläggningstillgång får räknas in i anskaffningsvärdet om de har lagts ned i tillgången under räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår (4 kap. 3 § femte stycket ÅRL).

Avskrivning av tillgångar

Anläggningstillgångar som har en begränsad nyttjandeperiod ska skrivas av systematiskt över den perioden (4 kap. 4 § ÅRL).

Avskrivningen kan beskrivas som en systematisk periodisering av tillgångens avskrivningsbara belopp över dess nyttjandeperiod (BFNAR 2012:1 punkt 18.19).

När ska avskrivningen påbörjas?

Avskrivningen på en egenupparbetad immateriell anläggningstillgång ska påbörjas när tillgången kan användas av företaget (BFNAR 2012:1 punkt 18.22).

Beräkna det avskrivningsbara beloppet och restvärdet

Det avskrivningsbara beloppet består av tillgångens anskaffningsvärde efter avdrag för ett beräknat restvärde. Restvärdet är det som företaget kan förväntas få om tillgången säljs efter nyttjandeperiodens slut, efter avdrag för försäljningskostnader och liknande (BFNAR 2012:1 punkterna 17.14 – 17.15).

Företaget ska anta att restvärdet för en immateriell egenupparbetad anläggningstillgång är noll vid nyttjandeperiodens slut. Det gäller dock inte om det finns (BFNAR 2012:1 punkt 18.20)

• ett åtagande från tredje part att köpa tillgången vid nyttjandeperiodens slut
• en aktiv marknad för tillgången och tillgångens restvärde kan fastställas genom hänvisning till denna marknad, samt det är sannolikt att en sådan marknad kommer att finnas vid slutet av tillgångens nyttjandeperiod.

Beräkna nyttjandeperioden

Nyttjandeperiod är den period som en tillgång förväntas vara tillgänglig att användas av ett företag. Det kan också vara den period som tillgången ska användas för att tillverka ett visst antal enheter eller motsvarande (BFNAR 2012:1 punkt 17.16).

Om nyttjandeperioden för företagets eget utvecklingsarbete inte kan fastställas med en rimlig grad av säkerhet, ska man bestämma perioden till fem år (4 kap. 4 § andra stycket ÅRL).

Nyttjandeperioden för en immateriell anläggningstillgång som uppkommit till följd av avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter får inte överstiga den period som omfattas av avtalet eller de juridiska rättigheterna. Om perioden kan förlängas ska nyttjandeperioden innefatta förlängningsperioden eller förlängningsperioderna endast om det finns belägg för att företaget kan förlänga avtalet utan betydande utgifter (BFNAR 2012:1 punkt 18.18).

Nyttjandeperioden för en egenupparbetad immateriell anläggningstillgång ska omprövas om det finns en indikation på att nyttjandeperioden har förändrats jämfört med uppskattningen vid föregående balansdag. En ändring av nyttjandeperioden är en ändrad uppskattning och bedömning som ska redovisas enligt reglerna i kapitel 10 (BFNAR 2012:1 punkt 18.21 med kommentar).

Bestämma avskrivningsmetod

Företaget ska välja en avskrivningsmetod som återspeglar den förväntade förbrukningen av den immateriella anläggningstillgångens framtida ekonomiska fördelar.

Om den förväntade förbrukningen av tillgångens framtida ekonomiska fördelar inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt, ska företaget tillämpa en linjär avskrivningsmetod.

Avskrivningsmetoden ska omprövas om det finns en indikation på att den förväntade förbrukningen har förändrats väsentligt jämfört med uppskattningen vid föregående balansdag.

En ändring av avskrivningsmetod är en ändrad uppskattning och bedömning som ska redovisas enligt reglerna i kapitel 10 (BFNAR 2012:1 punkt 18.23 med kommentar).

Nedskrivning av tillgångar

Nedskrivningar av anläggningstillgångar regleras i det allmänna rådets kapitel 27. En nedskrivning ska ske enligt 4 kap. 5 § ÅRL om tillgången har ett lägre värde än det redovisade värdet och det kan antas att värdenedgången kan vara bestående.

Ett företag ska skriva ned en tillgång endast om återvinningsvärdet är lägre än tillgångens redovisade värde. I det fallet ska det redovisade värdet skrivas ned till återvinningsvärdet (BFNAR 2012:1 punkt 27.2).

En nedskrivningsprövning ska normalt göras i två steg (BFNAR 2012:1 punkt 27.3):

1. pröva om det finns indikationer på att man behöver göra en nedskrivning
2. beräkna återvinningsvärdet.

Ett företag ska, utöver kraven i kapitel 27, beräkna återvinningsvärdet per balansdagen för en internt upparbetad immateriell anläggningstillgång som ännu inte är färdig att användas eller säljas på balansdagen. Detta gäller även om det inte finns några indikationer på att tillgångens värde har minskat. Att återvinningsvärdet ska beräknas på en sådan tillgång beror på att det fram till dess att tillgången är färdig att användas eller säljas ofta är osäkert om tillgången kommer att kunna generera framtida ekonomiska fördelar som minst motsvarar anskaffningsvärdet (BFNAR 2012:1 punkt 18.24 med kommentar).

Behöver man göra en nedskrivning?

Ett företag ska per varje balansdag bedöma om det finns någon indikation på att en tillgångs värde är lägre än dess redovisade värde. Vid bedömningen ska företaget beakta både intern och extern information som t.ex. om tillgången är tekniskt föråldrad eller skadad. Om det finns en sådan indikation ska företaget beräkna återvinningsvärdet (BFNAR 2012:1 punkt 27.3 med kommentar).

Beräkna återvinningsvärdet

Återvinningsvärdet för en tillgång eller en kassagenererande enhet är det värde som är högst av det verkliga värdet med avdrag för försäljningskostnader och nyttjandevärdet (BFNAR 2012:1 punkt 27.5).

Om det inte går att beräkna en enskild tillgångs återvinningsvärde ska återvinningsvärdet beräknas för hela den kassagenererande enheten som tillgången hör till (BFNAR 2012:1 punkt 27.3).

En kassagenererande enhet är den minsta identifierbara grupp av tillgångar som ger upphov till inbetalningar, och som i allt väsentligt är oberoende av andra tillgångar eller grupper av tillgångar (BFNAR 2012:1 punkt 27.4).

Verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader är det pris som ett företag beräknar kunna få vid en försäljning mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och som har ett intresse av att transaktionen genomförs, med avdrag för sådana kostnader som är direkt hänförliga till försäljningen (BFNAR 2012:1 punkt 27.6).

Nyttjandevärdet är nuvärdet av framtida kassaflöden som en tillgång eller en kassagenererande enhet förväntas ge upphov till (BFNAR 2012:1 punkt 27.7).

Återföring av gjorda nedskrivningar

Ett företag ska vid varje balansdag bedöma om det finns någon indikation på att en tidigare nedskrivning, helt eller delvis, inte längre är motiverad. En tidigare nedskrivning ska återföras endast om de skäl som låg till grund för beräkningen av återvinningsvärdet vid den senaste nedskrivningen har förändrats (BFNAR 2012:1 punkt 27.14).

Uppskrivning av tillgångar

Årsredovisningslagen ger en möjlighet att skriva upp immateriella egenupparbetade anläggningstillgångar (4 kap. 6 § ÅRL).

En immateriell anläggningstillgångs karaktär gör att det endast i undantagsfall är möjligt att skriva upp en sådan tillgång. Normalt är det bara möjligt att göra en uppskrivning om den immateriella tillgången har uppkommit ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter (BFNAR 2012:1, kapitel 18, kommentaren till rubriken Uppskrivningar).

Om man tillämpar kostnadsföringsmodellen enligt punkt 18.8 får man inte skriva upp en internt upparbetad immateriell anläggningstillgång (BFNAR 2012:1 punkt 18.25).

När ska en tillgång inte längre redovisas?

Ett företag ska inte längre redovisa en egenupparbetad immateriell anläggningstillgång om den utrangeras eller avyttras. Detsamma gäller om företaget inte längre tror att tillgången kommer att ge några framtida ekonomiska fördelar.

Den vinst eller förlust som uppkommer när en immateriell anläggningstillgång eller en komponent tas bort från balansräkningen är skillnaden mellan tillgångens redovisade värde och vad företaget eventuellt får, efter avdrag för direkta försäljningskostnader (BFNAR 2012:1 punkterna 18.26–18.27).

Företag som följer internationella redovisningsregler

Företag som följer den internationella redovisningen ska tillämpa IAS 38 Immateriella tillgångar samt IAS 36 Nedskrivningar. I RFR 2 Redovisning för juridiska personer finns dock en rad undantag och tillägg vid tillämpningen av IAS 38, bl.a. när det gäller värdering och avskrivning av immateriella tillgångar. RFR 2 innehåller inga undantag eller tillägg vad gäller IAS 36 utan den ska tillämpas fullt ut i redovisningen för juridisk person.

Företag som tillämpar Finansinspektionens föreskrifter

Kreditinstitut och värdepappersbolag ska som huvudregel tillämpa de internationella redovisningsreglerna eller alternativa regler i RFR 2 Redovisning för juridiska personer, om det är förenligt med ÅRKL. Läs om hur kreditinstitut och värdepappersbolag ska tillämpa föreskrifterna.

Motsvarande regler finns för försäkringsföretag som tillämpar ÅRFL. Läs om hur försäkringsföretag ska tillämpa Finansinspektionens föreskrifter.

Kompletterande information

• Anläggningsregister – en förteckning över anläggningstillgångarna i företaget.